Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: bönder

Problemet med småskaliga bönder

Lunch på Ulriksdals trädgårdscafé

– Du som tycker att det är så himla viktigt med klimatet – varför äter du egentligen kött?
Frågan kommer när jag postar en bild på instagram med nyskördade grönsaker och en grillad köttbit. Ja, varför äter jag kött egentligen?
– Jo, svarar jag, därför att det är bättre för både klimatet och djuren än om jag skulle välja att vara vegetarian.

Jag är inne på Underbara Claras Instagram för att försöka hitta bilden med kommentaren men misslyckas. Har hon raderat den? Oavsett tycker jag att frågan är relevant. Hur resonerar någon som vill äta miljömedvetet kring kött? Svaret ges i krönikan Vegetarianer räddar inte nödvändigtvis fler djurliv via blogginlägget Problemet med att vara vegetarian. Problemet? Att vegetarianer är naiva som tror att de räddar djur. Det kan jag ju hålla med om, då de stödjer både ägg, mjölk- och köttindustrin, men inget av detta nämns i krönikan. Låt oss se vad det står istället!

Kommentaren jag får väcker irritation hos mig. För det är inte första gången ifrågasättandet kommer. Alltid från vegetarianer som slentrianmässigt hävdar att deras val än bättre än köttätares.

Det är korrekt att många, särskilt nyblivna, vegetarianer (och veganer) saknar kunskap och istället hänvisar till att de sett Cowspiracy. Det är alltid lika viktigt med källor och då finns det ingen bättre än Djurens rätt som alltid har en tydlig källhänvisning, oavsett djur. Sen är ju forskarna överens om att en växtbaserad kost är bästa valet för miljön, där saknar jag tyvärr källa till påståendet ovan – kanske för att Clara väl egentligen inte hänvisar till ”köttätare” i stort utan främst till sin egen kost och familjens jordbruk. Det intressanta är att irritationen uppstår just pga att personen är vegetarian varpå svaret säkerligen skiljer sig åt än om frågan hade ställs av en köttätare som, troligtvis inspirerad av Clara, går i sådana tankar. Det inlägget hade jag velat läsa!

Utöver att odla grönsaker brukar vi hålla höns och grisar – och funderar på att skaffa får. Djur för kött och mejeriprodukter behövs. Det är nämligen svårt att genom odling framställa protein och fett i någon hög utsträckning i Norrland.

När jag scrollar igenom sommarens bilder hittar jag mest vegetariska matbilder samt några med räkor och lax i, som jag gissar inte odlats i någon hög utsträckning i Norrland innan de inhandlades i en helt vanlig butik. Självklart är vissa saker svårare att odla, och framställa, i Norrland – Bästerbotten om jag får be – men det blir nästan lite löjligt när man i vissa sammanhang (arg krönika) inte säger sig kunna hitta protein (?!) och fett för att de inte går att odla lokalt men i andra sammanhang (lax och räkor i recepten på Instagram och bloggen) handlar på COOP som alla andra. ”I Västerbottens kärva klimat är ett rejält växthus en stor tillgång” läser jag på Marstorps mat, som för övrigt enbart säljer olika grönsaker – som alla innehåller protein.

Men jag kan inte släppa den naivitet och okunnighet som ofta följer med vegetarianism. Väldigt få har koll på verkligheten för en bonde. I dagsläget krävs det djurgödsel för att odla ekologiskt.

Det kretsloppet tror jag faktiskt att många vegetarianer är medvetna om. Men gödsel, dvs bajs, kommer naturligt från djuren dagligen och slutar komma först när djuret dödas. Vegetarianer bidrar inte aktivt till att djuren ska dödas, endast till att gödslet kommer till användning. Att djurbajs används gör ju inte en grönsak ovegetarisk. Just nu dödar vi djuren, i framtiden kanske vi enbart håller dem för de värden de sägs erbjuda och låter dem leva för att bli gamla, inte för att de smakar på ett visst sätt.

Ängavallen våren 2014

Den fina, närodlade och köttfria kosten vegetarianer kan äta – äter de för att någon annan är beredd att hålla djur.
– Ja men det besvarar fortfarande inte frågan, säger vegetarianen. Varför äter du upp hönsen, korna och fåren? Låt dem leva, beta och gödsla era odlingar i stället!
Ja, varför låter vi inte alla kycklingar i hönsgården leva? Jo, för att det kostar på.

Svaret på frågan som först ställdes är alltså inte att ”det är bättre för både klimatet och djuren än om jag skulle välja att vara vegetarian”, utan för att vissa djur anses ekonomiskt olönsamma även i småskaliga ekologiska jordbruk, precis som i djurindustrin. Vänd på det. Grönsakerna skulle gödslas även om ingen var vegetarian, det är vi konsumenter som gemensamt står för den efterfrågan. Vegetarianer, och främst veganer, minskar helt enkelt efterfrågan att döda djuren, vilket är hela poängen med att ta ett sådant steg.

I teorin är det enkelt att hoppa över grisslakten och låta suggan leva. Ha kvar henne för markberedning och sällskap. Men en fullvuxen gris äter lika mycket mat som en hel familj.

Precis. Så då får man ta ett beslut om de värden man som bonde brinner för, som öppna landskap och biologisk mångfald, tillsammans med gödslet, är värt det. Lägg till att grisar passar utmärkt för att äta upp det vi människor av olika anledningar slänger bort, vilket raderar familjens svinn. Hur många måltider är det värt?

Vegetarianer räddar inte nödvändigtvis fler djurliv än en köttätare. För vilka djur ska räddas? Vilka ska vi bry oss om? Ja, man kanske sparar livet på en gris genom att inte äta kött. Men vad ersätter man köttet med? Närodlade ekologiska grönsaker? I sådana fall är de gödslade med djurkiss och bajs.

Jag får inte riktigt ihop det här, men förslagsvis är det djuren vi äter som är i fokus här. Det handlar inte om att som vegetarian, eller vegan, hävda att man räddar ett visst antal djur – det handlar om att stödja det man tror är bäst för djuren, och för många även naturen. Igen, inget djur behöver dö för att producera kiss och bajs, tvärtom. Ekologiska jordbruk kanske borde ha djur enbart för de värden de ger naturen och grödorna?

Tänk inte bara på kor och grisar. Tänk på pollinerande insekter som trivs i småskaliga jordbruk. Med varierande växtlighet och utrymme för häckande fåglar. Småskaliga jordbruk är bra för den biologiska mångfalden. Kanske räddar du en gris från döden. Men vilka andra djur har dött för att din köttfria mat ska framställas och fraktas hit? Och för att du ska kunna fördöma köttätare slentrianmässigt? Sanningen är att vare sig du äter kött eller inte bidrar du till att djur dödas. Att låtsas om något annat är självbedrägeri.

Insekter och fåglar trivs även i småskaliga jordbruk som enbart odlar grönsaker, rätta mig om jag har fel. De trivs säkert också bra i andra länders jordbruk som odlar den mat som blir till köttfria alternativ, vilket klimatmässigt trumfar rött kött oavsett transportsträcka. Jag tror att väldigt få tar beslut om att bli vegetarianer eller veganer för att de har sett två grisar gyttjebrottas i ett småskaligt jordbruk. Här jämställs köttätare, dvs köttindustrin, med de få småskaliga jordbruken som finns. Krönikan skulle vinna på att hålla sig till det ena eller det andra. Genom att välja vego protesterar man mot djurindustrin som inte bara dödar djuren de föder upp utan även utrotar djur, läs mer om Holocene extinction. Djur dör oavsett kost men poängen är ju att aktivt välja den som leder till minst lidande. (Veganskt!)

Det finns platser i världen där en helvegetarisk kost är lämplig och enkel att framställa. Där både fett och protein är lätt att odla. Men en av de platserna är tyvärr inte norra Sverige.

Nej, men även norra Sverige har ett brett sortiment i de flesta butiker. Och exempelvis på Öland och ganska långt upp i Sverige går det utmärkt att odla bönor – säkert så nära Västerbotten att marknadsföringsknepet ”närodlat” räknas in – och efterfrågan på fler bönder som vill ställa om är just nu rekordhög. Stöd dessa bönder!

Jag kommer fortsätta äta kött från vår gård med gott samvete. Och för frälsta vegetarianer som fördömer det kommer jag fortsätta hävda att mitt val som småskalig jordbrukare är bättre än deras.

Få personer står så långt ifrån varandra som veganer och frälsta småskaliga bönder som klappar sina djur innan de dödar dem. Majoriteten av svenskarna äter kött för att de tycker att det är gott. Den slentrianmässiga nivån kritiseras sällan i den här typen av upprörda inlägg, inte ens när det konstant rapporteras om klimatförändringar. Det är synd att till och med Clara, som äter mycket vegetariskt OCH odlar mycket vegetariskt själv, känner behovet att markera på det här sättet. DET om något är ett problem, då vi alla snabbt måste ställa om till att både odla och äta mer växter för jordens skull (vilket hon även gör, vilket förvirrar). Avrundningen är dock stark!

Men du köttätare som tror att den här krönikan är din fribiljett till mer dansk fläskfilé utan dåligt samvete – du får tänka om. Du behöver äta betydligt mindre kött, välja närproducerat och ekologiskt. Och betala mer för det du väl äter. Det är det enda rimliga valet. Gör du inte det är det hundra gånger bättre att vara vegetarian.

Så vad var problemet med att vara vegetarian nu igen? Egentligen.

Från döda till gröda

Var är korna?

När Pulled Oats blir verklighet i Sverige och Finland senare i år är det kanske på tiden att vi börjar ställa om jordbruket, från döda till gröda? Växtbaserat kött är klimatsmart, resurseffektivt och inget djur slipper födas (upp) för att dödas.

Mängden mat och vatten som vi ger till djuren för att få ut 100 gram kött är en ekvation som helt enkelt inte går ihop med jordens resurser fördelat per invånare. Särskilt inte om vi själva kan äta upp djurfodret. Svensk havre ger oss gröt, grädde, yoghurt, mjölk och nu kött.

Plantera mera – så att maten räcker till alla.

Jon Stewart, Do Unto Animals och Tomma Burar – snart trendar ordet fristad

Do Unto Animals

”I have found this book by this incredible young author. Her name is my wife”, sa Jon Stewart i sitt allra sista Moment of Zen när han presenterade sin frus kommande bok Do Unto Animals som verkar så himla fin. Den handlar om hur Tracey hittade sin passion för att jobba med djur och hur läsaren själv kan lära sig att utveckla sina relationer med djur, både de som bor inomhus och de som bor utomhus.

När nu Jon Stewart slutar på The Daily Show kommer han och Tracey, som är vegan, starta upp en fristad i New Jersey för djur som vuxit upp inom kött- och mjölkindustrin. Det låter kanske som en dröm för vemsomhelst men jag ser särskilt fram emot att följa deras, och djurens liv, via sociala medier!

Tomma burar

Natten till den fjärde augusti genomfördes den första öppna fritagningen av grisar i Sverige. Civil olydnad innebär att någon eller några öppet och utan våld begår ett brott för att belysa lagliga förtryck och orättvisor. Det är en metod för samhällsförändring som bland annat Gandhi och Martin Luther King använde sig av. I det här fallet lämnade Johanna, Ramin, Robin och Sara, som tillsammans med sina vänner kallar sig för Tomma burar, en lapp till bonden tillsammans med en burk hembakta kakor för att få fram sin poäng.

Rätt eller fel?

Selma och Louise, som grisarna nu heter, fördes till en fristad där skillnaden för dem är som dag och natt. 18% av kultingarna som föds i Sverige lever inte tillräckligt länge för att bli skickade till slakt vid sex månaders ålder tack vare den hårda aveln. Majoriteten av de svenska grisarna får aldrig gå ut. De är smarta, sociala och nyfikna djur som kastreras utan bedövning och lever största delen av sina liv på betong. Inom industrin får de inte utlopp för sitt naturliga beteende – att böka – vilket kan leda till beteendestörningar. Grisar som lever utomhus under naturliga förhållanden ägnar ungefär 50 procent av dagen åt att böka och beta.

Rätt eller fel?

År 2014 slaktades 2 566 040 grisar i Sverige. Därför är det oerhört viktigt att vi diskuterar vad de djuren har för behov, vare sig samtalsämnet kommer på tal via en bok eller en aktion, för att bredda bondens ekonomiskt pressade perspektiv. Det är så lätt att fördöma en tjuvjägare som dödar ett lejon när vi själva inte äter lejon. Det är så lätt att fördöma uppfödningen av minkar när vi själva inte bär minkar. Men hur ofta tar vi avstånd från det uppenbara lidandet vi dagligen utsätter djur för? Och vad skulle få oss att göra det när fakta presenterat på ett silverfat inte funkar?

Många gånger påstår bönder att ”de i stan” inte förstår sig på det här med djurhållning, som att faktabaserade slutsatser inte gällde för kännande individer. Glädjen som Sema och Louise visar i videon över att få böka runt i jorden, skvätta vatten och busa i buskarna säger, spontant, allt vi behöver veta. Om människor inte hyser känslor och empati för djur som individer om de saknar namn (eller hashtag) kanske den här typen av aktion kan spela en viktig roll? Även om Selma såklart skulle ha hetat Thelma.

Sommar på Ängavallen

Någonstans i Sverige...

Äntligen var det dags för årets första besök på Ängavallen! Med hjälp av lite tajming så sken faktiskt solen hela dagen och gjorde besöket precis lika mysigt som vanligt.

Ängavallen helalf.se

Hej!

Ängavallen helalf.se

Jag började med att hälsa på det här gänget och så fort jag kliade den svarta grisen bakom örat la hon sig ner för att få mer. (Det ska sägas att en kille med knorrig snopp också var rätt glad i henne.)

Hänger med grisarna på @angavallen i dag.

Höjdpunkten är ju alltid att få mysa med de små kultingarna, så söta!

Kolla benföringen!

Kolla benföringen på den här lilla! När hon skrek och ville komma ner skyndade jag mig att göra som hon sa. Alla grisar har självklart en önskan om att få leva sitt liv på sina villkor. Annars säger de tydligt ifrån.

Nämen, hej!

De här kompisarna!

Gullungen.

Lilla parveln!

Ängavallen helalf.se

När vi åt lunch hittade jag några nytryckta broschyrer som jag har längtat efter att läsa. Hur ser djurens situation ut på Ängavallen jämfört med KRAV och svenska regler? Jag tycker ju att det är ett sådant fantastiskt statement att Ängavallen har gått ur KRAV för att KRAV har för låga krav. Det säger i princip allt?

Många svenskar väljer KRAV för att reklamen säger att det är bättre för djuren och naturen men hur många vet vad det innebär, egentligen? Nedan kan du enkelt jämföra och se hur grisarna har det på Ängavallen!

Möjligheter att böka utomhus

Ängavallen: Alla dagar året runt
KRAV: 4 månader under sommarhalvåret
Svenska regler: Aldrig

99% av grisarna som föds i Sverige får aldrig någonsin gå ut. Visste du att de trivs utmärkt med att busa i snön? Om bara tillfälle ges

Foder till grisarna

Ängavallen: 100% ekologiskt och vegetabiliskt foder från gården
KRAV: 85% ekologiskt foder
Svenska regler: 100% kemiskt besprutat och gödslat foder

Notera att KRAV inte har 100% vegetabiliskt foder. Med andra ord, grisarna på Ängavallen är veganer!

Kastrering

Ängavallen: Aldrig
KRAV: Ja, med bedövning
Svenska regler: Ja, med bedövning

I praktiken sker majoriteten av all kastrering utan bedövning, trots att bönderna erbjuds extra bidrag.

Parning/betäckning

Ängavallen: Naturlig parning/betäckning
KRAV: Konstgjord befruktning (insemination)
Svenska regler: Konstgjord befruktning (insemination)

Människan våldför sig på djur för att garantera produktionstakten istället för att låta det ske naturligt. Det viktigaste här är, som alltid, att den ekonomiska kalkylen går ihop snarare än att djuren får leva ut sitt naturliga beteende. Vare sig det är att vara kåt, få böka eller busa med syskonen i halmen.

Slakttransport

Ängavallen: Aldrig
KRAV: Slakttransport
Svenska regler: Slakttransport

Vid transport sker många av de olyckor man läser om. Långa transporter leder oundvikligen till stress och skador. 

Slakt

Ängavallen: Stress- och ångestfri slakt på gården
KRAV: Industrislakt
Svenska regler: Industrislakt

Kika på Walls of glass för att se hur det rutinmässigt går till på ett vanligt svenskt slakteri. 

Sälja kött från medicinerade djur

Ängavallen: Aldrig
KRAV: Ja, med dubbel karenstid
Svenska regler: Ja, med enkel karenstid

Förhoppningsvis ger det här en ganska tydlig översikt över hur grisarna har det på Ängavallen, samtidigt som du får en sammanfattning av hur den övriga produktionen ser ut dagligdags. 

Var är korna?

Här stod korna och betade förra året.

För en som älskar att prata om djur var det här en perfekt inramning. Mer på bloggen om detvid tillfälle!

Eftersom de byter plats och Ängavallens ägor är så stora var korna svåra att hitta i år men vi fick en guidad tur av Mathias. Tack!

Som jag älskar dessa fantastiska djur.

Ser du nummerlappen i örat? Den är ett krav för alla djur som ska slaktas så att slakterierna kan identifiera ursprunget. Trots att Ängavallen har ett eget gårdsslakteri och inte skickar iväg sina kor får de inte ha namnet på djuret istället för numret för att inga andra bönder efterfrågar det.

Ängavallen helalf.se

Det här är bland det bästa jag vet. Att sitta på ängen och prata djurrätt med en bonde som verkligen bryr sig. (Jag vet att andra bönder också bryr sig om djuren, precis som köttätare älskar djur, på sitt sätt.) Vi pratade bland annat om att de funderar på att börja odla vegetabilier, det låter riktigt spännande!

Så hur ser det ut för korna på Ängavallen? Låt oss titta lite närmare!

Ko och kalv tillsammans

Ängavallen: Kalven diar sin mor så länge kon själv vill, vilket normalt sett är 6-8 månader. Det första 10 dygnen får kalven all mjölk. Därefter använder de 2/3 av morgonmjölken, resten får kalven.
KRAV: Efter ett dygns diande skiljs ko och kalv.
Svenska regler: Separation direkt efter födseln.

Här är skillnaden på vad som anses naturligt för djuren enorm. Ett av de värsta sätten vi plågar djuren på dagligen är just det här.

Utevistelse

Ängavallen: Året runt
KRAV: 4-6 månader
Svenska regler: 2-4 månader

Bregottfabriken i ett nötskal.

Bränna bort hornen

Ängavallen: Aldrig
KRAV: Ja, med bedövning
Svenska regler: Ja, med bedövning

Jag pratade med en KRAV-bonde som påpekade att skillnaden mellan KRAV och svenska regler är att djuren får ännu mer bedövning. Vill inte ens tänka på varför dosen som ges till majoriteten av djuren inte räcker men skillnaden mellan Ängavallen och KRAV är tydlig. Aldrig.

Kastrering av kalvar

Ängavallen: Aldrig
KRAV: Ja, med bedövning
Svenska regler: Ja, med bedövning

Parantes. När kalven tas ifrån sin mamma har han ett enormt sugbehov vilket leder till att han suger på allt han kommer åt. Därför är det viktigt att inga spikar eller krokar finns i boxen. Om han delar den med sina syskon händer det att han suger på deras könsorgan.

Om kalven är en hona går hon samma öde som sin mamma till mötes och blir tvångsinseminerad. Vid c:a fem års ålder anser industrin att hon är uttjänt eftersom hennes kropp inte orkar hålla samma höga produktionstakt varvid hon går till slakt. Slut på parantes.

Parning/betäckning

Ängavallen: Naturlig parning/betäckning
KRAV: Konstgjord befruktning (insemination)
Svenska regler: Konstgjord befruktning (insemination)

Få tänker på att korna tvingas till graviditet för att producera mjölk till människan. Få tänker på att den mjölken är till för kalvarna, dvs en helt annan art. Vi är genetiskt lika apor men inte så lika kor?

Slakttransport

Ängavallen: Aldrig
KRAV: Slakttransporter
Svenska regler: Slakttransporter

Jag kan inte räkna hur många gånger jag läst om högdräktiga kor som skickas till slakt med fullgångna foster, trots att det är mot lagen.

Slakt

Ängavallen: Stress- och ångestfri slakt på eget gårdsslakteri
KRAV: Industrislakt
Svenska regler: Industrislakt

Visste du att 65% av all köttfärs kommer från mjölkkor? Det innebär att om du som vegetarian stödjer mjölkindustrin stödjer du automagiskt köttindustrin. Den kopplingen görs aldrig av reklambyråer.

Sälja mjölk och kött från medicinerade kor och kalvar

Ängavallen: Aldrig som livsmedel
KRAV: Ja, efter dubbla karenstiden
Svenska regler: Ja, efter enkla karenstiden

Ängavallen helalf.se

Självklart tycker både KRAV-bönder och konsumenter att de gör mer för djuren men hur svårt är det att vara snäppet bättre än industrin i stort? Den nivån kallade vi normal för bara en generation sedan. Jag hoppas att det här klargjorde varför jag som vegan trivs så otroligt bra på Ängavallen!

Inte alla bönder!

Ängavallen våren 2014

Maken till bristande självinsikt och självkritik hos svenska bönder när medier för femtioelfte gången rapporterar om vanvård, lidande och död är svår att finna. Eventuellt påminner de om en annan grupp som har svårt att se strukturer?

Inte på min farm!

Konsumenterna känner till att dessa svarta rubriker är regel snarare än undantag men förtränger det å det grövsta för att skydda sina dagliga val. Frukost, lunch och middag. Men det finns ingen som förtränger det mer än just bönderna. Aldrig någonsin har jag hört dem identifiera att det oundvikligen är en förutsättning att djur som inte får sina behov tillgodosedda lider, på en mängd olika sätt.

Att vara bonde är en livsstil!

För att få en förståelse för att medias rapporter fortfarande väcker uppmärksamhet får vi syna vilka de två största parterna är här. De som föder upp djuren och de som äter djuren.

Vi har bönderna som tidigt tvingas vänja sig vid att dels döda djur, något som inte vemsomhelst skulle klara av, av uppenbara skäl, och dels att en enorm mängd djur dör som en följd av den ekonomiska kalkylen som hen satt upp. Exempelvis leder den hårda aveln till att 18% av alla kultingar dör innan slakt, vilket anses normalt. Exempelvis dödas alla tuppkycklingar och killingar direkt efter födseln då de saknar värde i produktionskedjan, vilket anses normalt. Exempelvis står 99% av alla grisar instängda hela livet, vilket anses normalt. Exempelvis står hälften av alla kor fastbundna, utan möjlighet att ens vända på sig, under majoriteten av året, vilket anses normalt. Osv.

Detta är bondens utgångsläge för produktion.

Vi har även konsumenterna, som år efter år fått höra om missförhållanden och uppriktigt chockats av alla hemskheter, men som inte gör något långsiktigt åt det utan fortsätter i gamla fotspår – för att det är gott.

De här två parterna möts i tysta överenskommelser som ”närproducerat” och ”KRAV-märkt” medan vi som vägrar stödja lidande, och kanske vid tillfälle påpekar att KRAVs vision skiljer sig från faktisk fakta, häpet ser på för att de ser så nöjda ut, båda två.

Media och veganer envisas med att rubba den här balansen genom att helt enkelt presentera fakta. För sanningen är enkel. Det går inte att ha industriell produktion av levande varelser utan lidande. Testa att läsa ett kommentarsfält där bönder, köttätare och veganer försöker enas om detta. Bönderna har ursäkter, köttätarna har ursäkter och veganerna rabblar fakta men anklagas för att inte förstå böndernas utgångläge, som jag nämnde ovan. Det som är så normalt.

Genom att äta grönt kan fler människor få mat, miljön kan förbättras, vår hälsa likaså och framförallt kommer vi sluta föda upp miljontals djur enbart för att döda dem. Det låter så enkelt i mina öron. Från jord till bord. Wow no cow.

Ironin i detta? Den gröna maten får vi från våra bönder.

Det pågår något slags lajv i Bregottfabriken

Ängavallen våren 2014

Missa inte Uppdrag gransknings program om den svenska mjölkkrisen som jag bloggat om tidigare.

Bilden av Arla som ett svenskt litet lyckligt kooperativ stämmer inte sedan 15 år tillbaka. År 2000 gick Arla ihop med danska MD Foods istället för finska Valio för att bilda Arla Foods som numera har 13 400 mjölkbönder i sju olika länder med produktion i 13 länder och totalt 19 000 anställda på kontor i 19 länder. De är med andra ord ett multinationellt företag som likt Volvo och IKEA spelar på sin svenska bakgrund för att skapa trygghet och nostalgi hos sina konsumenter. Konsumenter som knappast vet om att Kesella, Kvarg och den populära hushållsosten görs av danska eller tyska bönder.

Visste du att endast ekologiska Bregott garanterat innehåller svensk mjölk? Resten av Bregottfabrikens smörbyttor kommer från kor som står instängda i Finland och Danmark. En kan tycka att det här kommuniceras väldigt otydligt i deras reklam så från och med nu i maj pågår ett varumärkesarbete för att förtydliga kommunikationen mot konsumenterna. Den blå kannan märkt med svensk mjölk eller svensk grädde kommer att symbolisera det blågula ursprunget och från och med juni kommer produkter med mjölk från andra länder få en tydligare märkning, enligt Arlas hemsida. Av alla de laddade ord vi använder för att öka försäljningen (närproducerat, inredd bur, etiskt kött) så är svenskt det allra starkaste. Men hur mycket är det värt för en bonde?

Bönderna i Granskning nämner att det är ett kall, en livsstil, att vara bonde. De jobbar dygnet runt med att hålla våra öppna landskap öppna men trots den samhällstjänsten tjänar de inga pengar på sina produkter. Tvärtom. En mjölkbonde nämner att hon förlorar 2500 kr. Per dag. Men de vill ändå inte erkänna att de är dåliga affärsmän, trots att affärsmodellen uppenbarligen inte fungerar. Det är tack vare att Arla inte betalar dem ordentligt – tack vare att konsumenterna inte förstår värdet av en produkt som de tar för givet – tack vare att bilden av Bregottfabriken är en lögn?

Vi har alla fått lära oss att mjölk ger starka ben, som att reklambudskap plötsligt är sanna bara för att de kommer från bönder, utan att ifrågasätta nämnvärt att vi bor i ett land med rekordhög benskörhet eller att många av de människor som valt att bo här kommer från delar av världen där de inte ens tål mjölk som kommer från en annan art. McDonalds vann häromdagen Årets annonsör på Stockholm Media Week för att de så framgångsrikt lägger 1 000 000-tals kronor på att marknadsföra en produkt som består av upp till 100 djur för ynka 10 kronor. Djur som började sina liv i just mjölkindustrin. Det sambandet nämns sällan på stortavlor eller tevereklam.

I dag kom dessutom nyheten att Arla, som säger sig stå för mänskliga rättigheter, beslagtagit pass för 600 gästarbetare i Saudiarabien. Är detta ett företag som konsumenter vill stödja ekonomiskt? Nä. ”Det var droppen” skrev någon som en reaktion på Twitter men frågan är hur länge han står för det. Min vän Patrik skrev i går på Aftonbladet att hyckleriet är en svensk paradgren. Vi står upp för mänskliga rättigheter och är emot diktaturer men köpte ändå förrförra året 1 260 000 resor till Thailand (som styrs av militärjunta), Egypten (som mördar oliktänkande), Kina (som censurerar oliktänkande), Förenade Arabemiraten (som styrs enligt sharia-lagar) och Turkiet (som innehar världsrekordet i antal fängslade journalister). Varje gång missförhållandena för djur eller människor kommer på tapeten så blir vi ordentligt upprörda – och den känslan är riktig- men sen händer något.

Det är som att människan balanserar sitt samvete genom att väga upp de dåliga handlingarna med de goda. I Naomi Kleins This Changes Everything skriver hon att konsumenterna förväntas göra miljömedvetna och rättvisa val men hur är det egentligen med företagen? Borde de inte ha en strategi för att göra rätt saker från början istället för att betala i efterhand för att göra rätt för sig? Och när jag ändå är igång – borde inte det som sägs i reklamen vara sant?

Havre skördas på de öppna landskapen av svenska bönder och går utmärkt att dricka, bre på mackan, vispa till grädde, ha i maten eller klicka en skvätt på fredagstacon. Inget djur behöver bli till köttfärs. Ingen bonde behöver gråta för att de inte får betalt ordentligt. Det kallar jag en bra affärsmodell.

”Kan vi verkligen klara oss utan bönder?”

Ängavallen våren 2014

Jag lyssnar på ett klipp från P1 där de diskuterar den kris som mjölkbönder befinner sig i och kommer ha svårt att ta sig ur. Inte bara svenska, mjölk är en global marknad så våra bönder påverkas både av ryskt importstopp och kinesisk mättnad. Problemet är att bönderna inte producerar mjölk efter marknadens behov utan för mycket vilket inte går ihop med det nuvarande världsläget och därför pressas mjölkpriserna, om jag har förstått det hela rätt.

Det är i alla fall tydligt att för 30 år sen fick mjölkbönderna bättre betalt för mjölken än de får i dag. Den låga räntan räknas som ett ljus i mörkret för deras bransch men om den stiger är det citat kört. Enligt en mjölkbonde som intervjuas är situationen ohållbar, bönderna gråter för att de inte kan betala sina räkningar och han vill att samhället ska hjälpa dem bekosta de här politiska klammeriet.

Jag önskar att det var så lätt som att de kunde börja odla havre istället.

Som konkurrensnackdelar för Sveriges mjölkbönder nämns, nästan i förbigående, ”byggnationer och beteskrav” som exempel på utgifter som påverkar kostnaderna för att producera. I klarspråk pratar de gissningsvis om de stallar som måste byggas om så att hälften av alla svenska mjölkkor slipper stå uppbundna, fastbundna, orörliga, hela året. Med undantag för när de får gå på bete under sommaren så att vi kan hävda att öppna landskap är anledningen till att de behandlas som de gör. Med andra ord, det nyss nämnda beteskravet som ju Astrid Lindgren delvis ligger bakom.

Är det verkligen där vi ska spara in pengarna?

Arla har ju förresten en ny business på gång. Tofu! Det känns ju naturligt att den tusenåriga produkten ska produceras av mjölk och inte soja. I deras ansökan skriver de att de vill ta fram en produkt som liknar tofu i smak, konsistens och utseende. It’s like tofu but made of milk!

Citat om mjölkkrisen

”Det har aldrig druckits så mycket mjölk 2014 som, hehe, som detta år.”

Näringsminister Sven-Erik Bucht 

”Mjölken håller snabbt på att förlora sin ställning som hushållets viktigaste basföda. I dag häller vi i oss mindre än hälften så mycket mjölk som för femtio år sedan.”

SVT

”Arlachefen Peder Tuborgh pratar entusiastiskt om den ljusa framtid som väntar svenska mjölkbönder, ja mjölkbönder i hela världen.”

Dagens nyheter

Att fixera suggor är djurplågeri

Ängavallen våren 2014

Jag tror att jag har nämnt det tidigare men vi har en griskris i det här landet, mycket pga det billiga importerade köttet som svenska bönder omöjligen kan konkurrera med. SVT intervjuade nyligen COOP om varför det ligger billigt danskt kött i disken trots att det bryter mot EU-lagar i och med det förbud mot kupering (svansarna klipps av för att de står så trångt och uttråkat börjar bita på varandra) som de danska bönderna struntar i.

Här vill jag inflika att i Sverige kastrerar vi smågrisarna utan bedövning. Bara en parantes att ha i huvudet.

COOP försvarar sig med att det är konsumenterna som efterfrågar det. På samma sätt som de övriga livsmedelskedjorna försvarar sina lockvaror. Har konsumenterna ett ansvar här? Eller är det upp till inköparna och återförsäljarna att informera sina kunder om vad de faktiskt betalar för? Hela 70 procent av de tillfrågade i Svensk kötts undersökning säger att de väljer svenskt kött i butik men problemet är att charken (som tar 70% av slaktkroppen av en gris) inte är ursprungsmärkt på samma sätt. Där är de svenska bönderna förlorare.

Hur ska då griskrisen lösas? Svenska Foders avgående VD Carsten Klause föreslår att vi ska tillåta uppfödning enligt EU-standard och släppa in GMO-sojan. Förhoppningsvis har han inget att säga till om i den frågan.

Av 100 födda kultingar dör 21 stycken i stallarna. Sveriges grisföretagares Mattias Espert har nu fått igenom sitt efterlängtade förslag och testar fixering av suggor (bokstavligen buras de in) under max 5 dagar i samband med att de föder sina barn i ett försök att minska dödligheten, något som knappt har fungerat i Danmark där inspirationen kommer ifrån. Sveriges grisföretagares ”djuromsorgsprogram” som studien kallas innebär även att kultingarna ska skiljas från sin mamma tidigare och att det ska bli fler slaktgrisar i varje box.

Förslaget kritiseras av professorerna Bo Algers och Per Jensen (Hur mår maten?-författaren). Och av mig!

Ängavallen våren 2014

Kultingdöden tillsammans med utökade kostnader för att ge rum åt grisarna anses vara två av de största problemen i griskrisen (se PDF från 2013). Men kultingarna dör av flera olika anledningar, som undertemperatur, svält, trampningar, att de är svagfödda och/eller underviktiga. Det beror i sin tur på att deras mamma är så hårt avlad att hon föder långt många fler barn än vad som är naturligt för henne så att de får svårt att klara den första tiden. Miljön där de växer upp (betonggolv, högljutt, kallt) påverkar också. Ändå vill svenska grisbönder hindra kultingdöd genom att använda metoder som har varit förbjudna i det här landet sedan 20 år tillbaka.

Backa istället bandet! Varför blev det såhär till att börja med?

När jag pratade med Ängavallen om kultingdöden säger de att de alltid har haft ursprungliga raser som får utlopp och utrymme för sitt naturliga beteende. Det här är med andra ord inget problem för dem och det har funkat sedan 1971. Det låter så lätt när de säger det!

I går kallade jag djuromsorgsprogrammet för djurplågeri på Twitter och blev då ifrågasatt av en bonde på Gotland som jag är bekant med. ”Det är inte plågeri när man inskränker suggans rörelsefrihet 3-4 dagar till förmån för smågrisarnas överlevnad.” I mina öron låter det precis som plågeri. Vi pratade i evigheter fram och tillbaka eftersom jag verkligen vill förstå. Avslutningsvis frågade jag var alla de kultingar som dör tar vägen. ”De läggs i en behållare som går till destruktion.” Han säger att 50% av Djurrättsalliansens bilder kommer från sådana behållare och det är säkert möjligt.

En person som inte är bonde reagerar starkt av att se suggor ligga instängda bakom galler medan hennes barn försöker dia. En person som inte är bonde reagerar starkt av att se högar med lik i samma lokal som de levande djuren. Det väcker känslor som bönderna har tvingats vänja sig av med. De känslorna borde tas med i såna här beslut om studier eftersom de är en naturlig reaktion om vad som är det bästa för djuren.

Vad gör politikerna åt detta? De missade nyligen deadline för att gå igenom de djurskyddslagar som presenterats för flera år sedan så ett beslut kommer ske först under nästa mandatperiod. Då har vi förhoppningsvis annat folk på plats.

Nu har ju inte jag böndernas ekonomiska vinstintresse i fokus men jag betalar 100 kr kilot för den korv jag äter och har jag inte råd med den köper jag något billigare, som linser. De kostar 39,90 kr per kilo. Precis som den danska grisen. Förslagsvis skulle en tänkbar lösning kunna se ut såhär:

  • media granskar djurindustrin som den ser ut i dag och visar upp skillnaderna mellan olika gårdar och olika länder
  • alla äter mindre kött, inspirerade av att vego ges större plats i media
  • alla som väljer att ändå köpa kött värderar det liv som har tagits genom att betala för det
  • de som inte kan leva utan kött köper svenskt, gärna ekologiskt, närodlat, osv
  • Sverige förbjuder import av djurdelar som inte lever upp till våra djurskyddsregler

Kultingarna kommer i kläm

Jag har fått en gris att spinna av lycka, med undantag för det där fantastiska ljudet som katter gör. Det gör det väldigt lätt för mig att inte äta grisar – jag köper helt enkelt sk*nka, korv och fejkon istället. Men för dig som äter gris är det viktigt att komma ihåg att de är lika gosiga som hundar och har precis samma behov av en skön sovplats, ett ombonat utrymme för sina nyfödda barn och tillgång till spring och bus på ängar eller i en skog.

Inget av det där får svenska grisar. Diskussioner av den här typen handlar ofta om att kasta skulden på något annat land som har det sämre än Sverige (kupering, helspalt osv) för att på så sätt lyfta det egna landet. PS! Så gör alla länder. Det behöver inte betyda att vi ska vara nöjda med att 99% av grisarna aldrig får gå ut, att de får liggsår från betongen de sover på eller att 15-20% av deras barn dör innan de ens kommit till slaktarn. I medierna har det på senaste tiden gått att läsa att det är mamman som dödar sina barn, utan att nämna att de producerats så hårt att de föds med livshotande skador.

– Sveriges grisproduktion har utvecklats mycket. Större kullar, friskare grisar och större grisar, men spädgrisdödligheten är hög. Vi tycker att man måste kunna testa om det går att rädda fler smågrisar, säger Mattias Espert som är en av Sveriges största grisuppfödare och som håller i arbetet med Sveriges Grisföretagares djuromsorgsprogram.

Den här kultingdöden vill nu Sveriges Grisbönder ändra på! För att minska dödligheten (som de helt skyller på suggan utan att ens nämna hur liten plats hon har att leva på  – eller det faktum att sovplatsen är gjord av hård betong) vill de nu fixera henne, något som är förbjudet i Sverige. Det är så de sämre länderna, som till exempel Danmark, gör. Att fixera går att jämföra med att bura in. Låsa fast. Med ett järngaller. Ett fasansfullt upplägg som ses som den bästa utvägen istället för att ta ett steg tillbaka och ifrågasätta produktionen.

I dag föder en gris 15 kultingar istället för normala 4-5 stycken. Det är klart att barnen blir underutvecklade. Varför gör vi så mot djuren? Sen Sverige gick med i EU 1995 har grisimporten ökat med 332% och Sveriges bönder kan helt enkelt inte konkurrera med de lägre priser som andra länder erbjuder. Varje extrapris du ser i affären betalar grisen mellanskillnaden för. Vi måste börja värdera grisarnas liv. Och ge dem ett värdigt liv. Sluta blunda för hur de produceras, ställ krav och var villig att betala för det liv du tar. Eller ät något annat.

Eating Animals av Jonathan Safran Foer

Jonathan Safran Foer har tidigare skrivit de framgångsrika romanerna Everything is Illuminated och Extremley Loud & Incredible Close men den här boken handlar om honom själv och om hans familj.

Den handlar även om att äta djur.

För fem år sen när hans fru var gravid med deras första barn började Jonathan intressera sig för mat. Han hade under många år pendlat mellan att vara vegetarian och djurätare men ville nu bestämma sig en gång för alla, för sin sons skull. Han började göra research för att lära sig mer om djurhållningen i USA och om vad det är vi stoppar i oss.

Det han upptäckte drev honom till att fortsätta och efter tre år hade han material nog till den här boken – material som han vill ha hjälp med att sprida vidare till andra.

Han har fyllt den med lättillgängliga fakta, obehagligt målande beskrivningar, riktigt oväntade intervjuer och ett jävlar anamma som jag sällan sett i print i ett sådant här sammanhang tidigare. Just det personliga drivet, med bitska kommentarer och ett ständigt ifrågasättande, fick mig att hurra redan på sidan 31.

En av huvudpersonerna i boken är hans farmor, en kvinna starkt präglad av sin uppväxt som judinna i Europa under Andra världskriget. Hon vill inte ens berätta om vad hon tvingades att äta för att överleva men fram mot slutet av kriget, när hon var på gränsen till att svälta ihjäl, erbjöds hon hjälp från en rysk bonde. Han gick in i sitt hus och kom tillbaka med en bit kött som han räckte fram till henne. Jonathan inspirerades mycket av den här historien och beskriver deras samtal nedan:

”He saved your life.”
”I didn’t eat it.”
”You didn’t eat it?”
”It was pork. I wouldn’t eat pork.”
”Why?”
”What do you mean why?”
”What, because it wasn’t kosher?”
”Of course.”
”But not even to save your life?”
”If nothing matters, there’s nothing to save.”

Eating Animals är den första boken jag läst om djurhållning där författaren är precis lika upprörd som jag själv. Jag kommer nog aldrig vilja rekommendera en annan bok så här mycket. Som vegetarian får den mig att ifrågasätta min mjölk- och äggkonsumtion. Som djurätare bör du ifrågasätta vad du betalar andra för att göra.

”Just how destructive does a culinary preference have to be before we decide to eat something else? If contributing to the suffering of billions of animals that live miserable lives and (quite often) die in horrific ways isn’t motivating, what would be? If being the number one contributor to the most serious threat facing the planet (global warming) isn’t enough, what is? And if you are tempted to put off these questions of conscience, to say not now, then when?”

Jonathan Safran Foer är min hjälte.

Uppdatering! Eating animals kostar ynka 61 kronor nu!

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑