Min uppgörelse med Facebook

25 Maj

I går satt jag och kokade av ilska. Min puls var uppe i 130 och jag visste ärligt talat inte var jag skulle ta vägen. Nu vet jag precis vad jag måste göra.

För mig handlade Facebook i början om vänskap. Sen kom företagen dit och fokus hamnade då på kommunikation och relationer som jag brinner så mycket för. Nu handlar Facebook om Facebook. Och om att de börsnoterat vår vänskap och tagit kontroll över några av de tjänster jag tycker allra mest om på nätet, som Spotify, Instagram och Pinterest. Det har hänt otroligt mycket de senaste åren och vi har anpassat oss alldeles för snabbt utan att pausa och reflektera.

Det skrämmer mig. Ju mer jag lär mig om nätet desto mer känner jag obehag över att en ensam aktör tar mer och mer mark.

Allt vi gör på nätet efter att vi lämnat facebook.com spåras, kopplas ihop, samlas ihop och säljs vidare till de företag som känt sig tvingade att starta en sida så att de kan annonsera där. Som kommunikatör är det ett fantastiskt upplägg med all tillgänglig information men som privatperson så väger jag det noggrant mot allt jag står för.

Mycket har nog att göra med hur fascinerad jag har varit av Facebook, hur länge jag har vallfärdat i deras namn och hur blint jag har spridit deras evangelium. Mitt inlägg med tips om hur man kan jobba med deras sidor har spridits och lästs av folk som är naturligt nyfikna men behövt lite hjälp på traven. Jag är inte längre bekväm med att påstå att alla borde testa, kanske är det istället dags att stanna upp och lyssna på deras invändningar.

Det är mycket jag ställer mig frågande till.

  • Facebooks regelbundet uppdaterade användarvillkor som ändrar på personliga inställningar och gör det krångligt att anpassa sig till,
  • en affärsmodell som bygger på mina vänner och det som betyder allra mest för oss i form av artiklar, musik och bilder,
  • ett övertag över både företag (men även privatpersoner) som yttrar sig i att ingen kan välja att inte finnas där,
  • en känsla av att alla de tjänster jag regelbundet använder köps upp och förslavas,
  • en otroligt snabb omställning på hur vi ser på nätet och vårt innehåll där
  • samt ett beroendebeteende som heter duga.

Vårt beroendebeteende yttrar sig i förväntningar som ingen någonsin kommer kunna leva upp till när folk dagligen går in för att kolla uppdateringar och allt som oftast hör jag till följd av det snikna kommentarer och elaka utrop om diverse frukostbilder, ointressanta liv och andra dumheter.

Det är Facebook som skapar dessa onaturliga relationer, inte vi.

Pontus skrev väldigt bra om hur vi speglar oss i bilden av oss själva på Facebook, i de uppdateringar vi gör, i de bilder vi lägger upp, i det ”liv” vi presenterar för vår omgivning och som inte är sann. Men det är den sanningen vi vill åt. Och som vi grundar den här onaturliga vänskapen på, den som Facebook har skapat och som innebär att alla måste vara där.

Trots att jag sedan länge ifrågasatt Facebook har jag inte kunnat avsluta mitt konto eftersom jag jobbar med det. Men det har tagit på mig, hårt. Jag fick en chock för någon uppdatering sen när jag insåg att de sparat alla mina statusar, bilder och meddelanden från starten 2007. Tidigare scrollade man ner så långt det bara gick i feeden tills det tog slut. Men det tog inte slut. De behöll all information, utan att berätta det.

När de köpte upp Instagram som jag älskar så tog jag bort alla mina vänner. Men det räckte inte riktigt, det kändes fortfarande inte bra.

Igår exploderade jag när det visade sig att Facebook, alltså inte den plattformen som vi delar med våra vänner och som betyder så mycket för så många, utan företaget Facebook, det som vägrar berätta något om sig själva och som bad oss att inte sprida statistik om deras användare som deras affärsidé bygger på, inte bryr sig det minsta om jämställdhet.

Precis som Sean skriver så är jag otroligt principfast. Enormt. Det är något jag pratar om i olika sammanhang nästan varje dag. Jag tror att jag mått väldigt dåligt av att inte få markera vad jag känner för Facebook.

Jag var alltså på deras seminarium Studio Live som riktar sig till kommunikatörer, byråer och marknadsförare. På scen skulle under dagen ett gäng personer från Facebooks olika kontor i världen få presentera spännande information för den förväntansfulla massan, drygt 300 personer. När jag kikade på programmet över talare rann droppen över med besked. Inte en enda kvinna fanns med.

Detta uttryckte jag i den hemliga grupp som skapats för den här digitala konferensen och som de uppmanade oss att skriva i under dagen. Jag skrev att jag blev upprörd över att de inte hade några kvinnliga talare och frågade varför samt tillade att det inte finns några ursäkter för det. Reaktionerna jag fick kom från kvinnor, de flesta höll med, en påpekade att hon skulle moderera under dagen och att det i panelen skulle sitta en kvinna (tillsammans med två män).

Efter att tre talare stått på scen kikade jag i gruppen igen men hade inte fått något officiellt svar och skrev därför hur viktigt det är att ett företag som uppmuntrar andra företag att berätta historier även måste låta kvinnor berätta sina historier, som på scenen framför mig, annars kommer de inte bli hörda. Ingen respons från herrarna bakom kulisserna. Då var det plötsligt dags för Q&A. Min hand for upp i luften som om jag suttit längst fram på min favoritlektion.

Jag fick mikrofonen, presenterade mig och ställde frågan Why is there no women present on stage today? Publiken skrattade, en blandning av förvåning och nervositet, som jag snabbt dödade med orden This is no laughing matter. Svaret jag fick, att de hade ”lots of girls here today” vilket inte stämmer var så uselt och pinsamt att jag bara stirrade på Sam och sa OK och skickade tillbaka micken. Om inte Karin hade mött upp mig efteråt vet jag inte var jag hade tagit vägen. Jag skakade av ilska.

Senare på kvällen fick jag kritik från några killar i den hemliga gruppen (ej från Facebook) som tyckte att frågan var irrelevant och oartig. Tydligen fick jag publiken att skämmas, något jag inte alls uppfattade eftersom flera tjejer kom fram till mig efteråt och sa hur bra det var att jag tagit upp frågan, att de flesta inte kunnat tro sina öron att jag vågat ställa den.

Det här är, som de flesta vet, en av mina viktigaste principer. Jämställdhet. Så jag kan inte längre. Jag kan inte ge mitt stöd till en sida som består av ett företag som inte reagerar med en ursäkt, som inte agerar som förebild, som inte bryr sig om något som jag tycker är så otroligt viktigt.

Nu får det vara nog. Nu raderar jag mitt konto.

Uppdatering: Lucia tipsar om Theo Sowa som under sitt TED-talk ifrågasätter varför det inte är fler svarta kvinnor som representeras på scen. Kommentar på det: älskar kvinnor som står upp för sina systrar.

Tips! Om någon gör något för att få till förändring, ifrågasätt henne inte om varför hon inte gör mer. Fråga istället dig själv vad du kan göra.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

flattr this!

  • Linda

    Och varför fanns inga mexikanska dvärgar med?

  • Emeli

    Jättebra du registrerade och tog upp att inga kvinnor var talare, både hemligt och offentligt. Anmäl seminariet till jämställdhetsgruppen (de här som brukar fixa övervägande kvinnliga talare, tyckare, djs osv men också kan fixa namn på män om det är på andra hållet) eller vad de heter så kan de kontakta FB för en diskussion. Hoppas jag. En del saker behöver man vara fler och större för att få igenom men det behövs nån som initierar och inte minst registrerar, så som du gjorde.

    Själv är jag nog en sån som du tycker inte bryr mig tillräckligt om integriteten. Att FB sparar all min info är inget problem, jag har ju lagt upp den. Att de ändrar sekretessbestämmelserna och inställningarna är krångligt men jag använder inte FB så mycket så att jag behöver oroa mig. Riktad annonsering tycker jag är rätt ok, skall det var annonsering vill jag den skall vara tilltalande för mig, ge mig chans till fynd som jag vill ha. Svårt få till det och ibland blir det helt fel men jag överlever.

    I privatlivet har jag hög integritet och kanske är det också därför jag inte känner mig hotad eller kränkt av digitala medier, kränkt blir jag när personer missuppfattar eller behandlar mig i mina ögon fel (händer alldeles för ofta).

    Tyvärr tror jag inte ditt avslutande av ditt konto på FB gör något men jag förstår din ilska. Låt den sjunka och deltag mer passivt och försök istället i större sammanhang påverka för något bättre.

  • http://pervikstrom.wordpress.com/ Per Vikström

    Jag håller helt med om allt du skriver. Företaget Facebook har helt övergett den grundläggande idén och allt handlar om pengar. Lämnade FB för flera månader sen…

  • http://twitter.com/anna_t Anna Toss

    Jättebra, intressant och viktigt om vårt förhållande till ett gigantiskt och totalt opersonligt, pengahungrande företag som Facebook. Själv har jag lyckats intala mig att det går att använda Facebook för att förändra Facebook, men det kan vara så att bojkott fungerar bättre. Jag håller mig kvar ett tag till, men applåderar din beslutsamhet (och delar texten på Facebook).

  • http://nostalgifabriken.blogspot.se/ Emma Danielsson

    du kan ju hälsa killarna i hemliga gruppen att inte bry sig om jämställdhet är jävligt oartigt mot över 50% av världens befolkning. idioter …

  • Bewler365

    Ska du också ta bort ‘Like’-knappen från din blogg?

  • http://www.facebook.com/profile.php?id=683471674 Anna Erlandsson

    Bra synpunkt angående jämlikheten, bra att det påtalas. 

    Det har länge stått klart att Internet knappast främjar mångfalden utan tenderar att skapa en enda, möjligtvis två, jättar inom varje område: Google, YouTube, Facebook, Spotify. Inget är gratis. Jag betalar för alla nätets fantastiska gratistjänster genom att konsumera reklam. Jag – tillsammans med den information Google eller Facebook besitter om mig – är en handelsvara. Så chockerande tycker jag inte att det är. Det är ju inte så att en levande person på Facebook sitter och läser igenom min surfhistorik och matchar annonser därefter. Jag är en siffra bland miljoner andra i serverfarmar världen över.

  • http://nostalgifabriken.blogspot.se/ Emma Danielsson

    nej. företag brukar ofta vara bra på att ta till sig synpunkter och skärpa till sig. detsamma gäller tyvärr inte för vanligt folk, det är det största problemet tycker jag.

  • rockspindeln

    Skillnaden på Facebook är att du inte är ett nummer som på de andra sidorna, du är ett namn med ett ansikte, familj och vänner. Utvecklar det sen!

  • rockspindeln

    Jag är som oftast vänlig på www, det är min grej, men när jag tänder till är det för att få till förändring. Som Emma nämner brukar företag ta till sig kritik men det gäller inte här. Jag skrev kritiskt i ett låst forum men de skulle aldrig svara här i bloggen, de skulle aldrig kommunicera så som jag förväntar mig att företag gör 2012, där samtalet sker.

  • Erik

    Bra skrivet, modigt agerande och ständigt relevant ämne. Dock; så länge inlägget har en likefunktion betyder det ingenting. 

  • Orion

    Jeg ble irritert av ditt innlegg. Det ser ut som om du tror at kvinner blir motarbeidet av Facebook på noen måte. Tror du at de vil være med, men får ikke lov? At det er en gutteklubb hvor kvinner blir diskriminert? Det er oftest kvinner selv son tar sine valg og bestemmer hva de vil gjøre og hvor de vill opptre. Eller har du noe bevis på at det finnes kvinnefientlig politikk på Facebook? Hva foreslår du da, kjønnskvotering? Way to go, liksom… Har folk som du aldri tenkt at det er også kvinner selv som skaper dette samfunnet og ikke bare menn? Er det ikke viktigere hva talere har å si enn hva de har mellom beina? 

  • Emma Danielsson

    vad är det för fel på könskvotering? 

  • rockspindeln

    Det är ett problem för många företag att det ser ut så här, inte bara Facebook. Men att Facebook, som representerar ett av världens största företag, inte ens är i närheten av genustänk är pinsamt och deras förklaring är inte godtagbar.

    Vad är det för fel på könskvotering? Tror du att männen kommer ge upp sina positioner frivilligt? Du är ju till och med emot att jag ifrågasätter att det ser ut så. Hur tycker du att vi ska få till förändring? Jag väljer att notera det när jag ser det.

  • rockspindeln

    Du har rätt, det betyder ingenting.

  • rockspindeln

    Jättebra fråga!

  • rockspindeln

    Jag är nog inte så mycket för passivt agerande. Min blogg är mitt utlopp och fungerar fint för det jag vill säga. 

  • rockspindeln

    Jag har raderat kontot nu, ska bli riktigt intressant att se hur man som internetanvändare surfar utan det!

  • rockspindeln

    Tack! Jag har förlängt det här beslutet så länge, alldeles för länge. Nu är det gjort och det känns skönt!

  • rockspindeln

    Visst är nätet uppbyggt så men det betyder inte att det är mindre skrämmande eller att man måste ställa upp på det. Allt vi gör på nätet mäts, följs och analyseras, det är fakta. Ändå tror jag inte att så många tänker på det. Kan vara bra att ge folk en tankeställare då och då.

  • http://www.digitalmcgyver.com/ Micke Kazarnowicz

    Mycket modigt och tankeväckande. Jag ser fram mot att få höra om ditt liv utan Facebook.

  • rockspindeln

    Det ska bli! Tror verkligen på att stanna upp och reflektera. Du vet ju hur förtjust jag har varit i Facebook, nästan som en förälskelse. 

    Det är enormt märkligt att ifrågasätta ett företag öppet (som privatperson) och inte få någon respons eller dialog tillbaka, samtidigt som jag på arbetstid har tillgång till en mängd av mailadresser till personer som jag inte kan diskutera detta med. 

    Fortsättning följer!

  • Heidinoemm

    Bra artikel! Men vagar du ta bort ”like” knappen fran din blogg? :)

  • rockspindeln

    Skrev om den här http://www.helalf.se/2012/05/25/oppet-blogginlagg-till-facebook/

  • Rikard

    Här kan man läsa om hur man kan radera sitt konto (så gott det går): http://www.wikihow.com/Permanently-Delete-a-Facebook-Account

    MVH

    Rikard

  • Helen

    Tack! Jag har raderat det och väntar två veckor tills det är helt borta.

  • Matilda

    Skulle vi könskvotera eller kvotera in på grund av andra orsaker, så som t.ex. polisen gör, är chansen ganska stor att jobbet inte ges till de mest kvalificerade utan de som passar mallen för kvoteringen. 

    Med detta menar jag inte att det inte finns kvalificerade kvinnor. Jag är själv kvinna och anser mig självklart ha rätt till ett jobb där jag är lika kvalificerad som en man. Men jag tror att lösningen måste finnas någon annanstans än i just kvotering. 

  • Pingback: Lite inspirerande länkar « elinswayoflife

  • Arne Larsson

    Jag föreslår att du även tar bort funktionen att kunna ”Gilla” ditt blogginlägg på Facebook.

  • rockspindeln

    Varför? Den gör så att jag når användarna på Facebook, är inte de i högsta grad berörda av detta?

  • http://twitter.com/Pee_Dee_Jay Daniel Jernberg

    Romeral i rubrikerna. Tjusigt!

  • Helen

    Jag pratar inte i första hand om kvotering utan om ett medvetet jämställdhetsarbete. Personligen har jag inga problem med kvotering eftersom mycket erfarenhet och kompetens bygger på att faktiskt få testa, sen kan man prata om kvalifikationer.

    Som det ser ut nu är många män varken medvetna eller villiga att stiga undan och låta någon ta deras roll, vem det än må vara. Särskilt viktigt är det med förebilder för unga kvinnor. Facebook har Sheryl Sandberg som är grym men att det inte finns kvinnor som kan prata statistik eller storytelling på ett seminarie köper jag inte.

  • Pyttan

    Jag tog också bort mitt konto för några månader sedan. Jag saknar det inte ett dugg! Bara skönt. När jag säger till folk att jag inte har facebook så gör de en min som om jag pratade om något fruktansvärt. 

  • http://www.elwirakotowska.se elwira kotowska

    Jag avslutade mitt konto för två år tillbaka, http://www.elwirakotowska.se/sociala-medier-natverk-med-olika-mal-och-syftet
    Saknar den inte en enda dag men många gånger  var tvungen argumentera till min rätt att säga ifrån och jobba med marknadsföring som yrke.  Ibland till och med välja att stanna utanför där medlemsorganisationer valde endast och enbart FB som kontaktplattform.
    Önskar dig lycka till!
    /elwira

  • Pingback: I veckans P3 Browser | Helen Alfvegren

  • Alex

    Håller också med att vi blev handelsvara redan när vi började använda internet. Aftonbladet var väldigt tidiga med det i sitt forum  - Aftonbladet chat – där de sålde annonser på nätet med användarantalet som räckvidd. Eller alla samlingssidor som ”gör reklam” för din hemsida, typ kalendarium, men egentligen säljer annons på hemsidornas användarbas. Du är aldrig ett nummer på internet – inte längre, du uppger som oftast ålder, kön och var du bor – om inte så kartlägger spindlarna det efter ett tag baserat på ditt beteende och var du surfar. Storebror ser dig. Alltid. 

  • Alex

    Tror inte att du vet vad den grundläggande idén var. Grundläggande idén var att de som var fast i den amerikanska high school-stereotypen – popular vs nerds – fick en chans att följa eller närma sig de populära som de inte vågade/kunde prata med IRL. Inte att vi skulle ha våra närmaste kompisar som vänner på Facebook – utan tvärtom, bli kompis med de man inte var kompis med IRL. 

  • rockspindeln

    Tack Elwira! Jag läste det nu. Klart intressant och håller fortfarande tycker jag. Jag har också blivit ifrågasatt men det uppväger inte anledningarna till varför jag går ur. Som det känns nu, en knapp vecka senare, vet jag att jag gjorde rätt.

  • rockspindeln

    Precis. Det är så default för folk, de förstår inte hur man kan leva utan det. Jag ser fram emot att testa!

  • rockspindeln

    Jag tror att man blir kvalificerad först när man får chansen att bli det.

  • rockspindeln

    Intressant att tänka på vilka storebror är.

  • Pingback: Tjocka genusglasögon som aldrig kommer gå sönder | Helen Alfvegren

  • Pingback: Ajöss och tack för fisken Facebook! « Asal

  • http://twitter.com/asalSE Asal Noorizadeh
  • Pingback: Livet utan Facebook | Helen Alfvegren

  • Pingback: Hjälp min vän som på många sätt är din vän med | Helen Alfvegren

  • Pingback: Raderar Instagram och ersätter med Flickr för att bli kär på nytt | Helen Alfvegren