Stockholmare till trots så trivs jag som fisken i vattnet på landet. På luncherna kring Stureplan börjar jag spontant prata om Ängavallen säkert ett par gånger i veckan, hur lyckliga djuren är där och hur bra värderingar familjen Nordström har.
Därför ville jag absolut inte missa ett besök nu när jag är i Malmö så jag gick upp tidigt i lördags, stoppade in det nytvättade håret under kepsen och köpte med mig lite frukostbröd från Boulangerie innan jag hoppade på 146:ans buss från Centralen som stannar till vid Håslöv. Det skånska landskapet där är ju en upplevelse i sig.
När jag kom fram gick jag direkt till receptionen, oanmäld som jag var, och sa hej till Niclas som jag stött på i alla möjliga sociala medier de senaste åren. Han ringde genast efter sin bror Mathias som dök upp i kostym och bad att få fem minuter för att gå och byta om.
Jag vet inte riktigt hur samtalen om mig går där hemma men mitt hjärta mjuknar av att de släpper allt för att ge mig en rundtur. Vi pratade om besöket i somras, årets höjdpunkt för mig, och började med att gå in till fårena som hade lunchrast.
Mathias plockade upp både ett och två lamm som jag fick ha i famnen. Så oändligt mysigt! De vägde mindre än min systerdotter som jag blivit rätt van vid att bära runt på, som små ulliga moln. Jag lyssnade på Jag äter inte mina vänner på bussen och precis så är det ju för mig.
Gårdens kissekatt ville följa med överallt, även fast hon blev utjagad från fårhagen och hängde med när vi klättrade in till grisarna, det jag tycker allra bäst om.
Så kelig!
Alltså!
Nöff nöff! En sån nyfiken nos!
Det var kallt i luften och snöflingorna singlade ner så när de stora suggorna flyttade på sig satte vi oss i deras bo för där fanns det lite värme. Smart va?
Komsi komsi!
Aj! Som jag konstaterade efter förra besöket så är de som små hundar, så busiga! De älskar att gnaga på Converse, rota i fickor och pussas med ögonen stängda. Bildbevis kommer lite längre ner i inlägget.
Tjaba!
Hur kär är inte bilden ovan? Det känns som att den sammanfattar hela mitt besök.
Har du någonsin sett en sådan lycklig gris?
Jag försökte få tillstånd att klia henne på magen men hon vågade inte närma sig, däremot slängde hon sig och gjorde sig till precis där jag satt så lite tycke uppstod nog!
Tripp, trapp, trull, rumpa!
Ju fler desto mysigare!
Såhär satt vi nog i en timme. Det fanns liksom ingen anledning att fira påsken på något annat sätt.
Kom då!
För att hålla värmen försökte jag klappa så många som möjligt!
De var mer intresserade av att gnaga på gummisulor!
Mina Converse är rätt grisiga nu, precis som jag vill ha dem. Kom på mig själv med att lukta på mina vantar sent i går kväll utanför Belle Epoque. Magnus Thure undrade vad jag pysslade med så jag sa som det var, jag ville känna grisdoften. Likadant när han försökte borsta bort en fläck på min jacka. Behövs inte. Den ska vara där.
Grisarna som var modigast fick kli på magen och föll ihop i en hög av mys och bara njöt.
Hej sötis!
Hjälp!
De är så otroligt starka! När de bökade runt omkring mig kändes det som att de kunde ha lyft bort mig, och de är bara fyra veckor.
Grismyset avslutades med att jag fick en puss och sen frågade Mathias om jag ville tvätta ostar och det ville jag såklart! Så fint att få en inblick i hur de har det på gården. Djurindustrin i sig är ju otroligt stängd för allmänheten, fundera gärna på varför, medan Ängavallen välkomnar mig med öppna armar.
Efter att vi tvättat osten (tog kort på mig själv i rymddräkt och hårnät men den bilden kommer aldrig dyka upp på internet) gick vi in till korna, så otroligt vackra djur. Jag tänker ofta på att den ost, mjölk och yougurt som finns på ICA inte kommer från Ängavallen så då är det inte värt det, varken för djuren eller mig. Mathias sa att han skulle vara vegetarian om han inte åt deras eget kött. Känn på den.
Tuff blandras! Jag tror att mycket av besöken och lyckan handlar om att få träffa personer som vill samma sak som jag, att djuren ska må bra och få leva naturligt på alla sätt och vis så länge det bara är möjligt. Det ger mig hopp samtidigt som det är sorgligt att så många inte bryr sig om vad de stoppar i sig.
Jag skulle rekommendera ett besök på Ängavallen å det allra varmaste, vad du än vill göra där. När jag berättar för folk att jag har vegohjärta undrar de ofta om jag skulle äta kött om det kom från djur som har haft det bra. Svaret är nej, det finns ingen anledning för mig att göra det. Men om du nu äter kött så tänk på var det kommer ifrån och var lite mer nyfiken! Ställ frågor, ställ krav.
”Det blev en lång rundtur!” sa Niclas när vi kom tillbaka. Fårena, grisarna, ostarna, kossorna, det är klart, det tog nog ett tag. Tusen tack från botten av mitt hjärta! När vi sa hejdå sa vi ”Ses i sommar!” och på bussen tillbaka till Malmö riktigt längtade jag tillbaka. Som alltid.
Fler bilder på Flickr och Instagram.
