Missa inte Uppdrag gransknings program om den svenska mjölkkrisen som jag bloggat om tidigare.

Bilden av Arla som ett svenskt litet lyckligt kooperativ stämmer inte sedan 15 år tillbaka. År 2000 gick Arla ihop med danska MD Foods istället för finska Valio för att bilda Arla Foods som numera har 13 400 mjölkbönder i sju olika länder med produktion i 13 länder och totalt 19 000 anställda på kontor i 19 länder. De är med andra ord ett multinationellt företag som likt Volvo och IKEA spelar på sin svenska bakgrund för att skapa trygghet och nostalgi hos sina konsumenter. Konsumenter som knappast vet om att Kesella, Kvarg och den populära hushållsosten görs av danska eller tyska bönder.

Visste du att endast ekologiska Bregott garanterat innehåller svensk mjölk? Resten av Bregottfabrikens smörbyttor kommer från kor som står instängda i Finland och Danmark. En kan tycka att det här kommuniceras väldigt otydligt i deras reklam så från och med nu i maj pågår ett varumärkesarbete för att förtydliga kommunikationen mot konsumenterna. Den blå kannan märkt med svensk mjölk eller svensk grädde kommer att symbolisera det blågula ursprunget och från och med juni kommer produkter med mjölk från andra länder få en tydligare märkning, enligt Arlas hemsida. Av alla de laddade ord vi använder för att öka försäljningen (närproducerat, inredd bur, etiskt kött) så är svenskt det allra starkaste. Men hur mycket är det värt för en bonde?

Bönderna i Granskning nämner att det är ett kall, en livsstil, att vara bonde. De jobbar dygnet runt med att hålla våra öppna landskap öppna men trots den samhällstjänsten tjänar de inga pengar på sina produkter. Tvärtom. En mjölkbonde nämner att hon förlorar 2500 kr. Per dag. Men de vill ändå inte erkänna att de är dåliga affärsmän, trots att affärsmodellen uppenbarligen inte fungerar. Det är tack vare att Arla inte betalar dem ordentligt – tack vare att konsumenterna inte förstår värdet av en produkt som de tar för givet – tack vare att bilden av Bregottfabriken är en lögn?

Vi har alla fått lära oss att mjölk ger starka ben, som att reklambudskap plötsligt är sanna bara för att de kommer från bönder, utan att ifrågasätta nämnvärt att vi bor i ett land med rekordhög benskörhet eller att många av de människor som valt att bo här kommer från delar av världen där de inte ens tål mjölk som kommer från en annan art. McDonalds vann häromdagen Årets annonsör på Stockholm Media Week för att de så framgångsrikt lägger 1 000 000-tals kronor på att marknadsföra en produkt som består av upp till 100 djur för ynka 10 kronor. Djur som började sina liv i just mjölkindustrin. Det sambandet nämns sällan på stortavlor eller tevereklam.

I dag kom dessutom nyheten att Arla, som säger sig stå för mänskliga rättigheter, beslagtagit pass för 600 gästarbetare i Saudiarabien. Är detta ett företag som konsumenter vill stödja ekonomiskt? Nä. ”Det var droppen” skrev någon som en reaktion på Twitter men frågan är hur länge han står för det. Min vän Patrik skrev i går på Aftonbladet att hyckleriet är en svensk paradgren. Vi står upp för mänskliga rättigheter och är emot diktaturer men köpte ändå förrförra året 1 260 000 resor till Thailand (som styrs av militärjunta), Egypten (som mördar oliktänkande), Kina (som censurerar oliktänkande), Förenade Arabemiraten (som styrs enligt sharia-lagar) och Turkiet (som innehar världsrekordet i antal fängslade journalister). Varje gång missförhållandena för djur eller människor kommer på tapeten så blir vi ordentligt upprörda – och den känslan är riktig- men sen händer något.

Det är som att människan balanserar sitt samvete genom att väga upp de dåliga handlingarna med de goda. I Naomi Kleins This Changes Everything skriver hon att konsumenterna förväntas göra miljömedvetna och rättvisa val men hur är det egentligen med företagen? Borde de inte ha en strategi för att göra rätt saker från början istället för att betala i efterhand för att göra rätt för sig? Och när jag ändå är igång – borde inte det som sägs i reklamen vara sant?

Havre skördas på de öppna landskapen av svenska bönder och går utmärkt att dricka, bre på mackan, vispa till grädde, ha i maten eller klicka en skvätt på fredagstacon. Inget djur behöver bli till köttfärs. Ingen bonde behöver gråta för att de inte får betalt ordentligt. Det kallar jag en bra affärsmodell.