Skip to main content

När män hatar kvinnor hatar jag män

Jag är enormt tacksam för mina killkompisar det här året. Av alla tänkbara anledningar förstås men framförallt för att balansera medias bild av män och det jag själv läst och förfasats över. Det har varit oerhört lätt att hata män det här året och låt mig påminna om att det är ett direkt resultat av mäns hat mot kvinnor.

Nej, jag tror såklart inte att alla män är maktmissbrukande pedofiler, kvinnohatande kommentarfältsmongon, psyksjuka massmördare, imbecilla rasister, traditionsbundna köttätare eller kränkta svin, men jag blir galen av allt elände som ett enda kön lyckas ställa till med. Hur länge ska mannens hat få spegla samhället och de organisationer som byggs upp för att ta hand om de kvinnor, barn och män som drabbas av det?

När en kvinna våldtas till döds i Indien finns det fortfarande män i Sverige som vägrar kalla sig för feminist för att de stör sig på ordvalet. Visst, kvinnor också men då kan jag påminna om att jämställdhetskampen, alltså inte kvinnokampen eller kvinnors rättigheter utan våra gemensamma rättigheter, att vi är lika värda, främst drivs av kvinnor och alltid har gjort det. Och att vi måste börja där. Vad gör du för att få kalla dig feminist utöver att på svenskens vis bara känna att du är det för att du bor i ett land med många föräldralediga pappor? Vad kan du göra?

Jag är oerhört nyfiken på vad det är för krav samhället ställer på män som gör att de fortsätter förtrycka kvinnor på alla tänkbara respektlösa vis? I media, i hemmet, på arbetsplatsen. Det måste ligga något i det. Vad kan vi göra tillsammans för att försöka förstå? Behövs det fler kvinnliga förebilder även för dem? Genusvetenskap i skolan? Om ett kommentarsfältsmongo hade fått den frågan hade lösningen säkert haft något med mer kuk att göra. Vi kanske ska börja med att komma överens om att stänga igen gylfen när vi diskuterar.

Om ett knepigt förhållande till smink

how to make a gif

Vet inte om jag är för bekväm eller lite livrädd men jag skulle aldrig någonsin kunna gå ut och dansa med ansiktet fullt av cremer och färger, dels för att jag svettas om musiken är bra, dels för att jag kliar mig i ögonen när jag är trött och inte vill spendera kvällen med att oroa mig om att allt sitter där det ska. Jag kan för lite om smink och får nästan alltid flashbacks till sminkdockan som jag höll så kär som barn när jag applicerar läppstift. Som att jag leker vuxen.

Vad jag förstår finns foundation och concealer till för att ”dölja skavanker” och ”släta ut huden” men de gånger jag fått med ett sample i en tidning och provat ser jag förvånat i spegeln hur alla färger i ansiktet försvinner. Huden är ju inte en färg? Tanken är väl att en ska öva och öva och lära sig vad en passar i men de tillfällena är alldeles för få för min del och jag har helt enkelt inte intresset.

Ibland får jag dock ett infall och vill testa, särskilt när jag är uttråkad, som i går kväll när jag inte hade några planer och klockan bara sprang iväg. Jag hade köpt flytande eyeliner för första gången tidigare på dagen eftersom jag tycker att det ser så fint ut på andra (Hej Lana!) och petade på lite BB cream som jag fått med i Elle. Och det är rätt roligt när jag väl gör det men innan jag åkte hem till min kompis tvättade jag bort allt. Kanske lika bra det eftersom jag mycket riktigt satt på golvet i ytterkläderna och kliade mig i ögonen vid halv 4-tiden men inte ville gå hem för att jag älskar våra pratstunder.

Giffarna gör jag på Picasion och filtren med hjälp av appen PictureShow.

Mina topp 25 favoritlåtar under 2012

Vissa låtar har under året direkt känts självklara för den här listan, som Narrow Line med Imperial State Electric och Pyramids med Frank Ocean. Jag har även varit väldigt svag för Ben Howard och Lana del Rey och nu blev jag nästan förvånad när jag inte kunde ha med alla de låtar jag ville med Lorentz & Sakarias så jag valde ut de två som jag tjejlyssnat allra mest på. Deras skiva gavs  för övrigt enbart ut på Spotify, hade velat bläddra i konvolutet!

Jag har dansat som en tok på perronger och busshållsplatser till Den svenska björnstammen och Fabolous och sjungit högt till Ray LaMontagnes New York City’s killing me både i Stockholm och New York. Klart påverkad av Drive finns två låtar med från soundtracket och även om de inte är årsaktuella får Prince, Maxwell och Souls of Mischief plats på den här listan.

Alexis Weak och Aaliyah har båda låtar jag spelat sönder under året även om de inte finns på Spotify, det är ett problem! Förhoppningsvis dyker de upp nästa år!

Alltings början är en av de bästa böckerna jag läst, hör här bara!

Jag älskar den här boken. Känslan den ger, stämningen den målar upp, längtan en känner, den förbjudna besattheten, det fina systerskapet. Läs några av de citat jag hundmärkt under de två dagar jag slukade boken och hör av dig om du vill låna den.

”Hennes läppar är köttiga med en tjock kontur ifylld med pudrigt stift. När hon talar drar hon den hennaskimrande hårgardinen från ansiktet med en fräknig hand som börjar bli rynkig och en min som jag vet är avsedd att tala om att hon är en kvinna som levt ett långt liv.”

”Det såg ut ungefär som man hade kunnat tänka sig att det skulle se ut därinne. Köttigt och blankt som ett svalg, fast trängre. Jag stack in fingret och kände hur de glatta vecken lade sig runt det, jag tittade på färgen och de glansiga flikarna av slemhinnor och hud och för ett kort ögonblick önskade jag att alltsammans inte vore gömd inuti kroppen; att det hade gått att hålla fram och visa.”

”Vara hemma? Men varför gör ni som dom säger? Ni borde ju tåga i ett eget fackeltåg och visa att ni är så många fler än dom”, säger hon. ”Skolan borde insistera på att ni går ut och demonstrerar istället för att tysta er. Dom ska vara överlyckliga om dom har elever som vill stiga fram och säga nej åt dom här stackars idioterna.”
Hon går ut ur mitt rum men sticker in huvudet igen och säger med hög röst att vår tystnad inte är något annat än ett legitimerande av rasismen och nynazismen. Vi borde inte vara tysta, vi borde visa oss.

”Hans händer förvånade mig.”

”På den tiden, i Grupp 8 och i andra aktionsgrupper, gjorde de saker. De drog stencileringsapparater och organiserade demonstrationer för fri abort och dagis åt alla. De höll samtalsgrupper med potatissoppa i sina kök och delade varandras livsöden, precis som kvinnorna som möttes på universitetet i Kvinnorummet. De arrangerade festivaler för tjejband och tjejpoesi. Slängde surströmming på torskarna och kämpade tillsammans mot patriarkatet. De förändrade sina liv så att de hade ett tydligt mål och en mening.
Med oss är allt annorlunda. Vi har samma åsikter som de, men vi har inget att göra.”

”När jag frågade min mor varför hon inte tog hand om mig mer när jag var liten sa hon att hon beklagade om jag var missnöjd men att det ingår i vuxenblivandet att ifrågasätta sin barndom. Och barndomen gör man sig som sagt inte fri från så lätt. Och så påminde hon mig om att jag aldrig skulle ställa en sådan fråga till min far. Varför han inte tog hand om mig.
Och det är ju sant.
Jag skämdes över att jag aldrig ens tänkt på det så.”

”Egentligen är det inget speciellt alls med de där händerna. Jag skulle aldrig kunna beskriva dem om någon bad mig. Jag vet ingenting om hur de känns egentligen, jag vet bara hur jag känner mig under dem.”

”Efteråt ligger vi vakna i min mors soffor med alla fönstren öppna på vid gavel och lyssnar på Nina Simones version av Just like Tom Thumb’s Blues och Billie Holiday som sjunger att kärleken är som en kran som slås på och av, och ibland när man tror att den är på, baby, så är den avstängd.”

”Han är smartare och snällare och mer allmänbildad – och mycket mer intresserad av mig. Han har alla fördelar och ändå saknas något. Och hur jag än funderar på det förblir det omöjligt att förklara i annat än sådan där pinsam Harlequin-terminologi: Det pirrar till lite trevligt när jag ser honom, men det rubbar inte marken jag går på. Det är inte som om jorden höll på att gå under.”

”Jag ligger på sidan i samma ställning som när jag slog upp ögonen, kvar i den beröring som jag tänker att vi inte själva råder över, som kan uppstå när två människor ligger med varandra och sedan sover tillsammans en hel natt. En bråkdel av en natt, en morgon och en halv dag. Mitt ben är inkilat mellan hans båda så som det bara är när han sover. Han ligger vänd mot väggen och hans hud ger ifrån sig den vanliga doften av alkohol som förbränns.”

”En tredje statist står en morgon mitt i det enda rummet som är min lägenhet och tar på sig sina byxor medan han förklarar för mig att han inte är ute efter något särskilt allvarligt just nu för det har han inte plats för i sitt liv.
Jag måste avbryta honom.
”Du”, säger jag. ”Det här är min slampsommar.”

Min Flickr-förälskelse har fått mig att skriva en kort guide

Jag rensar bland mina kontakter, kikar igenom mina bilder, uppdaterar min profil, lägger till personer jag gillar på Instagram (som Josefin och Lisa, du hittar deras bloggar här och här), gillar när jag får pushnotiser om att någon lagt till mig som kontakt eller kanske skrivit en kommentar och känner kort sagt myset med Flickr-appen.

Karusell

Den är så smart som inte spammar feeden, jag vet ingen annan app som visar nya uppdateringar på tvären, så en kan enkelt slänga upp 20 nya bilder utan att det gör något. Framförallt gillar jag att Flickr, som är en sådan bra sida, äntligen har fått en app som den förtjänar. Och att jag ser mina bilder med nya, större ögon. De är inte fyrkantiga längre.

Snabb guide till appen! Ikonen längst nere till vänster låter dig se dina kontakters uppdateringar. De som har laddat upp nya bilder dyker upp högst i feeden och du scrollar deras bilder åt höger för att se fler. Du kan favoritmärka eller kommentera en bild eller välja att dela den vidare om du gillar den. Ikonen för Interesting och Nearby är jag inte så värst intresserad av men kamera-knappen är högst aktuell! Ta en bild (klicka för att få fram ett rutnät, zooma in vid behov eller vänd kameran emot dig) eller välj valfritt antal bilder från ditt bibliotek och ladda upp.

Vinter på kolonin

Vill du lägga på ett filter så gör du det men det går ju lika bra utan! Missa inte att klicka på pennsymbolen, dvs redigera, där kan du välja mellan en mängd olika alternativ: Enhance, Orientation (vrida bilden), Crop, Brightness, Contrast (scrolla till höger) Saturation, Sharpness, Draw, Text, Redeye (scrolla till höger) Whiten eller Blemish. Är du klar? Next! Skriv en Title (rubrik) och Description (beskrivande text) och klicka i om du vill dela bilden till Facebook, Twitter, Tumblr eller en mailadress. Vill du att bilden ska vara publik eller inte? Vill du geotagga den? Välj det som passar! Klicka på Advanced för att enkelt lägga in bilden i ett Set, en Group, tagga en Person, eller tagga med valfritt ord.

Ikonen som ser ut som en person låter dig se din profilsida med info om dina sets (mappar), grupper, favoriter, bilder av dig samt kontakter men framförallt alla dina bilder i en snygg feed. Klicka på ikonen uppe till höger för att se views, kommentarer och favoritmärkningar av dina bilder i fallande datumordning. Klickar du på Activity får du upp senast händelse, kanske en kommentar eller någon som gillat din bild, och om någon har lagt till dig som kontakt kan du välja att lägga till dem tillbaka.

Godisaffären

Sista ikonen, Flickrs blå och rosa cirklar, låter dig söka efter personer, vänner och hjälp. Du kan även gå in på Settings för att lägga till de sidor du vill dela till, justera notifikationer, välja om du vill ha fotofilter, om bilderna ska sparas i fotorullen och om dina bilder ska laddas upp i orginalstorlek.

På samma sätt som jag har den här bloggen som komplement till Twitter kommer jag definitivt använda Flickr som komplement till Instagram men jag är inte säker på att jag lägger ner Instagram helt förrän jag lockat över alla jag tycker om mest till den goda sidan. Du hittar mig här och här.