I dag ska vi spela in ett nytt program av P3 Browser som kommer sändas nu på söndag 18:03. Jag tänkte att vi kunde kika på hur det ser ut i studion där vi sitter och surrar. Här är jag och Emanuel till exempel. Och en gigantisk silverlarv som klättrar längs väggen.
Förra avsnittet bestod panelen av mig själv, Emanuel och Gabriel tillsammans med Angelica som är programledare. Vi får ett upplägg för programmet, ombeds ta med förslag och tips till lyssnarna i förväg men hör och reagerar på alla inslag på plats. Det tar två timmar att spela in ett program som är två timmar och då lyssnar vi inte på en enda låt under den tiden.
Det blir ganska varmt i studion så vi dricker mycket och har en brummande fläkt som går igång så snart det är en liten paus. Jag gillar verkligen radio för att det är ett så spontant medium men det är svårt att få med allt man vill säga och i efterhand hör jag mig själv vandra i väg från ämnet. Det är ändå charmigt med de snabba klippen och vi har grym stämning i studion.
I går under en sms-chat med vår producent Anton föreslog jag att vi skulle ha ett musikquiz och kan ha nämnt att jag vann det som Spotify hade med mitt jobb så i dag är det upp till bevis! Mitt tips den här gången kommer vara en person och det är första gången någon av oss tipsar om det. Lyssna på söndag för att få veta vem som ska få lite extra kärlek i etern!
Från och med i morgon ska jag vara med i radio som panelmedlem i P3 Browser, ett program som kommer handla om internet. Programledare är Angelica Norgren och de 10 programmen kommer bandas i förväg varje vecka och sen sändas på söndagar med start den 8:e april.
Emanuel, Karin Adelsköld och Gabriel Sundqvist är också med och vi fyra kommer turas om att sitta med i studion och diskutera www. På hemsidan har de redan outat ämnen som Vad kan man skriva om sin arbetsgivare på nätet och hur kan man använda sociala medier för att söka jobb? Kan man kontrollera hur man syns på nätet och hur flörtar man på Twitter? men vi får även komma med egna förslag om det är något vi brinner lite extra för.
Det känns extra roligt att göra en sådan här sak tillsammans med Emanuel eftersom vi är så bra kompisar och hade så roligt ihop när han gästade oss i Sweet Sunday Web Crunch. Lyssna gärna på programmet när det kommit igång och delta i diskussionerna på Twitter och Facebook!
Helgen började med att jag åt ”frukost” med Cattis på Urban Delis bageri på Skånegatan. Ibland krävs det lite sötsaker när man sitter och skvallrar. Jag gick igång ordentligt på en idé jag har till ett blogginlägg, måste bara samla tankarna först.
Sen mötte jag upp Martin från Grandpa för att prata lite sociala medier. Vi tog båten över till Sjöstaden, där jag nog aldrig varit, och fikade lite tills batteriet i hans dator tog slut. Då promenerade vi tillbaka till Söder och pratade om relationer, det är ju ett så intressant ämne!
Emanuel ville dricka grön öl eftersom det var Irlands nationaldag och jag är inte den som är den så vi köade i en timme för att komma in på The Liffey där ett gäng grönklädda människor skrålade ihop. Vi åt burgare och såg på rugbymatchen mellan Irland och England, riktigt trevligt! Sen hamnade vi på Hilton och råkade gå på RAW. Fin lördag!
Den här godbiten norpade jag på Centralen när jag lämnade över Gone Girl till Sandra och passade samtidigt på att hämta ut biljetten till Millencolins festival i sommar. Yes, The Hives kommer också! Jösses vad bra det kommer bli med No Fun AtAll och Nine också! Någon jag känner som ska dit? Nåväl. Shoppade lite i city, bland annat ett par tygskor från Dr Martens, innan jag drog mig mot Söder.
Jag provade drömklänningen med stort D på Beyond retro och fick tjejerna som jobbade att hurra. Josefin, har du sett!? Nu hänger den på väggen här hemma innan den ska få komma till användning. Träffade upp Martin igen efter det och hängde lite på hans kontor innan det var dags att dra sig hemåt.
Pratade med Anton som har flyttat till Gamla stan och hoppade av bussen för att säga hej. Blev helt tagen av utsikten när jag, han och Philip gick rundvandring uppför trapporna. Vänta ska du få se, log Anton när jag fyrade av kameran på fjärde våningen och gick ännu en trappa upp. Helt galet! Jag stod inne på toaletten och tog kort genom fönstret på Storkyrkan men öppnade det när jag såg att smutsen syntes. Först då fick jag syn på stegen som ledde upp till taket.
Är det något jag älskar så är det Stockholm, dokumentera och klättra så givetvis hoppade jag upp på toastolen och slängde mig ut genom fönstret vidare upp på taket. Det var magiskt. Magiskt! Stockholm, älskade vackra stad, du var en stjärna i kväll!
Vi tog oss ner ordentligt och åt lite chokladcroissant innan det var dags att på riktig ge sig av hem. Filmade givetvis när jag satt på taket för att få med så mycket som möjligt, se gärna på det! OBS att jag kallar alla som inte är stockholmare för bönder.
Det är alltid mysigt att vakna upp när något roligt har hänt och under natten har Emanuel och Oskar livetwittrat från Oscarsgalan, klicka gärna på länkarna för att läsa deras inlägg! Jag hittade inga kommentarer om klänningarna dock så jag surfade genast in på People.com för att spana in det allra viktigaste!
Ser jag att en modejournalist gett högsta betyg till någon av galakvällens klänningar kommer jag ha svårt att tro på övriga utlåtanden från denne framöver. Så här ska det se ut:
Wille har lovat att spela Loosegoats för mig och Emanuel i kväll när vi ska hänga och jag kan inte komma på något mysigare! Känner jag oss kanske det dyker upp något musikaliskt bevis lite senare, det går liksom inte att låta bli att sprida Willes ljuva stämma.
Jag fick ett mail för några veckor sedan från Hans på Book a table som gärna ville bjuda på middag i utbyte mot att jag skulle blogga och twittra lite om det för att uppmärksamma att Krogveckan snart drar igång, närmare bestämt den 16-29 februari. Det här inlägget ska alltså läsas som att varje bokstav är en bit god mat som jag precis fått njuta av vilket inte är så tokigt. Emanuel fick även han en inbjudan så killarna styrde upp ett datum som passade oss båda och i går var det så dags!
Trots Emanuels förmåga att inte veta vilken hållplats vi skulle använda oss av när vi sågs med enbart fyra minuters mariginal hann vi med rätt buss ut till Hotell Skeppsholmen och in i värmen lagom till klockan sju. Bakom oss i dörren stod Hans, som inte alls ser ut som en Hans, och tillsammans slog vi oss ner med goda drycker som sällskap i väntan på en fjärde gäst. Hanna jobbar som webbredaktör på Allt om Mat och vi drog en kort presentation av oss själva innan det var dags att sätta sig till bords.
Jag åt lunch på Pontus matsal häromdagen med några säljare och det var bland det godaste jag ätit, trots att rätten inte ens står på menyn. Silkestofu, be att få den! De vann nyligen Gulddraken för sitt koncept med billiga priser på obekväma tider och det ligger verkligen något i det. Om man ges en möjlighet att äta lite billigare så är man mer benägen att testa nya ställen som man sen eventuellt rekommenderar till andra och själv besöker igen. Maten var faktiskt riktigt god även på Hotell Skeppsholmen men det var framförallt människorna som gjorde hela skillnaden.
Vi blev väldigt väl omhändertagna vilket öppnade upp för en trivsam stund ihop. Det är något speciellt med servitörer som rätt efter rätt är så ut i fingerspetsarna artiga och måna om att man har det bra. Vi hade en riktigt trevlig sådan som jag inte kunde låta bli att busa lite med och han bollade tillbaka mina skämt utan att blinka.
Det är otroligt roligt att lära känna nya människor, särskilt i sällskap med Emanuel som har försökt förstå sig på mig så länge nu att han själv berättar för andra om hur jag är. Jag tror bestämt att han använde ordet unik! På ett bra sätt. För att jag kan bjuda upp mina vänner till dans klockan tre på dagen till exempel, sånt gillar han. Jag uppskattar vår vänskap oändligt mycket.
Hans, som inte ser ut att heta Hans, var så trevlig att jag åt lunch med honom i dag faktiskt! Sen kom vi på att han kanske skulle haka på till vegotweetupen i kväll och bestämde oss för att tre måltider på raken var lite väl mycket när man precis har träffats. Under middagen råkade jag kalla honom för teddybjörn, eller ja, jag twittrade om det till alla som följer mig och Emanuel RTade det, men det skyller jag på hans mysiga kofta. Egentligen är han enligt uppgift en så kallad bad boy. Mm, visst.
Hanna var snabb som vinden med att blogga om vår kväll så det ligger redan uppe på Allt om Mat, gå in och läs mer om maten där! Hon använde sig av uttryck och fraser som imponerade på oss alla för att beskriva maten och hade om jag minns rätt även fina ord att säga om vinet också. Vi pratade om trender, bland annat köttrenden som jag hatar, och hon spådde att korvstoppning är det nya surdegsbaket…
Kort sagt, en riktigt mysig kväll med god mat och trevligt sällskap i fokus, så som man gärna har det ibland. I morgon blir det en bit mat med Cattis innan vi ska gå och se Dirty Dancing, ser fram emot det!
Häromdan satt Emanuel och Jack på en restaurang på söder och bad om hjälp med årsbästalistor på Twitter till Ajour. Vilka har varit årets bästa tweets till exempel? Jag har tyckt att många årsbästalistor har haft lite bråttom och helt missat december, en månad som bjudit på mycket fint även om det inte har varit i form av snö eller julstämning. Därför var det väldigt roligt att se att Jack, som den här veckan twittrar från kontot @sweden, helt sonika skapade några av årets bästa tweets, mitt i december!
Lite Justin Bieber-humor sådär som jag gillar! Påpekade genast detta för Emanuel i ett DM och ungefär samtidigt exploderade nyheten om att Sverige gör något helt unikt just nu av stora jättar som The Next Web, Time och Mashable mfl. Sverige är alltså det första landet i världen som låter sina invånare stå för innehållet på det officiella Twitter-kontot, det som Visit Sweden ligger bakom. Och Jack gör oss stolta!
Vilken byrå som ligger bakom den här briljanta idén var inte så svårt att lista ut när David Orlic från Volontaire stjärnmärkte alla mina tweets som hade med @sweden-kontot att göra.
Det var riktigt fint att se glädjen spridas bland mina smarta vänner Philip och Patrick som också jobbar på Volontaire (och som jag gärna träffar snart igen för att höra allt skvaller om den här kampanjen)! Uppdatering: Patrick berättar att det inte är en kampanj utan en långsiktig satsning, desto mer spännande!
Och Emanuel som jobbar med Jack visste inte till sig av glädje när nyheten fortsatte spridas och kunde till slut inte hålla sig från att intervjua honom på Ajour.
En väldigt snygg kampanj som det ska bli fortsatt roligt att följa! Grattis till alla inblandade för det fantastiskt fina mottagandet!
I tisdags efter jobbet stack jag över till Emanuel för att äta middag och surra lite. Efter ett trevligt restaurangbesök i närheten valde vi (jag, jag tar på mig ansvaret, det var bara jag) bort efterrätten i form av friterade bananer till fördel för Konsums utbud. Jag ville ha Dumlekolor, Emanuel ville ha glögg (och kanske framförallt få mig att dricka glögg eftersom jag sa att jag inte dricker det).
Två glöggflaskor åkte ner i den gröna korgen innan vi ens kom på att vi skulle ha julmustprovning också. Det blev en tung kasse som jag är glad att jag inte bar när Emanuel berättade om när han var biografmaskinist under Sagan om ringen – skrattade så oväntat mycket att de garanterat skulle ha åkt i backen!
Fnissar nu när jag får flashbacks från glöggprovningen där jag sitter och blundar i soffan medan han matar mig med varma matskedar glögg. Typiskt bästisar! Den alkoholfria var klart godast, succé! Av musten var COOPs otippat godast men vi hade inte alla sorter med och flera på Twitter och Instagram föreslog Zeunerts så jag ska hålla ögonen öppna efter den! Systemet?
När vi var klara började vi youtuba julvideos och kopplade datorn till teven så en syn av skönsång mötte Wille när han kom förbi. Givetvis började julmustprovningen om då och även om han hävdade att Apotekarnes var godast tror jag att han som jag har för starka band till det varumärket för att våga inse fakta. Snart övergick jullåtarna i gospel och vips var klockan sent och det var dags att bege sig hemåt.
Jag har haft klänningsvecka den här veckan för att pigga upp den deprimerande novembergråskalan. Måndagen började i mörkblått med svarta prickar och ett skärp med rosett på. Mitt älskade halsband kommer från Sägen och mobilen är pimpad med WeSkins. Åh, vad bloggigt att skriva vad jag har på mig!
Av någon anledning tror folk att jag har klänning på mig varje dag men det är helt enkelt en bloggluring. Däremot älskar jag den här gröna koftan som är så mjuk och mysig så den är med mig nästan jämt!
En helt naturlig pose inne på Chutney efter en riktigt god middag med Emanuel. Vår vänskap bygger väldigt mycket på att vi berättar allt för varandra och om vi inte ses några timmar varje vecka för att prata av oss får vi abstinens. Och sen panik.
I torsdags åkte den gröna koftan på igen tillsammans med en blommig historia. Tur att jag var hemma hos min syrra i går och fick fyra stycken myströjor av henne, de kommer komma väl till pass! Tack Marie!
Och det här. Av någon okänd anledning lyckades jag pricka in tre mörkblå klänningar med prickar på under veckan, vet inte riktigt hur jag är funtad. Jag säger det funkar!
I går slog jag på stort med min allra finaste klänning och en blomma i håret! Tyvärr blir det inga helkroppsbilder hemifrån eftersom då syns tjockteven i bakgrunden (och den är verkligen tjock). Dessutom är det så mysigt att sitta i fönstret och titta ut.
Söndagen kommer spenderas med att göra ingenting och det gör jag gärna i en rosa spetsklänning som jag har fått från Sara! Vädret är fortfarande gråmulet men jag håller tummarna för snö de närmaste dagarna och kommer i rätt stämning med varm choklad och She & Him så länge!
I tisdags frågade Emanuel om jag ville vara hans date när TT firade 90 år på Berns med 20-tals tema och givetvis ville jag det! Vilken tur att jag har en hel garderob (och lite till) med bara klänningar, även om den jag ville ha inte är det minsta 20-tal!
Jag skyndade hem efter jobbet för att byta om och äta ett par mackor innan det var dags att vända och åka tillbaka. Vicci gjorde mig fin i håret i måndags vilket passade bra eftersom det fanns fotografer på plats!
I går fick vi se en av bilderna som kommer ligga i Scanpix arkiv från festen, himla trevligt! Klicka på länken för att se några av gästerna! Jag ringde genast till Emanuel och sa att jag beskrivs som en bloggare, tack David!
Berns är ju så otroligt vackert och salen var full av finklädda gäster.
Magnus Carlsson och hans vänner uppträdde på scen medan mingelnivån steg.
Jag tycker att det var ett mycket bra val med fluga men hade önskat vattenkammat hår också!
Axel dök såklart upp och vi hängde hela kvällen tillsammans, här med matbrickan i högsta hugg. Tzayspett alltså, äntligen verkar cateringpersonalen upptäckt det utmärkta alternativet!
Jag fick även chansen att träffa Axels pappa, det var trevligt! Det var fullt med folk som mina plusettor kände men som jag bara kände igen men det var trevligt ändå! Blev ändå lite förtjust när jag hittade min granne i baren och vi hade det gemensamt!
Jag kände även till David Löfvendahl som vi stod och pratade med, jag träffade honom när han jobbade på Natur & Kultur och jag på Pocketförlaget. Han är nu anställd för att jobba med webb och media på Hovet, ja det kungliga, och både jag och Emanuel blev eld och lågor över allt vad det innebär!
David är den perfekta diplomaten och skvallrade knappt något alls men tipsade om att Kungahuset finns på Vimeo, det hade inte jag en aning om! Jag bekände att jag knappt kan titta på bilder av Victoria nu när hon är gravid utan att börja gråta. Sen började jag gråta när jag berättade det för att jag tänkte på det. Såatte…
Som tur var kom Johan Rheborg upp på scen då och han fick mig att skratta så att jag fick ont i magen! Sen grät jag lite av skratt också! Emanuel med! Han sa att han har skrattat för flera år nu. Tack Johan! Missa förresten inte hans underbara bilder på Flickr!
Uppdukat med tryfflar och avec. Och en kaffeflicka… Johan skämtade om att kungen egentligen kallade kaffeflickor för kaffefittor. Sen sa jag det ordet till Axels pappa. Sen var jag rätt tyst i närheten av Axels pappa.
Här hade vi det i alla fall lite spexigt inne på toaletten!
Lite mer spex… Oj, det kan inte vara någon annan än vi som tycker att det här är en rolig gif? Men jag är medveten om det!
Kvällen avslutades, för min del, med Salem på scen. Emanuel var lyrisk medan det inte alls är Axels och min melodi. Vi hängde inte med på noterna osv. Däremot gillar jag ju Earpony eftersom Pontus är med! Och det fina ljuset som discokulorna spred över salen.
Stort tack till mina plusettor för en smått fantastisk kväll!
I onsdags lättade Emanuel och jag våra hjärtan över tzay och sötpotatis på Chutney innan det var dags att vandra vidare till Skånegatan och Bara Vi där Wille hade spelning.
Vi tog de bästa platserna i en soffa längst bak och satt och surrade innan det var dags för herr Blixt att gå på. Han hade två vänner med sig på gitarr och piano – och så Emanuel som hjälpte till med trummandet, på håll.
Wille är helt genial! Så vackert. Nästan alla låtar han rev av har han skrivit själv med undantag för en Cash-cover som han fick oss att sjunga allsång till. Den sista låten gav mig tårar i ögonen och som tur var bad jag Emanuel bambusra den. Varsågod.
Jag hoppas hinna blogga mer i kväll men en gif hinner jag såklart slänga ihop! Det var en strålande dag – och kväll – på alla sätt och vis! Tack för alla gratulationer, presenter och olika typer av uppvaktning!
I lördags, efter den underbart goda libanesiska lunchen som Axel dukat fram, bjöd jag plötsligt upp värden på dansgolvet, det gick helt enkelt inte att sitta still! Lyssna!
Tillsammans med Emanuel pratade vi om livet och kärleken i Axels underbara lägenhet högt över molnen och lyssnade på Mattias Alkbergs nya skivbok innan Håkan, som aldrig imponerar på mig annars, gjorde entré.
Så här är vår vänskap. Jag och Axel hittar på något fint och Emanuel blir glad av att se det! Så ska vi fortsätta ha det!
Vi blev i vår tur väldigt glada över att se Axels balkong som sträcker sig runt nästan hela lägenheten. Man vill antingen mörda eller krama honom när man ser den.
Det var så otroligt god mat, vi satt länge och åt och sen gjorde Axel te på egenodlad mynta och så smällde vi i oss melonen vi köpt på torget.
Det absolut bästa med att hänga så mycket på www är de relationer man bygger upp som leder till såna här stunder.
Välkommen hem till mig när du vill Axel! (Och det gäller såklart Emanuel också!)
På Flickr har jag lagt upp 100 bilder från helgens äventyr på Tjärö! Ett längre inlägg om det som var absolut bäst kommer dyka upp inom kort men så länge filar jag på känslan som jag fick efter en avslutande middag i går kväll med Emanuel och Axel – nästa år vill jag själv hålla ett session och bidra med något! Ska spendera det kommande året med att fundera på vad!
Förra året bilade jag med Johan och gänget från Malmö så det är första gången jag åker buss. 8,5 timmar tar det att komma ner till Blekinge men tiden går faktiskt fort. Vi passerade precis Hooks herrgård varpå Emanuel passade på att bli Mayor. På den nördnivån.
Jag ser väldigt mycket fram emot att träffa fina vänner, både gamla och nya, vilket är serverat redan nu på bussen. Dessutom kommer Robin förbi i kväll och jag kan knappt vänta!
Jag tar lite jobbsamtal och Emanuel blir precis intervjuad av någon tidning men i övrigt skrattar vi mest. Precis som det ska vara!
I går morse vaknade vi i de mjuka herrgårdssängarna med duntäcke på Hooks herrgård och upptäckte att det var riktigt fint väder ute. Sommar! Klockan nio hade vi stämt träff med Daniel så vi gick bort till huvudbyggnaden för att slå oss ner vid frukostbordet.
I dag skulle jag boka en resa till Malmö och hittade en som var perfekt men när jag skulle köpa den var den slut! Vad gör man? Går och fikar vid grisarna.
I dag packade jag om väskan och åkte till Wille och Emanuel i Gransmåla! Emanuel hade lurat mig och sagt att det varken fanns el eller vatten i stugan men det stämmer inte alls, det finns allt! Plus allt som är mysigt med landet.
Lämnar ett regnigt Gotland för att åka hem och packa om väskan, fylla den med sommarböcker och betala lite räkningar, sen sticker jag till Oskarshamn i morgon bitti för vidare färd mot Malmö.
Jag älskar kombinationen av semester och tåg och ser fram emot att dyka ner i Harlan Cobens senaste när vi rullar ut från Stockholms centralstation i morgon (alltså, jag och mina böcker).
Alla mina mastodontinlägg om Gotland är givetvis lätta att hitta!
Vädret vände tvärt när jag begav mig in till Visby i går så för att slippa att bli genomblöt hoppade jag på det orangea turisttåget som tuffar runt ringmuren.
Egentligen ville jag åka omkring bland alla husen och ruinerna innanför muren men det var intressant att få höra om S:t Görans kyrka för de spetälska och att Danmark faktiskt ägde Gotland under 300 år.
1. Popdevelop, dvs mina tältpolare, hade med sig holken och Malen och spred glädje, leenden och musik omkring sig. Vi hade en egen fest, först på ängen och sen längst ute på bryggan och jag försöker minnas vilken låt vi diggade mest till men jag kommer bara på I’m on a boat? Var det den? Hoppas på en favorit i repris i år!
2. En sen kväll låg Johan och jag på ett liggunderlag utanför tältet och tittade upp på den mest stjärnklara himmel jag någonsin sett. Vi såg fem stjärnfall, det var inte alls dumt kan jag meddela.
3. När Sanna fått lite vin i sig, jo, jag kommer skylla på dig, vågade vi oss fram till Erik från Binero, som visserligen stod och pratade med någon annan men det struntade vi i. Sanna tog mod till sig och knackade honom på Binero-ryggen och när han vände sig om presenterade vi oss lite fnissigt och sa att vi gärna ville säga hej. När han hörde mitt nick sken Erik upp och sa att han älskade mig! Får du också samma reaktion från ditt webbhotell?
4. Jag såg Anton, som jag tidigare bara mailat med, för första gången på ön och busade med honom genom att twittra vad han hade för färg på strumporna och vilket tält han sov i utan att han lyckades få syn på mig. Det var början på en väldigt fin vänskap!
Efter att ensam ha gått en promenad för att leta rätt på fårena snubblade jag in på ett session där Anton satt och lyssnade. Det var Emanuel som pratade om Davit och Anton hade många bra men våldsamma lösningar som förslag. När det var klart kom Emanuel fram till mig och sa att ”man måste ju hälsa på rockspindeln” vilket jag håller med om! Jag skulle vilja påstå att den vänskapen inte är så tokig den heller och vi har setts regelbundet sen förra sommaren, senast i fredags.
5. Jag missade ett uppskattat session om Facebook men hamnade som tur var på det uppföljande samtalet på en klippa vid vattnet och det råkade vara årets bästa. Efter det mötet hade vi ett flertal Facebook-luncher i Stockholm för att tillsammans diskutera nyheter, kampanjer och regler och jag ser fram emot att fortsätta det samtalet på ön i år.
Givetvis bloggade jag om det bästa från SSWC redan förra året! I år kommer det bli minst dubbelt så kul och jag är extra glad över att Oskar hakar på! Ska bli kul att få se loggan i all sin prakt!
Mellan april 2006 och februari 2010 skrev jag på en privat Blogger-blogg som sen las på is i samband med min praktik hos Kjellför att satsa helhjärtat på den här. Enda sättet att läsa den bloggen var genom att bli inbjuden av mig och sen logga in med ett lösenord varje gång, något endast tio personer fick tillgång till.
Jag som har skrivit dagbok i hela mitt liv kände att det här med bloggandet var något liknande och det ville jag fortsätta ha för mig själv och mina närmaste. Nu har jag visserligen släppt på tyglarna men det har tagit sin lilla tid. Jag är i regel personlig men sällan privat på www.
Några av höjdpunkterna när jag scannar igenom bloggen är härligt häng på Berns tillsammans med Jonna när Tony spelar skivor, kvällen jag träffade Björn Ranelid och han kallade mig för svärmorsdröm och flera inlägg om när jag och Johan träffades. Minnen för livet, de måste ju bara sparas!
Bloggen finns fortfarande på nätet men är inte sökbar och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den. En stor del är faktiskt utskriven, vilket känns tryggt, men hur kan man annars spara den? Här kommer ett gäng bloggrelaterade länkar medan du funderar ut ett svar!
I dag var det dags för bloggpicknick med bland andra Therésia, som har bloggen Söta saker, och Emanuel, som bloggar om matnyttiga Twitter-tips, vid Djurgårdsbrunn. Jag fyllde min finaste flaska med flädersaft och köpte med franska favoritkakorna eftersom jag inte hunnit baka den chokladbanankaka jag fallit handlöst för.
Det gick inte någon nöd på oss, alla delade med sig av det de hade med sig och jag smakade bland annat de marängmacarones som syns ovan och en underbart god syrensaft som Tea hade gjort. Ett riktigt trevligt initiativ på en strålande dag!
Sen smet jag iväg för att hinna träffa Lorraine som är på besök från Göteborg och hängde med henne, Sanna och Anna-Carin bland turisterna i Gamla stan. Kul att ses Lorraine! Välkommen tillbaka snart igen!
Bambuser har bytt logga och utseende på sin hemsida och jag tycker att det blev riktigt bra! Luftigt och fräscht, precis som det ska vara!
Har du inte testat Bambuser än tycker jag att du ska göra det! Skapa ett konto på hemsidan så att du kan filma med din mobil och härja lite i inställningarna så att det sprids till Twitter och Facebook också. Du kan även klistra in videoklippet på din hemsida eller blogg när du är klar för att få ytterligare spridning.
Jag har funderat lite över anställdas inverkan på företags närvaro i sociala medier, eller okej, ganska mycket. Hur mycket betyder det för företag, som bestämt sig för att synas i sociala medier, att ha anställda som är aktiva även privat? Är inte det optimalt så säg? Är det kanske till och med bättre att de bygger upp sin närvaro genom sina anställda än via ett företagskonto?
Nu tänker jag främst på Twitter. Det finns flera företag som har ett officiellt konto samt flertalet anställda som twittrar privat men med uppdragsgivaren namn i presentationen. De sprider företagets rykte och representerar sin arbetsplats, vad de än har för disclaimer i bion. Som följare är det troligt att jag kommer handla/använda/sprida det varumärket om jag gillar personen i fråga, kanske ännu troligare än om det är det officiella kontot.
De anställda har dessutom chansen att med hjälp av varumärket bygga upp ett intressant nätverk även privat samtidigt som de ger företaget en personlighet och en röst. Kan det till och med vara ett alternativ för mindre företag att bestå av ett nätverk twittrare dvs anställda istället för att fokusera på ett opersonligt företagskonto? Eller handlar det om att vara tydlig med vilka som ligger bakom ett konto? Hur gör ni på era företag? Kommentera gärna!
Jag har passande nog läst lite smarta länkar som jag vill tipsa om!
Therese bloggar om hur McDonalds använder sociala medier och delar med sig av en intervju med deras ansvariga som spelades in nu under SXSW. Kika på den videon, den är rasande intressant. Bland annat berättar han att McDonalds har olika anställda som twittrar olika dagar så kunderna kan vänta tills det blir tisdag eller onsdag bara för att få svar från sin favorit. (Lägger upp videon längst ner i inlägget.)
På tal om omtyckta anställda på Twitter så har Emanuel sagt upp sig från Expressen, heja, och är väl ett bra exempel på vad som händer om man testar min teori. Jag försökte kolla upp hur många gemensamma följare han har med Expressen med hjälp av ett verktyg som Elwira tipsar om men eftersom det var mer än 500 stycken så det gick inte att få fram någon data. Intressant att det är så många! (Jag följer bara honom privat.)
Elwira listar en hel radda smarta Twitter-verktyg som jag inte kände till innan och ställer sig dessutom frågan Vem är det som äger följarna? appropå en CNN-anställd som nyligen fick sparken. Detta diskuteras i Read Write Webs bloggdär de frågar sig om Rick Sanchez hade fått så många följare om han inte skyltat med att han jobbade på CNN och om de följarna nu ”tillhör” tevekanalen eller inte.
Annika tar i Resumé upp Carl Bildts tweet om Japan och kommenterar även den Chrysler-anställde som fick sparken för att han använde en svordom på Twitter. Hon poängterar att man som företag måste ha en social strategi att luta sig mot vid liknande situationer och säger ”Om man som anställd inte vet ramarna för vad som gäller på företaget så är det väldigt hårt att få sparken för ett Twitter-inlägg.”
Trevligt med lite inspiration! SIME, som uttalas sajm, är en perfekt plats för det och idag började den första av två dagar med föreläsningar och workshops. Nedan följer en sammanfattning av de föreläsningar jag tyckte gav mest och avslutningsvis kommenterar jag Jockes workshop som jag tyckte var bäst men vi tar det i turordning.
Intressant att höra historien bakom Gowalla! Josh sa att han tror att social validation så som retweets och kommentarer kommer vinna i längden, jämfört med badges, spel och check ins och om 18 månader kommer sociala medier, lokaliseringstjänster och mobiltelefoner vara oskiljaktiga. Frågan är om det inte kommer ske tidigare.
Jag testade faktiskt Foursquare idag samtidigt som jag uppdaterade Instagram och jag måste säga att jag känner myset mer när det kommer till tjänster som har bilder. Vi får väl se! Missa inte att läsa texten på bilden.
De båda herrarna på scen skämtade och berättade om de tjänster som Qualcomm har och kommer att ha och de avslöjade att de kommer ut med en padda nästa år. De beskrev en framtid där man med hjälp av sin mobil kommer kunna ha koll på sitt blodtryck, intag av tabletter samt hjärtljuden hos bebisen i magen. The future!
Jag spelade in en filmsnutt där de visar upp augmented reality på scenen, ganska häftigt. (Det hela slutade med att han knockade sin motståndare men jag missade att filma det.) För att läsa mer om vad Qualcomm faktiskt gör är det bara att klicka på rubriken!
Lunch!
Det var inte så tokigt att upptäcka att de bjöd på schnitzel och mos till lunch! Visserligen kall sådan men det är första gången jag fått ett vegetariskt alternativ som jag själv lagar hemma. Vi sällskapade med Filip och funderade över om de inte borde ha valt en bättre lokal med tanke på att vi fick sitta i en temporär korridor (utöver den trängsel vi annars upplevde).
I övrigt var det fritt fram att äta hur många bullar, kakor och muffins som man bara orkade. Jag klagade inte.
Jag hade faktiskt ingen aning om att Angry birds skapare kommer från Finland men det är bara att gratulera! Det här är ett spel som är gjort för touch och har alltså inte funnits som ett vanligt data- eller tevespel tidigare. När han fick frågan om de tjänade några pengar på spelet svarade han med sin breda finska brytning att det går mycket bra för dem och då fick jag igång en spontan applåd som spred sig genom publikhavet i biosalongen.
Under Halloween var det tydligen mycket populärt att klä ut sig till Angry birds i USA och han avslutade med att kasta ut ett gosedjur i publiken (som jag tyvärr inte fångade, jädrarns).
Mingel
Jag hängde med Emanuel som kanske inte var på sitt bästa humör (han beskrev sitt tillstånd som PMS) men efter några energidrycker gick det över. Vi hängde lite med Björn, Petter och Anton och jag sprang även på Lo, Sanna, Joakim och Fredrik men det var inte så många kända ansikten. Visst stod sociala medier på schemat men det var mycket business och marknadsföring också och det verkar ha dragit en hel del fok.
How the Internet enables intimacy Dr Stefana Broadbent, social forskare och TED föreläsare.
Stefana Broadbent (den enda kvinnliga föreläsaren) har spenderat de senaste 20 åren med att undersöka människors dagliga användning av teknik. Hon berättade om hur nätverk mellan människor fungerar och hur det har förändrats. Förr i tiden var arbetsplatsen ett ställe där man blev isolerad från kommunikation med omvärlden (för att arbetarna skulle hållas produktiva). Idag har hon sett att vi har ett naturligt behov av att skicka meddelanden till våra nära och kära under arbetstid och vi gör det med de redskap som en gång var designade för arbetsplatsen (mobiler och datorer). Det gör vi för att underhålla relationer och känna trygghet, jag kan bara hålla med.
Hon jämförde det antal människor vi har en nära relation till med vilken typ av kommunikation vi använder (röst, text eller broadcast). Rösten sparar vi till de som står oss nära medan text passar bra på till exempel Facebook. Skype är till för några få eftersom man använder alla typer av kommunikation och det är vi lite rädda för.
Spotify berättade om hur de jobbat tillsammans med bandet Hurt och deras skivbolag i England. De skapade en typ av lyssningsstatistik på en karta över hela England där de kunde se hur många som lyssnade på gruppen under en tidsperiod, före, under och efter skivsläppet, och därefter kunde de planera sin marknadsföring och turné. Åh, så smart! Givetvis kommer de fortsätta så framöver och det känns som ett steg i helt rätt riktning för skivbranschen.
The blogosphere revisited Joakim Jardenberg, grundare och VD av Mindpark AB intervjuade Isabella Löwengrip aka Blondinbella, Margret Atladottir – chefredaktör på Nöjesguiden och Martina Lind från Politometern.
Innan workshopen började kom Jocke fram till oss. Jag hade redan stött på honom innan men nu såg han inte mig utan siktade in sig på Emanuel för att hälsa. Han ursäktade sig med att inte vilja kramas eftersom han var förkyld varpå jag utbrast Men du kramade ju mig! Han skämtade bort det med att han ville att jag skulle slippa behöva leta fram en spaning till SSWCrunch (bara för att jag inte hade en i det avsnittet när han var med) så då passade det ju bra att bli förkyld. Lustigkurre.
Vi träffade även på Ted Valentin som berättade att han väntar på att hans kartsidor ska ta fart (han har väntat i två år nu). När vi satt oss tillrätta i den lilla salongen frågade jag honom vem Martina var för jag tyckte att jag kände igen henne och han svarade Min fru. Kan fortfarande inte placera henne men det var ett bra svar!
Workshopen var mycket intressant och jag blev mycket imponerad av Isabella. Hon vet vad hon vill och hur hon ska komma dit. Det var roligt att höra hur hon anpassar sina inlägg efter vilken tid på dygnet hennes målgrupp läser hennes blogg och det är så uppenbart hur medveten hon är om sitt varumärke. På gränsen till kaxig men jag gillar det eftersom hon kan backa upp det. ”Hur många läsare har Nöjesguiden? 140 000? Min blogg har 300 000.”
När Jocke, som agerade moderator, sa att vi hade tid för en sista fråga räckte jag upp handen för att fråga om hennes relation till sina läsare. Hon svarade att hon älskar dem och jag tror henne.
Måste berömma mig själv lite till ett bra val av gäst, Emanuel Babyface Karlsten satt som en smäck i den där fåtöljen! Riktigt bra avsnitt om jag får säga det själv!
Senaste kommentarerna