Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Kategori: Personligt (sida 1 av 98)

Det ska vara lätt att göra rätt för att det känns bäst

Skaver ditt beslut? Skäms du lite? Gör det inte då. Lyssna på ditt samvete när det försöker hjälpa dig att ta rätt beslut. Eller när någon jävligt irriterande person gör det. Fundera på dina alternativ. Räkna på det. Är det värt det? Vi underskattar ofta hur mycket vi får tillbaka av att leva som vi lär.

Jag läser Jävligt Gott-Gustavs inlägg där han två veckor innan flyget lyfter försvarar att han ska åka till Los Angeles med familjen. Om du har en plan för att minska ditt klimatavtryck behöver du inget förberett försvarstal. Se till att det sänks varje år så att vi tillsammans gör allt vi kan för att minska Sveriges totala utsläpp. 2018 kom vi på plats sju i världen över de länder som har högst CO2-utsläpp per capita kopplat till vårt flygande, enligt ICCT.

Om du räknar på 0,4 ton CO2 per år för resor kan du spara ihop till en flygresa över tid inom ramen för vad som är hållbart. Det handlar alltså inte om att vi måste sluta flyga helt, vi kan bara inte göra det lika ofta som vi har vant oss vid de senaste åren.

I inlägget hävdar Gustav att det är för svårt att sluta flyga, vara vegan, konsumera mindre och cykla till jobbet, annars skulle alla göra det. Jag personligen tycker att det är lätt, delvis för att jag vill. Det är tre år sen jag var i New York senast och så fort jag ser en film därifrån längtar jag ihjäl mig. Men än så länge tycker jag att det känns mer värdefullt att stanna på marken. Det är ett beslut som långsamt vuxit fram och liksom alla beslut måste det få ta tid. Men det hjälper ingen att som Gustav gör, påstå att det går att klimatkompensera en flygresa på 4,9 ton CO2 och sen sukta sina följare med bilder på Instagram som får dem att vilja följa efter.

Vi är många som kan hjälpas åt att förändra normen för flygresor. Ett sätt är att uttalat stanna på marken, ett annat att ta obekväma diskussioner på jobbet eller i sociala medier och ett tredje är att sluta gilla och posta bilder som normaliserar flygandet. Klimatkrisen livesänds dygnet runt så vi vet mycket väl hur den drabbar människor, djur och natur redan nu. Om du inte påverkas tillräckligt av all förödelse för att sluta flyga, visa åtminstone solidaritet genom att sluta be om likes för det.

Pausfågel

Mamma

Det kommer var tyst här på bloggen tills det inte är det längre. Jag cyklar, yogar, leker med Loppan, besöker kolonin, äter glass, ringer min mamma, ser på serier, klappar Bamse och kramas med min kille under tiden. Vi hörs!

Magiska mars

Lördagsutflykt

Jag var så sur i julas när snön inte hade kommit än. Det kändes som att den aldrig skulle dyka upp. Eller ner! Men till slut kom den och den är kvar än.

Lördagsutflykt

Vi är så bortskämda med alla fyra årstider i Sverige. Ändå längtar vi alltid till nästa. Men våren kan gott få vänta lite, jag är inte riktigt klar med snön och kylan än.

Lördagsutflykt

Nästa gång jag sparar ner bilder från kameran ska jag döpa mappen till Våren 2018. Och när mitt åkkort tar slut i början av april ska jag börja cykla. Då är jag redo.

Lördagsutflykt

Bara några utflykter till. Och ett par vändor till Umeå. Sen är det vår!

Kära dagbok

Dagböcker

11 mars 2018

Kära dagbok!

De senaste dagarna har jag återupplevt mellanstadiet till första ring i gymnasiet, mitt första riktiga jobb och de första jobbiga och härliga åren med mitt ex. Mina vänner och jag har pratat om, spanat på och skrivit om killar, vi har dansat, hånglat och spelat black jack, vi har ringt varandra i timtals och väntat i timmar på att någon ska ringa, vi har varit på konserter och festivaler, haft videokvällar och brevväxlat, spelat tevespel och skrivit prov, sett på Nilecity och Tre kronor. Vi har växt ihop och vi har vuxit ifrån varandra.

Det är en känslomässig bergochdalbana att återuppleva de här åren in i minsta detalj. Visst minns jag mycket men oj, vad jag har varit duktig på att dokumentera vissa år, ner till minsta telefonsamtal. Jag vet när min bästis fick sin mens, när min syster flyttade hemifrån och vilka jag varit kär i. Till saken hör att jag ”bara” har läst fem och en halv dagbok än så länge och det har gett så otroligt mycket att jag kommer fortsätta beta av dem. Det är och har alltid varit oerhört värdefullt och väldigt lärorikt för mig att skriva dagbok. Jag har lärt mig mycket om mig själv och andra. Några tips och råd på vägen!

Flytta hemifrån själv. Det ska vara lätt att göra slut när någon sviker. Sätt alltid dina vänner först. Killar kommer och går. Prata alltid med varandra om något känns dåligt. Vare sig det är en vän eller en pojkvän. Våga prata med den du är intresserad av. Även om dagdrömma och brevväxla är rätt fint det med. Lita på dina instinkter. Du har rätt. Lägg dina förväntningar på en rimlig nivå. Ingen vän/pojkvän är perfekt. Lyssna på din mamma. Underlätta hennes vardag. Om något känns omöjligt att lösa så är det nog det. Gå vidare.

Varför rann den vänskapen ut i sanden? Ja, just det! Varför stannade jag inte kvar på det där jobbet? Ja, just det! Dagböckerna är ett slags facit till stora delar av mitt liv, även om jag under de senare åren mest dokumenterat via sociala medier vilket inte är i närheten av en dagbok, där jag känner att jag kan skriva av mig precis allt. Det blir nästan löjligt att jämföra. Jag fångar det som händer med kameran på mobilen och det jag känner på sidorna i en dagbok. Eller sjutton dagböcker. Minst!

Helen

Snart är våren här!

Tulpaner

Jag gillar snö och kyla i mars! Inomhus föredrar jag tulpaner i alla rum, vita pärlhyacinter, påskliljor och körsbärsblom. För snart är den här, våren. Bara några veckor till.

Nya prydnadskuddar

Har två tågresor planerade till Umeå och måste nog boka in en till. Vill åka till Malmö med min bästis för att äta och umgås. Längtar tills det blir varmt nog ute att äta glass varje dag och yoga på kolonin. Jag gillar snö och kyla i mars! Så länge den försvinner i april.

Serum, syra och sheet masks

Yoga

Det går knappt att gå omkring på bottenplanet inne på Åhléns city längre. Utbudet måste om möjligt ha tiodubblats de senaste åren? Hyllorna med produkter främst vi kvinnor sägs behöva trängs med kunderna som funderar på vad de verkligen behöver. Det är näst intill omöjligt att bläddra igenom en modetidning, lyssna på en podcast om skönhet eller följa en influencer på Instagram utan att lämnas med känslan av att behöva något. Men vad?

När jag växte upp visste vi inte om att PhotoShop användes i reklam riktad mot kvinnor för att retuschera hur modellen såg ut. Vi skulle tro att produkten som marknadsfördes gjorde jobbet, så som reklam fungerar. Idag när i princip alla unga kvinnor känner till hur PhotoShop och reklam fungerar retuscherar vi istället oss själva. Bokstavligen.

Det är nästan skrämmande hur snabbt det har blivit norm att ”ta hand om sig själv” genom att tråda ögonbrynen, göra naglarna, förlänga ögonfransarna, injicera huden, förstora läpparna, applicera serum, syra och sheet masks in absurdum – och gärna visa upp detta i sociala medier. Lägg till alla app-filter på det så har vi kommit till ett märkligt läge då vi knappt vill publicera oredigerade bilder av oss själva längre. Och då har vi inte ens börjat prata om smink och hår.

Yoga gör mig lycklig!

Jag köper inte att vi ska känna att vi behöver allt det där jag nyss räknade upp. Och jag tror ärligt talat inte att vi mår bra av det. Tanken på att min systerdotter nu växer upp med ett retuscherat ideal får mig att må illa – särskilt med tanke på att det ouppnåeliga idealet i princip inte möts av något motstånd. Snarare anpassar vi oss och marknadsför själva det idealet till barn och ungdomar. Som om det var en naturlig del av att vara kvinna att behöva lägga så mycket tid, pengar och energi på sitt uteseende.

Mitt tips är att lämna Åhléns sminkavdelning fortare än kvickt, dra ur hörlurarna till podden du lyssnar på och känn efter vad du egentligen själv vill och behöver. Om du är nöjd med det du ser i spegeln så håll fast vid det! Själv känner jag mig som finast när jag har yogat, då hela jag är nöjd och glad. Jag vägrar bedöma den känslan i antal likes.

Läs för att förstå, gör så gott du kan

Vi lever på ett sätt som inte är hållbart och har stora svårigheter att förhålla oss rationellt till de akuta existentiella hot vi som art står inför, men fortsätter leva som om dessa hot och faror inte krävde en omedelbar, radikal omställning, läser jag i utmärkta DN-artikeln  Så hindrar våra hjärnor kampen mot klimathotet. Läs!

Venedig, Maldiverna och Seychellerna sjunker i havet, glaciärer smälter, regnskogar skövlas och torra Kalifornien brinner. Passa på att besöka dessa hänförande, men klimathotande platser innan de försvinner för gott, läser jag med höjda ögonbryn i Svenska Dagbladets helgbilaga Perfect Guide. Läs inte!

Med tanke på att det är val i höst och politiker spelar en viktig roll för klimatet behöver vi läsa på för att förstå vad de vill. Läs på om att biobränsle inte är ett alternativ om vi ska nå våra klimatmål. Läs på om att ost ger ett större klimatavtryck än gris och kyckling så istället för köttskatt kanske vi behöver en livsmedelsskatt. Läs på om att 111 000 bilister i Stockholm skulle kunna byta bilen mot cykeln och i snitt komma till jobbet på en kvart samtidigt som de minskar sina utsläpp. Läs på!

Du är den enda du kan förändra men du kan inspirera andra. Du kan däremot inte be någon som redan gör mycket att göra ännu mer. Fokusera på att göra det du kan och lite till istället.

Boktips:

Twilight of American Sanity: A Psychiatrist Analyzes the Age of Trump av Allen Frances

Tänka, snabbt och långsamt av Daniel Kahneman

Det här förändrar allt : kapitalismen kontra klimatet av Naomi Klein

 

Loppan! Loppan!

När mamma och Loppan var förbi kolonistugan igår passade jag på att möta upp dem. Loppan visste ju inte att jag skulle komma så hon blev klart överraskad! Så härlig reaktion!

Loppan!

När jag pratade med mamma på högtalartelefon idag sprang hon fram och pussade mobilen när jag ropade på henne och när mamma lät henne lyssna på klippet ovan började hon springa omkring i cirklar igen. Peppar inför att vara hundvakt åt henne i hela åtta dagar senare i vår!

Spika upp sommar på väggen

Spika vägg

Försöker råda bot på min längtan till sommaren genom att framkalla bilder med det motivet. I samband med det upptäckte jag att när jag ser på bilder av mig där jag är solbränd och bär min favoritklänning blir längtan om möjligt ännu mer intensiv. Och kossorna sen!

Bamse min

Bamse

Han har potential som deltidsmodell.

Puss

Så bra på att pussas!

« Äldre inlägg

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑