Skip to main content

Att fixera suggor är djurplågeri

Ängavallen våren 2014

Jag tror att jag har nämnt det tidigare men vi har en griskris i det här landet, mycket pga det billiga importerade köttet som svenska bönder omöjligen kan konkurrera med. SVT intervjuade nyligen COOP om varför det ligger billigt danskt kött i disken trots att det bryter mot EU-lagar i och med det förbud mot kupering (svansarna klipps av för att de står så trångt och uttråkat börjar bita på varandra) som de danska bönderna struntar i.

Här vill jag inflika att i Sverige kastrerar vi smågrisarna utan bedövning. Bara en parantes att ha i huvudet.

COOP försvarar sig med att det är konsumenterna som efterfrågar det. På samma sätt som de övriga livsmedelskedjorna försvarar sina lockvaror. Har konsumenterna ett ansvar här? Eller är det upp till inköparna och återförsäljarna att informera sina kunder om vad de faktiskt betalar för? Hela 70 procent av de tillfrågade i Svensk kötts undersökning säger att de väljer svenskt kött i butik men problemet är att charken (som tar 70% av slaktkroppen av en gris) inte är ursprungsmärkt på samma sätt. Där är de svenska bönderna förlorare.

Hur ska då griskrisen lösas? Svenska Foders avgående VD Carsten Klause föreslår att vi ska tillåta uppfödning enligt EU-standard och släppa in GMO-sojan. Förhoppningsvis har han inget att säga till om i den frågan.

Av 100 födda kultingar dör 21 stycken i stallarna. Sveriges grisföretagares Mattias Espert har nu fått igenom sitt efterlängtade förslag och testar fixering av suggor (bokstavligen buras de in) under max 5 dagar i samband med att de föder sina barn i ett försök att minska dödligheten, något som knappt har fungerat i Danmark där inspirationen kommer ifrån. Sveriges grisföretagares ”djuromsorgsprogram” som studien kallas innebär även att kultingarna ska skiljas från sin mamma tidigare och att det ska bli fler slaktgrisar i varje box.

Förslaget kritiseras av professorerna Bo Algers och Per Jensen (Hur mår maten?-författaren). Och av mig!

Ängavallen våren 2014

Kultingdöden tillsammans med utökade kostnader för att ge rum åt grisarna anses vara två av de största problemen i griskrisen (se PDF från 2013). Men kultingarna dör av flera olika anledningar, som undertemperatur, svält, trampningar, att de är svagfödda och/eller underviktiga. Det beror i sin tur på att deras mamma är så hårt avlad att hon föder långt många fler barn än vad som är naturligt för henne så att de får svårt att klara den första tiden. Miljön där de växer upp (betonggolv, högljutt, kallt) påverkar också. Ändå vill svenska grisbönder hindra kultingdöd genom att använda metoder som har varit förbjudna i det här landet sedan 20 år tillbaka.

Backa istället bandet! Varför blev det såhär till att börja med?

När jag pratade med Ängavallen om kultingdöden säger de att de alltid har haft ursprungliga raser som får utlopp och utrymme för sitt naturliga beteende. Det här är med andra ord inget problem för dem och det har funkat sedan 1971. Det låter så lätt när de säger det!

I går kallade jag djuromsorgsprogrammet för djurplågeri på Twitter och blev då ifrågasatt av en bonde på Gotland som jag är bekant med. ”Det är inte plågeri när man inskränker suggans rörelsefrihet 3-4 dagar till förmån för smågrisarnas överlevnad.” I mina öron låter det precis som plågeri. Vi pratade i evigheter fram och tillbaka eftersom jag verkligen vill förstå. Avslutningsvis frågade jag var alla de kultingar som dör tar vägen. ”De läggs i en behållare som går till destruktion.” Han säger att 50% av Djurrättsalliansens bilder kommer från sådana behållare och det är säkert möjligt.

En person som inte är bonde reagerar starkt av att se suggor ligga instängda bakom galler medan hennes barn försöker dia. En person som inte är bonde reagerar starkt av att se högar med lik i samma lokal som de levande djuren. Det väcker känslor som bönderna har tvingats vänja sig av med. De känslorna borde tas med i såna här beslut om studier eftersom de är en naturlig reaktion om vad som är det bästa för djuren.

Vad gör politikerna åt detta? De missade nyligen deadline för att gå igenom de djurskyddslagar som presenterats för flera år sedan så ett beslut kommer ske först under nästa mandatperiod. Då har vi förhoppningsvis annat folk på plats.

Nu har ju inte jag böndernas ekonomiska vinstintresse i fokus men jag betalar 100 kr kilot för den korv jag äter och har jag inte råd med den köper jag något billigare, som linser. De kostar 39,90 kr per kilo. Precis som den danska grisen. Förslagsvis skulle en tänkbar lösning kunna se ut såhär:

  • media granskar djurindustrin som den ser ut i dag och visar upp skillnaderna mellan olika gårdar och olika länder
  • alla äter mindre kött, inspirerade av att vego ges större plats i media
  • alla som väljer att ändå köpa kött värderar det liv som har tagits genom att betala för det
  • de som inte kan leva utan kött köper svenskt, gärna ekologiskt, närodlat, osv
  • Sverige förbjuder import av djurdelar som inte lever upp till våra djurskyddsregler