Skip to main content

Knäppa upp byxorna-goda veganska nachos med ostsås

Anton tipsade mig om ett nachosrecept från kocken The Food Lab som varje år äter och lagar vegansk mat under en månads tid.

The Ultimate Fully Loaded Vegan Nachos! I går tog vi hjälp av Ullman och Doris för att testa hans recept!

Grundreceptet består dels av en tomatsås med svarta bönor, chipotle och sojafärs, dels av en ostsås gjord av bland annat  cashewnötter, mandelmjölk och potatis.

Ja, potatis!

Tomatsåsen med bönorna mixades innan vi hällde i färsen, tips, och ostsåsen mixades också när den hade puttrat klart.

Det tyckte Ullman var lite jobbigt.

Men vi blev helt till oss av lycka!

Jag snubblade över olikfärgade morötter inne på Daglivs så de fick också vara med på ett hörn.

Det hela serverades med nachochips, en salsa på silverlök och tomater samt en krämig guacamole på avokado, silverlök, lime och vitlök.

Så otroligt gott och mumsigt! Jag åt tills jag var tvungen att knäppa upp byxorna.

Det gick faktiskt riktigt snabbt att laga ihop! Helgtips!

Tack för sällisen i köket, Ullis!

Vi är alla idioter

Min hjälte @waern.

Jag fick besök av Anton i går på lunchen och vi slängde i oss hans hemlagade mandelfrikadeller, mos, sås och lingonsylt som två hungriga vargar medan solen sken utanför som om våren hade kommit. Vi hade lite att prata om så det var fint att han kom förbi!

Vi diskuterade bland annat att många som skriver inlägg sällan har tid att ta in hela bilden innan de publicerar. Det märks ständigt på Twitter, källkritik och faktagranskning går inte riktigt hand i hand med det snabba formatet. Det är inte bara sant, det är dessutom ganska farligt och jag känner mig själv träffad eftersom mina genusglasögon gör mig rätt blind. Jag har redan facit, behöver ingen annans åsikt, så. Som feminist men även som vegohjärta.

Vi diskuterade Nina Åkestams inlägg om Seqrs kampanj där hon lyfter upp en naken kvinna, något Anton var förvånad över eftersom han också sett den kampanjen – men då med en naken kille. Gjorde det någon skillnad för hennes slutsatser? Jag menade på att hon säkert inte sett det eftersom han inte var med i inlägget och då var vi framme vid samma slutsats igen. Hur viktigt och samtidigt svårt det är att ha med hela bilden.

Jag gillar verkligen tanken på att ha någon som balanserar upp min första instinkt och vill att det ska finnas fler sådana personer. Inte för att försvara utan för att få perspektiv. Därför gillade jag Antons kommentarer på Ninas inlägg, hon har rätt i det hon skriver men han ifrågasätter ändå om hon har fått med allt.

Vi diskuterade även hur sociala medier gjort oss mer medvetna om hur människor tänker, sexister och rasister som tydliga exempel, men att det inte är något nytt, de har alltid funnits. Vi är alla idioter på något sätt men vi måste kunna leva med varandra ändå. Det fina är att vi har rätten i det här landet att skapa en egen plattform och uttrycka vår åsikt där. Sen är det upp till var och en att kritisera sig själv innan de trycker publicera.

Årets sista och första dag

Jag ska vara vaken några minuter till men bara tills håret har torkat, sen ska jag sova ikapp de timmar jag tappade i natt. Det var nog en del om jag vågar räkna efter. Nyårsdagen har spenderats tillsammans med Anton och Philip, först på födelsedagslunch på Saturnus och sen tog vi en promenad genom stan med en varm sojachoklad i handen tills vi föll ihop.

Om vi backar bandet något så började nyårskvällen med en helt otrolig fördrink hemma hos Arvid. Han hade köpt på sig våra favoriter från Chokladfabriken men våra middagsplaner slogs lite i spillror eftersom restaurangen vi valt ut för kvällens galej hade stängt.

Vi var inte mindre peppade för det! Istället tog vi en kort prommis till den fina indiern på Antons gata och passade på att säga hej till honom och Philip i samma veva som de klädde på sig för kvällen.

Jag blev väldigt imponerad av deras klädsel och samma visa upprepade sig när jag och Arvid slog oss ner hemma hos honom framför Hitchcocks Rear Window. Blev kär i Grace Kelly och undrade varför jag inte lagt mitt hår som henne.

Jag fick faktiskt flytta mig till sängen efter middagen och se klart filmen där, var proppmätt med stort p. Vid halv 12 klev vi av t-banan vid Mörby av alla ställen och firade tolvslaget på åttonde våningen med utsikt över halva stan och ett glas grenadin och juice i handen samtidigt som Arvid och en i sällskapet delade en helt fantastisk historia med oss andra. Innehåll: 70 kg sandsäck, betongborr och några väl valda brandmansbilder på Facebook.

Jag ringde Anton strax efter midnatt för att säga att jag älskar honom och passade på att gratta Philip som precis just då fyllde år. Efter det åkte jag själv till Hägerstensåsen och dansade hela natten hemma hos Christoffer tillsammans med hans vänner. De är väldigt trevliga och så men inga hiphopare direkt så jag fick lura i dem att spela en hiphoplåt var. Mycket Beastie Boys! Min teori om att det bor en wigger i alla svennar visade sig stämma när jag senare valde Still D.R.E. och hela dansgolvet reagerade som sig bör, däremot hade de inte hört 99 problems? Som tur är kan jag rappa med i hela låten.

Just det! Jag fick ett mms från Magnus strax efter tolvslaget. Det var en skärmdump på Copygram-gängets senaste projekt Instadate och jag blev så oerhört glad över att vara en av de första som fick nys om det eftersom jag varit så nyfiken på vad de pysslat med på sistonde. Har anmält intresse för att se hur det funkar!

Avslutningsvis kan vi titta lite närmare på de 10 låtar jag spelat sönder under december! I väntan på att Aaliyahs samarbete med Drake ska komma till Spotify fick jag Crew Love från Stefan på just Spotify och föll för den direkt, även om det är Weeknd som gör hela låten.

Jai Pauls låt Jasmine spelades innan Ben Howard gick på scen på Berns, PP3s homage till den 25 år gamla Fairytale of New York är ju helt sagolik (även om jag hade velat höra Duvchi hela låten igenom) och When you were mine spelades på Refuseds efterfest i Umeå, den är helt fantastisk! Och så vidare! Tipsa gärna om vilka låtar du tycker jag ska lyssna på i januari!

Gott nytt år!

En tillbakablick på 2012 i form av en bloggutmaning!

Jag har redan summerat de finaste vegohjärtanen i år och dragit ihop en topp 10-lista över de finaste klänningarna jag provat på Beyond retro men här kommer en slutgiltig sammanfattning av 2012 och om du vill kan du kopiera frågorna nedan och svara på dem i din blogg! Det går bra att skriva flera alternativ om det finns behov av det, här är mina svar!

Årets konserter: Millencolins 20 år jubileum, Way Out West och Refuseds årslånga turné. Debaser. Terminal 5. Way Out West. Malmö, Göteborg och Stockholm. Umeå! Tack Marie! Invasionen har jag också varit väldigt glad i. Såg Imperial State Electric på Pustervik, Alexis Weak på Marie Laveau och Perfume Genius på Strand. Och Duvcvhi såklart! Hans spelning på Fasching var helt magisk. Just det, Ben Howard på Berns… Nu får det räcka!

Årets hångel: Säger inte var och inte med vem men kan inte minnas att något tidigare hångel varit såhär minnesvärt: det gjorde mig alldeles vimmelkantig och fick mig att gå vilse trots att jag har utmärkt lokalsinne. Han som var med vet vilket jag menar.

Årets sommarnatt: Efter att ha dansat hela kvällen på Färgfabriken tog vi en taxi hem till honom och hamnade i kön till korvkiosken där vi började prata med en herre som bjöd på en sådan osannolik historia att vi stod kvar en timme och pratade medan himlen ljusnade och måsarna skrek åt oss. Så otippat och fint. Han som var med vet vilken jag menar.

Årets upplevelse: Förutom att åka Tilt för första gången och älskat den känslan så mycket att jag var tvungen att göra om det har det varit väldigt roligt att spela in P3 Browser. Jag älskar radio, det är en konst att lyckas få med allt en vill säga under bara några minuter, inte som här där jag kan gå in och justera om och om och om igen.

Årets besvikelse: Att Emanuel flyttade till Göteborg. Jag har redan förlorat en bästis till där jävla stan och så sticker han med. Vilket innebär att vi inte var bästisar helt plötsligt. Det går liksom inte att underhålla på avstånd. Jag är ändå väldigt glad och tacksam eftersom det innebar att min vänskap med Anton fördjupades rejält och nu är han det bästa jag har. Jag älskar dig!

Årets resa: New York med mamma såklart! Det var underbart att få visa henne Manhattan och Brooklyn och att hon fick se mig så lycklig. Du ser alldeles förälskad ut, sa hon när vi satt på min favoritrestaurang och jag svarade att det inte är någon kille, det är New York. Jag älskar verkligen den staden. Malmö och Umeå går inte av för hackor de heller men det är något särskilt med NY.

Årets upptäckt: Att det går utmärkt att äta varannan vegan. Vet inte varför jag inte har kommit på det tidigare, att det faktiskt går att lägga upp det som man vill. Jag vill ju äta mer veganskt för att jag tycker att ägg- och mjölkindustrin är horribel. Och nu gör jag det. Mitt hjärta mår väldigt bra av det.

Årets låtar: Här har jag samlat alla de låtar jag tjejlyssnat på i år! Återkommer med en mer koncentrerad lista, kanske topp 30 eller 25.

Årets film: Det var ett ganska enkelt val. Moonrise Kingdom. Såg den två gånger på bio, andra gången som ursäkt för att få träffa en söt pojke. Om jag inte skriver Batman kommer Robin bli sne och den passade ju fint på stora duken. Gillade även Palme och Bridesmaids (kom den i år?). Så.

Årets bok: Jag är väldigt svag för förhandsex, särskilt när det handlar om favoriterna Gillian Flynn och Dennis Lehane, tack för det Bia! Årets bok måste ändå krediteras Fifty shades of Grey. Inte för att den är så bra utan för att den varit på allas läppar. Och jag tipsade Pocket shops inköpsansvarig om att ta in den så jag känner mig lite lite skyldig till allt pirr som spridits.

Valfri bubblare

Årets grismys: Ängavallen. Jag var så enormt lycklig den dagen, grät av lycka på vägen därifrån. Kommer göra om det nästa sommar också, längtar!

Klart!

Här kommer frågorna, bara att kopiera och klistra in på din blogg! Jag vill passa på att utmana mina vänner. Bia, Emma, Sanna, Lo, Helena, Annika, Oskar, Tommie, Josefin, Philip, Josefin, Emanuel, ChristofferHanna, Jenny… Stopp! Vill bara avsluta med att skriva att det här året har vänskap betytt allt för mig. Alla nya bekantskaper. Alla gamla. Jag älskar mina vänner. Blogga nu!

Årets konserter:

Årets hångel:

Årets sommarnatt:

Årets upplevelse: 

Årets besvikelse:

Årets resa:

Årets upptäckt:

Årets låtar:

Årets film: 

Årets bok:

Valfri bubblare

Min allra bästa vän

Första gången jag såg Anton stack hans fötter ut genom en tältöppning på SSWC och jag retades på Twitter och sa att jag visste vad han hade för färg på strumporna. Det är två år sedan och vi har hållit kontakten sen dess, mer och mer, dels via sociala medier, dels via samtal, meddelanden och möten.

Snabbfakta: han är vegetarian, lyssnar på R Kelly och ligger bakom MFF:are i Stockholm.

Som vän är Anton väldigt spontan – han hakar alltid på när jag vill luncha och ser alltid fram emot att ses – det är så himla fint att han alltid låter glad när jag ringer. Han säger de rätta sakerna, ger mig komplimanger och är väldigt  lyhörd. Jag kan få abstinens om vi inte hörs eller ses på några dagar och påminns om att det är dags att träffas baserat på att jag känner saknad.

Har man tur kan han ringa och sjunga några av R Kellys allra bästa hits.

När jag satt kvar länge på jobbet härom veckan kom han förbi för att ge mig en kram. Precis sån är han. Och kramas kan han, ingen slår hans kramar. De är de mest omtänksamma, genomarbetade, välplanerade kramar jag någonsin stött på.

Och nu ringer han. Typiskt Anton.