Jag minns när det inte fanns någon retweet-knapp på Twitter. Istället fick man kopiera innehållet, klistra in det i ett Word-dokument och faxa det till Twitter så beroende på tidsskillnaden kunde det dröja några timmar innan… okej, inte riktigt så illa. Snarare lite så som Lisa Magnusson gör nu, man kopierade texten och skrev in RT innan. Nu för tiden kan du ju till och med klicka på den inbäddade tweeten här ovan för att upprepa det jag skrivit.
Det är även mycket enklare att mäta hur tweets får spridning. Jag får som mest fart på mina när jag söker jobb eller är förbannad på ett företag och då använder jag Retweet.co.uk för att följa hur många som nås av den. Med reservation för att folk scrollar förbi nästan allt i sin feed! Hampus sammanställde nyligen 2012 års mest spridda tweets genom att helt enkelt bygga en egen lösning, så som utvecklare gör.
I går twittrade jag att fler skulle respektera djuren om de kunde spruta eld och det var roligt att den fick spridning, särskilt som jag använder appen Boxcar för mentions och har ljudsignalen inställd på en kvittrande fågel som ljuder så fort någon RTar, följer eller stjärnmärker. Det var som ett zoo här hemma! Och även om det är en rätt lustigt mental bild som dyker upp är jag såklart helt seriös. Vem skulle få för sig att slakta en eldsprutande gris?
I samband med att vi skulle prata om Anita Sarkeesian på P3 Browser i höstas skrev jag ett blogginlägg om hennes projekt Tropes vs Women in Video games. Jag ser henne som en av de skarpaste feministerna på nätet och blev förbannad över den skit hon fick ta emot, något hon nu bemöter i TEDxWomen-klippet ovan. Otroligt lärorikt!
När Martin länkade till videon på Twitter häromdagen blev jag förbannad igen och skrev att jag hatar alla som hatar på henne.
@thornkvist Jag dööööör! Martin, du måste göra det, hon är min stora idol! Och då MÅSTE jag gå på #theconf!
Vanligtvis använder jag mig inte av så många vokaler och versaler men om hon har möjlighet att komma finns det inte en chans i världen att jag missar The Conference i år, det är en av årets absolut bästa konferenser. Tack för att du försöker Martin!
Några länktips! Underbara Clara lyfter upp Anitas Bechdel-test, Fridah Jönsson listar händelser under året som pekar på att vi inte är särskilt jämställda och Unni Drougge påpekar att män med makt är farligare än alla näthatare tilllsammans.
Jag har redan summerat de finaste vegohjärtanen i år och dragit ihop en topp 10-lista över de finaste klänningarna jag provat på Beyond retro men här kommer en slutgiltig sammanfattning av 2012 och om du vill kan du kopiera frågorna nedan och svara på dem i din blogg! Det går bra att skriva flera alternativ om det finns behov av det, här är mina svar!
Årets hångel: Säger inte var och inte med vem men kan inte minnas att något tidigare hångel varit såhär minnesvärt: det gjorde mig alldeles vimmelkantig och fick mig att gå vilse trots att jag har utmärkt lokalsinne. Han som var med vet vilket jag menar.
Årets sommarnatt: Efter att ha dansat hela kvällen på Färgfabriken tog vi en taxi hem till honom och hamnade i kön till korvkiosken där vi började prata med en herre som bjöd på en sådan osannolik historia att vi stod kvar en timme och pratade medan himlen ljusnade och måsarna skrek åt oss. Så otippat och fint. Han som var med vet vilken jag menar.
Årets upplevelse: Förutom att åka Tilt för första gången och älskat den känslan så mycket att jag var tvungen att göra om det har det varit väldigt roligt att spela in P3 Browser. Jag älskar radio, det är en konst att lyckas få med allt en vill säga under bara några minuter, inte som här där jag kan gå in och justera om och om och om igen.
Årets besvikelse: Att Emanuel flyttade till Göteborg. Jag har redan förlorat en bästis till där jävla stan och så sticker han med. Vilket innebär att vi inte var bästisar helt plötsligt. Det går liksom inte att underhålla på avstånd. Jag är ändå väldigt glad och tacksam eftersom det innebar att min vänskap med Anton fördjupades rejält och nu är han det bästa jag har. Jag älskar dig!
Årets resa:New York med mamma såklart! Det var underbart att få visa henne Manhattan och Brooklyn och att hon fick se mig så lycklig. Du ser alldeles förälskad ut, sa hon när vi satt på min favoritrestaurang och jag svarade att det inte är någon kille, det är New York. Jag älskar verkligen den staden. Malmö och Umeå går inte av för hackor de heller men det är något särskilt med NY.
Årets upptäckt: Att det går utmärkt att äta varannan vegan. Vet inte varför jag inte har kommit på det tidigare, att det faktiskt går att lägga upp det som man vill. Jag vill ju äta mer veganskt för att jag tycker att ägg- och mjölkindustrin är horribel. Och nu gör jag det. Mitt hjärta mår väldigt bra av det.
Årets låtar: Här har jag samlat alla de låtar jag tjejlyssnat på i år! Återkommer med en mer koncentrerad lista, kanske topp 30 eller 25.
Årets film: Det var ett ganska enkelt val. Moonrise Kingdom. Såg den två gånger på bio, andra gången som ursäkt för att få träffa en söt pojke. Om jag inte skriver Batman kommer Robin bli sne och den passade ju fint på stora duken. Gillade även Palme och Bridesmaids (kom den i år?). Så.
Årets bok: Jag är väldigt svag för förhandsex, särskilt när det handlar om favoriterna Gillian Flynn och Dennis Lehane, tack för det Bia! Årets bok måste ändå krediteras Fifty shades of Grey. Inte för att den är så bra utan för att den varit på allas läppar. Och jag tipsade Pocket shops inköpsansvarig om att ta in den så jag känner mig lite lite skyldig till allt pirr som spridits.
Valfri bubblare
Årets grismys:Ängavallen. Jag var så enormt lycklig den dagen, grät av lycka på vägen därifrån. Kommer göra om det nästa sommar också, längtar!
Klart!
Här kommer frågorna, bara att kopiera och klistra in på din blogg! Jag vill passa på att utmana mina vänner. Bia, Emma, Sanna, Lo, Helena, Annika, Oskar, Tommie, Josefin, Philip, Josefin, Emanuel, Christoffer, Hanna, Jenny… Stopp! Vill bara avsluta med att skriva att det här året har vänskap betytt allt för mig. Alla nya bekantskaper. Alla gamla. Jag älskar mina vänner. Blogga nu!
I morgon bitti är jag med i P4 Morgon Västerbotten och pratar om Refused och Umeå, två av mina favoritämnen! De hade läst min blogg, hörde av sig på Twitter och ringde sen upp. Vilken ära att få bli tillfrågad som stockholmare! Framförallt känns det som en bra start på helgens Umeå-äventyr och kanske får jag en chans att formulera vad det senaste årets nostalgitripp faktiskt har betytt för mig. Beror på hur kvicktänkt jag är vid den tiden.
I grund och botten tror jag att den här nostalgin handlar mycket om identitet och jag märker mer och mer hur påverkad jag är av de där få åren i slutet av 90-talet. Min vän berättade häromdan att han drog mig som case för en kund där han beskrev mig som en ”mental Umeåbo”. Så fint!
Malmö och New York i all ära, Umeå är den stad jag först blev kännbart förälskad i. Kulturen, scenen, kreativiteten, björkarnas stad var inte som något annat då och jag har den fortfarande så oerhört kär. Jag höll till och med på att tatuera in ett björklöv en gång i tiden!
Just nu längtar jag lika mycket till att vandra längs älven förbi Hamnmagasinet och gå in och ta en fika på Schmäck som allt det andra roliga vi ska hitta på, som har med just Refused att göra. Lyssna runt tio över 8 så får du höra vad jag lyckas haspla ur mig!
Och ja, blåmärkena har lagt sig sen i helgen, det är hög tid att skaffa nya!
När jag vaknade i morse var det ett sådant vackert ljus ute att jag genast satte på mig underställ, täckbrallor och fleecetröja samt snörade på mig kängorna för att gå ut och möta kylan. Tar ibland koloniområdet för givet men det är en lyx att ha det runt hörnan.
Eftersom det är första advent hade jag bjudit över Arvid på lite bakning så vi möttes upp vid Fridhemsplan för att handla det som behövdes till Veganmages recept på lussebullar med mandelmassa och kardemumma. Nästan alla ingredienser var slut så vi tog de ekologiska varianterna, det kanske bidrog till den goda smaken?
Vi gjorde degen ihop och sen pyntade jag i köket medan han kavlade ut den och rev mandelmassan i rivjärnet. Jag fick äran att snurra ihop degen till bullar, flätor och annat, sen var det bara att vänta på att de skulle jäsa igen.
Arvid sa att det var de godaste bullarna han smakat och jag håller med om att de är asgoda. Nästa helg kommer jag satsa på att göra chokladdoppade knäck så jag ska försöka få tag på någon riktigt bra veganchoklad. Vet du någon god?
Förra året fanns det en underbar julkalender som hette The Art of Dancing och bakom varje lucka dolde det sig en video där Luke och Lewis dansade till välkända låtar. Dessa videos gjorde mig enormt glad! Särskilt Luke till höger, hans kropp är ett nöje att beskåda.
Tanken på att gå ut och dansa med någon som älskar att dansa gör mig alldeles varm inombords och jag tror att jag skrev det till honom på Twitter också. Måste fråga om det kommer en ny kalender i år, håller verkligen tummarna för det!
Jag älskar Finsta! Älskar. Och det här är så smart att jag smäller av! Vem blir inte sugen på att springa till Polarn o Pyret på lunchen för att köpa en gorilla-tröja? Jag måste ha en. Två!
Jag har nu i princip tvingat mina vänner på Path, alla 11, att ge det en ny chans. Ingen app har ett så snyggt gränssnitt, erbjuder Diana-filter och förblir ouppköpt av Facebook eller Google. Det jag gillar mest är att bilderna är låsta till appen om man vill och då syns de inte någon annanstans. Det innebär att jag kan lägga upp bilder på höstlöv och annat privat och känna att det bara är mina närmaste som ser det vilket är ljuvligt.
Jag har tidigare bloggat om Path, bland annat här och här.
Loopc.am
Jag älskar animerade giffar som ingen annan, se bara hur glad jag var när Arvid och Daniel spelade in en åt mig ovan, men Loopc.am har vissa saker som de skulle behöva förbättra innan jag kan bli helt fast i giffträsket. Nu råkar jag veta att det är en uppdatering på gång och då hoppas jag att följande finns med:
Möjligheten att
välja hastighet (slow, medium, fast). Som det är nu blir jag sjösjuk av precis alla jag spelar in.
kommentera andras loopar
gilla andras loopar. Den LOL-knapp som finns nu får mig att se deras Berlin-kontor framför mig: alla killar är 28, har kepsen på sned och odlar en ironisk mustasch. Inget ont om såna killar (de är ju hur söta som helst) men för mig tar det stopp. Ska jag lolla en bild på nagellack? Varför?
justera inbäddningen, den tar upp alldeles för mycket plats.
söka efter vänner. Jag hittar några om jag vandrar från person till person (men de flesta har inte uppdaterat det senaste året).
kika igenom min feed i appen. Det finns en gemensam Feed i appen men om jag vill gå in på min egen öppnas den upp i Safari.
ta bort dubletter. Det verkar inte bara vara jag som drabbas av detta, varför blir det så?
Cinemagram
Cinemagram är en fantastisk app som jag måste öva på att använda för den är lite klurig men de som fixar det gör de mest fantastiska delvis giffade bilderna. Deras filter är helt underbara och rent socialt fungerar det sömlöst.
Kika på instruktionsvideon nedan om du blev nyfiken på att testa!
Jag läste en sådan träffande artikel i morse om hur Pinterest fått spridning, att det inte handlade om någon algoritm utan om engagerade användare och det gillar jag verkligen. Nu är det den tredje största sajten som driver trafik till andra sajter, ganska mäktigt! Såhär skriver de i artikeln där de intervjuar grundaren Ben Silbermann:
In 2010, three months after Pinterest launched, the site had only 3,000 users. But some of them were active users, and those people loved the site — and both of those categories included Silbermann himself. “Instead of changing the product, I thought maybe I could just find people like me,” he said. So Pinterest started to have meet-ups at local boutiques, and to take fun pictures of people who attended them, and to engage with bloggers to do invitation campaigns like “Pin It Forward,” where bloggers got more invites to the site by spreading the world.
Precis samma sak upplever jag nu med The New Hive som jag tipsade om i P3 Broswer i går. Efter mitt blogginlägg om detta vackra verktyg mailade en av grundarna mig och tackade för det fina omdömet, undrade om jag hade några synpunkter på tjänsten och erbjöd mig fler invites. Jag var redan såld men det är precis det här sociala medier handlar om, relationer och kommunikation, så nu är jag ännu mer nerkärad.
Vi har sedan dess mailat fram och tillbaka och även hörts på Twitter, en av hans kollegor följer mig, och jag är övertygad om att detta gör mig ännu mer benägen att blogga om dem (som nu), prata om dem (som jag gjorde i kväll när jag hängde med Jesper och hans vänner) och skicka ut invites för att fler blir nyfikna. Vill du ha en?
Här blev det brådis, han var precis på väg att köra iväg!
