Du sökte efter ängavallen - Sida 4 av 8

Sökresultat: ”ängavallen” (sida 4 av 8)

Genusglasögon och veganglasögon – att se på världen med andra ögon

Skillnaden mellan att ha genusglasögon och veganglasögon är mindre än man kanske kan tro.

Båda ser strukturella orättvisor. Båda får höra på löjliga argument som försvarar de orättvisorna. Miljontals individer påverkas av de här orättvisorna varje år. Av många anses de här orättvisorna till viss del vara oundvikliga. En del nämner genetiska orsaker som anledning. Mediebilden av orättvisorna upprör många men glöms sen bort av alla utan glasögon. Många blir irriterade över att behöva bli påminda och känner sig anklagade. Bådas resonemang bygger på statistik och fakta men bemöts inte så. Hån är mer regel än undantag. De som har glasögon anses vara extrema när allt pekar på att det är orättvisorna som är extrema. Precis som med genusglasögon går det inte att ta av sig veganglasögon.

Jag tänker på det när ICA-Loa försöker mjölka en ko i veckans reklamfilm. Han säger att vi ska vara tacksamma för allt som kossan ger oss. Mina genusglasögon trillar nästan av näsan när han säger att korna bjuder på så mycket godsaker. För vi tar. Vi tar hennes barn, vi tar hennes mjölk, vi tar hennes liv. Hon dödas när hon är 5 år istället för 25 år för att bli till köttfärs eftersom hennes kropp inte orkar producera en lika stor mängd mjölk år efter år – trots att hon är fullt kapabel att leva vidare.

Hon får stå instängd, ofta fastbunden utan möjlighet att vända på sig, under större delen av året. På våren samlas människor för att fira att hon får komma ut, snarare än att reflektera över att hon har stått instängd under så många månader – trots att det är hennes hud som värmer oss på vintern.

Så tänker jag automagiskt varje gång jag ser reklam för mjölk, ost eller yoghurt vilket kanske förklarar varför jag inte direkt charmas av Bregottfabriken även fast jag älskar kor.

Det är nästan alltid någon annan som sätter på oss glasögon. Du kanske har fått låna en bok, blivit tipsad om ett blogginlägg eller sett ett videoklipp som någon delat och sen upptäckt att du ser på världen lite annorlunda? Då sitter dina glasögon där de ska.

What’s etik got to do with it?

april 16, 2015 / Helen / 3 kommentarer

När jag var liten hade min farmor en gård. Inte min farmor alltså, men nästan alla som får höra att personen de pratar med inte äter kött av etiska skäl har en. Eller så känner de någon som för länge, länge sedan behandlade djur med respekt och använder nostalgi som ett argument för att förklara sina matval i dag.

Jag undrar om det är något liknande vi syftar på när vi pratar om ”etiskt kött”? Personligen har jag väldig svårt att få ihop produktionen av kännande varelser i syfte att sälja deras döda kroppar med ordet etik. För var kommer etiken in? I lite längre utevistelse? Att de fått äta mat som är menat för dem? Att de inte behöver trängas med hundratals andra djur? Är det verkligen etik? Eller blandar vi ihop det med ett utgångsläge som under uppväxtåren ansågs som normalt?

I Karin Adelskölds sommarprat berättar hon om ett event i Dalarna där lunchen presenterades av en dalkulla som väldigt stolt berättade att fisken var fiskad i Siljan och brödet bakat för hand. Applåderna i rummet ville inte ta slut! Den indiska kvinnan som satt bredvid Karin frågade varför det blev en sådan uppståndelse varpå Karin försökte förklara för henne på engelska. Fisken var fiskad i sjön! Kvinnan på scen hade bakat brödet helt själv! Jaha, sa indiskan efter att tänkt efter ett tag, ni menar att hon klarade av att göra det utan att smutsa ner de fina kläderna!

Förväntningarna på mat är numera så låga att vi nästan förundras över att de har ett naturligt ursprung. Karin påpekar att i hästlasagneskandalen blev vi upprörda över just hästen, som har utmärkt kött för den som är lagd åt det hållet, istället för att begrunda alla E-nummer som serveras i en plastlåda för 19:90 kr.

Vi fortsätter att blunda för hur majoriteten av alla djur har det men har nu förstått att om vi betalar dubbla priset för det liv vi tar och märker upp det med etiketten etik så har nog det djuret behandlats ganska… normalt. Är vi nöjda så?

Kan det vara en win-win-situation att slå ihjäl grisar vid födseln?

februari 24, 2015 / Helen / 2 kommentarer

I går spreds nyheten att underviktiga grisas avlivas vid födseln i Danmark. Det grundar sig på en beräkning i Danske Svineproducenters tidning som handlar om hur många kronor de danska bönderna kan tjäna på att slå de underutvecklade kultingarnas bakhuvuden mot betonggolvet istället för att lägga pengar på de små liven som ändå går en säker död till mötes pga den hårda aveln som gör dem i princip chanslösa. Rubriken om en win-win-situation är hämtad från den artikeln.

För bara ett par veckor sen kom ”nyheten” att danska grisars grisknorrar kostar för mycket. Det är nämligen oundvikligt att grisarna kommer bita varandra blodiga när de står så trångt och är så uttråkade. En dansk grisskötare som går runt med en varm elkniv och skär av knorrar till vardags liknar det vid att klippa naglarna.

Min förhoppning är att den här typen av uppenbart djurplågeri inte mynnar ut i ännu mer matnationalism. Griskultingar slås ihjäl även i Sverige. De kastreras utan bedövning, trots att de får ersättning för att lägga den extra tiden. 18% av kultingarna som föds dör för att de, liksom de danska kompisarna, är underutvecklade, de fryser, får inte i sig tillräckligt med mat när mammans spenar helt enkelt inte räcker till för att människan gett henne för många barn, och i det trånga utrymmet kläms de små liven till döds mot betongen av sin egen mamma.

De som överlever får aldrig någonsin gå ut och de halmströn som ligger som mjäll på betongen går inte alls att böka i. Att miljontals grisar inte kan utöva sitt naturliga beteende, som att böka, bygga bo och busa med varandra, går emot svenskt djurskydd och är också en typ av djurplågeri. Slutligen vill Sveriges grisföretagare att svenska bönder ska få använda fixering eftersom det visat sig vara lönsamt. De vill även avla fram ännu fler kultingar och spenar samt låta slaktsvinen stå flera i samma box.

Matnationalism är att hävda att vi har det så mycket bättre än andra länder. Pest eller kolera?

Bo Algers skriver att grisindustrin är på väg mot samma rutiner som värpäggsindustrin, där friska djur dödas dagligen för att de inte passar in i den ekonomiska strategin för lönsamhet. Alla tuppkycklingar som föds sorteras ut och dödas direkt efter födseln. Utan att någon någonsin reagerar över det eller knappt känner till det. Han jämför med hur det var för bara en generation sen när man tog in underutvecklade grisar i värmen i stugan och matade dem. Nu ska de slås ihjäl. Vi har lovat djuren att de ska få slippa onödigt lidande men visa då var gränsen för onödigt lidande går.

Köttindustrin har inte råd att bry sig om djuren. De bryr sig om att tjäna pengar. Dina pengar.

Djuromsorgsprogrammets djurplågeri

februari 3, 2015 / Helen / 6 kommentarer

Foto Jean-Francois Monier/AFP

Inför Kalibers reportage om Sveriges Grisföretagares och Svenska Pigs ”djuromsorgsprogram” i söndags har artiklarna om försöken med fixering duggat tätt. Här är några av de jag har läst:

Ett väldigt intressant program!

Svenskarna är otroligt stolta över svenskt kött och svenskt djurskydd, utan att egentligen veta så mycket om vad det innebär rent konkret. Vi vet i alla fall att danska grisar har det värre än våra svenska. Låt mig därför använda just den jämförelsen. Den svenska grisbranschen strävar sen ungefär ett år tillbaka efter resultat som visar att danska metoder, som varit förbjudna i Sverige sen årtionden tillbaka, är lönsamma.

Efter att vi har avlat fram suggor så att de ska föda så många kultingar som möjligt, så många gånger om året som möjligt, utan hänsyn till hur de är skapta naturligt, dör nämligen 18% av alla kultingar som föds och det förlorar svenska bönder pengar på jämfört med sina danska kollegor.

De svenska kultingarna är små, svaga, underutvecklade, de fryser, får bo på hård betong, har svårt att få i sig all den mat de behöver eftersom de är så många och riskerar, i det trånga utrymmet där de får bo hela livet utan möjlighet till utevistelse, att klämmas till döds av sin mamma. Lösningen? Ett djuromsorgsprogram.

Sveriges Grisföretagares djuromsorgsprogram innebär:

att kultingarna avvänjs vid tre veckors ålder istället för som nu tidigast vid fyra
att suggorna fixeras (se bild ovan), både under födsel och digivning samt under dräktighetsperioden (har även hört att det ska ske under insemination då de får ligga i sin egen avföring i en vecka)
att fler grisar som är redo för slakt ska stå tillsammans i boxen vilket innebär mindre yta per gris.

Det här kallas alltså för omsorg.

Resonemanget är att det går emot svenskt djurskydd att så många grisar dör på grund av en gris. Det här är alltså mammans och inte människans fel. Detta enligt Mattias Espert som är Sveriges största grisproducent och drivande i projektet.

På 90-talet hade vi 14 000 gårdar med grisar i Sverige. Sen dess har 12 800 stycken försvunnit men de som är kvar har blivit större och kämpar förgäves mot konkurrensen från andra länder som stavas billigt kött. Nu är deras enda utväg att dra ner på det svenska djurskyddet som vi är så stolta över – för att det innebär en kostnad.

Anledningen till att det blivit såhär? Bo Algers, veterinär och professor på Sveriges lantbruksuniversitet, har en förklaring.

Ansvariga för griskrisen är ICA, COOP, Axfood, Bergendahls och Lidl som i åratal tjänat pengar på att sälja i EU olagligt kött. #svpol

— Bo Algers (@BoAlgers) February 1, 2015

Metoderna som används i exempelvis Danmark är naturligtvis inte lagliga i EU. Men de straffas inte för det. Och svenska butiker och restauranger säljer det för att konsumenterna efterfrågar billigt kött. Igen, det är grisarna som får betala mellanskillnaden. Det är viktigt att komma ihåg när man står där med plånboken i högsta hugg, vilken makt man har att förändra och förbättra.

Som kontrast vill jag visa upp mitt favoritklipp från Ängavallen. Där används inte den framavlade rasen som producerar för många barn så inga kultingar dör. Jag upprepar, inga kultingar dör. Tvärtom skuttar de omkring och busar med varandra! Jag är säker på att svaret på frågan om hur svenskt djurskydd bör se ut i framtiden gömmer sig där någonstans i halmen.

Uppdatering:

Jag vill poängtera att denna ”omsorg” måste kategoriseras som djurförsök för att den strider mot svenskt djurskydd.

”Kan vi verkligen klara oss utan bönder?”

januari 17, 2015 / Helen / 2 kommentarer

Jag lyssnar på ett klipp från P1 där de diskuterar den kris som mjölkbönder befinner sig i och kommer ha svårt att ta sig ur. Inte bara svenska, mjölk är en global marknad så våra bönder påverkas både av ryskt importstopp och kinesisk mättnad. Problemet är att bönderna inte producerar mjölk efter marknadens behov utan för mycket vilket inte går ihop med det nuvarande världsläget och därför pressas mjölkpriserna, om jag har förstått det hela rätt.

Det är i alla fall tydligt att för 30 år sen fick mjölkbönderna bättre betalt för mjölken än de får i dag. Den låga räntan räknas som ett ljus i mörkret för deras bransch men om den stiger är det citat kört. Enligt en mjölkbonde som intervjuas är situationen ohållbar, bönderna gråter för att de inte kan betala sina räkningar och han vill att samhället ska hjälpa dem bekosta de här politiska klammeriet.

Jag önskar att det var så lätt som att de kunde börja odla havre istället.

Som konkurrensnackdelar för Sveriges mjölkbönder nämns, nästan i förbigående, ”byggnationer och beteskrav” som exempel på utgifter som påverkar kostnaderna för att producera. I klarspråk pratar de gissningsvis om de stallar som måste byggas om så att hälften av alla svenska mjölkkor slipper stå uppbundna, fastbundna, orörliga, hela året. Med undantag för när de får gå på bete under sommaren så att vi kan hävda att öppna landskap är anledningen till att de behandlas som de gör. Med andra ord, det nyss nämnda beteskravet som ju Astrid Lindgren delvis ligger bakom.

Är det verkligen där vi ska spara in pengarna?

Arla har ju förresten en ny business på gång. Tofu! Det känns ju naturligt att den tusenåriga produkten ska produceras av mjölk och inte soja. I deras ansökan skriver de att de vill ta fram en produkt som liknar tofu i smak, konsistens och utseende. It’s like tofu but made of milk!

Citat om mjölkkrisen

”Det har aldrig druckits så mycket mjölk 2014 som, hehe, som detta år.”

Näringsminister Sven-Erik Bucht

”Mjölken håller snabbt på att förlora sin ställning som hushållets viktigaste basföda. I dag häller vi i oss mindre än hälften så mycket mjölk som för femtio år sedan.”

SVT

”Arlachefen Peder Tuborgh pratar entusiastiskt om den ljusa framtid som väntar svenska mjölkbönder, ja mjölkbönder i hela världen.”

Dagens nyheter

Byt ut lite i taget!

januari 6, 2015 / Helen / Inga kommentarer

Mjölk mot mjölk.

Ost mot ost.

Kebab mot kebab.

Sushi mot sushi.

Pannkakor mot pannkakor.

Grädde mot grädde.

Skinka mot skinka.

Färs mot färs.

Kaviar mot kaviar.

Choklad mot choklad.

Filé mot filé.

Margarin mot margarin.

Tacos mot tacos.

Nudlar mot nudlar.

Korv mot korv.

Chips mot chips.

Yoghurt mot yoghurt.

Schnitzel mot schnitzel.

Majoriteten av det du handlar och är bekant med, som bröd, krossade tomater, olja, ris, grönsaker, bostongurka, pasta, frukt, läsk, havregryn, kaffe, skorpor, sylt, majs, O’Boy, ketchup, juice osv är redan vegan.

Byt ut några få ingredienser nästa gång du lagar mat så dör inte ett enda djur. Värt att testa!

Det gamla året

januari 2, 2015 / Helen / Inga kommentarer

Privat, inte annars, var det ett fint 2014. Jag började på ett vikariat i januari som nu är slut där jag trivdes väldigt bra med mina kollegor och arbetsuppgifter. Att vara vegan har aldrig varit enklare, godare och tillgängligare än i år. Att vara det tillsammans med den kille som är mitt livs bästa på alla sätt och vis är ett rent nöje. Vi har rest till New York, Umeå och Malmö, kelat med grisarna på Ängavallen, gått på konserter och bakat mängder av sötsaker, sett på serier, tagit långa promenader och njutit av den bästa sommaren på evigheter. Och myst med Bamse såklart!

Vi har även börjat träna tillsammans. Först löpning i början på året och sedan pilates – fast via YouTube, harkel – vilket födde ett större intresse. Jag som inte tränat sen gymnasiet gjorde slag i saken och anmälde mig till en pilateskurs som jag sprang fram och tillbaka till hela hösten och det i sig födde ett intresse för yoga.

När vi firade in det nya året i går hade nästan alla ett träningsmål för året. För mig är det inget alternativ eftersom träning ska vara något att se fram emot, inte ett tvång. Däremot lovade jag att under året inspirera någon att bli vegan! Får börja med det snart – bara 364 dagar kvar!

God fortsättning! Hoppas på mer veganism och feminism under 2015!

Respektera deras liv istället för att kalla dem för ”svenskt kött”

december 22, 2014 / Helen / 1 kommentar

Det pratas mycket om antibiotikaanvändning när grisuppfödningen i Sverige diskuteras. Vi nämner även att vi inte klipper av grisarna svansen. De här positiva resultaten får vi om vi vet vilka vi ska jämföra oss med. Som Danmark. Svenskt kött är så mycket bättre i jämförelse! Eller?

Personligen tycker jag att det är mycket mer intressant att prata om vad vi kan förbättra och vad vi vill göra framöver! Här är några punkter som jag tycker behöver vridas och vändas på när vi pratar om svenskt griskött så att ingen förvirring uppstår.

Och ja, jag är vegan. Det betyder att jag är en av få i den här debatten som har absolut noll (0) kronor att tjäna på att lyfta hur djuren har det till skillnad från bönder, butiker, återförsäljare och reklambyråer.

Vad innebär det att köpa svenskt kött?

Du tar någons liv. När det inte behövs. Det är det absolut viktigaste i den här ekvationen och det räknas aldrig med.
99% av grisarna inom svensk köttproduktion får aldrig vara utomhus under det halvår de får leva.
Inom en månad har 20% av deras syskon dött. De dör för att de är underutvecklade, de fryser, de svälter, de kläms ihjäl. Deras mamma ser detta hända, om och om igen.
Sveriges Grisföretagare testar danska metoder som fixering där suggan buras in utan möjlighet att röra på sig före, under och efter förlossning.
Livet på ett betonggolv går emot alla deras naturliga instinkter och är en form av djurplågeri.
I Sverige klipper vi inte av svansarna men majoriteten av galtarna kastreras utan bedövning trots erbjuden utbildning och ersättning samt ett förbud som träder i kraft 2016.
De här sociala djuren, som är lika smarta som hundar, dör med beteendestörningar, magsår och luftvägsinfektioner.

Vid jullunchen i söndags berättade mamma om ett julfirande i mitten av 80-talet då de valt bort gris pga hemska rapporteringar hela hösten (något om förlängd ryggrad). Året därefter var skinkan tillbaka på bordet igen. Där den hör hemma?

Det finns alternativ!

Källa: Djurens rätts rapport Böka på betong – om grisarna i köttindustrin.

Årets vego – årslista med det bästa av vegoåret 2014

december 11, 2014 / Helen / 10 kommentarer

Jag har tidigare summerat vilket fantastiskt år det har varit för oss veganer men när Djurens rätt och Pinto kom ut med sin årslista blev jag så sugen på att fylla i en jag med! Eftersom vi är två veganer här hemma bad jag min kille haka på!

Årets produkter:

Helen: René Voltaires glassar, tubkaviar, kokoschoklad, majonäs, mjukglass, creme fraiche… Allt!
Killen: Rydbergs bearnaisesås, färdig bearnaisessås! Alpros citron- och limeyoghurt. Oatlys creme fraiche såklart!
Helen: Håller med om yoghurten!

Årets köttprodukt:

Helen: Seitan, fooled pork, Anammas sojafiléer!
Killen: Jag säger sojafiléerna då.
Helen: Hör ni det, Anamma! 🙂

Årets mejeriprodukt:

Helen: Citron- och limeyoghurt, Oatlys creme fraiche, Alpros vispgrädde.
Killen: Yoghurten och fraichen, igen!

Årets godis & snacks:

Helen: Kokoschoklad, Vego, Cola rocketz (OBS, Karamellkungen har ändrat i receptet och lagt till gelatin nu, se upp!), R-ICE-glasstruten, mjukglass hos Jonsborg och Barista, Singoalla rabarber inom parantes, Helens veganska semmelprinsessa, Anthon Bergs chokladstänger, Citykonditoriets princesstårtor som jag beställde till jobbet, chokladcroissanter hos Bagar’n i Hornstull, Stikki nikki…
Killen: Lökchipsen.
Helen: Ja, chipsen! Hur kunde jag glömma dem?

Årets färdigprodukt:

Helen: Rydbergs bea.
Killen: Säg bean, men det blir väldigt enformigt!

Årets bakverk:

Helen: Black Bean Brownies med marshmallows och salta jordnötter, Fryst snickerstårta, jordgubbstårtan som vi åt på midsommar. Den där morotskakan var kanske godast av alla?
Killen: Den var jäkligt god. Fast det kan man ju inte säga. Säg munkar!

Årets vegoföretag:

Helen: Anamma, Oatly, Astrid & aporna, Goodstore, Veggoköket… Hatten av för Mathems vegoutbud!
Killen: Oatly och Anamma. Äh, säg Oatly. Äh, säg Oatly OCH Anamma.

Årets svenska restaurangupplevelse:

Helen: Jag grät när jag tog av buffén inne på The Green Room på Liseberg, ganska starkt minne! Beer Ditch i Malmö. Överlag bra jobbat Malmö, Göteborg, Västerås och Umeå!
Killen: Jag gillar Helens sushi.
Helen: Jag ser fram emot att testa deras julbord! Kanske vi kan göra i helgen?

Årets utländska restaurangupplevelse:

Helen: Att få visa New York för dig var helt fantastiskt! The Cinnamon Snail var helt fantastisk. Får jag säga Dun-Well Doughnuts?
Killen: Ja, Dun-Well, men det är inte en restaurang. Jag säger The Cinnamon Snail. Och The Red Bamboo.
(Här är länk till min veganguide i New York!)

Året butik:

Helen: Alltid Goodstore?
Killen: Astrid & aporna?
Helen: Jag gillar alla butiker som har veganism som affärsidé.
Killen: Jag säger Goodstore.
Helen: Jag säger Tack för allt ni gör för veganer, Goodstore!

Årets bok:

Killen: Vego såklart.
Helen: Jag läste ju Eat & run.
Killen: Ja, just det. Vi får ta varsin så att vi inte har samma svar på alla.
Helen: Kul med Mera vego också, för hela familjen!

Årets TV-program:

Helen: Malou efter tio.
Killen: Alla kommer ju svara det. Jag sätter ett streck på den.

Årets radio/podd

Helen: Varannan påskkyckling dödas, Kycklingen och etiken, Veganprat, Cecilia Vikbladh lagar vegetarisk seitan…
Killen: Streck.
Helen: Ska du inte svara på några frågor nu?
Killen: Nä.

Årets video:

Helen: The Secrets of Food Marketing, The Ghosts in Our Machine, Vad äter en vegan?.
Killen: Jenny Wilson.
Helen: Var det verkligen i år?
Killen: Ja.
Helen: 14 oktober 2013.
Killen: Sätt ett streck. Eller ta den där vegangrejen.

Årets uppstickare:

Killen: Kan man säga Kristiansson?
Helen: Ja, det är klart. Jag säger Vegan Soul Train, #vadveganeräter, Dags att plocka, mattidningen Vego, Mattias Kristiansson som haft ett finger med i spelet överallt!
Killen: Jag säger Kristiansson och Vegan Soul Train.
Helen: Får jag säga Göteborg också?
Killen: Och Möllans falafel!

Årets serier:

Helen: Vegan Sidekick, Skelettmuffins, Skool of Vegan!
Killen: Vegan Sidekick vill jag också ha!

Årets reklam:

Killen: Då säger alla Oatly såklart.
Helen: Vilka är alla? Det är bara vi här.
Killen: Alla veganer.
Helen: Jag säger Love Vegan och Oatly.

Årets tuffingar:

Killen: Tuffingar!
Helen: Oatly, Vegan Soul Train, alla som deltog i den Den stora veganutmaningen. Det tyckte jag var ascoolt.
Killen: Jag säger Animal Liberation Front, alltid.

Årets överraskning:

Helen: Vill du höra mina?
Killen: Då tror jag att folk säger bearnaisen. Då ska jag komma på en riktig överraskning.
Helen: Baby, jag har redan kommit på massa.
Killen: Okejrå, vad har du kommit på?
Helen: Glasstrut, Jonsborgs mjukglass, Anammas veganisering, att vi fick så god veganmat hos Ängavallen, att var tionde svensk är vegetarian eller vegan …
Killen: Jag säger mjukglass på Barista.
Helen: Att alla i New York sa Everything is vegan hela tiden.

Årets receptsamlingar:

Helen: 10 veganska favoritrecept, 100 veganska recept som svarar på vad veganer äter i alfabetisk ordning…
Killen: Alltså, jag skulle vilja ha tre mer generella frågor i hela det här quizzet. Årets nånting och så finns det bara en eller ingenting som svar. Då är det klart att alla kommer säga samma.
Helen: Det är därför jag hittade på den här kategorin för att jag ville länka till 100 recept!
Killen: Haha, man får inte ta sig själv!

Årets ”Gör om – gör rätt”:

Killen: Gör om, gör rätt. LRF. Fast vad skulle de göra om?
Helen: Att de ska satsa mer på veganer, de som äter deras produkter. Har du något mer där?
Killen: (Skakar på huvudet.)
Helen: Jag har Sveriges Grisföretagare försök med fixering så att kultingarna kommer i kläm, Hälsans kök som lanserade en linsburgare, SVTs program om jakt, KFC lanserar restaurang i Malmö nästa sommar, Betan satsade först på vego men sadlade sen om till ”flexitarianer”…
Killen: LOL!

Årets ”Jag väntar fortfarande på…”:

Helen: Ostbågar. Det enda.
Killen: Ja, jag väntar alltid på ostbågar.
Helen: Vi har fått så mycket bra i år.
Killen: Daiya och Beyond Meat till Stockholm.
Helen: Plus hela Veggokökets sortiment, särskilt deras korvar. Fy fan vad goda de är!

Årets ”Hoppas på under 2015″:

Helen: Ostbågar. Fler veganer. Fler kända veganer också.
Killen: Jonsborg till Stockholm.
Helen: Ja, kom hit!

”Ju fler som ibland byter kött mot baljväxter och grönsaker desto bättre är det för miljön”, säger Livsmedelsverket

november 21, 2014 / Helen / Inga kommentarer

Jag har varit lite sne på Livsmedelsverket för att de envisas med att använda öppna landskap som ett argument för att äta djur men de här fina kostråden för vegetarianer och veganer får mig att skina upp!

Just nu har jag en period då jag mår väldigt dåligt av att tänka på hur många som utan att ens reflektera över det äter djur, varje dag, flera gånger om dagen. Hur kan någon äta en gris? tänker jag. De är ju som små hundar. Så busiga och fina! Och då blir jag så himla ledsen över att deras liv inte värderas. Särskilt när jag står i kö och ska beställa mat och hör någon välja fisk, fågel eller ko när det finns vegoalternativ.

Livsmedelsverket skriver till och med att det är enkelt att vara vegetarian! Låt mig då ta tillfälligt i akt och förtydliga hur busenkelt det är att vara vegan och hur många djur som dör i onödan för att du dricker mjölk och äter ägg. Sluta slentrianäta djur helt och hållet! Läs på. De här kostråden är utmärkta att börja med. För djuren, miljön och hälsan. Så jäkla bra argument!

Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet