Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Kategori: Vegan (sida 46 av 48)

Veganskt lussemys på första advent

När jag vaknade i morse var det ett sådant vackert ljus ute att jag genast satte på mig underställ, täckbrallor och fleecetröja samt snörade på mig kängorna för att gå ut och möta kylan. Tar ibland koloniområdet för givet men det är en lyx att ha det runt hörnan.

Eftersom det är första advent hade jag bjudit över Arvid på lite bakning så vi möttes upp vid Fridhemsplan för att handla det som behövdes till Veganmages recept på lussebullar med mandelmassa och kardemumma. Nästan alla ingredienser var slut så vi tog de ekologiska varianterna, det kanske bidrog till den goda smaken?

Vi gjorde degen ihop och sen pyntade jag i köket medan han kavlade ut den och rev mandelmassan i rivjärnet. Jag fick äran att snurra ihop degen till bullar, flätor och annat, sen var det bara att vänta på att de skulle jäsa igen.

Arvid sa att det var de godaste bullarna han smakat och jag håller med om att de är asgoda. Nästa helg kommer jag satsa på att göra chokladdoppade knäck så jag ska försöka få tag på någon riktigt bra veganchoklad. Vet du någon god?

Om hur busenkelt det är att äta varannan vegan

Det här året som varannan vegan har varit högst framgångsrikt! Rent konkret innebär det att jag ätit mer veganskt än på flera år och mitt ömma hjärta känner sig väldigt belåten med det. Vad innebär det? Att jag regelbundet har uteslutet mjölk- och äggprodukter från min redan vegetariska kost eftersom djuren som producerar det inte mår bra. Punkt.

Hur äter man mer veganskt undrar du då? Jo, det ska jag be att få berätta, det är nämligen busenkelt!

Frukost

Den milda vaniljyougurten jag vanligtvis lapar i mig är utbytt mot Alpros naturella variant och i den har jag jordgubbar, banan, äppelmos, mandlar eller müsli. Den vande jag mig vid direkt och äter nästan varje dag. Perfekt som mellanmål.

Istället för mjölk, som jag dricker slentrianmässigt utan eftertanke, har jag testat havremjölk, sojamjölk och mandelmjölk. Tyvärr är det ingen som riktigt faller mig i smaken, om jag inte vispar det till varm choklad. Därför dricker jag istället juice, kostar på mig ekologisk allt som oftast och njuter av smaker som mango, blodapelsin eller vanlig apelsin. Äppeljuice har heller inte varit någon främling.

De flest smörgåsar är bakade utan animaliska produkter så som smör och ägg så med ett mjölkfritt margarin är man nästan hemma. Vegpastej med smörgåsgrurka och jordnötssmör är favoritpålägg och riktiga klassiker.

Vegetarisk kommentar: När jag köpt ost på sistone har jag enbart valt Västans ekologiska variant, den som innehåller 10% fett, för att det är den enda hårdosten jag snubblat över som inte innehåller kalvlöpe. Löpe är ett ämne som tas från kalvmagen och som vegohjärta kommer jag nästa år utöka min vego life style till att utesluta just det. Jag har bett både Arla och Skånemejerier om fler alternativ, hoppas på det! Jag tror på att alltid ställa krav på tillverkare, gör det du med!

Gelatin är också ett ämne som jag undviker helt och hållet, det kommer antingen från grisar eller kor och du hittar det ofta i godis om du läser på innehållsförteckningen.

Lunch

I mitt jobb har jag ofta lunchmöten med säljare runt Stureplan vilket innebär att ett vegetariskt alternativ är tillräckligt svårt att få tag på men så fort tillfälle ges ser jag till att plocka bort den beståndsdel som kan tänkas ställa till det för att få rätten vegansk.

De asiatiska köken är överlägset bäst på detta men om man går till ett deli kan man enkelt plocka på sig det man vill ha och komponera sin egen rätt. Lao Wai har ständigt en vegansk Dagens, Malaysia har i princip alltid det, Kokyo kör köttfri måndag och då har man en hel buffé att välja från men de har såklart veganska alternativ alla dagar i veckan, på sushihaken ber man att få avstå omeletten (samt misosoppan som alltid innehåller fiskbuljong), en mezetallrik går att få vegansk, O Mamma Mia serverar vegansk pizza, Vurma erbjuder en falafelsallad som inte står på menyn (fråga vad såserna innehåller!), Saturnus brukar ha soppa som funkar fint och närmaste indier bjuder på spenat- och linsrätter som lägger sig varma i kistan.

På Söder är det inga som helst problem att hitta veganskt, många hak, som LouieLouie och Chutney, skriver ut vilka alternativ som är veg eller veganska på menyerna. Svarta lådan som finns både i Skrapan och i närheten av Norrmalmstorg är otroligt smarta som inte bara erbjuder ett urval av protein och kolhydrater (välj till exempel bönbiffar till couscous), de har olika stora portioner också.

Middag

Kokyo är ju ett himmelrike även kvällstid eftersom de gör egen tofu (missa inte nr 18 vad du än gör!) och Chutney har de godaste tzayspetten med sötpotatis på sin kvällsmeny. På Vapiano (Gamla stan, Kungsbron och Humlan) väljer jag alltid Pasta pesto med campanelle och extra körsbärstomater, be att få avstå parmesanosten. Waga mama vid Klarabergsviadukten har en oerhört smarrig pad thai men missa inte att be att få avstå ägget, det står lurigt nog inte med på menyn (och glöm inte att beställa edamamebönor, finns inget godare!).

Lagar du mat hemma finns det en mängd recept att hitta på www, testa även att fråga om tips på Twitter. Jag brukar göra en soppa på potatis, morötter, broccoli, linser och kikärtor, steka på någon av Astrid & apornas fantastiska korvar (finns på Daglivs eller Goodstore i Stockholm) eller göra en tofu stroganoff. Lasagne och wok (med cashew såklart) är heta tips liksom egna bönbiffar och pastarätter. Tzay, som är det godaste jag vet, går att köpa i välsorterade livsmedelsbutiker liksom tofu. Missa inte heller att det finns frysta edamamebönor och sojabönor i butik nu, de är goda som godis!

Det är en enorm sorg att så få orkar bry sig om att välja vegetariskt så jag har en särskild plats i mitt hjärta för de som gör det. Årets finaste vegohjältar är Luger som gjorde Way Out West vegetariskt, Pressbyrån som började sälja vegankorv och Daglivs som tog in Astrid & apornas sortiment när jag bad om det.

Jag diskuterade med en twittrare som också är veg häromdan om vi skulle kunna tänka oss att dejta någon som äter kött och jag sa att de jag träffar oftast blir det efter ett tag även om de äter kött från början. Det här året har jag dock lyckats med att enbart hångla upp vegohjärtan och är väldigt nöjd med det. Slump? Säg det.

Jag säger inte alltid sanningen för vem vill egentligen höra den?

Häromdan påstod jag att jag har svar på tal när det kommer till djurrätt och Elin som nyligen blivit vegetarian blev nyfiken och ville höra mer. Det här är bara en handfull exempel på vad man får diskutera som vegetarian, fyll gärna på om du har fler. Notera att jag inte alltid säger vad jag egentligen tycker.

Från början var vi ju jägare…

Vill säga: Kan inte den karl som varit och hämtat en kall plastkorv med fläskfilé borta vid köttdisken förklara för mig exakt vad det har gemensamt med att jaga mammutar?

Säger: Som tur är har vi utvecklats sen dess. Om någon vill döda skogens konung, detta fantastiska djur med familj och vänner, för sitt eget nöjes skull finns det säkert en logisk förklaring till det.

Säger inte: Förslagsvis liten snopp.

På stenåldern hö hö hö…

Tänker: Just det ja, under den perioden när män klädda i djurpäls drog sina kvinnor i håret in i grottan. Nu är jag med på var du är mentalt. Varför vill du ursäkta ditt nuvarande beteende med hur människan var för tusentals år sen? Gäller det i andra situationer också?

Säger: På stenåldern åt man för att överleva, säkerligen mycket nötter, rötter och växter, det går inte att jämföra med den industri som nu hålls gömd från media i stora stängda lokaler där djuren produceras, helt utan tillgång till ett drägligt liv, på löpande band.

Djur äter ju andra djur…

Tänker: Kycklingen du äter blir 35 dagar gamla innan hen förs till slakt. Grisen du äter står instängd hela livet på 0,9 kvadratmeter utan möjlighet att böka i de fem halmstrån som ligger utspridda på betonggolvet. Hälften av alla kossor i Sverige står fastbundna största delen av året utan att kunna vända på sig. De är alla växtätare.

Säger: De djur du äter föds upp av foder som skulle kunna försörja hela planeten men tar en omväg via djuren istället för din skull. Människan är inget rovdjur, hon är en allätare som står överst i näringskedjan. Är man stark får man även vara snäll. Har jag hört.

Jag äter ekologiskt och vilt…

Tänker: Nej, det gör du inte. Du äter det inte på lunchen, inte när du är på restaurang, inte som nattamat i korvkiosken och inte när du är bortbjuden. Du köper det eventuellt för att döva samvetet någon gång men ett extrapris är ett extrapris och plånboken går först. Att du köpte vilt en gång 2002 räcker inte och om du verkligen ville äta ekologiskt för att spara på miljön skulle du inte äta kött över huvudtaget.

Säger: Samma sak.

Slutsats: Ja, det leder till bråk.

Jag älskar djur…

Tänker: … men inte djuren på din tallrik.

Säger: Det här med att skilja på djur och djur är så märkligt för mig. En griskulting är som en hundvalp. Titta in i ögonen på en häst eller ko. Vad ser du? Titta på hur lammen leker med varandra i hagen. På hur alla djur du äter har en familj, vänner, kärlekar. Förklara skillnaden för mig.

Är det okej att jag äter kött?

Tänker: Jag har precis förklarat för dig att jag inte ens skulle äta godis med gelatin av nöt eller svin i för att det är djurdelar, att jag som vegetarian känner att jag måste äta mer veganskt för att inte hjärtat ska gå sönder, så vad tror du själv? Ibland får jag vända bort blicken för att jag inte klarar av att se benen på din tallrik. Ibland bränner det bakom ögonen och jag får förgäves hindra tårarna som rinner för din skull för att du inte ska ta illa upp. Så nej, för mig är inte det okej.

Säger: Jag är van.

Från och med nästa år ska jag enbart ställa motfrågor. Inga fler förklaringar om varför jag äter veg, jag är alldeles för nyfiken på vad djurätarna har för svar att ge till mina frågor.

Små, små kärleksförklaringar

Läser Elin Grelsson Almestads Kapitulation till köttet i ETC och känner igen hennes trötthet om att inte passa in i ett samhälle där kött är norm. Det var exakt samma anledning som fick mig att inte orka vara vegan längre efter tre och ett halvt år. Socialt sett var det utmattande att vänner, familj och kollegor ifrågasatte det valet, särskilt eftersom det baserades på att jag älskar djur så mycket.

Jag är otroligt nyfiken på vad som skulle hända om den vegetariska maten fick en mer självklar roll på menyn, om den inte sköts åt sidan, om den inte var ett undantag. I skolan fick man lära sig att smaka på allt men jag sitter sällan i sällskap med någon som väljer det (enda) vegetariska på menyn, inte när djuren lockar mer.

Äter du fisk? frågade mitt lunchsällskap senast i dag. En ganska vanlig fråga just för att många vegetarianer har undantag, som Elin. Ibland blir jag sugen på att ställa en motfråga men nej, jag äter inte fisk och kommer aldrig att göra det. Jag är en sån som aktar mig för att kliva på myror och sniglar. Som låter spindeln som bor på ena balkongen spinna nät bäst hon vill. Som ger getingar sockervatten när de är trötta. Funderar på om det kanske är sådana små vardagliga kärleksförklaringar som gör att jag aldrig kommer att kapitulera?

Om hur ett pinsamt skämt hamnade på löpsedeln

Jag har varit medlem i Djurens Rätt sen 1996 då de hette Nordiska Samfundet Mot Plågsamma Djurförsök. Att jag är medlem innebär egentligen bara att jag betalar in pengar en gång om året men jag påminns ofta om det som jag tycker är kärnan i deras verksamhet: Djurens Rätt vill vara djurens röst i samhället och försvara deras rättigheter. Det vill jag också. För mig innebär det att om djuren inte kan säga Bitch, please! till trögtänka människor så har jag deras rygg, något jag praktiserar i princip dagligen.

Man måste nog sätta sig in hur det är att ha varit vegetarian så länge, att ha hört alla argument hundra gånger om, att stå för något som är så viktigt för en själv men inte den stora massan, att aldrig någonsin mötas av något annat argumentet än att djur är gott när ämnet kommer upp. Det är okej att tycka det, många blir visserligen inte vegetarianer för att de tycker motsatsen, men om någon vill rättfärdiga sitt djurätande genom den enkla anledningen så fine. Och det är okej att skämta om att grönsaker har känslor och diverse andra gamla klassiker, dålig humor har ingen dött av. Däremot är det skillnad när ett företag gör det.

Pressbyrån skämtade om att bananer var vegetariska korvar, gjorde en pudel när de märkte att skämtet sårade och serverar numera vegankorvar i utvalda kiosker. De är ett bra exempel på företag som tar till sig kritik och lyssnar på sina kunder. GT skämtade i helgen om att servera gratis kött till festivalbesökare som inte kunde leva utan. Båda faller in i kategorin Har inte vegetarianer någon humor? Jo, när det är roligt! är såklart svaret. Så varför är GTs skämt så tokigt? För att den åsikten representerar hela företaget, även de vegohjärtan som jobbar på Göteborgs största kvällstidning, inte bara personen eller personerna som kom på skämtet.

Way Out West var visserligen sena ut med att berätta om det här initiativet men de har från början varit väldigt tydliga med sina argument om varför de valde att ha en helt vegetarisk festival:

  • Klimatet
  • Hälsan
  • Människorna
  • Djuren

Helt makalöst fantastiskt tycker jag och många med mig, även de som vanligtvis äter kött. Detta väljer alltså GT att skämta om genom att ge bort gratis kött, något som totalt motverkar allt arbete som lagts ner, och som när jag upptäckte det spontant tyckte var pinsamt.

Den tweeten retweetades några gånger och sågs av drygt 17 000 personer och flera skrev egna varianter som spreds i sociala medier. Jag har frågat GT om det över huvudtaget fanns något kött men de har inte svarat på det. De har för övrigt inte svarat på någon av mina tweets. Däremot har de skrivit ett svar på hemsidan, ett svar som inte ens har något kommentarsfält. Ett svar som nästan är lägre än skämtet i sig. Ta en minut och läs igenom det.

Kai Martin som har formulerat svaret representerar alltså GT i den här frågan, en ganska viktig roll kan tyckas. ”Det. Har. Blivit. Ett. Himla. Liv.” skriver Kai. ”Henrik Jutbring, projektledare på Göteborg & co, och en av dem som lyckats få hit WoW messade mig och var upprörd.” Jag trycker skämskudden mot ansiktet. ”Till och med GT:s sportkrönikör Tore Lund har undrat hur vi tänkte.” Ojoj. Jerry, som är en del av det gäng som jag har vegotweetups med ibland nämns också men jag skummar snabbt vidare för att hitta pudeln som han borde ha busvisslat på redan i inledningen. Den kommer inte.

”Jag förstår ställningstagandet från Luger, arrangörerna av Way Out West.” Nej, det gör du verkligen inte. ”Men att en kvällstidning som GT inte får retas eller ifrågasätta genom att dela ut kött till WoW-besökarna, blir ju å andra sidan lite märkligt.” Ifrågasätta vad? Naturen? Djuren? Vilka av argumenten måste ifrågasättas?

Det här är kanske inte världens största grej för dig Kai. Men. Bitch. Please! Motverka inte det här fantastiska initiativet genom att representera din tidning på det här sättet. Det är inte roligt. Be om ursäkt innan det är för sent. Även om jag misstänker att det redan är det. För vad kan vi chansa på att Way Out West tycker om GTs knivhugg i ryggen?

Pinsamt var ordet, sa Bull.

Uppdatering: egentligen borde pinsamheterna ha slutat där men GTs nyhetschef kunde inte hålla sig från att kommentera Joels tweet. Antar att det blir något typ av internmöte som reder ut detta. Här är en sammanfattning.

Har testat veganvarianten av Quetzalas aspirinmask

Jag har tack vare Sara fastnat för Quetzalas aspirinmask som jag kört flera gånger, både enligt gällande recept och en egen veganversion, såklart. Veganversionen funkar tyvärr inte alls lika bra. Jag har testat den två gånger och använde då en klick sojayougurt vilket gör att när masken torkar gör den det så bokstavligt att man andas in det aspirinpuder som täcker ansiktet genom näsan och nyser besvärat. Så obehagligt när man ligger i badet, äter choklad och läser en bra bok.

Annars tar jag vad som finns hemma, oftast ekologisk creme fraiche eftersom jag nästintill slutat med mjölkprodukter, och då blir ansiktet jättelent och mjukt. Jag vet inte om det verkligen fungerar men viktigast är illusionen av att den gör det och att varken solbrännan eller fräknarna ryker på köpet. Ska testa en scrub gjord på flingsalt och olivolja i kväll tänkte jag, har verkligen ingen bra hy även om Instagram-filtren inte registrerar det.

De där blekta testarna ovan ska få sig en genomgång hos Vicci om några veckor men just nu ser jag fram emot att bara äta lunch med henne på fredag. Letar du efter en frisör som tvättar ditt hår när du ligger i en massagestol – samtidigt som hon masserar din hårbotten – och får dina kindben att värka av skratt när ni skvallrar så hör av dig till henne! Tidsbokning 0708-45 25 92 eller victorialarm@hotmail.com. Tips!

Varannan vegetarian månne?

För den som är sugen på att äta varannan vegetarian så har du alla tips som behövs ovan! Börja med att byta ut kyckling mot quorn, köttfärs mot quornfärs, osv. Tzay är ju bland det godaste man kan äta så det är ett hett tips och dessutom helt vegan!

Skärmdumpen kommer från Djurens Rätts folder Vego på menyn som riktar sig till restauranger och är helt fenomenal! Och det säger jag som stolt medlem sen 1996. Bläddra i den även om du inte har ett eget fik, den är fullproppad med tips för alla som är nyfikna. Tipstack till SykoVrål.

Jag vill slå ett slag till för Antons mandelfrikadeller som nu Joacim på Matkoma testat och älskar! Börja där!

Jag hittade faktiskt tre saker som jag gillar med Göteborg

Kelly’s på Andra Långgatan 28 har fler vegan-alternativ än något annat ölhak du någonsin gått förbi. Burgare, kebab, pizza, vad du än är sugen på finns det till förfogande. Och det är oerhört gott! Lägg till den trevliga stämningen, bra musik och en personal som gör sitt yttersta för att tillgodose sötbehovet när man ber om en alkoholfri veganglassdrink så är det oslagbart. Jag tänker äta mig igenom menyn under Way Out West men kan redan nu gå i god för vegankebaben.

Göteborg har inget Debaser men de har Pustervik och i mina ögon är det prick lika bra! Anledningen till mitt besök i Sveriges största komplexfyllda stad var just att se Imperial State Electric spela där och jag blev inte besviken. Narrow Line, vars gitarriff jag sjöng för Maria flera gånger, är en av årets absolut bästa låtar och den följdes av ett imponerande trumsolo som jag ännu inte kommit över.

Sista tipset handlar om en god vän. Vänta, jag ska bara räkna hur många gånger jag sagt åt Joacim att skaffa en matblogg, hm, låt se här, nej just det, det är för många, det går inte att sammanfatta, men nu äntligen är den här och ser riktigt fin ut! Besök Matkoma för att se vad Sixten och Klaras föräldrar hittar på i matväg, det som ligger uppe nu ser verkligen smarrigt ut. Stort plus för mycket vegetariskt, det kommer bli hur bra som helst det här! <3

Självklart är jag i Göteborg för att hänga med Maria, Johan och Simon också och tackar så mycket för att de låtit mig sova på deras soffa så att de kunde smygta bilder på hur jag ser ut när jag sover och få mig att skriva verbet mutta på Twitter. Vi ses i augusti!

Några av mina absolut bästa boktips!

Om du, som jag, just nu undrar vad du ska ta med dig för läsning på semestern, vare sig det är ett tåg, en strand eller en stuga du längtar efter att gotta ner dig i, läs Äta djur av Jonathan Safran Foer. Framför alla andra böcker. Läs den. Det är en av de bästa böcker jag någonsin läst och även om jag recenserade den för nästan två år sedan har den först nu kommit i svensk pocket. Jag är väldigt glad att Lotta Kühlhorn gjort omslaget, den är så snygg! Köp och prata med mig om den sen!

Lägg även ner Matens pris i varukorgen, då är jag ännu mer intresserad av att ta en diskussion. Det är den som har fått mig att äta varannan vegan det här året. Boken, som bygger på en serie radioinslag, bjuder på en riktig tankeställare och lever kvar länge. Jag har den fortfarande färskt i minnet och anpassar mig efter säsong, köper ekologiskt och äter mindre animaliska produkter tack vare den. Otroligt läsvärd.

I övrigt kan jag tipsa om

Själv ska jag sätta tänderna i Breakfast at Tiffany’s, Cobens senaste Stay close (även om Helena höjer ett varnande finger) och så är jag lite sugen på Anna Karenina som kommer som film till årsskiftet. Bossypants av Tina Fey sägs vara mycket rolig, tror att det är den som kommer få följa med till Göteborg i veckan när jag ska ner och se Imperial State Electric och hänga med fina vänner.

Har du något tips? Har mina vänner något tips? Hörrni Emma, Oskar, Bia, Sanna, Emanuel, Helena, TDH, Karin, alla gamla pocketshoppare, ro hit med en bok som man bara inte får missa! Kommentera nedan!

Uppdatering! Tusen tack för de tips som kommit in! Missa inte att Helena bloggar en hel drös tips som man inte verkar kunna leva utan!

Om varför jag är vegetarian och varannan vegan

Under hela mitt liv har jag älskat djur men det dröjde länge innan jag förstod hur det går till när djur går från att vara vid liv till att bli mat. Framförallt hade jag ingen aning om vilken typ av liv de levt eftersom jag växt upp med bilden av bökande grisar på bondgårdar och skrattade kor på ostpaketen.

I gymnasiet fångades mitt hjärta av hardcore-kulturen och då fick jag en inblick i den industri som producerar djur på löpande band som produkter snarare än individer. Jag blundade inte när jag såg de slaktade kossornas ofödda barn slängas i en slask efter att de ryckts ur kroppen eller grisarnas sprattlande när de snittades från hals till mage så att blodet sprutade. Däremot grät jag.

Djuren ska vara bedövade när de slaktas. Men det är de inte alltid. Magnus Lintons bok Veganerna – en bok om dom som stör beskriver väldigt sakligt hur det går till på ett slakteri. Det kapitlet påverkade mig enormt, läs det. Till slut grät jag när mamma rensade en kyckling eller när jag såg rester från köttfärssåsen i diskhon. På väg hem från det som skulle visa sig bli min sista konsert med Refused på väldigt länge bestämde jag mig. Jag skulle bli vegetarian.

Det här var innan det fanns mängder av alternativ hos livsmedelskedjorna men jag hade tur för jag träffade en kille i samma veva som hade pluggat till kock och även om han åt hamburgare flera gånger i veckan lyssnade han på mina argument och blev snabbt vegan. Givetvis var jag inte sen att haka på det beslutet. Han lagade grönsakssoppor, bönbiffar, lasagne med broccoli och kikärtor, tofupizza, sojafärs med spaghetti, ugnsrostade grönsaker och potatis med hummos och det kändes rätt på alla sätt att anpassa sig till den nya kosten.

Samtidigt var det väldigt krångligt att få i sig något när man var ute på stan, våra vänner sa högt att det var jobbigt att bjuda oss på middag och besöken till matbutiken liknade mer och mer ett detektivarbete för att hålla koll på vilka produkter som innehöll vad eftersom det ändrades hela tiden. Som vegan äter man ju ingenting som kommer från djurriket och jag var väldigt hård på den punkten. Efter tre år började han äta mjölkprodukter igen men jag var lite mer envis och höll ut ett halvår till. Vid det här laget bodde vi ihop och blev vegetarianer istället vilket var busenkelt.

Nu för tiden är förutsättningarna för att vara vegan mycket bättre, det finns mer att välja på och fler ställen att gå till för att mätta hungern. Sen årsskiftet försöker jag att äta varannan vegan. Frukosten brukar nästan alltid vara vegansk, lunchen då och då och sen anpassar jag själv hur jag lägger upp det på kvällen. Jag väljer alltid veganskt i första hand om det finns att tillgå, som när ett café har det tydligt utskrivet på menyn, på flyget till New York eller när en vän frågar om han ska laga vegetariskt eller veganskt till middag.

För mig räcker det inte att bara vara vegetarian. Ägg- och mjölkprodukter orsakar sådant enormt lidande. Som konsument har jag makt att ställa krav, att säga ifrån, att be om alternativ. Glöm aldrig det när du handlar, dina val påverkar så otroligt många individer. I mitt jobb äter jag ofta lunch ute med nya människor och får nästan dagligen frågan om varför jag är vegetarian. Det här inlägget sammanfattar det svaret. I fortsättningen ska jag svara ”För att det är gott.”

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Helen Alfvegren

Tema av Anders Noren — Upp ↑