Årets första dopp!

Cykelglow helalf.se

Igår när det skulle bli typ 25 grader och sol tog vi ledigt efter lunch och cyklade till Tantolunden. Det här landet har alldeles för få sådana dagar så passa på!

PS, jag tror bara det funkar om du är först med idén på ditt jobb och chockar din chef, DS.

Äntligen sommar helalf.se

Så nöjd över att det äntligen är dags att plocka fram badkläderna från baddräktsbyrålådan igen! Min kille hade med en högtalare så vi låg och lyssnade på I nöd och lyft medan vi åt salta cashewnötter och citronlakrits.

Första doppet helalf.se

Med tanke på att det snöade nyss (!) i Stockholm var väl chanserna för ett dopp inte så stora men hey, har du tagit ledigt och ändå har på dig baddräkten så varför inte?

Första doppet helalf.se

Ooh, ljuvliga tolv grader!

Mahala helalf.se

Efter att ha solat klart lämnade vi in min killes cykel på lagning och åt någon slags middag, trots att klockan bara var fem. Mahalo har en ny topping med bland annat jordgubbar och raw nutella som jag var tvungen att smaka – med extra jordnötssmör.

Västerbron helalf.se

Sen cyklade jag hem medan min kille tog buss och tunnelbana. Kan inte förstå hur man väljer bil framför cykel då argumentet att det går fortare är ren och skär lögn. Säg som det är istället, du älskar att köa.

Stockholm helalf.se

Fina mil i fint väder! Hemifrån till jobbet, från jobbet till Tanto, från söder och hem.

Jag ÄLSKAR Stockholm på sommaren!

Read More

Vitsippor, Vans och nya vårjackan

Blommande vas helalf.se

Förra helgen tog vi en tur till bokskogen som jag älskar och besöker varje höst. Det är första – och sista – gången jag åker dit på våren.

Solglasögon helalf.se

På med solbrillorna från -08 och nya vårjackan!

Vitsippor och Vans helalf.se

Jag vet inte om det har med den kalla våren att göra men vitsipporna har en fantastisk och väldigt lång säsong i år!

Vans DQM helalf.se

Vans DQM helalf.se

Jag hade på mig mina Vans som, om jag minns det rätt, är ett samarbete med Dave’s Quality Meat (DQM) i New York.

Bädd av vitsippor helalf.se

Helen helalf.se

Selfie helalf.se

Helen helalf.se

Min kille hade med sig sin nya kamera för att fota lite. ”Ta på dig något med färg!” Okej då!

Bokträd helalf.se

Bokträden är fantastiskt vackra, jag älskar de grå stammarna. Ser fram emot att löven slår ut och bildar ett tak. Allra bästa tiden är förstås på hösten då allt gulnar och faller till marken.

Lukta på blomma helalf.se

Glad helalf.se

De här bilderna är alla tagna innan jag upptäckte fästingarna som tytt sig till ärmarna på min jacka som om den smakade sockervadd. Knappnålsstora men ack så äckliga! Skakade av alla som var synliga och åkte sen hem för att klä av oss och duscha. Inga fler besök i bokskogen den här tiden på året!

Read More

Gör det bara!

Motivera mera helalf.se

Igår morse skakade det i fönsterrutorna hemma av blåsten och när jag tittade ut regnade det med inslag av snö. Vi har precis börjat cykla till jobbet men min kille sa att han skulle ta bussen. Ändå stod jag där i hallen och vägde om jag skulle hoppa på hojen eller ej. Jag har tre saker jag vill prata om gällande det.

För det första.

Träningsmotivation

Fuck it. Jag cyklar ensam, tänkte jag, och drog på mig ett par överdragsbrallor, för små vantar och såklart hjälmen. För trots att jag frös, trots att jag svettades, får jag en känsla av belöning när jag cyklar som inte går av för hackor. Det är en frihet att slippa passa bussen och sitta i bilköer. Tidsmässigt går det också snabbare att ta sig till jobbet. Det är en utmaning med alla broar och uppförsbackar men jag blir så nöjd över mig själv när jag klarar dem och får åka i nerförsbacke. Det är även det överlägset bästa sättet att transportera sig på för miljön, bonus. Och jag vaknar till liv och känner mig peppad när jag kommer fram till jobbet. Check på den!

I går kväll började så proceduren om. Jag kände jag mig lite oroad över att hinna förbereda allt inför morgondagen, dvs idag. Träningskläder till dagens två pass. Kläder till jobbet som skulle funka om jag cyklade. Lämpliga ytterkläder för ett potpurri av hagel, snö och regn. Frukostmacka som jag alltid äter vid skrivbordet efter morgonpasset. Ställa klockan för att komma i tid till passet. Lite såna tankar. Till slut beslutade jag mig för att ta bussen istället. Så skönt!

Jag gick upp 5:35 imorse, då har jag typ en halvtimme på mig innan jag måste gå, core- och pilatespasset börjar klockan sju. Åt en GoOn, drack vatten, klädde på mig och gjorde mig i ordning. När det var dags att gå satte jag på mig vinterjackan, en sjal och en keps, sen stoppade jag nycklarna i dörren för att låsa den. Där och då ångrade mig.

Fuck it. Jag kan ju lika gärna cykla klädd så här. Bytte ut kepsen mot min hjälm, satte på mig vantarna som jag köpt i min storlek och stack iväg. Hann precis fram innan snön började falla! Poängen med den här historien är att den mentala biten med träning, om det så handlar om at cykla till det riktiga träningspasset på jobbet, är jävligt svår att bemästra. Du måste nöta, nöta, nöta för att ta beslut om att göra det. Just do it är en därför en fullkomligt lysande slogan, för det är precis det vi snackar om. Först dividerade jag med mig själv (ursäkter!), sen tog jag beslut om att inte träna (skönt!) och till sist valde jag ändå att cykla, för att jag ville det. För att det ger mig så mycket tillbaka. Precis som träning gör. Många kämpar med den första mentala biten, att bara göra det, andra väntar på att få känna av de där endorfinerna som alla pratar om. Det kommer. Du måste bara nöta, nöta, nöta.

Helen yogar helalf.se

För det andra.

Dokumentera glädjen

Jag kunde inte låta bli att lägga upp ett videoklipp på Instagram stories från imorse när jag susar nerför backen med cykeln. Det är den glädjen jag vill dela med mig av. Bilderna på mitt yogakonto på Instagram lägger jag upp av samma anledning. Det är kul för mig (och kanske för andra?) att följa mina framsteg men framförallt, så fint att se tillbaka och minnas hur kul jag har det när jag håller på.

För det tredje.

Enkla beslut

När vi vaknar upp till snöoväder i maj är det nästan oundvikligt att ta beslut som inte är bra för miljön. Istället för bussen tar vi inte cykeln utan bilen, för när det är ruggigt ute vill vi ha stjärtvärme under rumpan, inte hagel i ansiktet. När vädret inte går att lita på i maj bokar vi en solsäker flygsemester i juni, för skiner inte solen här så kan vi betala för att den skiner någon annanstans. Vi vill inte vänta, vi vill inte svettas, vi vill inte frysa, vi vill inte ändra på oss. Samtidigt är det alla dessa enkla beslut som leder till att det snöar i maj?

Om du ser någon som springer utomhus i regnet och tänker att du aldrig skulle kunna göra det, tänk om. Testa först! Och fundera på vad personen får ut av att göra det, trots att det är tufft och motigt att komma iväg. Det är ju när vi gör saker som inte är enkla som vi växer som människor. Även om det handlar om något så enkelt som att hoppa på cykeln. Kämpa!

Read More

Träning smittar via sociala medier

Helen yogar helalf.se

Enligt forskning som SVT kommit över smittar träning i sociala medier – och du blir särskilt sugen på att ta tag i din egen träning om personen du följer är något sämre än du själv. Jag blir som mest inspirerad om det är på gränsen att jag kommer klara av det jag ser. Och om vi säger så här, inte en enda SATS-medlem i neonfärgade kläder har någonsin fått mig att sätta foten på ett gym. Tvärtom.

Just nu känner jag mig väldigt stark. Jag väljer tyngre vikter på passen och känner att jag orkar mer. Älskar alla sparkar och burpees på boxningen. Längtar hela veckan till Jeanettes pass i funktionell styrka på torsdagarna. Mår så otroligt bra av yogan. Få saker slår känslan av att träna, men jag väljer bort att skriva om det. För ingenstans säger forskningen att man gillar en sådan person i sociala medier. Tvärtom.

Read More

Stockholm

Stockholm helalf.se

-Behåll den här roadtrip-känslan hela dagen nu, uppmanade min kollega Anna mig när vi skiljdes åt vid halv två i fredags, efter att ha hållit en presentation tillsammans för våra kollegor i Uppsala under förmiddagen. Det ska jag, lovade jag när jag slängde igen bildörren. Men det är inget lätt löfte, när känslorna konstant kastas runt.

Fredagen började tidigt på morgonen med att fortsätta försöka undvika bilderna från gasattacken i Syrien på Twitter och följdes av en skön stretch och avslappning på jobbyogan. Jag åt en snabb frukost med mina kollegor medan jag försökte ta in vad det innebär att Trump under natten attackerat Syrien med tomahawks och pladdrade sen förtjust i bilen på väg till Uppsala med Anna. Efter att ha ätit lunch på Max i solskenet efter presentationen pratade vi om våra ex i bilen på väg tillbaka till Stockholm, vilket vägdes upp av nyheten om att Sana kommer ha huvudrollen i fjärde säsongen av SKAM.

Jag var på bra humör när vi sa hej då men klockan två hade vi avskedsfika för Maria, en av de kollegor jag jobbat närmast med de senaste två åren. Mia gav mig en lätt knuff för att få mig att läsa brevet jag skrivit varpå tårarna samlades i ögonen på given signal. Det är inte lätt att läsa och gråta samtidigt men jag är ändå glad att jag gjorde det och fikat slutade med kramkalas.

Och så där håller det på, livet. Upp och ner.

Det var i slutet av ett möte om Google Analytics som nyheten nådde oss. En lastbil hade kört in i folkmassan i centrala Stockholm. Vi avslutade snabbt och gick tillbaka till vår avdelning för att söka mer information. De flesta ringde runt till sina anhöriga och vi började planera hemfärden då kollektivtrafiken snabbt ställdes in.

De som hade bil stämde av att alla som behövde hade skjuts. Jag tackade nej för jag och min kille hade bestämt oss för att promenera hem istället. Det sista som hände innan jag lämnade jobbet var att en kollega sa att hon hade hört i hissen att något hade hänt på Grand (Hôtel) också. Vid den här tiden gick medierna även ut med en skottlossning på Fridhemsplan och min kompis som är journalist på Aftonbladet skrev på Twitter att folk sprang ifrån något på Hötorget.

Vi hade bestämt träff i trapporna mellan Friends arena och Mall of Scandinavia och jag pratade i telefon med min svärmor på vägen dit. Efter terrordådet i Paris så har min kille och jag pratat om att gallerian är ett troligt mål om något liknande skulle ske i Sverige, så jag ville bara snabbt träffa upp honom och komma därifrån.

Vi mötte upp varandra mittemot gallerian istället, utanför hans jobb. Jag frågade om vi inte skulle gå in och handla snabbt på Hemköp men han sa att det var bättre att ta något på vägen istället och plockade upp två bars ur fickan som han hade med sig som färdkost. Jag tackade nej och sa att jag bara var törstig. ”Men då tar vi lite vatten innan vi går”, sa han och vände om. Vi fick trixa lite med passerkortet men till slut tog vi oss in i receptionen på hans jobb och där stod människor som, precis som vi, avslutat veckan lite hastigt för att ta sig hem.

När vi druckit upp och skulle gå ut igen blev vi stoppade i dörren av en kille med passerkort som sa att det hade varit skottlossning inne i gallerian. Då brast det för mig och tårarna rann. Vad är det som händer? Vi satte oss i en soffa och såg på när alla som ville gå ut stoppades med samma budskap. Det har varit skottlossning i gallerian. Jag skrev om det på Twitter och fick snabbt frågan om det var bekräftat varpå jag svarade nej. Men där satt vi fast av den anledningen. Och i högtalarsystemet meddelades att alla utgångar mot Arenastaden hade stängts av för in- och utpasserande, av säkerhetsskäl.

Vi uppdaterade våra familjer om vad som hänt och avvaktade instruktioner. Efter ett tag fick en säkerhetsvakt ett meddelande i sin walkietalkie varpå hennes kollega gick ut i högtalarsystemet igen och meddelade att dörrarna nu var upplåsta. Jag uppdaterade på Twitter och raderade mina tweets vilket kändes skämmigt då jag först bara retweetat information om att inte sprida rykten i en krissituation. Det kändes verkligen inte som bara ett rykte, att bli stoppad i dörren så där, men senare skulle polisen även dementera skottlossningen på Fridhemsplan.

Vi gick hem, åt och följde som alla andra nyheterna för att försöka förstå vad som hade hänt. När den första chocken hade lagt sig och sociala medier fylldes av berättelser om hur stockholmarna tog hand om varandra var det inte så svårt att acceptera att det som regelbundet händer i andra delar av världen, och allt oftare i Europa, nu även drabbat oss.

Sen kom uppgifterna om en sprängladdning som inte detonerat, antalet skadade på sjukhuset minskade och polisen gjorde snabbt ett gripande som innebär att han som körde lastbilen kommer ställas till svars. Kanske kom vi lindrigt undan?  Då kom uppgifterna om att en elvaårig flicka finns bland de döda.

Det är en enorm skillnad på att snabbt acceptera att Sverige inte skonas från terrordåd och att sörja de som skadats eller mist livet. De kommande dagarna kommer de andra tre som dog också bli till verkliga personer och de som skadats kommer med tiden orka berätta sin historia. Det som de utsatts för behöver vi inte acceptera.

Det sägs att det bästa sättet att bemöta terrorism är att fortsätta leva som vanligt och det är jag med på. Men när vi går tillbaka till jobbet imorgon, äter lunch och sitter på möten, måste vi ha förståelse för att vänner, kollegor och bekanta kommer bearbeta och sörja det här terrordådet på olika sätt. Det enda vi kan göra är att fortsätta kramas och ta hand om varandra. Livet går upp och ner och nu behöver vi hjälpa varandra upp igen.

Read More

Throwback i min killes kamera

Göteborg helalf.se

Dagen till ära, tillbakablickstorsdag, tänkte jag visa upp några bilder från min killes kamera från de fyra år vi varit tillsammans. Här är vi i Göteborg på väg till Way Out West och delar hotell med mina idoler i Haim.

Bröllop helalf.se

Så glad i den här klänningen pga galen i prickar!

Skogen helalf.se

På promenad i Ursvik. Älskar skogspromenader!

Ängavallen helalf.se

Med en ny kompis på Ängavallen.

Butcher's Daughter helalf.se

Efter frukost på Butcher’s Daughter i New York. Så kul att få visa upp staden som jag älskar!

Lövånger helalf.se

Med favoritbaddräkten, åtminstone en av dem, i de norrländska skogarna.

Ho's thai helalf.se

På Ho’s Thai i Hornstull när de började servera veganska rätter. Pad thai for the win!

Bokskogen helalf.seBokskogen helalf.se

I bokskogen som jag älskar. Den nedre bilden använde jag länge på LinkedIn.

New York helalf.se

Dagen efter flätat hår i New York.

Central Park helalf.se

En annan ny kompis i Central Park. Hen ville inte alls smaka på min persika!

Lövånger helalf.se

Sommarkväll i norr.

Vinter helalf.se

Nyklippt i Umeå.

Kungsholmen helalf.se

Efter besök på Green Peas på Kungsholmen.

Hatt helalf.se

Sommarhatt helalf.se

Glad i hatt!

Yoga helalf.se

Finner vad som känns bra på balkongen.

Bamse helalf.se

Lilla B.

Helen helalf.se

Ljuset kom äntligen åter.

Vårjacka helalf.se

Svartvit helalf.se

Nya vårjackan var PÅ nu i lördags. Fortsättning följer!

Read More

Yoga på ny nivå

Helen yogar helalf.se

I morse på yogan föll alla bitar på plats. Jag vaknade med träningsvärk i magen efter gårdagens core/pilates-pass och boxning vilket peppade mig inför dagens pass. Det känns som att den lilla grupp kollegor som yogar tillsammans på onsdagsmorgnar har något speciellt ihop. Och vår instruktör Jonathan förstärker det.

Efter solhälsningarna snuddade han vid min axel när han gick förbi och sa att det var väldigt fint genomfört, excellent. Sen berättade han för gruppen att vi är på en nivå nu där han bara behöver finputsa och det känns verkligen. När han kommer förbi och justerar något vet jag att det är för att han ser potential i mig, att ta ut positionen än mer. Varje gång han föreslår förbättringar säger jag tack för att han ser det. Nu uttryckte han vilket nöje det är att se oss utvecklas som grupp, att se oss alla fokuserade, och vad det betyder för honom. Han var lite tårögd, det berörde honom verkligen.

Jag kan inte låta bli att beundra hans ledaregenskaper. Hur han ser mig som individ, hur han ser oss som grupp. Vi vet aldrig hur passet kommer bli när vi sätter oss på mattan kvart i sju men jag litar fullt på att han har en långsiktig plan. Han är oerhört lyhörd. Idag mediterade vi i 10 minuter, så länge har vi aldrig suttit tidigare, och min kollega sa efteråt att det var precis vad hon behövde, ”som om du läste mina tankar”.

Under meditationen upprepade han samma fraser som vanligt. ”You are the center of your universe and you have every right to be there.” Trots att jag hört det så många gånger förr utan att reagera tårades ögonen, fick bita mig i läppen. Det var något som slog an. Jag antar att han är precis vad jag behöver just nu. Namaste för det!

Read More

Stark som en tjej

Teckning helalf.se

Förra veckan på boxningen pratade vi om olika ideal medan vi slogs. Om supermodells-idealet som fick tjejer att svälta sig. Om Kardashians-idealet som får tjejer att operera sig. Och så utvikningsidealet där emellan.

Att vara stark är däremot ett ideal som sällan nämnts under min uppväxt. Stark som i stark nog att bära, lyfta och springa. Varför är inte det vårt ideal?

Read More