När jag drog igång Avatarveckan på Twitter för några år sedan visste vi knappt hur de vi följde såg ut. Jag minns att Emil länge var väldigt skeptisk till att ta kort på sig själv och för Maria, som liksom många andra har problem med ansiktsigenkänning, var det på riktigt jobbigt att de hon vant sig vid bytte vinkel. Det var ungefär tre, tre och ett halvt år sedan? Jag skulle vilja påstå att mycket har förändrats väldigt snabbt sen dess.
Nu är det inte längre någon hemlighet hur vi ser ut och den utlösande faktorn stavas nog Instagram snarare än Twitpic. Uttrycket selfie har fått spridning och skrivs ofta om som något negativt, som något en bör skämmas för (vilket ursäktande kommentarer ofta förstärker) så jag vill härmed reda ut hur jag ser på så kallade ego pics och titta på mig-bilder.
Jag älskar dem! Det är en av de allra käraste delarna av det innehåll jag dagligen scrollar igenom och jag kan tvärtemot tycka att de som aldrig någonsin delar med sig av bilder på sig själva bör bättra sig! Jag vill se er! Dela med er! Putande läppar eller ej.
Rookie mag har rett ut vilka olika varianter det finns så kika in där! Jag brukar personligen försöka undvika att råka ta bilder på mig själv när jag sover men annars kan jag nog pricka av de flesta!
Lean in av Sheryl Sandberg – Den här är jag riktigt sugen på att läsa, även om jag har hört att den ska vara väldigt amerikanskt. Jag ser verkligen upp till Sheryl, särskilt efter hennes TED talk, även om jag önskar henne en annan arbetsgivare.
Polis av Jo Nesbø – Ren och skär lyx att få återvända till Oslo! Återkommer med en recension för det här blir den första jag slukar!
Stay close, Six years, Seconds away av Harlan Coben – Jag har missat de senaste titlarna som har dykt upp så det har jag tid att ta igen nu!
The Wanderers av Richard Price – Boken som fick Dennis Lehane att börja skriva böcker! Kommer hålla den nära hjärtat, det vet jag redan nu.
Thinking, fast and slow av Daniel Kahneman – Vet inte hur ofta Bia har tipsat om denna men jag litar alltid på henne!
Det andra könet av Simone de Beauvoir – Det är banne mig dags! Den är en tegelsten men den ska bli min tegelsten i sommar.
Ska nog försöka hinna läsa något mer av Elizabeth Hand också! Borde inte Jeffrey Deaver dyka upp med en ny vid den här tiden på året? Har du fler boktips, gärna i genren deckare och feminism, får du gärna skriva en kommentar här eller på Twitter! Finns det något bättre än att börja styra upp boksemestern?
För att ära min 50 000:e tweet har jag samlat ihop lite bilder på mina tweeps och tänkte skriva några rader men kommer säkert behöva uppdatera med länkar och annat framöver – det kan mycket väl vara så att jag glömmer någon eller något viktigt! Kommentera gärna!
Jag började twittra hösten 2008 och när nostalgin nu sköljer över mig känns det verkligen hur oerhört mycket Twitter har betytt för mig, i allt från vänskap och kärlek till jobb och nätverkande. Eller bara som en paus i vardagen. Det är det första jag gör när jag vaknar och det sista jag gör innan jag somnar.
På Twitter har jag alltid följt så många att jag hinner med att läsa allt som skrivs vilket är runt 130 stycken men under åren har de personerna såklart bytts ut. Några har faktiskt hängt med ända från början och minns kanske med mig hur fina fredagarna brukade vara när kärleken på riktigt var kännbar bland följa fredag-tipsen, när olika teman spreds för att sprida glädje, när det kändes som att vi var ett enda stort gäng som samlades i samma vardagsrum på kvällarna. Det är lite annorlunda nu men det gör ingenting när de minnena finns.
De första jag följde gick i min klass, som min bästa vän Filip såklart, och så Johanna, Sanna, Jenny, Daniel och Lo, men jag la även till personer som jag inte alls kände då, som jag började prata med eller som började prata med mig och som nu är några av mina allra bästa vänner. Som jag håller koll på varje dag, som jag ringer till ibland, som jag gärna träffar när tillfälle uppstår, som jag reser till i andra städer för att bo hos eller som jag får ett sms av på julafton eller nyår.
Genom Twitter har jag fått jobb, pojkvän, vänner, föresläsningar i Gällivare och Luleå, radiouppdrag i P3 Populär och P3 Browser, fåtöljplats i Sweet Sunday Web Crunch, guider publicerade i Metro, GP och DN, tips och råd, intressanta texter och roliga bilder men framförallt ett helt tröskelfritt sätt att ta kontakt med andra människor. För det här är ju inte osociala medier, det är sjukt socialt!
Johanna och jag gick i samma skola men i olika klasser under en utbildning 2008-2010, där var även Mona med på ett hörn, men via Twitter fattade vi tycke för varandra och brukade vinka till varandra i klassrummen när den andra gick förbi. När Tommie började följa mig blev jag väldigt rädd för jag tyckte att han var lite väl snygg på sin avatar och jag förstod inte alls vem den där killen från Karlstad var.
Nu vet jag att det finns få med sådant hjärta och värme och det är så fint att följa honom och hans Helen i Karlstad (vi brukar ses på somrarna när jag kommer på besök, alltid lika roligt att kunna koppla en dialekt till en tweet). Vi var ett gäng som brukade höras regelbundet på kvällarna under den perioden (2009-2010?) då Kjell sa till mig att jag måste twittra mindre – vilket jag kan se folk göra nu med – men det är som en första förälskelse, en kan inte riktigt få nog av allt det fina! Låt dem vara, det går över. Minskar i alla fall.
Det var via Twitter jag träffade och blev förälskad i Johan (även om vi snart tog konversationen vidare till Google Wave, msn, WhatsApp, Skype och sms innan vi slutligen sågs). Han var och förblir den roligaste twittraren jag vet. Under alla mina resor till Malmö under de två år vi var tillsammans blev jag enormt förälskad i staden och den kärleken håller i sig och har mycket med människorna där att göra. Jag är så glad över att ha Sara, som jag hängt med i New York två år i rad nu, som jag hörs med nästan varje dag, som sover hos mig när hon vill och jag hos henne.
I Malmö bor numera Kixet som jag fick ha i Stockholm ett tag, som Johan träffade när hon intervjuade honom om Hipstamatic och som nu jobbar med Malmös finaste gäng: Magnus Thure, Sara och Martin på Media Evolution. Martin som även har en fot i Flattr, Sara som lägger upp så fina bilder på Instagram.
Minns när Magnus Thures skägg var som störst och jag var som allra räddast för honom – hur tuff får en och samma person vara – då ringde han upp mig från ingenstans och erbjöd mig ett jobb. Nu vet jag att han är precis lika smart och insiktsfull som han är stilig, och jag har sådan respekt för honom.
Via Johan träffade jag även Sofie och hennes mamma Monika, som jobbade på Gate38 då, men sen Sofie flyttade hit till Stockholm har jag knappt hunnit träffa henne, tror senast vi sågs var när vi såg Duvchis första spelning någonsin på Kulturhustaket med Filip, Maja och Tindra.
Sofie var med och startade upp #twittboll och hade en sån fin vänskapsrelation med Oskar som jag är så ofantligt glad över att ha fått lära känna jag med eftersom han är en av de bästa människor jag vet. När jag scrollar igenom gamla tweets ser jag att det var han som tipsade mig om Ängavallen en gång i tiden och det kommer jag vara för evigt tacksam för.
En annan Oskar, Oskar Dahlbom och jag, började prata om Astrid & aporna under en tid då jag minns att jag imponerades mycket av hurväldokumenterat han och Js liv var med Gusten, via bloggar, Flickr, osv. När Julie Rut kom, har du någonsin hört ett så fint namn, flyttade de från Lund till Visby där jag hälsat på flera gånger. Vi sågs i Lund medan jag pluggade och väntade på Johan när han jobbade där och åh vad jag älskar Lund, Filips hemstad. Det var Oskar som presenterad mig för Animoto som senare användes varje #twitvidff, ett ffse-tema jag skapade genom att spela in en video.
Första starka minnet jag har från Jesper handlade om en vanlig morgon i hans liv då han skulle ha iväg alla fem barnen till dagis och skolan. Jag fick inte ihop hur den unga serietecknaren med mössan på sne kunde ha fem ungar men följde fascinerat deras kapplöpning mot tiden. Vi har så otroligt bra samtal när vi ses och jag tycker så mycket om att höra om hans familj. Nu är han lyckligt gift med Hanna och jag var bjuden på bröllopet men kunde tyvärr inte gå.
Joacim är min homie och har varit det så länge jag kan minnas. Vi passar så bra ihop som twittrare och som vänner. Hans vänskap betyder oerhört och när det dyker upp mms på julen eller en låt i inboxen på Spotify blir jag så oerhört glad. Jag har följt hans och Karros söta tvillingar sen de föddes för tidigt och det är ett nöje att se dem växa upp. När jag kommer på besök i Göteborg bjuds det på hembakat veganskt och jag är ett stort fan av deras matblogg Matkoma. Fina familjen!
Robin och jag har något speciellt, det går inte riktigt att sätta fingret på vad men vi kommer alltid hänga ihop. Det är så stort att tänka på hur bådas våra liv har förändrats sen vi blev vänner och jag påminde honom nyss om den gången då jag ringde honom efter att han skämtat om sin dialekt flera gånger. Han har ett sinnesjukt intresse för snabbmat men även en känsla för humor och plockar alltid upp senaste nytt i sina skämt. Mikael är också sån, alltid ett nöje att läsa hans skämt men jag uppskattar även den seriösa sidan, allt är bra!
När jag såg Tony spela skivor på Story hotel, minns särskilt SWV, kom jag på det självklara – jag ska bara gå dit han är DJ. När jag googlade honom hittade jag en hemsida och till min stora förtjusning ett Twitter-konto. Jag la till honom och de kvällar jag, Lo, Jonna, Sanna och de andra spenderade på hans dansgolv på Berns är några av de bästa jag varit med om. Jag letar ofta upp honom bara för att få byta ett par ord. Vi diskuterar alltid djurrätt och jämställdhet – en tillfälle skedde det i New York när vi av en slump bodde på samma hotell så att jag bara kunde ta hissen till hans rum. Han tyckte tidigt att jag skulle byta nick till hiphopkobran.
Bia och Emma jobbade jag med på Pocket shop och lyckades lura att börja twittra för att jag saknade dem – Jonna med om jag inte minns fel som jobbade på Piratförlaget när vi träffades och fattade tycke för varandra. Det sa bara klick! Jonas kom med på ett hörn för när jag gillar någon tvingar jag dem att twittra utan att de märker det. När sen Jonas syster började twittra tyckte jag att hon var så himla bra och skrev så kloka saker så nu har jag liksom bytt favoritsyskon. Men det vet han.
När vi träffades första gången på Millencolins 20-års kalas förra sommaren, fick jag även träffa hennes man Nikola (som följde mig utan att jag visste det) och när jag knappt höll på att komma in på festivalen för att jag var så hög över att få se alla bra band att jag hade glömt att ta med biljetten till Örebro försökte min nya Twitter-kompis Christoffer hjälpa mig. Precis i det ögonblicket dyker Marie upp och säger hej, hon har precis börjat följa mig efter att ha läst mitt inlägg om Refused-spelningen på Debaser och då visste vi inte att vi skulle spendera några av de bästa veckorna tillsammans senare under året (och under en roadtrip sover jag över hos henne och katterna i Karlstad).
Det är som att ha hittat någon som levt mitt liv men i en annan stad, så mycket gemensamt! Efter sista Refused-spelningen i Umeå, på efterfesten, vågade jag äntligen, i skydd av Christoffer, gå fram och hälsa på Richard. Behövde samma skydd för att hälsa på Dennis. Det kändes tryggt och fint. Och jag kommer aldrig glömma Chredd som lät mig bo hemma hos honom, T och katterna, trots att vi aldrig träffats förut. Nu bor han också i Stockholm så vi måste vi ta en till lunch snart!
Jag har sökt jobb två gånger via Twitter och bloggen och faktiskt lyckats gå från arbetssökande till anställd på två veckor båda gångerna. Ena gången var det tack vare Roger som jobbade på en reklambyrå och gav mig en roll som digital planner. Via jobbet lärde jag känna väldigt fina människor och när jag slutade var jag väldigt ledsen över att inte ha någon kontakt mer med bland annat Dale så jag låg på honom flera gånger om att twittra mera och se, nu är han fast! NPP gav mig även Arvid som då bodde och jobbade i Örebro men i dag bor och jobbar i Stockholm och är en av mina bästa vänner.
På tal om bästa vänner så var det via en kampanj för SL på Twitter som jag träffade Anton. Vi sågs första gången på SSWC då han skulle överlämna ett åkkort till mig och efter det höll vi kontakten. Jag träffade nämligen en annan kille det året som kom fram efter ett session och sa ”Jag måste ju hälsa på rockspindeln!” Det var Emanuel och även om vi inte visste det då skulle vi bli varandras bästa vänner.
Vi har haft så fina stunder ihop, kommer aldrig någonsin glömma vår roadtrip, bästa känslan att hoppa in i en bil och ha en lös plan om att hitta vattenkvarnar i sommarsverige! På ön träffade jag även Micke och Ullis och när vi kom hem till Stockholm hade vi Facebookluncher under några månader då vi sågs och pratade sociala medier, mycket trevligt. Via Emanuel lärde jag känna Axel, Per-Ola, Gunnar, Patrik och Wille, så fint, och via Anton Philip, Patrick och Viktor, bara bra folk!
Den första tweetup jag var på drog jag ihop med Johanna då vi var sjukt peppade på att träffa Mathias och Joakim. Hårdrocksaw kallade vi den och sågs på Peppar. Angela hakade på och det var så typiskt Twitter på den tiden, vi sågs ofta ett gäng och satt och snackade. Samma sak när Hans hade glöggmingel och jag och Johan gick dit, bara sådär avslappnat som det ska vara, för att säga hej och äta lite russin och mandlar. Vegotweetup var även en favorit även om Malcolm aldrig bjuder in till en till? Ingela och jag hade för övrigt väldigt roligt på IDGs fest för några år sen (Mathias var också med på ett hörn) då jag även stötte på Andreas och hälsade på direktör Leijon.
När Cattis ramlade i sjön utanför Gröna lund så var det kanske symboliskt för vår vänskap i dag går väldigt mycket ut på att tagga upp oss inför 5-kampen på Grönan. I år blir tredje gången i rad som jag vinner, vänta bara! Spelar ingen roll att hon skickade ett vykort från Egypten där det står att hon ligger i hårdträning. Cattis är min finaste #gaytjej, jag skapade den taggen till henne bara för det. Vi har gått på Pridefester, dansat oss svettiga och haft långa samtal om relationer och livet. Sådär som vänner gör. Vi ses tillsammans med Åsa och Karin och lunchar då och då, Sex and the City-style.
Det är ju så många! Johan Hedbergs bak, Lorraines franska, hip hop i ladan med Anna, Peters New York-uppdateringar, Nathalies trummor, Hampus som namndroppade mig på förra Twittercensus, Esbens frieri, Copygram-killarna, Marcin, Judith, Ted, Therese, Peter, Paulina, Evelina, Gabbi, Björn… Jag har ju fått min frisör och vän Vicci att älska Twitter, det är så härligt att se henne förstå storheten med det! För ett par år sedan skrev jag en guide till Twitter för jag vill ärligt talat att alla ska få uppleva det jag fått uppleva och jag hjälper gärna till på traven. Det funkar ju inte riktigt så men min kärlek till Twitter brukar skina igenom när jag börjar prata så ingen kan egentligen motstå att i alla fall testa. Gör det du med!
Jag läste många intressanta saker i senaste numret av Icon i badet nyss, som att 1 miljon svenskar röker (helt ärligt?), att 80% av fisken som äts i Sverige importeras (mums!) och att Dennis Lehanes novell Animal Rescue just nu filmatiseras med bland andra Noomi Rapace och Tom Hardy i rollerna. Varför har ni inte sagt något! Bia? Helena?
Googlade snabbt och hittade en länk till novellen så den lär jag kasta mig över! Hittade även en grym intervju, gjord för ungefär ett år sen, och det fina med den är att du kan lyssna på den samtidigt som du läser den, så att du kan höra Dennis tjocka accent dyka upp då och då. Favoritcitat: ”In terms of influence, the most influential book on me was Richard Price’sThe Wanderers. That’s the book, that’s the life-changer. That’s the book that made me want to become a writer.” Måste ha!
I morgon hoppas jag att min vän Anna på Piratförlaget har tid att luncha för då kommer hon ge mig Jo Nesbøs senast bok Polis som dyker upp om några veckor och på torsdag är det Stora Bokbytardagen, ett otroligt trevligt initiativ som innebär att du tar med dig en bok på morgonen på väg till jobbet eller skolan eller parken, och om du möter någon som också bär på en bok under dagen frågar du om de vill byta. Måste välja ut en bra!
Det här är ju helt fantastiskt! Jag har nu fått möjligheten att ladda hem alla mina tweets och med en enkel översikt (ovan) kan jag gå in på den månad jag är intresserad av för att läsa om det jag har skrivit.
är nog en av få straight edge på Stureplan (men inte ensam om att lyssna på Dr Dre på Birger Jarlsgatan).
Det här skiljer sig från Facebooks liknande uppdatering när alla tidigare inlägg blev synliga eftersom de sparas ner i en mapp på min dator och bara är tillgängliga för privat bruk!
har sådan enorm respekt för veganer. Önskar att det fanns ett gängtecken som förmedlade det. — Helen Alfvegren (@rockspindeln) July 2, 2012
Gå in på Settings/Inställningar och se om du har fått alternativet Your Twitter Archive. Klicka på Download och när du fått ett mail med en länk och zippat upp filen, klicka på index så kommer du rätt!
var förbi #kolonin för att plocka potatis till middagen, hela området doftar av schersmin och varma jordgubbar. — Helen Alfvegren (@rockspindeln) July 9, 2011
För mig som har Twitter så kärt är det som att bläddra i en gammal digital dagbok. Det går även att få upp tweetsen som länkar på www vilket är värdefullt.
Champis är livets dryck. Säg inte emot. — Helen Alfvegren (@rockspindeln) January 6, 2010
vet att jag i november 2009 twittrade att Champis är livets dryck men jag ångrar mig. Det är Ginger ale.
Det bästa av allt är att jag kan söka efter ord och namn och få upp ett resultat, jag har till exempel twittrat 140 gånger om Refused och 1130 gånger om/till/av Oskar Dahlbom, vilket aldrig någonsin varit möjligt att hålla koll på innan.
Missa inte #avatarveckan, byte av avatarbild varje dag den här veckan! Förvirra dina följare! Byt avatar bums!
Också fint att kunna söka efter olika taggar jag skapat eller använt för att trippa rejält. Tips! Sök på namnet på en person du tycker om så kommer er första tweet till varandra upp längt ner. Sånt är jag en sucker för! Fler användningsområden?
har en vattenpistol med mig på uteserveringen som jag prickskjuter rökare med.
Jag är inte bara domare i KTHs instagramtävling, jag sitter även i juryn som ska utse vinnaren av årets Travelhack! Bidragen ska skickas in innan fredag så skynda dig om du tänkt vara med!
Travelhack är ett hackathon som inspirerar Sveriges utvecklare att ta fram appar och tjänster som gör kollektivt resande mer attraktivt. Finalen är i Stockholm den 16-17 mars då de 20 bästa lagen tävlar mot varandra. Jag kan inte hjälpa att dra paralleler till när Popdevelop vann Codemocracy, det var en riktigt fin helg!
Bilden ovan är tagen från ett YouTube-klipp när Arvid filmade mig för att göra en cinemagraph, så kär video! Jag gillar att jag ser bossy ut, det kan komma att behövas!
Jag börjar nästan alla mina tweets med ett verb och här kommer förklaringen till det. Jag är old school! Förr om åren, enligt skärmdumparna 2009/2010, stod användarnamnet i samband med uppdateringen så att det såg ut som att meningen fortsatte från namnet och då tyckte jag att det passade bra. Jag har vägrat anpassa mig till att Twitter har utvecklats sen dess.
På den tiden följde jag 135 personer och nu följer jag… 135 personer. Det är ett antal som passar mig perfekt, även om det gått 42 000 tweets sen dess och några fler följare har hittat mig. Skulle dock våga påstå att jag följer åtminstone hälften av de jag följde då fortfarande. <3
Det var rätt gulligt att antal direktmeddelanden syntes utåt! För mig är DM något av det bästa med Twitter, det är där man kan vara personlig och lära känna personer, jag gillar verkligen det. Ser fram emot möjligheten att få spara ner alla mina tweets så att jag kan läsa igenom vad jag har skrivit. Något måste ju ha varit tänkvärt.
De här skärmdumparna togs enligt bilderna i mitt fotoalbum precis innan jag spelade in en twitvidff i Lund, hade tweetup med Nils i Malmö och använda verbet snöängla för första gången. Minns du?
Bloggosfären fylls just nu av en smart julkalender som Emily startat och som bygger på att man genom bilder visar upp hur man såg ut som tonåring, vilket som är ens favoritdjur, en bild som togs i somras osv varje dag fram till jul. Jag kommer skippa alla fram till den 21 för den fastnade jag verkligen för.
En bild på dig när du är ledsen.
Jag gråter väldigt lätt. Senast på Duvchis konsert i torsdags. Hans Morning gjorde att jag fick svårt att andas och bröstet liksom fylldes av känslor som ville ut så då trängde tårarna upp i ögonen och trillade nerför kinderna.
Nej förresten, senast jag grät var i går när mamma och jag var på bio och såg ”Palme”, trots att jag redan har sett den en gång tidigare. Det spelar liksom ingen roll, slutet är så oerhört sorgligt. Spoiler!
För mig är det väldigt naturligt att gråta. Jag får för mig att det inte är så för alla? När jag grät inför min chef för ett halvår sen reagerade han på allra bästa sätt. Genom att förstå att det inte betydde något annat än att jag upplevde en massa känslor just då. Han tolkade mig perfekt, det är jag oerhört tacksam för, och samtalet fortsatte med att han var lika förstående i allt jag sa.
Killar vet ofta inte hur de ska reagera? Spontant hjälper det med en kram! Kramar är överlag bra mot precis allt.
Jag kan lika lätt gråta för att jag är arg, ledsen eller glad, bara känslorna börjar virvla. Härom veckan började jag nästan alla uppdateringar på Twitter med att jag gråtit över något. Av glädje för att Barack vunnit presidentvalet, av stolthet för att Zlatan visat var skåpet ska stå, av ilska över rasister. Okej, jag hade PMS men ändå.
Det är väldigt skönt att gråta och kroppen verkar ha ett behov av det. Däremot gillar jag inte att gråta av ilska (för är jag arg vill jag gärna se arg ut) och jag gillar inte att gråta för att jag tycker synd om mig själv, då skärper jag hellre till mig och gör något åt det. Annars tycker jag väldigt mycket om att gråta.
Råkade be en kille jag vill lära känna bättre om en låt som får honom att gråta, utan att reflektera över att det är så oerhört personligt. Jag kom på det när han redan skickat låten och bad då om ursäkt men han sa att det inte var någon fara.
A song for Mama är och förblir en klassisk gråtlåt för mig, jag blir helt uppfylld av kärlek till min mamma när jag lyssnar på den. Tror att det är den jag gråter åt på bilden om jag inte minns fel. Länka gärna till en låt som får dig att gråta och berätta varför den får dina känslor i gungning – om det inte är en för personlig fråga!
Det här är nog årets bästa månad – jag har varit så enormt förtjust i den här spellistan! Flera av årets bästa låtar är med och så slängde jag in Etta James för att fånga myset när vi går från mörker till ljus, som nu när snön har lagt sig.
Förra året minns jag att jag och Oskar klagade på att många årsbästalistor kom för tidigt och i år kommer jag säga samma sak eftersom jag råkar veta att årets bästa låt inte har släppts än. Först då kommer jag summera året och samla mina 25 favoriter. Här hittar du 2010 års lista och 2011 års dito. All good.
Jag har nu i princip tvingat mina vänner på Path, alla 11, att ge det en ny chans. Ingen app har ett så snyggt gränssnitt, erbjuder Diana-filter och förblir ouppköpt av Facebook eller Google. Det jag gillar mest är att bilderna är låsta till appen om man vill och då syns de inte någon annanstans. Det innebär att jag kan lägga upp bilder på höstlöv och annat privat och känna att det bara är mina närmaste som ser det vilket är ljuvligt.
Jag har tidigare bloggat om Path, bland annat här och här.
Loopc.am
Jag älskar animerade giffar som ingen annan, se bara hur glad jag var när Arvid och Daniel spelade in en åt mig ovan, men Loopc.am har vissa saker som de skulle behöva förbättra innan jag kan bli helt fast i giffträsket. Nu råkar jag veta att det är en uppdatering på gång och då hoppas jag att följande finns med:
Möjligheten att
välja hastighet (slow, medium, fast). Som det är nu blir jag sjösjuk av precis alla jag spelar in.
kommentera andras loopar
gilla andras loopar. Den LOL-knapp som finns nu får mig att se deras Berlin-kontor framför mig: alla killar är 28, har kepsen på sned och odlar en ironisk mustasch. Inget ont om såna killar (de är ju hur söta som helst) men för mig tar det stopp. Ska jag lolla en bild på nagellack? Varför?
justera inbäddningen, den tar upp alldeles för mycket plats.
söka efter vänner. Jag hittar några om jag vandrar från person till person (men de flesta har inte uppdaterat det senaste året).
kika igenom min feed i appen. Det finns en gemensam Feed i appen men om jag vill gå in på min egen öppnas den upp i Safari.
ta bort dubletter. Det verkar inte bara vara jag som drabbas av detta, varför blir det så?
Cinemagram
Cinemagram är en fantastisk app som jag måste öva på att använda för den är lite klurig men de som fixar det gör de mest fantastiska delvis giffade bilderna. Deras filter är helt underbara och rent socialt fungerar det sömlöst.
Kika på instruktionsvideon nedan om du blev nyfiken på att testa!
