Skip to main content

20% rabatt på *utvalda* sovrumsnyheter

”Shoppa våra sovrumsnyheter/Medlemserbjudande: 20% på sovrumsnyheter, Åhléns webb.

Nu när det börjar bli höst fick jag för mig att jag ska ha ett överkast till sängen för att göra sovrummet ännu mysigare. I min jakt på överkast har jag dock upptäckt att överkast kostar. Mycket. Särskilt eftersom jag har en dubbelsäng. Hittade ändå ett någorlunda prisvärt på Åhléns – du har säkert sett det. Det har synts i deras skyltfönster, inne i butiken, på webben, i reklamfilmer, banners osv.

Medlemserbjudande: 20% på sovrumsnyheter/bild på överkast, Åhléns webb.

När jag såg att de hade 20% på sina sovrumsnyheter, information som hänger som skyltar och står i banners på webben, tänkte jag att det var lika bra att slå till. Och eftersom jag fyller år frågade jag min kille om det var okej att önska sig det av honom, när nu priset ändå var lite mindre smärtsamt (300 kronor mindre för att vara exakt). Sagt och gjort! När vi besökte Uppsala passade vi på, då jag blev påmind om erbjudandet i deras skyltfönster.

Skyltning inne på Åhléns, Uppsala.

Jag är kund på Åhléns sen tidigare men hade inte med mig något kort (har inte använt medlemskort på åratal) och hade det inte kopplat till mitt personnummer så jag fick bli kund på nytt. Okej! Men när mannen i kassan knappat in alla mina uppgifter och det var dags att betala stod inte rabatten med. För överkastet ingår inte.

Hur hade jag kunnat få för mig det, tro? Och varför trodde han att jag var sugen på att bli medlem när det enda vi skulle köpa var överkastet?

Jag har skrivit till Åhléns och berättat vad jag tycker om den här typen av kampanj. Att det är oerhört svårt för mig som kund att skilja på sovrumsnyheter och sovrumsnyheter, att deras marknadsföring är allt för otydlig och lurar deras kunder, osv. De hänvisar till att läsa det finstilta och beklagar, såklart.

Nyhetsbrev från Åhléns med rubriken ”20% rabatt på sovrumsnyheter”.

Några dagar efter vår konversation fick jag som medlem ett nyhetsbrev. Självklart med rubriken ”20% på sovrumsnyheter”, som kampanjen kallas, och med en bild (från ett bildspel med totalt fyra bilder) på just överkastet. Följt av det välbekanta erbjudandet om 20% på sovrumsnyheter. Det här är en sådan dålig kampanj att jag häpnar. Och det är inte den förlorade rabatten, det är den urusla kommunikationen som stör mig något oerhört. Att medvetet lura kunder är inte det minsta mysigt.

Avskeda alla.

Bara en jord

Jag vet inte om jag läser andra artiklar än resten av befolkningen (exempelvis den här om att år 2050 kommer det att finnas 200 miljoner miljöflyktingar i världen till följd av klimatförändringarna eller den här om att en tredjedel av jordens befolkning nu drabbas av dödliga värmeböljor, en siffra som redan 2100 spås stiga till tre fjärdedelar) men det här med att beställa en solsäker semester eller lägga upp bilder på kött på Instagram känns så enormt långt ifrån där jag är mentalt och emotionellt just nu.

Jag vet inte hur länge den här känslan kommer hålla i sig men just nu kan jag helt enkelt inte förmå mig att bidra mer än jag redan oundvikligen gör. Så vad är hemligheten bakom att skita i alla rubriker? Ser man det som ”ett personligt val”? För i mina ögon finns det absolut ingenting som kan kallas för personligt när det påverkar så många andra, oavsett om det gäller djur eller natur. Den enda jag kan påverka är ju just mig själv, de beslut jag tar, de personliga val jag gör. Men även om jag lever som jag lär och cyklar till jobbet, tar tåg istället för flyg, konsumerar mindre osv kommer världen som jag vill att mitt barn och mina barnbarn ska leva i så småningom vara obrukbar om majoriteten fortsätter som om ingenting hänt.

Trots att tidningarna dagligen påminner oss.

Silvana Imams Väck mig när ni vaknat på Stadshuset

Väck mig när ni vaknat

I fredags tog vi en snabb middag på Holy cow och begav oss sen till Stadshuset.

Väck mig när ni vaknat

Där visades nämligen Väck mig när ni vaknat – filmen om Silvana Imam.

Väck mig när ni vaknat

Jag har aldrig varit i Blå salen innan men det var riktigt mäktigt att få köpa popcorn och se film där.

Väck mig när ni vaknat

Lika stor som lokalen är, lika intim kändes visningen. Silvanas familj, hennes flickvän, kollegor och vänner var där för att se filmen tillsammans med oss andra.

Väck mig när ni vaknat

Jag trodde att jag skulle börja gråta, eftersom jag grät fyra gånger när hon spelade på Gröna lund, men istället tjöt jag av förtjusning. Gång på gång.

Väck mig när ni vaknat

Tanken på att producenterna fick idén att göra en dokumentär redan för 3,5 år sedan känns lika självklar som att den visas i Stockholms stadshus. För en sån person är Silvana. Det är fantastiskt att få se henne bli kär, hitta sig själv och sin röst, kämpa för det hon så starkt tror på och göra comeback efter att allt rasat ihop.

Väck mig när ni vaknat

När filmen var slut och alla tagit emot applåder ställde sig Silvana framför filmduken och trots att hon är 176 cm lång såg hon så liten ut. Men jäklar vad felaktig den bilden är! Gigant, got damn it! Hon är en gigant.

En solig men sorglig dag

Susannes begravning

I fredags begravde vi en av min mammas bästa vänner, någon jag känt hela livet. När John Lennons Imagine spelades på orgeln bröt hon ihop. Det finns inget värre än att se någon man älskar ledsen. Särskilt inte min mamma, som aldrig gråter annars. Min syster och jag tröstade.

Susannes begravning

När prästen sa att det var dags att ta ett sista farväl bröt hon ihop igen. Då lutade jag mig fram och viskade att det inte finns något som heter ett sista farväl. Vi sörjer henne tillsammans nu men kan när som helst minnas och tänka på de stunder vi delade tillsammans.

Susannes begravning

Jag förstår att det går emot all logik men jag kan inte förstå varför präster envisas med att prata om gud när personen som dött inte alls tror på någon sådan? Bara för att hon inte gått ut svenska kyrkan betyder inte det att hon är i himlen. Säg att det är för jävligt istället, att hon borde ha fått leva längre, tillsammans med oss andra.

Susannes begravning

Jag hade på mig min mammas kappa från 70-talet, som jag inte haft användning för innan, men nu passade den perfekt. Alla i gänget kände igen den, och vi gled naturligt in på minnen från förr. Så som jag tycker att begravningar ska vara. Sorg och glädje, minnen och kärlek, nära och kära. Och kramar till alla som behöver det.

Glädjeruset – loppet där alla är välkomna

Glädjeruset

Förra helgen var min killes familj på besök från hela Sverige för att springa Glädjeruset, loppet där alla är välkomna.

Glädjeruset

Det var en strålande fin dag, ångrade att jag inte hade med badkläder för det fanns chans till ett sista dopp för i år.

Glädjeruset

Sprang inte själv utan hejade på och tog kort. De som sprang valde mellan 5 eller 10 kilometer. Emils team sprang fem härliga!

Glädjeruset

Vill du eller någon du känner vara med nästa år kan du läsa mer om Glädjeruset här.