Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Kategori: Personligt (sida 42 av 98)

Årets vackraste samspel mellan företag och kund

Det här är min favorittweet från 2012, även om den tar plats på Facebook! Jag är inte helt säker på att alla företag bör ha så här personlig service men när det funkar är det mer än klockrent, det är rent fantastiskt!

Vill du veta mer om sociala medier-trender inför 2013 så kolla igenom Hans sammanställning, jag hann tyvärr inte bidra eftersom jag var lite upptagen med att stå längst fram på alla Refused-spelningar! Det kommer en uppdatering om helgen inom kort!

Till den dagen jag bärs ut, men fuck it jag är här nu

20121207-151656.jpg

Dennis berättade i går, på KBs scen i Malmö, att Refused i slutet av 90-talet hade runt 300 spelningar om året. För den här scenen är 8 konserter på ett år med samma band inget märkvärdigt, snarare tvärtom och för mig är det självklart att söka mig genom landet för att höra mitt favoritband om och om igen.

Det är svårt att förklara för någon som står rakt upp och ner med armarna i kors när de går på konsert. Som har en öl i handen och diggar lite stilla i takt till musiken och tycker att det är najs. Så gör jag visserligen också men det har ingenting med en hc-spelning att göra.

När jag gick i gymnasiet var det ingen som var som jag. Alla mina vänner drack alkohol. Alla mina vänner åt kött. Refused råkade vara på helt rätt plats när jag höll på att skapa den övertygelse och identitet som är en så stor del av vem jag är nu som vuxen.

När jag står längst fram och ser mina idoler i dag, liksom då, känner jag en sådan enorm lycka – energi – samhörighet som jag aldrig någonsin känner annars och som är ovärderlig för mig.

Det är den känslan jag vill åt.

När den första responsen jag får från alla som får höra om min och Maries roadtrip är att vi skulle vara groupies tänker jag att de aldrig någonsin har upplevt det jag har upplevt. Att de inte har en aning om vad jag känner. Och kanske framförallt, att de nöjer sig med att stå med armarna i kors när de går på konsert.

De kärleksfulla känslorna till mina tonårsböcker

Nu när snön har lagt sig känner jag en våg av jullovskänslor som sköljer över mig när jag tänker på de böcker jag läste i tonåren, av Carolyn Keene, Enid Blyton, Michelle Magorian och en mängd andra. Jag läste alltid, alltid! Böcker har så länge jag kan minnas haft en väldigt viktig roll i mitt liv och tro det eller ej men jag läser fortfarande precis varje kväll, utan undantag, även om det bara är några sidor.

I dag har jag twittrat med Bia, Helena och Sara om just Magorian och känner hur det riktigt spritter i kroppen efter att få springa ner i källaren och leta reda på Hemlängtan och Godnatt Mr Tom! Precis som bilder, filmer och dofter lockar fram nostalgi så gör ju böcker det också. Åh, måtte jag hitta Blomblad för vinden också! Nu går jag ner!

Allt jag önskar mig innan jul

Jag vågar knappt ha några förväntningar på de närmaste dagarna. Även om jag är helt övertygad om att de kommer bli några av årets bästa! Ho ho ho! Just nu planerar jag de sista detaljerna med Marie inför vår #Refusedroadtrip, dubbelkollar flyg- och tågtider till Malmö, Göteborg och hem igen och försöker förklara för mina närmaste att det är helt naturligt att jag kommer bo hos någon jag aldrig träffat nästa helg i Umeå. Går på känsla!

Åh, Umeå! Som jag älskar den staden. Vill promenera över broarna, längs med vattnet vid Hamnmagasinet, ta en sojachoklad på Schmäck, passa på att se The Hobbit, bada bastu på Maries hotell, spela musikquiz med min hyresvärd… Och se konserten på lördagkvällen förstås!

Och Malmö! Bara att luncha med Magnus Thure på fredag känns som en dröm som går i uppfyllelse! Det ska bli riktigt mysigt att träffa Sara, jag längtar så efter henne. Ska impa på Marie med hjälp av Curry Hut på Bergsgatan, bara ett stenkast från KB där Refused spelar. Sen får vi se vad som händer!

Göteborg och jag har inte samma relation, alls. Men jag gillar ju Pustervik och jag ska ta med Marie till Kellys på Andra långgatan för att äta vegankrubb och där kommer Magnus möta upp oss, så fint att vi får sova hos honom. Och på lördag kommer det en massa folk till Annexet, Beppe, Axel, Malcolm, och så är det ju efterfest på Debaser då Randy ska spela. Det kan liksom inte bli annat än oslagbart.

Lucka 21. En bild på dig när du är ledsen

Bloggosfären fylls just nu av en smart julkalender som Emily startat och som bygger på att man genom bilder visar upp hur man såg ut som tonåring, vilket som är ens favoritdjur, en bild som togs i somras osv varje dag fram till jul. Jag kommer skippa alla fram till den 21 för den fastnade jag verkligen för. 

En bild på dig när du är ledsen. 

Jag gråter väldigt lätt. Senast på Duvchis konsert i torsdags. Hans Morning gjorde att jag fick svårt att andas och bröstet liksom fylldes av känslor som ville ut så då trängde tårarna upp i ögonen och trillade nerför kinderna.

Nej förresten, senast jag grät var i går när mamma och jag var på bio och såg ”Palme”, trots att jag redan har sett den en gång tidigare. Det spelar liksom ingen roll, slutet är så oerhört sorgligt. Spoiler!

För mig är det väldigt naturligt att gråta. Jag får för mig att det inte är så för alla? När jag grät inför min chef för ett halvår sen reagerade han på allra bästa sätt. Genom att förstå att det inte betydde något annat än att jag upplevde en massa känslor just då. Han tolkade mig perfekt, det är jag oerhört tacksam för, och samtalet fortsatte med att han var lika förstående i allt jag sa.

Killar vet ofta inte hur de ska reagera? Spontant hjälper det med en kram! Kramar är överlag bra mot precis allt.

Jag kan lika lätt gråta för att jag är arg, ledsen eller glad, bara känslorna börjar virvla. Härom veckan började jag nästan alla uppdateringar på Twitter med att jag gråtit över något. Av glädje för att Barack vunnit presidentvalet, av stolthet för att Zlatan visat var skåpet ska stå, av ilska över rasister. Okej, jag hade PMS men ändå.

Det är väldigt skönt att gråta och kroppen verkar ha ett behov av det. Däremot gillar jag inte att gråta av ilska (för är jag arg vill jag gärna se arg ut) och jag gillar inte att gråta för att jag tycker synd om mig själv, då skärper jag hellre till mig och gör något åt det. Annars tycker jag väldigt mycket om att gråta.

Råkade be en kille jag vill lära känna bättre om en låt som får honom att gråta, utan att reflektera över att det är så oerhört personligt. Jag kom på det när han redan skickat låten och bad då om ursäkt men han sa att det inte var någon fara.

A song for Mama är och förblir en klassisk gråtlåt för mig, jag blir helt uppfylld av kärlek till min mamma när jag lyssnar på den. Tror att det är den jag gråter åt på bilden om jag inte minns fel. Länka gärna till en låt som får dig att gråta och berätta varför den får dina känslor i gungning – om det inte är en för personlig fråga!

I simhallens duschrum är vi som allra vackrast

Jag kan inte riktigt förklara känslan av att stå i duschen med en massa andra nakna kroppar runt omkring mig. Ett duschrum i simhallen där jag är uppväxt till råga på allt. Ingen annanstans känns våra olika kroppar mer självklara.

Tänk på det. Hemma framför datorn, på teve, i tidningar, i reklam på stan och på bio, i tunnelbanan och på allmäna platser, överallt syns en viss typ av kvinnokroppar som har väldigt lite gemensamt med den sanna bilden av hur vi ser ut.

Kvinnan får tidigt lära sig att hon inte duger, att hon ständigt behöver förbättra sig, att hon aldrig någonsin kan slappna av och känna sig nöjd. Kroppen ändrar på sig, ibland från en dag till nästa, men jag kan inte minnas att  jag läst i livsstilsmagasinen eller kvällstidningarna om hur levande kroppen är – att det är okej att brösten och magen lever sina egna liv och anpassar sig till olika dagar och situationer – magen ska vara platt, brösten ska puta ikapp!

Men i simhallens duschrum! Där, tillsammans med andra nakna kvinnor i olika storlekar och former, känns kvinnokroppen nästan heligt naturlig. Och är samtidigt som allra vackrast. Gå dit för bövelen!

Om hur busenkelt det är att äta varannan vegan

Det här året som varannan vegan har varit högst framgångsrikt! Rent konkret innebär det att jag ätit mer veganskt än på flera år och mitt ömma hjärta känner sig väldigt belåten med det. Vad innebär det? Att jag regelbundet har uteslutet mjölk- och äggprodukter från min redan vegetariska kost eftersom djuren som producerar det inte mår bra. Punkt.

Hur äter man mer veganskt undrar du då? Jo, det ska jag be att få berätta, det är nämligen busenkelt!

Frukost

Den milda vaniljyougurten jag vanligtvis lapar i mig är utbytt mot Alpros naturella variant och i den har jag jordgubbar, banan, äppelmos, mandlar eller müsli. Den vande jag mig vid direkt och äter nästan varje dag. Perfekt som mellanmål.

Istället för mjölk, som jag dricker slentrianmässigt utan eftertanke, har jag testat havremjölk, sojamjölk och mandelmjölk. Tyvärr är det ingen som riktigt faller mig i smaken, om jag inte vispar det till varm choklad. Därför dricker jag istället juice, kostar på mig ekologisk allt som oftast och njuter av smaker som mango, blodapelsin eller vanlig apelsin. Äppeljuice har heller inte varit någon främling.

De flest smörgåsar är bakade utan animaliska produkter så som smör och ägg så med ett mjölkfritt margarin är man nästan hemma. Vegpastej med smörgåsgrurka och jordnötssmör är favoritpålägg och riktiga klassiker.

Vegetarisk kommentar: När jag köpt ost på sistone har jag enbart valt Västans ekologiska variant, den som innehåller 10% fett, för att det är den enda hårdosten jag snubblat över som inte innehåller kalvlöpe. Löpe är ett ämne som tas från kalvmagen och som vegohjärta kommer jag nästa år utöka min vego life style till att utesluta just det. Jag har bett både Arla och Skånemejerier om fler alternativ, hoppas på det! Jag tror på att alltid ställa krav på tillverkare, gör det du med!

Gelatin är också ett ämne som jag undviker helt och hållet, det kommer antingen från grisar eller kor och du hittar det ofta i godis om du läser på innehållsförteckningen.

Lunch

I mitt jobb har jag ofta lunchmöten med säljare runt Stureplan vilket innebär att ett vegetariskt alternativ är tillräckligt svårt att få tag på men så fort tillfälle ges ser jag till att plocka bort den beståndsdel som kan tänkas ställa till det för att få rätten vegansk.

De asiatiska köken är överlägset bäst på detta men om man går till ett deli kan man enkelt plocka på sig det man vill ha och komponera sin egen rätt. Lao Wai har ständigt en vegansk Dagens, Malaysia har i princip alltid det, Kokyo kör köttfri måndag och då har man en hel buffé att välja från men de har såklart veganska alternativ alla dagar i veckan, på sushihaken ber man att få avstå omeletten (samt misosoppan som alltid innehåller fiskbuljong), en mezetallrik går att få vegansk, O Mamma Mia serverar vegansk pizza, Vurma erbjuder en falafelsallad som inte står på menyn (fråga vad såserna innehåller!), Saturnus brukar ha soppa som funkar fint och närmaste indier bjuder på spenat- och linsrätter som lägger sig varma i kistan.

På Söder är det inga som helst problem att hitta veganskt, många hak, som LouieLouie och Chutney, skriver ut vilka alternativ som är veg eller veganska på menyerna. Svarta lådan som finns både i Skrapan och i närheten av Norrmalmstorg är otroligt smarta som inte bara erbjuder ett urval av protein och kolhydrater (välj till exempel bönbiffar till couscous), de har olika stora portioner också.

Middag

Kokyo är ju ett himmelrike även kvällstid eftersom de gör egen tofu (missa inte nr 18 vad du än gör!) och Chutney har de godaste tzayspetten med sötpotatis på sin kvällsmeny. På Vapiano (Gamla stan, Kungsbron och Humlan) väljer jag alltid Pasta pesto med campanelle och extra körsbärstomater, be att få avstå parmesanosten. Waga mama vid Klarabergsviadukten har en oerhört smarrig pad thai men missa inte att be att få avstå ägget, det står lurigt nog inte med på menyn (och glöm inte att beställa edamamebönor, finns inget godare!).

Lagar du mat hemma finns det en mängd recept att hitta på www, testa även att fråga om tips på Twitter. Jag brukar göra en soppa på potatis, morötter, broccoli, linser och kikärtor, steka på någon av Astrid & apornas fantastiska korvar (finns på Daglivs eller Goodstore i Stockholm) eller göra en tofu stroganoff. Lasagne och wok (med cashew såklart) är heta tips liksom egna bönbiffar och pastarätter. Tzay, som är det godaste jag vet, går att köpa i välsorterade livsmedelsbutiker liksom tofu. Missa inte heller att det finns frysta edamamebönor och sojabönor i butik nu, de är goda som godis!

Det är en enorm sorg att så få orkar bry sig om att välja vegetariskt så jag har en särskild plats i mitt hjärta för de som gör det. Årets finaste vegohjältar är Luger som gjorde Way Out West vegetariskt, Pressbyrån som började sälja vegankorv och Daglivs som tog in Astrid & apornas sortiment när jag bad om det.

Jag diskuterade med en twittrare som också är veg häromdan om vi skulle kunna tänka oss att dejta någon som äter kött och jag sa att de jag träffar oftast blir det efter ett tag även om de äter kött från början. Det här året har jag dock lyckats med att enbart hångla upp vegohjärtan och är väldigt nöjd med det. Slump? Säg det.

Klappa kossor som katter

 

Rosor, choklad och annat jag inte vill ha

Första gången jag sa att jag älskade honom sa han det inte tillbaka. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Men jag sa inget då. Dagen efter sa han att han älskade mig. Jag fick höra att det var första gången han sa det till någon, första gången han kände så. Jag visste inte var jag skulle ta vägen!

Romantiska minnen i all ära, jag kan bara inte relatera till att vilja ha ett förhållande just nu.

Jag har min favorittröja på mig

I morse när jag åt frukost med Anton sa jag på skoj att jag ville ha en lusekofta men sen när jag gick och bläddrade bland de stickade tröjorna på Beyond retro insåg jag att det var sant. På onsdag åker jag till Oslo för ett kundmöte och det är första gången jag besöker Norge, ett land som jag länge velat åka till och som jag alltid älskat. Norge är min mormor för mig. Mina fina släktingar. Och såklart, Jo Nesbø.

Därför blev jag väldigt glad när jag snubblade över det här praktexemplaret, med en norsk flagga på ena ärmen. Det var kärlek vid första ögonkastet och i kväll när vi var på bio tillsammans blev jag övertygad om att det här bara är början på en riktigt fin vänskap. För mig är mjuka tröjor oemotståndliga så om fler tycker det kanske den leder till ett kramkalas eller två. Hoppas!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Helen Alfvegren

Tema av Anders Noren — Upp ↑