Jag kan inte riktigt förklara känslan av att stå i duschen med en massa andra nakna kroppar runt omkring mig. Ett duschrum i simhallen där jag är uppväxt till råga på allt. Ingen annanstans känns våra olika kroppar mer självklara.
Tänk på det. Hemma framför datorn, på teve, i tidningar, i reklam på stan och på bio, i tunnelbanan och på allmäna platser, överallt syns en viss typ av kvinnokroppar som har väldigt lite gemensamt med den sanna bilden av hur vi ser ut.
Kvinnan får tidigt lära sig att hon inte duger, att hon ständigt behöver förbättra sig, att hon aldrig någonsin kan slappna av och känna sig nöjd. Kroppen ändrar på sig, ibland från en dag till nästa, men jag kan inte minnas att jag läst i livsstilsmagasinen eller kvällstidningarna om hur levande kroppen är – att det är okej att brösten och magen lever sina egna liv och anpassar sig till olika dagar och situationer – magen ska vara platt, brösten ska puta ikapp!
Men i simhallens duschrum! Där, tillsammans med andra nakna kvinnor i olika storlekar och former, känns kvinnokroppen nästan heligt naturlig. Och är samtidigt som allra vackrast. Gå dit för bövelen!