Personligt-arkiv - Sida 78 av 98

Kategori: Personligt (sida 78 av 98)

I St: Knuts Boden hittade jag en skatt

Vi tar oss en titt på St: Knuts Boden tycker jag! Där står möbler lite huller om buller, i taket hänger lampor i olika storlekar och en hund gör allt för att få smita ut på torget. I smyckeskrinet som står framme vid kassan hittade jag en liten skatt.

En brosch med tre förtjusande blommor på. Liljekonvalj, ros och färgätmigej. Baksidan täcks av silverstämplar och färgerna är utsökta. Endast 175 riksdaler kostade den och passar ju perfekt som följeslagare till min jeansjacka i vår. Eller hur? Nu är jag rädd att den här historien tar en lite otäck vändning.

Jag köpte den inte. Så vid St Knuts torg ligger alltså den här fina boden full av möbler, lampor och en hund. Och en underbart vacker brosch. Om ni har vägarna förbi och går in och tittar på den så hälsa ifrån mig. Hälsa att jag ångrar mig.

Min helg i Instagram-bilder

februari 1, 2011 / Helen / Inga kommentarer

Jag har spenderat min helg på Instagram, gillat lite bilder, kommenterat där det behövts, beundrat en hel del och laddat upp egna. Så här såg det ut, en ganska bra sammanfattning av vad vi har pysslat med!

Mys på Beyond retro med Sofie

januari 27, 2011 / Helen / 2 kommentarer

Kära dagbok! Jag berättade ju tidigare att jag skulle hänga med Sofie och tänkte dela med mig av några bilder från den dagen…

Vi hamnade såklart på Beyond retro och det var riktigt trevligt med lite sällskap! Sofie fastnade för den här klänningen, fin va?

Jag provhyttsmyste i lite olika klänningar men tyvärr var det ingen som passade. (Handen i midjan ska snarare ses som ett försök att dölja detta eftersom den inte går att dra upp i ryggen.)

Jag gjorde en sammanfattning med Diptic, även om vår sena lunch slash tidiga middag på Vurma inte är med. Efter det åkte jag hem till Anton och Sofia för att spela Wii hela kvällen. Tips, spana in Sofias tavlor!

Jag fick det bästa betyget när båda deras katter tydde sig till mig, både husse och matte var märkbart imponerade. Missa för allt i världen inte deras gemensamma blogg om 80-talsfilmintron de fantiserar om!

Tack för en fin dag!

Mys med Underbara Clara och Husmorsskolan

januari 24, 2011 / Helen / Inga kommentarer

Igår gjorde jag klart min andra porslinskoppsljusstake och är mycket nöjd med resultatet, något mindre och sötare än den förra. Det är roligt att själv skapa lite inredning här hemma, borde göra det oftare!

Så! Medan jag åt tacos till middag i kväll lyssnade jag på det första programmet av Husmorsskolan som Clara gör tillsammans med Erica Dahlgren. Det spelas in i Claras hem i Västerbotten och på något sätt känns det helrätt att lyssna på det programmet, på radio, via datorn.

Hon pysslar med tapetklister, serietidningar och vimplar och säger att allt det som inredare och kockar gör nu för tiden uppfanns av husmödrar en gång i tiden så varför skulle inte de kunna lyftas upp i ett sådant här program? Det har ingenting med könsroller att göra, snarare med uppfinningsrikedom och kunskap och det är det inte fel att dela med sig av.

Det var riktigt mysigt och jag ser fram emot de kommande avsnitten!

I går passade jag även på att baka eftersom jag fick saffran i små söta paket när jag var på Pocketförlaget. Jag använde grundreceptet till cupcakes från A Piece of Cake och hällde helt enkelt ner två askar på totalt 2 gram i smeten. Det smakade riktigt mysigt i munnen med så mycket saffran och ganska skönt att slippa den där degiga, lite torra konsistensen som ju saffransbullar ofta har. Det var allt pyssel från mig för den här gången!

Fin dialog med @Pressbyran

januari 20, 2011 / Helen / 13 kommentarer

I går fick jag mail från Mischa som jobbar med Pressbyråns kommunikation på Twitter.

Självklart vill jag först beklaga och berätta hur ledsen jag är för att du känner dig förolämpad pga vår kampanj. Jag vore glad om vi kunde talas vid för att höra mer om dina synpunkter på Pressbyråns vegetariska utbud och hur det kan utvecklas.

Jag blev uppriktigt glad av en ursäkt och han upprepade den även över telefon. Vi hade ett väldigt bra samtal där han förklarade att Pressbyrån aldrig någonsin menat något illa med en sådan här kampanj och det kom fram att ADn på Åkestam Holst (som gjort kampanjen) själv är vegetarian. Inget illa menat, okej, så över till det viktigaste – dialogen!

Ärligt talat så gör Pressbyrån alla rätt här. De har koll på vad som skrivs, på vilka som skriver det och kontaktar de som blivit upprörda på Twitter, Facebook eller via mail. De ber om ursäkt, lyssnar, frågar hur vi kan lösa problemet ihop och sträcker ut handen ytterligare genom att vilja ha en fortsatt dialog även efter att det här har blåst över.

Det finns en problematik i att erbjuda vegetariska korvar eftersom det skulle innebära att alla butiker behöver en till separat grill men jag fick fram att det vi framförallt saknar är variation. Att de har en pastarätt från Gooh innebär att det är den vi får äta år ut och år in. (Jag har ätit samma vegburgare på Max i 13 år, kom igen.) Det tog han till sig så jag ser fram emot lösning.

Efter samtalet känner jag mig väldigt nöjd med att Pressbyrån verkar ta den här frågan på allvar samt att jag fick förklara min syn på saken. Jag fick intrycket av att de verkligen är intresserade och lyssnar på sina kunder.

Min hjärtefråga är vegetariska alternativ och om vi tillsammans får igenom det skulle jag bli otroligt stolt och glad (och med vi menar jag vi vegetarianer). När jag surfar in på Åkestam Holsts hemsida ser jag att de även står bakom bananen i Felix-kampanjen. Symboliken är ju intressant, jag väljer att tolka den som en vegetarisk revolution. Fler bananer åt folket!

Som vegetarian uppskattar jag inte att bli förlöjligad av @Pressbyran (uppdaterad version)

januari 18, 2011 / Helen / 37 kommentarer

Om man inte är vegetarian kanske det är svårt att förstå exakt hur det känns att ständigt kämpa för sitt val mot ett samhälle som vägrar att anpassa sig och erbjuda alternativ? Ett val som innebär omvägar och uppförsbackar men som man väljer ändå, inte för sin egen skull, utan för någon annan som man aldrig kommer att träffa.

Istället för att 2011 erbjuda ett vegetariskt alternativ väljer Pressbyrån att godkänna byråns förslag som förlöjligar mig och alla andra vegetarianer som varje dag anpassar och anstränger oss för att välja en kost som förhoppningsvis räddar några djur från ett liv av lidande och en med säkerhet fasansfull död. Det är i alla fall vad den här bilden symboliserar för mig.

Om jag åt kött skulle jag aldrig i livet välja att äta de korvar som ligger och rullar och rullar i all oändlighet inne på Pressbyrån. Men de är tydligen värda en kampanj. Som förlöjligar mig. Som valt att inte äta kött. Tack Pressbyrån, men som kund väljer jag bort er ett bra tag framöver. Och skulle jag se en banan inne i era butiker när den här kampanjen har fallit ur minnet, ja, då kommer jag troligtvis bli påmind igen och gå ut därifrån på direkten.

Uppdatering: Under kvällen i går blev jag hånad för att jag inte förstod humorn i den här kampanjen (den är ju rolig!) och ifrågasatt för att jag inte var mer positiv inställd här i livet (vilket jag förklarade att jag var, bara inte till den här kampanjen). För mig är inte det här ett skämt och jag hoppas verkligen att den här diskussionen som jag startat med Pressbyrån i och med det här inlägget kommer leda till fler vegetariska alternativ.

Uppdatering 2: Djurens Rätt tyckte inte heller att det var lusigt.

Uppdatering 3: Ett till blogginlägg som inte heller förstod poängen med banan med bröd. Tack Johan för tipset!

Uppdatering 4: I dag (torsdag) ska jag prata med Pressbyrån, deras kontakt på Twitter hörde av sig i går och ville höra vad jag vill se mer av i deras vegetariska utbud.

Uppdatering 5: Sofia har gjort en väldigt träffsäker bild i PhotoShop tillsammans med ett (enligt mig) roligt inlägg angående kampanjen.

Uppdatering 6: Jag har bloggat om mitt samtal med Pressbyrån och är mycket nöjd med deras respons. Det kan nog bli något av det här!

Uppdatering 7: Oskar Dahlbom har bloggat om en alternativ kampanj som värmer mitt gröna hjärta.

Uppdatering 8: Yami och pandorna har lagt upp en av Nanna Johanssons underbara illustrationer, den här om Den stereotypa köttätaren.

Uppdatering 9: Mikusagi funderar över vad en korv är och undrar om inte Pressbyrån hade kunnat använda en gullig bild på kattungar istället om vi var så tvungna att känna myset med kampanjen.

Uppdatering 10: Vegankrubb (som precis vann pris för Årets Veganblogg 2010) har hittat Sofias bild och är inte heller road av reklamen.

Uppdatering 11: Intressant! När jag söker efter Pressbyråns sida på Facebook för att se vad som skrivs där dyker det här inlägget upp först följt av Djurens Rätts inlägg, sen mitt inlägg igen (om samtalet med Pressbyrån), sen Yami och Pandornas kommentar om kampanjen och till sist Pressbyråns officiella sida (som har över 3000 fans).

Om det har att göra med att jag har så många vänner som gillar de här inläggen eller inte vet jag inte så kommentera gärna vad du får upp om du söker efter Pressbyrån på Facebook!

Uppdatering 12: Jag har nu läst kommentarerna på Pressbyråns Facebook-sida och precis som jag har råkat ut för så hånas de vegetarianer som inte tyckt att kampanjen är rolig. Dessa kommentarer ligger kvar, exempelvis: ”Man ska inte lyssna på rabiata veganer/terianer//Förstår man inte poängen har man nog lite allvarligare problem//Anser att de som klagat på denna kampanj borde skaffa sig ett liv// osv. När jag kollar in deras shop (som är grunden till hela kampanjen, att man ska kunna bjuda sin Facebook-polare på en korv) finns det minsann ingen banan med.

Uppdatering 13: Jag fick en bild från Anton i går från en tunnelbanestation där någon plockat ner just banan-skylten. Trots allt så sitter ju kampanjen kvar uppe över hela stan och fortsätter håna oss.

Uppdatering 14: Vegkorv till alla?

Uppdatering 15: Sista finaste uppdateringen!

Gör dig själv en tjänst och ifrågasätt Facebook

januari 18, 2011 / Helen / 8 kommentarer

Jag gillar verkligen att jobba med Facebook och alla möjligheter som det innebär men på sistonde har jag privat börjat rensa bland all info, vänner och bilder som jag delat med mig av. Främst för att jag inte riktigt vet om jag vill ha alla mina vänförhållanden där eller inte men även för att det börjar bli dags att stanna upp och tänka efter lite.

Aldrig någonsin har så många gett ifrån sig så mycket information om sig själva utan att ifrågasätta det. Facebook är en plattform som samlar information om sina användare och säljer den vidare, glöm inte bort det. The Montreal Gazette skriver att vi betalar för den sociala medier-revolutionen, och inte bara i tid som de flesta kanske tror, utan även med vårt privatliv.

Nu när Places har lanserats känns det som att fler borde tänka efter före de uppdaterar. Facebook vill ha en del av kakan bland de positioneringstjänster som redan finns och jag har flera vänner som använder Gowalla och FourSqaure men ärligt talat är det något inom mig som säger stopp. Jag drar i nödbromsen, så social vill inte jag vara. Om ingen annan säger stopp så kan jag vara den första.

Positioneringstjänster går ut på att man ska dela med sig om var man befinner sig någonstans och delvis även berätta eller beskriva vad man gör där, det kan handla om en kort kommentar eller kanske en bild. Dina vänner som är kopplade till tjänsten, som nu på Facebook, kan då se om du är i närheten och företag kan erbjuda dig rabatter om du checkar in på just deras butik.

Det finns självklart säkerhetsinställningar för det här, och jag har som sagt flera vänner som redan använder det aktivt och trivs med det, men tänk på att allt material som du lägger upp är ovärderligt för företag och det ger du bort ”gratis”.

Inside Facebook skriver om hur annonsörer använder din information till sin fördel så fundera ett extra varv innan du uppdaterar om var du bor bara för att Facebook har en ny profil. Behöver du berätta det för alla? Varför?

Jag har en god vän som precis har skaffat ett Facebook-konto, mest för att nätverka och få inbjudningar till de events som skapas men säkert också för att hålla koll på det som alla pratar om. (Just nu Ricky Gervais intro på The Golden Globes.) Nu ser jag i min feed hur han utan att tänka sig för fyller i all den information som efterfrågas utan att ens reflektera över det, för vem gör det?

Härom helgen var vi på en gemensam nyårsfest. Dagen efter skickade jag en vänförfrågan till en av värdinnorna som jag känt ett tag och det snappade Facebook upp. Jag tror att fler, liknande slutsatser, kommer presenteras framöver som en påminnelse om att allt vi gör samlas in och utvärderas.

Jag är övertygad om att jag får anledning att återkomma till mitt svaga intresse för positioneringstjänster och kanske en slutsats om hur jag kommer att använda Facebook privat. Jag tvivlar inte på att detta kommer att slå igenom, jag vill bara ta tillfället i akt och belysa att vi faktiskt betalar ett pris för det. Högt eller lågt, det bedömer du bäst själv.

Om du använder positioneringstjänster får du gärna berätta om fördelarna och om du funderat över några nackdelar.

Om du inte använder positioneringstjänster får du gärna berätta om varför inte och om din inställning till dessa.

Sommaren kommer spenderas i en tyllkjol

januari 15, 2011 / Helen / 2 kommentarer

Jag fick feeling i dag! Det började i provhytten hos Twist & Tango. De hade visserligen rea men det var inte billigt för det. Provade tyllkjolen i den där underbart obeskrivliga färgen (duvlila?) och kände efter lite. Blir jag lyckligare om jag äger den här kjolen? Jajamensan! Kommer jag att använda den? Hm… Där blev jag lite tveksam. Sen kom jag att tänka på min älskade jeansjacka.

Jag, jeansjackan och tyllkjolen i sommar? Bästisar.

Vad är det som händer på golvet? Jag k a n ha tappat något, annars finns det någon annan bra förklaring.

Under hela dagen har jag delat med mig av bilder på Instagr.am, det är ju så mysigt! Bara så att ni vet.

Älskar jag den här klänningen? Ja, det gör jag! Visade den vänliga Beyond retro-medarbetaren upp mig för alla som stod utanför när jag lät henne kika på hur den satt? Ja, det gjorde hon! Hade jag problem med andningen när den var helt uppdragen i ryggen? Ja, det hade jag! Köpte jag den ändå? Ja, det är klart att jag gjorde!

Sötaste söta sommarklänningen med axelband som knyts i rosetter, ååh! Nedsatt till halva priset, vad fint. Ska bara kirra en riktigt stilig underkjol också men visst fick den följa med hem.

Den blå var ju så färgglad! Då blir jag glad! Men jag köpte den inte. Ångrar det såklart det nu.

Ska snart börja packa mitt sommarpaket! Vad ska med? Allt va?

Jag har lämnat Path för Instagr.am

januari 14, 2011 / Helen / 1 kommentar

Lite vid sidan av Twitter använder jag Instagr.am som är en riktigt mysig tjänst. Till skillnad från Path så kan man följa och bli följd av hur många som helst. Det är lätt att gilla någon annans bild eller skicka iväg en kommentar och bilderna som folk delar med sig av är ofta väl genomtänkta och som små godisbitar för ögonen.

Jag använder Instagr.am titt som tätt och gillar att man kan välja olika filter som lyfter bilderna och gör de ännu finare.

Det kan vara platser som jag tycker är fina

eller bilder på mig.

Jag kan vilja visa upp det jag äter (i sann blogganda)

eller saker som jag tycker är fina.

Ibland blir det bilder från när jag hänger med mina vänner

och andra gånger kan det bara vara något jag pysslar med.

Till bilden skriver man en kort text och man kan välja om man vill positionera sig eller ej. Jag brukar behålla bilderna på Instagr.am och inte dela till Twitter eller Facebook (om det inte är något extra mysigt förstås).

Visserligen har Path öppnat upp för kommentarer nu och man kan se vilka som har varit inne och kikat på ens vänners bilder men jag lägger ner det och går vidare. Leta upp mig på Instagr.am istället!

Nu kan jag knappt passera fler magiska nummer

januari 12, 2011 / Helen / 1 kommentar

Jag har nu 1000 fler följare än jag följer tillbaka. Det känns riktigt mysigt men förtjänar en förklaring.

Jag följde som flest 135 stycken för ett år sen och det vet jag eftersom jag har skärmdumpar från nyår när jag nådde 3000 tweets. Det har gått 15 000 tweets sen dess.

Som jag har berättat förut är det runt hundra jag måste ligga på om jag ska hinna med att läsa allt som skrivs. Då får jag dessutom lite tid över till att surfa in på andras konton, titta igenom vad som sägs, länkas och bildbevisas utan att Twitter tar allt för mycket tid. Att jag inte följer tillbaka alla är inte ett statement, det är mitt sätt att använda Twitter.

Coolt är det i vilket fall som helst och absolut något att berätta för barnbarnen.

Tweetstats talar sitt tydliga språk, jag var galen på Twitter för ett år sedan, och snittar nu på 1000 tweets i månaden (inklusive mentions och RTs).

Klout beskriver mig som en nätverkare och specialist, det låter fint tycker jag!

You know how to connect to the right people and share what’s important to your audience. You generously share your network to help your followers. You have a high level of engagement and an influential audience.

You may not be a celebrity, but within your area of expertise your opinion is second to none. Your content is likely focused around a specific topic or industry with a focused, highly-engaged audience.

Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet