Många trillar in på min blogg för att de undrar om det går att se vem som har besökt deras Twitter eller Instagram-profil. Nyfikna i en strut! Så vitt jag vet är det endast LinkedIn som erbjuder den servicen i dagsläget (om vi räknar bort olika statistikverktyg på bloggar) och jag har precis lagt till det. Spännande! Jag misstänker att intresset för den här typen av tjänster är enormt men vi får inte glömma hur viktigt det är för internet att folk får stalka i lugn och ro!
Andra fördelar med LinkedIn:
Du kan nu skriva ett mention i dina uppdateringar för att uppmärksamma någon av dina kontakter om något.
Du kan även välja att posta detta direkt till både Twitter och LinkedIn.
Titt som tätt dyker det upp jobberbjudanden i inboxen så se till att profilen hålls uppdaterad även om du själv sällan är inne!
Glöm inte bort vitsen med LinkedIn – du ska ha något gemensamt med den du skickar en kontaktförfrågan till! Allra helst ska ju personen i fråga kunna gå i god för dig för något ni gjort tillsammans eller lyfta dig genom en recension eller en skill. Om hen inte ens vet vem du är går den poängen förlorad. Alternativt går det att skriva ett kort meddelande om varför du finner personen intressant och ljuv musik kanske uppstår?
Är vi inte vänner än? Lägg till mig om vi har träffats eller följer varandra på www!
Jag älskar nya tjänster! Vanligtvis är jag inte sen att haka på dem heller. Instagram älskade jag från första stund, Pinterestlikaså, och The New Hive är ett annat hjärtebarn. För jag tycker att det mesta som dyker upp är spännande och roligt och testar mer än gärna det jag snubblar över.
Men Vine. Det har aldrig ens varit aktuellt att ladda hem appen för tjänsten funkar inte. Så enkelt är det. Och det är lika bra att jag säger det rätt ut.
Att spela in 6 sekunders videosnuttar täcker inget behov jag hade – eller inte visste att jag hade – så som nya tjänster bör fungera. Det är inte njutbart att beskåda och lyssna på en loop, om och om igen, särskilt inte en som hackar till och börjar om innan den ens kommit någon vart. Användarna har därmed svårigheter att skapa innehåll som är tillräckligt intressant för någon annan än just användaren själv.Kort sagt, det här är inte en tjänst som bör hajpas.
Alls.
”Men jag vet en person som skapar jätteroligt och intressant innehåll!” säger du då och börjar scrolla i mobilen. Ja, svarar jag tålmodigt, men en person som gett sig fan på att skriva manus för att få appen att funka representerar varken dina polare eller mina. Jämför med Instagram som får dig att känna dig som en fotograf med inramningen och filtren. Easy!
Vinen ovan är den enda jag sett som jag tycker är rolig. För på den nivån är dem, vinen. Så sjukt interna att det bara är ungefär en person som uppskattar dem. Och då älskar jag ändå cinemagraphs och använder Loopcam regelbundet sedan några år tillbaka. Men Vine? Den får gärna klättra tillbaka där den kom ifrån och stanna där.
Jag har tidigare berättat att jag använder ett statistikverktyg här på bloggen som heter StatCounter. Det innebär bland annat att jag kan se vilka sökord som har använts för att komma hit (och till vilka inlägg), hur högt vissa inlägg dyker upp i Googles sökresultat och ibland, med hjälp av lite detektivarbete, lägga ihop ett och ett, som ort och tidpunkt, för att identifiera en viss besökare och namnge den.
Notera att du lämnar digitala fotspår överallt på nätet och att säkert varje sida mäter dig på något sätt.
I söndags var det en herre som kvart i 8 på morgonen googlade ”nakna tonårsbröst” från sin jobbdator. Enligt verktyget kunde jag då se var i Sverige han jobbar och vad hans arbetsgivare heter eftersom bredbandet är döpt efter arbetsplatsen. Så jag mailade helt enkelt till dem och förklarade att jag tycker att tonåringar är barn och att det var olämpligt. Han kom till det här inlägget, stor humor!
Framförallt är jag väldigt nyfiken på vilka som läser bloggen så hör gärna av dig! Och hojta om det är svårt att kommentera, det borde finnas bra med alternativ för att logga in! Vilket är lite meta att be om om du redan tycker att det är krångligt att kommentera men då finns jag ju på Twitter och Instagram.
Bara så att du vet! Om du jobbar på en bilfirma i Jönköping och är inne varje timme under hela din arbetsdag, vecka ut och vecka in, då ser jag det. Om du ilsket har kommenterat på SCUM manifestet-recensionen och ivrigt väntar på min kommentar genom att maniskt gå in om och om igen, då ser jag det. Om du har varit min vän men av oklar anledning inte är det längre, då ser jag att du inte helt kan släppa taget.
Looptroop och Spiderdogs framför Aldrig bland plintar och ribbstolar, så jäkla bra! ”Kanske var det för att slippa tjatet men fick hela familjen att bli vegetarianer.” (03:02) Min crush på CosM.I.C kommer aldrig någonsin att sina, believe that!
På tal om Västerås! När kommer egentligen Frank Ocean till Sverige?! Jag youtubar sönder Lana del Rey inför konserten på måndag så länge.
Halebops nya reklamfilm går rätt in i hjärtat. Jag har varit ett stort fan av deras manér sen jag jobbade hos största konkurrenten och grämde mig så för att de inte gjorde i närheten så bra filmer. Halebops känsla för målgruppen saknar motstycke, stråhatten av för reklambyrån!
Även om The Knifes senaste kanske inte riktigt är min melodi så uppskattar jag verkligen Liv Strömquists serie på deras hemsida!
Lena Dunham (favoritbild här) har gjort en reklamfilm för klädmärket/kompisen Rachel Antonoff, gissningsvis släkt med hennes pojkvän Jack som hon pratar om med Miranda July i InterView Magazine. Hennes syrra spelar en av huvudrollerna och Adam, Adam, har fått äran att agera speaker med brittisk dialekt. Sött!
Gillar att Priddyboy Duvchi är nöjesguide den här veckan, hans humor speglas fint i intervjun som bjuder på godbitar om spolarvätskeläsk, konstgräsklubbar och vackra karttavlor. Ser fram emot att se honom i Globen!
Jag har haft en sådan skön påskledighet i Malmö! Så nöjd med alla minnen jag plockar med mig hem. Älskar mina vänner. Tusen tack Sara och Kixy för att jag fått sova hos er! Den perfekta balansen mellan att vila ut ordentligt, prata om världsliga ting och hitta på egna upptåg.
Åh, vad jag trivs på en cykel längs med Malmös gator och torg!
Så fint att hänga med dig Patrik, tack för tipset om veggiekycklingen på Jalla Jalla, jag var tvungen att gå dit igen. Och Vegegården var precis så fantastisk som du sa, perfekt påfyllning med veganbuffé efter besöket på Ängavallen, hann tyvärr inte med en till måltid med dig men det får bli nästa gång!
Och så kul att hänga med dig och dina vänner Magnus Thure – även om bilden ovan skvallrar om något annat! Jag blir verkligen inspirerad och imponerad av dig, du är så jäkla bra. Tack för fina meddelanden, fortsätt försöka få med mig ut i Stockholmsnatten, en vacker kväll ska det lyckas.
Jag älskar tjejen i kassan på Rosies som erbjöd snutkaffe iklädd konstapelmundering! Så oerhört kärt att det är Sara som bakar åt dem. Snart kan du höra henne prata kakor i Mat i munnen. Slukade en kardemummakaka och njöt av solskenet som värmde rejält.
Precis såhär.
Gick till Åhléns och bad för första gången om hjälp på sminkavdelningen eftersom jag slarvat bort mitt röda läppstift. Så otippat mysig stund att bli sminkad, hon fick applicera flera olika märken med en liten pensel innan jag blev nöjd. Det här sitter som berget!
Gulsipporna på kyrkogården, affischerna utanför Debaser, cyklisthållarna vid övergångsställena, frukthandlarna på Möllan, klänningarna inne på TjallaMalla, fåglarna vid Pildammsparken. Som en aldrig sinande förälskelse, jag njuter av varje minut.
Åt min första utomhuslunch i Slottsparken. Med pensionärsfilt på benen men ändå.
Bättre lycka nästa gång MFF! I bakgrunden lördagens utflyktsmål: Jetzt, Tempo, Belle Epoque och sen Grand på det.
Jag lämnade Malmö med en kokosbiskvi från Kafé Agnez i en påse och när jag tog upp den på tåget smälte den mellan mina fingrar, åh herre Jesus Kristus Påskhare, vad god den var! Vill äta pasta på Siesta, frukost på Chez Madame, brunch på Kungsgatan och efterrätt på Bastard, annars tror jag att jag hann med precis allt jag ville.
Ängavallen, Chez Madame, TjallaMalla på Kärleksgatan, Debaser, Folkets park, Green Mango, Möllan, Bastard, Slottsskogen, Turning torso, Boulangerie, Chokladfabriken, Rosies, biblioteket, Curry Hut på Bergsgatan, HM vid Gustaf Adolfs torg, Öresundsbron, KB, Falafel no1, Kungsgatans brunsch, Rörsjöstaden, SOLO, kanske Köpenhamn?
Tanken på böcker som vintage skapar genast ett romantiskt skimmer över bibliotek tycker jag, det kanske är därför jag trivs så bra där? Nåja! Härmed tänkte jag lista tre saker som du kanske inte känner till om bibblor och som troligtvis kommer få dig att damma av bibliotekskortet redan inom ett par minuter:
Du kan, som jag, besöka bibliotek var som helst i staden för att få tag på just den boken du önskar läsa, sök på hemsidan efter vilket bibliotek som har den titeln du söker efter hemma, och sen lämna tillbaka dem var helst det passar dig.
Om du inte har hunnit läsa klart de böcker du lånat, jag har exempelvis åtta stycken hemma hos mig nu som kommer ta några kvällar till i badet innan de är luslästa, loggar du in med ditt bibliotekskort på www och lånar om dem med ett enkelt knapptryck. Är du inloggad kan du dessutom göra minneslistor så att du kan hålla koll på alla böcker du vill läsa.
Hittar du inte boken du letar efter? Mot en avgift på 10 riksdaler kan du be att ditt bibliotek tar in den. Jag är exempelvis sugen på att göra just det med Sheryl Sandbergs Lean in.
Det är något evinnerligt smart med bibliotek som jag tror att vi kan lära oss av. Tanken på att alla böcker finns tillgängliga för alla, en får låna hur många som helst (max 50) utan kostnad men med ett visst ansvar, och ur ett miljöperspektiv är det vackert att böckerna återanvänds från ett århundrade till ett annat.
Elsa Billgren har precis börjat låna ut klänningar, främst bröllopsklänningar, till överlyckliga unga damer och det är precis sådana initiativ jag menar. Missa inte hennes Stora vintageguide!
Lite nyheter! Bilderna ökar storlek i bredd från 600 px till 735 px, de går inte längre att bädda in (jag fuskar lite ovan) och när du pinnar en bild får du upp en enkel översikt över alla bilder i det boardet. Du får inte använda länkar i kommentarsfältet, hashtags försvinner och antal tillåtna tecken minskar från 200 till 160.
Jag gillade verkligen det Hampus sa på Twittercensus om att vi måste sluta prata om Twitter som en kanal, har tänkt på det länge. Twitter är en högst personlig upplevelse och när vi pratar om ”Twitter” så pratar vi alltid om helt olika saker. Du följer inte de jag följer, pratar inte med de jag pratar, läser inte det jag läser. Men vi glömmer ofta bort det.
I Sverige finns det 475 000 konton, 220 000 av dem är aktiva varje månad men endast 80 000 är aktiva varje dag. Är du nyfiken på vilket kluster du tillhör så kika på grafen, jag är med min gröna färg nästan hip hop.
På tal om grönt hade jag helt missat den här fina poängen från Gustav Fridolin: ”Det går inte att ens diskutera demokrati eller de frågor politiken ska handskas med om man inte ser de strukturella skillnaderna – i makt, i pengar och attityder – som råder mellan kvinnor och män. Det är tydligt i klimatpolitiken – i vilka som drabbas hårdast av klimatkatastrofen, och i vilka som genererar mest utsläpp. Det är tydligt i jobbpolitiken – i den starkt könssegregerade arbetsmarknaden som är Sveriges. Och det är kanske allra tydligast i den del av Sverige som varit och är mitt yrkesmässiga hem – i skolan.”
Fram för fler genusutbildade lärare!
Ingen kan dock ha missat Jonas Hassan Khemiris öppna brev till Beatrice Ask som slog alla delningsrekord i går. Däremot vill jag gärna lyfta upp Anders Mildners försök att förklara hur en text kan få en sådan spridning på nätet. Missa inte Internetlogiken och Khemiri!
Kort kommentar om Vine: Nej. Ditt innehåll är inte tillräckligt intressant för att sprida vidare.
Något av det mest intressanta jag läst på sistonde är tanken på att sociala plattformar låter användarna äga sitt innehåll och även ta det med sig vidare till andra plattformar om de så önskar. Forbes skribent tar sin journalistkollega Douglas Rushkoff som exempel (Rushkoff skrev nyligen på CNN om varför han lämnat Facebook i protest).
”Imagine the inconvenience that Rushkoff now faces having unbundled from Facebook. He cannot take his social graph of all his friends and followers with him. He cannot use Facebook as a defacto web passport to authenticate his identity on other sites. He cannot move the content he created on Facebook elsewhere. And he cannot know how what he leaves behind will be used in his absence.”
Det är så otroligt intressant att fundera på hur det kommer se ut framöver. Jag satt på ett mediemöte i går där vi pratade om CTV, Connected TVs, alltså uppkopplade teveapparater.
”Vem av alla inblandade aktörer, teveleverantörer, apptillverkare, kanalbolag osv, kommer få ta del av annonspengarna nu när medielandskapet ändras?” frågade säljaren.
”Glöm inte de som sitter på allt värde”, sa jag. ”Användarna.”
För den som har ögonen med sig skymtar där Hello Kitty, ett samarbete mellan Årö Trays och Bea Szenfeld. Så somrigt! Det påminner mig om mina år av fascination för Tarina Tarantinos samarbete med Saniro. Tror jag får plocka fram mitt katthalsband i morgon!
DANES: Girls is kind of a pejorative word now, and I think even with the fact that it’s called Girls and the title is in all caps and gobbles up the entire screen, you kind of reclaim it. I feel like the topic of feminism has gone out of vogue because there’s this idea that any inequality that has ever existed is now finally resolved and we should all just be cool. But it’s so important that we become engaged in that conversation again.
DUNHAM: I feel exactly like that—where people are kind of like, ”Our moms handled this, and we really have nothing to complain about anymore.” It’s amazing how not true that is, and yet I feel like every time I make a claim of misogyny, I always sort of apologize for it first, which is itself not very feminist. I’m always like, ”I’m sorry to be the girl who wants to talk about feminism, but that person is sexist.” So the idea that the feminism conversation could be cool again and not just feel like some granola BS is so exciting to me. It is really funny how even cool chicks are sort of like, ”Our moms covered the feminism thing and now we’re living in a post-that world,” when that just isn’t true.
Många hamnar på min blogg för att de sökt efter en app med hjärtan och även om jag tipsat om både appar och hjärtan ett flertal gånger så finns det helt enkelt inget svar att finna. Förrän nu! Testa PhotoJus så kan du förgylla bilderna med lite <3.
Jag gillar tanken med att ge någon nätkärlek för det finns få saker här i livet som känns så bra som att göra någon annan glad. Jo, att få ta emot kärleken såklart men det är nära inpå samma känsla.
Jag mailade lite kärlek till en mårdhund tidigare i dag men det behöver ju inte vara en journalist. Alla uppskattar att få en virituell bamsekram, alla uppskattar att få läsa några vänliga ord.
Skriv något snällt till någon du gillar på en gång vetja!
Jag fick lite tips i dag på Twitter och Instagram om hur jag får läppstiftet att sitta som berget. Jag vill helst att det ska se ut som det gör precis när jag har applicerat det men då fastnar det till slut på tänderna så jag biter av det på en bit papper för att det inte ska kleta. (Just nu använder jag helst färgen china red matt från MUS.)
Tusen tack för alla tips!
Grunda med läppenna på hela läppen innan du applicerar läppstiftet och pudra med transparent puder efterpå.
Jag brukar köra läppenna på hela läppen, sen läppstift bita av på papper, rouge på, läppstift igen, bita av, rouge på, läppstift igen osv. Får för mig att det håller bättre i alla fall.
Köp ett torrt läppstift så sitter det som berget!
Grunda alltid med concealer. Använd pensel när du sätter på läppstiftet.
Velvet matte lip pencil från Nars. Sitter lätt en hel kväll utan att du behöver fylla i. Rekommenderar färgen Dragon Girl.
Grunda med läppenna och använd bara dyra läppstift typ.
Precis när Christoffer och Olivia kom på besök i förmiddags läste jag en bloggkommentar från Emma om att Ryan Gosling är med i Dead Man’s Bones vilket innebär att Pa Pa Power, också känd som min favoritlåt från förra månaden, plötsligt är mig ännu mer kär!
Åh, den har fått mig att beslutsamt stega upp för alla hundra trappstegen som leder till jobbet varje dag, två i taget dessutom, med världens energi och övertygelse. Och så är Ryan med på ett hörn. Såklart att han är det. Hann inte Ryan-sucka tillräckligt då så jag gör det nu istället.
Jag är som sagt ingen matbloggare, istället siktar jag på att vara ytterst verbal när det kommer till djurrätt och tjatar ihjäl folk om att inte äta små barn tills de inte pallar längre. Därför vill jag härmed lyfta de vegohjärtan som bjuder till bords och kommer med inspiration när magen börjar kurra. Varsågod och njut!
Big up till Rasmus för tipsen, hej hej till mina vänner på Matkoma som regelbundet bjuder på vegetariskt och bra jobbat Andreas med ett fantastiskt vegetariskt tema på bloggen In the kitchen! Sprid gärna vidare!
Den här veckan är jag domare i KTHs instagramtävling som görs i samarbete med Tekniska museet. Gå in på taggen #ingenjörskonst och kolla! Jag gillar det kreativa upplägget, det finurliga i att ha olika domare varje vecka och att foto står i fokus.
Ersättningen i form av ett presentkort har jag förhandlat så att det automagiskt går till Stockholms stadsmission istället, gissar att de har bråda dagar i den här kylan. Har du några slantar kvar efter att räkningarna är betalda finns det flera olika sätt som du kan stödja dem på.
När någon skriver något som du blir upprörd eller arg över väljer du ofta att länka till det inlägget och ger på så sätt trafik till den personen eller företaget, i vissa fall innebär det även annonsintäkter. Cash! Min vän har satt ihop en tjänst som heter Unvis.it och som innebär att du slipper ge länkkärlek när inlägget egentligen ger dig en helt annan känsla.
Jag minns när det inte fanns någon retweet-knapp på Twitter. Istället fick man kopiera innehållet, klistra in det i ett Word-dokument och faxa det till Twitter så beroende på tidsskillnaden kunde det dröja några timmar innan… okej, inte riktigt så illa. Snarare lite så som Lisa Magnusson gör nu, man kopierade texten och skrev in RT innan. Nu för tiden kan du ju till och med klicka på den inbäddade tweeten här ovan för att upprepa det jag skrivit.
Det är även mycket enklare att mäta hur tweets får spridning. Jag får som mest fart på mina när jag söker jobb eller är förbannad på ett företag och då använder jag Retweet.co.uk för att följa hur många som nås av den. Med reservation för att folk scrollar förbi nästan allt i sin feed! Hampus sammanställde nyligen 2012 års mest spridda tweets genom att helt enkelt bygga en egen lösning, så som utvecklare gör.
I går twittrade jag att fler skulle respektera djuren om de kunde spruta eld och det var roligt att den fick spridning, särskilt som jag använder appen Boxcar för mentions och har ljudsignalen inställd på en kvittrande fågel som ljuder så fort någon RTar, följer eller stjärnmärker. Det var som ett zoo här hemma! Och även om det är en rätt lustigt mental bild som dyker upp är jag såklart helt seriös. Vem skulle få för sig att slakta en eldsprutande gris?
I samband med att vi skulle prata om Anita Sarkeesian på P3 Browser i höstas skrev jag ett blogginlägg om hennes projekt Tropes vs Women in Video games. Jag ser henne som en av de skarpaste feministerna på nätet och blev förbannad över den skit hon fick ta emot, något hon nu bemöter i TEDxWomen-klippet ovan. Otroligt lärorikt!
När Martin länkade till videon på Twitter häromdagen blev jag förbannad igen och skrev att jag hatar alla som hatar på henne.
@thornkvist Jag dööööör! Martin, du måste göra det, hon är min stora idol! Och då MÅSTE jag gå på #theconf!
Vanligtvis använder jag mig inte av så många vokaler och versaler men om hon har möjlighet att komma finns det inte en chans i världen att jag missar The Conference i år, det är en av årets absolut bästa konferenser. Tack för att du försöker Martin!
Några länktips! Underbara Clara lyfter upp Anitas Bechdel-test, Fridah Jönsson listar händelser under året som pekar på att vi inte är särskilt jämställda och Unni Drougge påpekar att män med makt är farligare än alla näthatare tilllsammans.
Jag har redan summerat de finaste vegohjärtanen i år och dragit ihop en topp 10-lista över de finaste klänningarna jag provat på Beyond retro men här kommer en slutgiltig sammanfattning av 2012 och om du vill kan du kopiera frågorna nedan och svara på dem i din blogg! Det går bra att skriva flera alternativ om det finns behov av det, här är mina svar!
Årets hångel: Säger inte var och inte med vem men kan inte minnas att något tidigare hångel varit såhär minnesvärt: det gjorde mig alldeles vimmelkantig och fick mig att gå vilse trots att jag har utmärkt lokalsinne. Han som var med vet vilket jag menar.
Årets sommarnatt: Efter att ha dansat hela kvällen på Färgfabriken tog vi en taxi hem till honom och hamnade i kön till korvkiosken där vi började prata med en herre som bjöd på en sådan osannolik historia att vi stod kvar en timme och pratade medan himlen ljusnade och måsarna skrek åt oss. Så otippat och fint. Han som var med vet vilken jag menar.
Årets upplevelse: Förutom att åka Tilt för första gången och älskat den känslan så mycket att jag var tvungen att göra om det har det varit väldigt roligt att spela in P3 Browser. Jag älskar radio, det är en konst att lyckas få med allt en vill säga under bara några minuter, inte som här där jag kan gå in och justera om och om och om igen.
Årets besvikelse: Att Emanuel flyttade till Göteborg. Jag har redan förlorat en bästis till där jävla stan och så sticker han med. Vilket innebär att vi inte var bästisar helt plötsligt. Det går liksom inte att underhålla på avstånd. Jag är ändå väldigt glad och tacksam eftersom det innebar att min vänskap med Anton fördjupades rejält och nu är han det bästa jag har. Jag älskar dig!
Årets resa:New York med mamma såklart! Det var underbart att få visa henne Manhattan och Brooklyn och att hon fick se mig så lycklig. Du ser alldeles förälskad ut, sa hon när vi satt på min favoritrestaurang och jag svarade att det inte är någon kille, det är New York. Jag älskar verkligen den staden. Malmö och Umeå går inte av för hackor de heller men det är något särskilt med NY.
Årets upptäckt: Att det går utmärkt att äta varannan vegan. Vet inte varför jag inte har kommit på det tidigare, att det faktiskt går att lägga upp det som man vill. Jag vill ju äta mer veganskt för att jag tycker att ägg- och mjölkindustrin är horribel. Och nu gör jag det. Mitt hjärta mår väldigt bra av det.
Årets låtar: Här har jag samlat alla de låtar jag tjejlyssnat på i år! Återkommer med en mer koncentrerad lista, kanske topp 30 eller 25.
Årets film: Det var ett ganska enkelt val. Moonrise Kingdom. Såg den två gånger på bio, andra gången som ursäkt för att få träffa en söt pojke. Om jag inte skriver Batman kommer Robin bli sne och den passade ju fint på stora duken. Gillade även Palme och Bridesmaids (kom den i år?). Så.
Årets bok: Jag är väldigt svag för förhandsex, särskilt när det handlar om favoriterna Gillian Flynn och Dennis Lehane, tack för det Bia! Årets bok måste ändå krediteras Fifty shades of Grey. Inte för att den är så bra utan för att den varit på allas läppar. Och jag tipsade Pocket shops inköpsansvarig om att ta in den så jag känner mig lite lite skyldig till allt pirr som spridits.
Valfri bubblare
Årets grismys:Ängavallen. Jag var så enormt lycklig den dagen, grät av lycka på vägen därifrån. Kommer göra om det nästa sommar också, längtar!
Klart!
Här kommer frågorna, bara att kopiera och klistra in på din blogg! Jag vill passa på att utmana mina vänner. Bia, Emma, Sanna, Lo, Helena, Annika, Oskar, Tommie, Josefin, Philip, Josefin, Emanuel, Christoffer, Hanna, Jenny… Stopp! Vill bara avsluta med att skriva att det här året har vänskap betytt allt för mig. Alla nya bekantskaper. Alla gamla. Jag älskar mina vänner. Blogga nu!
I morgon bitti är jag med i P4 Morgon Västerbotten och pratar om Refused och Umeå, två av mina favoritämnen! De hade läst min blogg, hörde av sig på Twitter och ringde sen upp. Vilken ära att få bli tillfrågad som stockholmare! Framförallt känns det som en bra start på helgens Umeå-äventyr och kanske får jag en chans att formulera vad det senaste årets nostalgitripp faktiskt har betytt för mig. Beror på hur kvicktänkt jag är vid den tiden.
I grund och botten tror jag att den här nostalgin handlar mycket om identitet och jag märker mer och mer hur påverkad jag är av de där få åren i slutet av 90-talet. Min vän berättade häromdan att han drog mig som case för en kund där han beskrev mig som en ”mental Umeåbo”. Så fint!
Malmö och New York i all ära, Umeå är den stad jag först blev kännbart förälskad i. Kulturen, scenen, kreativiteten, björkarnas stad var inte som något annat då och jag har den fortfarande så oerhört kär. Jag höll till och med på att tatuera in ett björklöv en gång i tiden!
Just nu längtar jag lika mycket till att vandra längs älven förbi Hamnmagasinet och gå in och ta en fika på Schmäck som allt det andra roliga vi ska hitta på, som har med just Refused att göra. Lyssna runt tio över 8 så får du höra vad jag lyckas haspla ur mig!
Och ja, blåmärkena har lagt sig sen i helgen, det är hög tid att skaffa nya!
När jag vaknade i morse var det ett sådant vackert ljus ute att jag genast satte på mig underställ, täckbrallor och fleecetröja samt snörade på mig kängorna för att gå ut och möta kylan. Tar ibland koloniområdet för givet men det är en lyx att ha det runt hörnan.
Eftersom det är första advent hade jag bjudit över Arvid på lite bakning så vi möttes upp vid Fridhemsplan för att handla det som behövdes till Veganmages recept på lussebullar med mandelmassa och kardemumma. Nästan alla ingredienser var slut så vi tog de ekologiska varianterna, det kanske bidrog till den goda smaken?
Vi gjorde degen ihop och sen pyntade jag i köket medan han kavlade ut den och rev mandelmassan i rivjärnet. Jag fick äran att snurra ihop degen till bullar, flätor och annat, sen var det bara att vänta på att de skulle jäsa igen.
Arvid sa att det var de godaste bullarna han smakat och jag håller med om att de är asgoda. Nästa helg kommer jag satsa på att göra chokladdoppade knäck så jag ska försöka få tag på någon riktigt bra veganchoklad. Vet du någon god?
Förra året fanns det en underbar julkalender som hette The Art of Dancing och bakom varje lucka dolde det sig en video där Luke och Lewis dansade till välkända låtar. Dessa videos gjorde mig enormt glad! Särskilt Luke till höger, hans kropp är ett nöje att beskåda.
Tanken på att gå ut och dansa med någon som älskar att dansa gör mig alldeles varm inombords och jag tror att jag skrev det till honom på Twitter också. Måste fråga om det kommer en ny kalender i år, håller verkligen tummarna för det!
Jag älskar Finsta! Älskar. Och det här är så smart att jag smäller av! Vem blir inte sugen på att springa till Polarn o Pyret på lunchen för att köpa en gorilla-tröja? Jag måste ha en. Två!
Jag har nu i princip tvingat mina vänner på Path, alla 11, att ge det en ny chans. Ingen app har ett så snyggt gränssnitt, erbjuder Diana-filter och förblir ouppköpt av Facebook eller Google. Det jag gillar mest är att bilderna är låsta till appen om man vill och då syns de inte någon annanstans. Det innebär att jag kan lägga upp bilder på höstlöv och annat privat och känna att det bara är mina närmaste som ser det vilket är ljuvligt.
Jag har tidigare bloggat om Path, bland annat här och här.
Loopc.am
Jag älskar animerade giffar som ingen annan, se bara hur glad jag var när Arvid och Daniel spelade in en åt mig ovan, men Loopc.am har vissa saker som de skulle behöva förbättra innan jag kan bli helt fast i giffträsket. Nu råkar jag veta att det är en uppdatering på gång och då hoppas jag att följande finns med:
Möjligheten att
välja hastighet (slow, medium, fast). Som det är nu blir jag sjösjuk av precis alla jag spelar in.
kommentera andras loopar
gilla andras loopar. Den LOL-knapp som finns nu får mig att se deras Berlin-kontor framför mig: alla killar är 28, har kepsen på sned och odlar en ironisk mustasch. Inget ont om såna killar (de är ju hur söta som helst) men för mig tar det stopp. Ska jag lolla en bild på nagellack? Varför?
justera inbäddningen, den tar upp alldeles för mycket plats.
söka efter vänner. Jag hittar några om jag vandrar från person till person (men de flesta har inte uppdaterat det senaste året).
kika igenom min feed i appen. Det finns en gemensam Feed i appen men om jag vill gå in på min egen öppnas den upp i Safari.
ta bort dubletter. Det verkar inte bara vara jag som drabbas av detta, varför blir det så?
Cinemagram
Cinemagram är en fantastisk app som jag måste öva på att använda för den är lite klurig men de som fixar det gör de mest fantastiska delvis giffade bilderna. Deras filter är helt underbara och rent socialt fungerar det sömlöst.
Kika på instruktionsvideon nedan om du blev nyfiken på att testa!
Jag läste en sådan träffande artikel i morse om hur Pinterest fått spridning, att det inte handlade om någon algoritm utan om engagerade användare och det gillar jag verkligen. Nu är det den tredje största sajten som driver trafik till andra sajter, ganska mäktigt! Såhär skriver de i artikeln där de intervjuar grundaren Ben Silbermann:
In 2010, three months after Pinterest launched, the site had only 3,000 users. But some of them were active users, and those people loved the site — and both of those categories included Silbermann himself. “Instead of changing the product, I thought maybe I could just find people like me,” he said. So Pinterest started to have meet-ups at local boutiques, and to take fun pictures of people who attended them, and to engage with bloggers to do invitation campaigns like “Pin It Forward,” where bloggers got more invites to the site by spreading the world.
Precis samma sak upplever jag nu med The New Hive som jag tipsade om i P3 Broswer i går. Efter mitt blogginlägg om detta vackra verktyg mailade en av grundarna mig och tackade för det fina omdömet, undrade om jag hade några synpunkter på tjänsten och erbjöd mig fler invites. Jag var redan såld men det är precis det här sociala medier handlar om, relationer och kommunikation, så nu är jag ännu mer nerkärad.
Vi har sedan dess mailat fram och tillbaka och även hörts på Twitter, en av hans kollegor följer mig, och jag är övertygad om att detta gör mig ännu mer benägen att blogga om dem (som nu), prata om dem (som jag gjorde i kväll när jag hängde med Jesper och hans vänner) och skicka ut invites för att fler blir nyfikna. Vill du ha en?
Här blev det brådis, han var precis på väg att köra iväg!
Senaste kommentarerna