Ängavallen-arkiv - Helen Alfvegren

Etikett: Ängavallen (sida 1 av 2)

Sjunde sommaren på Ängavallen

Om jag inte räknar fel så är det här sjunde sommaren på raken som jag besöker Ängavallen. Den här gången bokade jag för första gången övernattning för att hinna njuta lite extra länge av det fina landskapet och de fantastiska djuren. Dessutom åt vi middag på kvällen, vilket blev en fin avslutning på en underbar helg i Skåne.

Direkt när vi checkat in i vårt fina lilla hus lånade vi elcyklar som tog oss genom rapsfälten ner till Skånes kritvita stränder. Inget slår den här årstiden, så är det bara.

Väl tillbaka på gården gick jag direkt till grisarna och innan jag visste ordet av hade en av dem lagt sig under min hand för att bli kliad bakom öronen.

Ett inlägg delat av Helen Alfvegren (@rockspindeln) Maj 27, 2017 kl. 10:56 PDT

Började såklart gråta.

Hann även ta en tur till ängen där alla kossor går tillsammans året om, inga kosläpp här inte. Sen tillbaka till smågrisarna igen innan det var dags att äta.

Hela middagen var hemlagad på gården, inklusive tre sorters tofu till huvudrätt.

Fantastisk vy att vakna upp till! Saknar den redan!

Tack för den här gången, på kärt återseende!

Sommar på Ängavallen

juli 26, 2015 / Helen / 10 kommentarer

Någonstans i Sverige...

Äntligen var det dags för årets första besök på Ängavallen! Med hjälp av lite tajming så sken faktiskt solen hela dagen och gjorde besöket precis lika mysigt som vanligt.

Ängavallen helalf.se

Hej!

Ängavallen helalf.se

Jag började med att hälsa på det här gänget och så fort jag kliade den svarta grisen bakom örat la hon sig ner för att få mer. (Det ska sägas att en kille med knorrig snopp också var rätt glad i henne.)

Höjdpunkten är ju alltid att få mysa med de små kultingarna, så söta!

Kolla benföringen på den här lilla! När hon skrek och ville komma ner skyndade jag mig att göra som hon sa. Alla grisar har självklart en önskan om att få leva sitt liv på sina villkor. Annars säger de tydligt ifrån.

De här kompisarna!

Lilla parveln!

Ängavallen helalf.se

När vi åt lunch hittade jag några nytryckta broschyrer som jag har längtat efter att läsa. Hur ser djurens situation ut på Ängavallen jämfört med KRAV och svenska regler? Jag tycker ju att det är ett sådant fantastiskt statement att Ängavallen har gått ur KRAV för att KRAV har för låga krav. Det säger i princip allt?

Många svenskar väljer KRAV för att reklamen säger att det är bättre för djuren och naturen men hur många vet vad det innebär, egentligen? Nedan kan du enkelt jämföra och se hur grisarna har det på Ängavallen!

Möjligheter att böka utomhus

Ängavallen: Alla dagar året runt
KRAV: 4 månader under sommarhalvåret
Svenska regler: Aldrig

99% av grisarna som föds i Sverige får aldrig någonsin gå ut. Visste du att de trivs utmärkt med att busa i snön? Om bara tillfälle ges.

Foder till grisarna

Ängavallen: 100% ekologiskt och vegetabiliskt foder från gården
KRAV: 85% ekologiskt foder
Svenska regler: 100% kemiskt besprutat och gödslat foder

Notera att KRAV inte har 100% vegetabiliskt foder. Med andra ord, grisarna på Ängavallen är veganer!

Kastrering

Ängavallen: Aldrig
KRAV: Ja, med bedövning
Svenska regler: Ja, med bedövning

I praktiken sker majoriteten av all kastrering utan bedövning, trots att bönderna erbjuds extra bidrag.

Parning/betäckning

Ängavallen: Naturlig parning/betäckning
KRAV: Konstgjord befruktning (insemination)
Svenska regler: Konstgjord befruktning (insemination)

Människan våldför sig på djur för att garantera produktionstakten istället för att låta det ske naturligt. Det viktigaste här är, som alltid, att den ekonomiska kalkylen går ihop snarare än att djuren får leva ut sitt naturliga beteende. Vare sig det är att vara kåt, få böka eller busa med syskonen i halmen.

Slakttransport

Ängavallen: Aldrig
KRAV: Slakttransport
Svenska regler: Slakttransport

Vid transport sker många av de olyckor man läser om. Långa transporter leder oundvikligen till stress och skador.

Slakt

Ängavallen: Stress- och ångestfri slakt på gården
KRAV: Industrislakt
Svenska regler: Industrislakt

Kika på Walls of glass för att se hur det rutinmässigt går till på ett vanligt svenskt slakteri.

Sälja kött från medicinerade djur

Ängavallen: Aldrig
KRAV: Ja, med dubbel karenstid
Svenska regler: Ja, med enkel karenstid

Förhoppningsvis ger det här en ganska tydlig översikt över hur grisarna har det på Ängavallen, samtidigt som du får en sammanfattning av hur den övriga produktionen ser ut dagligdags.

Här stod korna och betade förra året.

Eftersom de byter plats och Ängavallens ägor är så stora var korna svåra att hitta i år men vi fick en guidad tur av Mathias. Tack!

Ser du nummerlappen i örat? Den är ett krav för alla djur som ska slaktas så att slakterierna kan identifiera ursprunget. Trots att Ängavallen har ett eget gårdsslakteri och inte skickar iväg sina kor får de inte ha namnet på djuret istället för numret för att inga andra bönder efterfrågar det.

Ängavallen helalf.se

Det här är bland det bästa jag vet. Att sitta på ängen och prata djurrätt med en bonde som verkligen bryr sig. (Jag vet att andra bönder också bryr sig om djuren, precis som köttätare älskar djur, på sitt sätt.) Vi pratade bland annat om att de funderar på att börja odla vegetabilier, det låter riktigt spännande!

Så hur ser det ut för korna på Ängavallen? Låt oss titta lite närmare!

Ko och kalv tillsammans

Ängavallen: Kalven diar sin mor så länge kon själv vill, vilket normalt sett är 6-8 månader. Det första 10 dygnen får kalven all mjölk. Därefter använder de 2/3 av morgonmjölken, resten får kalven.
KRAV: Efter ett dygns diande skiljs ko och kalv.
Svenska regler: Separation direkt efter födseln.

Här är skillnaden på vad som anses naturligt för djuren enorm. Ett av de värsta sätten vi plågar djuren på dagligen är just det här.

Utevistelse

Ängavallen: Året runt
KRAV: 4-6 månader
Svenska regler: 2-4 månader

Bregottfabriken i ett nötskal.

Bränna bort hornen

Ängavallen: Aldrig
KRAV: Ja, med bedövning
Svenska regler: Ja, med bedövning

Jag pratade med en KRAV-bonde som påpekade att skillnaden mellan KRAV och svenska regler är att djuren får ännu mer bedövning. Vill inte ens tänka på varför dosen som ges till majoriteten av djuren inte räcker men skillnaden mellan Ängavallen och KRAV är tydlig. Aldrig.

Kastrering av kalvar

Ängavallen: Aldrig
KRAV: Ja, med bedövning
Svenska regler: Ja, med bedövning

Parantes. När kalven tas ifrån sin mamma har han ett enormt sugbehov vilket leder till att han suger på allt han kommer åt. Därför är det viktigt att inga spikar eller krokar finns i boxen. Om han delar den med sina syskon händer det att han suger på deras könsorgan.

Om kalven är en hona går hon samma öde som sin mamma till mötes och blir tvångsinseminerad. Vid c:a fem års ålder anser industrin att hon är uttjänt eftersom hennes kropp inte orkar hålla samma höga produktionstakt varvid hon går till slakt. Slut på parantes.

Parning/betäckning

Ängavallen: Naturlig parning/betäckning
KRAV: Konstgjord befruktning (insemination)
Svenska regler: Konstgjord befruktning (insemination)

Få tänker på att korna tvingas till graviditet för att producera mjölk till människan. Få tänker på att den mjölken är till för kalvarna, dvs en helt annan art. Vi är genetiskt lika apor men inte så lika kor?

Slakttransport

Ängavallen: Aldrig
KRAV: Slakttransporter
Svenska regler: Slakttransporter

Jag kan inte räkna hur många gånger jag läst om högdräktiga kor som skickas till slakt med fullgångna foster, trots att det är mot lagen.

Slakt

Ängavallen: Stress- och ångestfri slakt på eget gårdsslakteri
KRAV: Industrislakt
Svenska regler: Industrislakt

Visste du att 65% av all köttfärs kommer från mjölkkor? Det innebär att om du som vegetarian stödjer mjölkindustrin stödjer du automagiskt köttindustrin. Den kopplingen görs aldrig av reklambyråer.

Sälja mjölk och kött från medicinerade kor och kalvar

Ängavallen: Aldrig som livsmedel
KRAV: Ja, efter dubbla karenstiden
Svenska regler: Ja, efter enkla karenstiden

Ängavallen helalf.se

Självklart tycker både KRAV-bönder och konsumenter att de gör mer för djuren men hur svårt är det att vara snäppet bättre än industrin i stort? Den nivån kallade vi normal för bara en generation sedan. Jag hoppas att det här klargjorde varför jag som vegan trivs så otroligt bra på Ängavallen!

Liv borde inte få ha röda extraprislappar

september 3, 2014 / Helen / Inga kommentarer

Jag snubblade över en gammal artikel i Filter där reportern jämför tre olika sorters fläskfiléer. Den billiga danska, den något dyrare svenska och så den fyra gånger så dyra från Ängavallen. Grillarens dilemma skrevs 2009 och om jag letar i minnet tror jag att jag har läst den innan men jag slukar ändå mittenstycket som handlar om Rolf-Axel Nordström och hans kärlek till djuren.

Plötsligt inser jag att jag gärna skulle vilja läsa en hel bok om Ängavallen, om alla motgångar som så småningom slutade i framgång, utan att några värderingar fick stå åt sidan. Och jag känner mig hedrad och rörd över hur välkommen jag alltid känner mig när jag är där. Tack Niclas och Mattias för det!

I somras, på mitt senaste besök, drogs jag på samma sätt mot Rolf-Axel när vi promenerade på ängen bort till korna, för jag vet exakt hur gripande hans berättelser är, jag vill inte missa en mening. Det handlar om att på riktigt respektera djuren. Att låta dem leva ut sitt naturliga beteende, även om det sker på bekostnad av den egna ekonomin.

Ifrågasätt aldrig om den danska grisen har lidit för extrapriset på fläskfiléen, utgå alltid från att den har det och att det är du själv som har bidragit till det. Tar du någons liv – trots att det inte behövs – så betala åtminstone för det. Vad nu ett liv är värt.

Lite länktips:

Astrid & aporna finns nu på Twitter!
Mathem har ett imponerande utbud av veganska produkter (Oatly, Alpro, Vego-chokladen, Astrid & aporna och Anammas)
Vidriga förhållanden för svenska kycklingar
Cecilia Vikbladh lagar vegetarisk seitan
”Förlorade år för djuren med Erlandsson som jordbruksminister” säger Djurens rätt

Såhär ser det ut när en vegan får hänga i era hagar, Ängavallen!

augusti 9, 2014 / Helen / Inga kommentarer

I går åkte vi ut till Ängavallen för att hälsa på grisarna och korna igen. Sök här på bloggen för att hitta bilder från tidigare besök!

När vi satt i grishagen med grisarna kom Ängavallens grundare Rolf förbi tillsammans med ett gäng intresserade besökare som var på rundvandring. Hej hej! Han frågade om vi ville följa med ut till korna och det ville vi såklart!

Så fint att lyssna på honom berätta om det självklara i att sätta djuretiken först! Friska djur får de bönder som använder sig av ursprungsraser och tar hänsyn till djurens naturliga beteende, berättade Rolf. De gör aldrig någonsin några ingrepp på djuren för att öka försäljningen, som att kastrera grishanar eller ta kalven ifrån sin mamma.

Det låter kanske självklart för många men det är nästan inga djur som lever så i Sverige.

Ängavallen gick tidigt ur KRAV eftersom de tycker att de ställer för låga krav och bl.a. tillåter industridjur i sin märkning. Samtidigt tror jag att många får för sig att alla djur har det som KRAV-djuren, att deras nivå är standardnivå. De vill tro det i alla fall.

Om nu KRAV är standard för hur vi tycker att djuren borde ha det kanske vi även borde sikta ännu högre – istället för att jämföra oss med länder där djuren har det sämre och tycka att vi är ganska bra? Så som de gör på Ängavallen.

När de låter en vegan gå lös i deras hagar beter hon sig såhär!

Årets första besök på Ängavallen!

april 29, 2014 / Helen / 1 kommentar

I söndags lämnade vi Malmö för att åka ut bland de gula rapsfälten på landet. Ängavallen ligger strax utanför Vellinge och det är enkelt att åka dit med buss 146, gå av vid Håslöv.

Så fint att vara tillbaka för årets första besök!

Grisarna var ute i den stora hagen och jag höll mig från att hoppa in innan paret som stod och fotade hade gått där ifrån, jag ville ju verka lite civiliserad.

När vi stod och höll oss fick jag ögonkontakt med en av sönerna på gården på håll och han vinkade åt oss att klättra över så då gjorde vi det! Du vet sådär som bönder gör till veganer!

Det är som julafton varenda gång!

Det fina vädret var helt perfekt – lite skillnad från förra våren i slutet av mars när jag kröp ihop i en grop i halmen för att hålla värmen!

Det är så fantastiskt att omge sig med de här krabaterna!

Tjaba!

Samma skor som i somras!

Något av det jag gillar mest är ljudnivån, att höra hur grisarna pratar med varandra och hur ivriga de är!

Så skönt med lite svalka!

Puss mamma!

Alltså!

Jag klappade den här sötnosen i sömnen och hon gillade verkligen när jag kliade henne under hakan – även fast hon sov!

Såhär vill jag egentligen alltid ha det!

Ganska soft faktiskt!

Kli kli!

När de hade ätit var de trötta och låg och njöt i solen så vi tog oss en lång promenad ut på ängen där korna står.

Kli kli!

Även här är ljudnivån ljuvlig, att höra hur kalven suger i sig sin mammas mjölk, så naturligt och självklart!

Mestadels undrade de nog vad jag pysslade med.

Några var riktigt nyfikna, det är som att särskilt skorna lockar dem.

En sån fin kalv!

Här låg en annan och sov så sött! De är som små bambis hela bunten!

Här är ytterligare en annan. Jag älskar dem alla!

Jag hittade så fina blå blommor på ängen och är nästan helt säker på att det är samma blomma som sen dök upp i vår varmrätt!

Jag hade ingen aning om att de hade så bra veganmat, vi blev glatt överraskade! Allt smakade så otroligt gott, rödbetorna, potatisen, jordärtskockorna, tofun, mums!

I sommar ska vi sova över en natt och jag kan knappt tänka på det utan att det flyger runt fjärilar i magen! Det är så otroligt vackert på Ängavallen, ser mest fram emot att vakna upp där.

Fler bilder finner du på Flickr, det här vara bara en bråkdel av de jag tog!

❤ Det säger mycket om @Angavallen som låter två veganer hänga med deras grisar och kor! Att de dessutom har utsökt veganmat är fantastisk! ❤

— Helen Alfvegren (@rockspindeln) April 27, 2014

Mitt tvåtusentretton

januari 2, 2014 / Helen / Inga kommentarer

Det har varit ett väldigt händelserikt år såhär i backspegeln!

Jag blev vegan efter ett och ett halvt år som varannan vegan. Det är mitt absolut bästa beslut och ett jag ser som väldigt långsiktigt. Det finns absolut inga ursäkter för att ta någons liv när det finns så otroligt mycket gott att äta helt utan djurdelar.

Min syster gjorde mig till moster i februari och det är fantastiskt att se hur glad Alexandra är jämt! Vilken lyx att ha dem så nära! Maria gjorde mig också stolt när hon levererade en minst lika smart flicka några månader senare. Plötsligt förstår jag hur det är möjligt att leva vidare när de jag älskat så länge så småningom kommer dö. Kärleken fylls på.

På tal om kärlek! Trots hårt motstånd blev jag flickvän i år. Jag är helt övertygad om att han och endast han kunde lyckas med det. Jag märker hur jag fortfarande är färgad av tidigare relationer men jag jobbar på att skaka av mig det. Han är inte som dem, helt tvärtom. Han är den bästa person jag någonsin lärt känna.

Under året har jag farit på biblioteksturné för att låna böcker om feminism och djurrätt på stans alla vackra bibliotek. I år har det temat uppdaterats till klassiker med fokus på kvinnliga författare. Böcker har alltid gjort mig lycklig men kanske lite extra under 2013. Och jag har nog inte läst en enda pocket, det är rekord!

Jag testade Airbnb i New York och tyckte det var så smidigt att jag gjorde om det i Paris. Åh, vad jag älskar att resa! Och min förälskelse till det stora äpplet är livslång, det känns varje gång jag landar på Newark. Hoppas verkligen kunna återvända i år!

Efter att ha besökt Ängavallen regelbundet i några år var jag där hela tre gånger under våren och sommaren, lika lycklig varje gång över upplevelsen och bemötandet. Jag kan verkligen rekommendera att besöka kor och grisar och andra djur som vi slentrianmässigt fått lära oss att äta. De är fantastiska, smarta, uppmärksamma, nyfikna, busiga, lekfulla, omtänksamma, tillgivna, sällskapliga och alldeles underbara. Glöm inte det när du ska handla mat, även om det är enklast så.

Ett eget inlägg om årets bästa låtar dyker upp inom kort!

Lucka 3: Det gulligaste djuret jag träffat under året

december 3, 2013 / Helen / Inga kommentarer

Bloggkalendern, dag 3!

Jag är en sån som förtjust stannar till för att småprata lite med en björktrast, som vördnadsfullt står givakt när en rådjursfamilj hoppar mellan kolonistugorna framför mig, som skriker högt när jag ser en älg i skogsdungen genom tågfönstret, som låter spindlar övervintra hemma hos mig om de vill det… Kort sagt, jag älskar verkligen djur!

Här är jag på Ängavallen i somras omringad av alla korna, lycklig som få! Allra helst uppdaterar jag Instagram med bilder på kor och grisar snarare än hundar och katter men visst gör jag undantag om jag träffar en söt kisse!

Som Doris!

Eller Bamse!

Eller varför inte en kolafärgad blondin?

I somras när jag knöt en krans av pioner blev jag på riktigt kär i en larv. Den var helt underbar! Jag gick runt med den på kolonin och den var med under midsommarlunchen men efter en tupplur i hammocken kunde jag inte hitta den. Hoppas den föll mjukt ner i gräset!

Jag har även blivit riktigt fäst vid Ulla-Skalman som bor i trädgården hos koloniområdets ordförande! Hon älskar vinbär och har den mest makalösa benföringen!

Och de här ögonbrynen kan ju få vem som helst på fall, jag blev i alla fall helt tagen! Hoppas få se hen igen i vår när de släpps ut på bete igen, är osäker på var de står instängda nu någonstans, annars hade jag gärna gjort ett besök! Vill du läsa mer om instängda kor så finns det en rapport om det!

Tja! Jag tror att alla djur som människan äter ligger mig extra varmt om hjärtat och jag tar varje chans jag får att klappa dem och berätta hur mycket de betyder för mig.

Som vegan är det overkligt att någon lägger upp en bild på en död kalv på Instagram och vill att andra ska hjärta det. Gäller alla djur för den delen. Jag försöker visa att de finns på riktigt, att de inte bara är mat.

Som det här gänget! Hur härliga är de på en skala? Till jul ska i alla fall jag äta Astrid & apornas julsk*nka istället för deras små rumpor!

Jag blev så glad när jag såg att Goodstore fått in Hilarius Larssons seitan-sortiment också, det känns för bra för att vara sant! Men var var vi någonstans? Just det, i en hög av grisar! Det gulligaste djuret jag träffat under året:

Den här pussgurkan såklart!

Grisen betalar högt pris för kotletten

oktober 21, 2013 / Helen / Inga kommentarer

Tanken på att majoriteten av grisarna i Sverige enbart har betonggolv att böka på krossar verkligen mitt hjärta. När jag lyssnade på andra delen av Lena Näslunds serie om matproducerande djur kom tårarna. Dels för att vi inte tillgodoser djuren deras naturliga beteende, dels för att Ängavallen faktiskt gör det. Och hur självklart det är för dem.

Jag är så glad och stolt över att få lära känna deras grisar!

Hur djuren som ger oss mat egentligen mår

oktober 15, 2013 / Helen / Inga kommentarer

Korna äter faktiskt med tungan, visste du det?

Jag vill verkligen tacka Lena Näslund för hennes serie om hur våra matdjur mår. Det första avsnittet sändes i går och handlar om kalvar och kor: Uroxen i djurfabriken. Bland de intervjuade finns etologen och författaren Per Jensen som har skrivit Hur mår maten?, Sveriges enda professor i djurskydd Linda Keeling samt min idol Rolf-Axel Nordström på Ängavallen, pappa till Niclas och Mathias som så varmt tar emot mig varje gång jag besöker deras gård.

Linda Keeling pratar om hur djurindustrin kom till efter kriget då det behövde produceras mycket mat snabbt och hur chockade svenskarna blev när de insåg att det inte längre låg något Astrid Lindgren-skimmer över våra gårdar. ”Det var deras konsumentbeteende som hade satt press på producenten att producera så mycket, så billigt”, säger Linda, vilket fortfarande är en av de främsta anledningarna till att äta mer grönt.

Jag köpte själv ekologisk mjölk under femton år för att jag ville att kalven skulle få vara några dagar längre med sin mamma men det innebär tyvärr ett mer smärtsamt farväl när kalven tas från sin mamma. Och mjölkkorna lever 4-5 år istället för naturliga 20-25 år, som på min favoritgård. På Ängavallen skiljs visserligen kalvarna åt från sina mammor på kvällarna men återförenas igen på morgonen. ”Sen sticker ju de ut och har lite föräldrafritt!”, säger Rolf-Axel medan Lena förvånat frågar varför de har valt sina vackra Rödkullor som mjölkkor trots att de producerar så mycket mindre mjölk jämfört med korna i industrin.

Rolf-Axel vill ha naturliga proportioner mellan yttre och inre organ, mellan muskulatur och skelett och ordentlig lugnkapacitet på sina djur. Så är det inte i handeln, där används djur som ger billigare mjölk, billigare kött och billigare ägg och deras kroppar justeras för att producera det. ”Har vi rätt att skapa djur som inte kan utveckla sitt naturliga beteende? Har vi rätt att försätta djur i tvångssituationer för att vi cykliskt ska få billigare mat?” frågar Rolf-Axel.

Lena Lidfors, etolog på SLU i Uppsala, har tillsammans med sina studenter studerat korna och ser att de gärna går långa sträckor under dagarna, de ligger ner nattetid, helst på en plats där de har bra uppsikt, och de skulle inte har några problem med att gå ute året runt om nu bonden hade tid att se till dem. Vi människor bekymrar oss väldigt mycket om kyla men det handlar ju inte om oss, säger hon. ”Korna har ju med sig kläderna hela tiden om man får säga.” Om pälsen får växa till under hösten så att den blir tjockare allt eftersom det blir kallare så kommer den tillsammans med deras naturliga fettlager skydda från att kyla och regn tränger ner i huden.

Nästa måndag pratar Lena om grisen. Ser väldigt mycket fram emot det!

Älskade Ängavallen!

september 15, 2013 / Helen / 3 kommentarer

I fredags besökte jag Ängavallen för tredje gången i år, det är rekord! När vi kom dit ringde Niclas på Mathias och sa Nu är Helen här!

Jag hoppade direkt in i hagen! Det går liksom inte att hålla sig borta från det här gänget!

Lite kändes det som att de hade saknat mig med.

Helt fantastiska djur!

Och busiga!

Det är verkligen här jag trivs bäst!

Så fint att få se mammorna med sina barn.

Alla som kan något om djurrätt vet att grisar inte har det såhär. Ängavallen är bästa undantaget. Martin Nykvist hade ett intressant förslag på SVT Debatt om att låta alla gymnasieungdomar få se ett slakteri för att förstå hur mat och djur hänger ihop. Håller helt med.

Hej du!

Den lelle!

Så nyfikna, fina och spralliga!

Svårt att få nog!

En del kryper ner under halmen och somnar där, det gäller att se upp när en går omkring!

Öronmys.

Vi tog en rejäl promenad långt ut på ängen. Först såg jag bara fyra kor men bakom krönet stod de allihopa.

Min punkiga favorit!

Jag riktigt njöt av att se på när kalven drack sin mammas mjölk. Det enda ljud som hördes var korna som råmade och kalven som diade. Mjölken från spenarna liksom flög i vinden, det var fantastiskt!