Något av det jag saknar allra mest under vinterhalvåret är djuren. I dag, som jag döper till årets första riktiga vårdag, har vi sett enorma nötskrikor, myror, rådjur, fasaner, påfågelsfjärilar och bin. Häromdagen såg jag en nyckelpiga! Det är fantastiskt att få se hur naturen förändras framför ögonen på en!
Vi började dagen med att springa ner till badplatsen där vi såg en kvinna i baddräkt doppa sig i vattnet, jag solade i T-shirt på kolonin och hjälpte min systerdotter att öva på att gå i gräset. Allt under en strålande sol och klarblå himmel.
När vi klev på tunnelbanan hörde jag en kvinna i gången längre in i vagnen gråta medan hon bad om pengar till medicin.
Jag önskar att vi hade ett skyddsnät i det här landet som hjälpte dem som behövde det som mest, ofta är det inte så mycket. Att vi, precis som försvaret har en budget för att rusta sig för krig, har en budget för fred och solidaritet. Det skulle jag gärna betala mer skatt för. Så är det inte nu och det går inte en dag utan att jag ser en annan människa be mig om pengar på gatan.
Men de gråter väldigt sällan så förtvivlat som kvinnan på tunnelbanan. Jag tömde sedel- och myntfacket i plånboken, kanske femtio kronor, och gav dem till henne när hon kom fram till mig. Sen gav jag henne en kram. Hon förklarade på spanska och franska att hon behövde 300 kr till medicin för sina ben och att den var helt slut. Jag kunde inte ge henne de pengarna. Så jag gav henne en kram till och lyssnade på henne, då lugnade hon ner sig något.
Bonne journée, önskade hon på franska när hon bytte vagn, och då var det min tur att börja gråta. Ha en fin dag.