Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Sökresultat: ”Instagram” (sida 10 av 39)

Bara en jord

Jag vet inte om jag läser andra artiklar än resten av befolkningen (exempelvis den här om att år 2050 kommer det att finnas 200 miljoner miljöflyktingar i världen till följd av klimatförändringarna eller den här om att en tredjedel av jordens befolkning nu drabbas av dödliga värmeböljor, en siffra som redan 2100 spås stiga till tre fjärdedelar) men det här med att beställa en solsäker semester eller lägga upp bilder på kött på Instagram känns så enormt långt ifrån där jag är mentalt och emotionellt just nu.

Jag vet inte hur länge den här känslan kommer hålla i sig men just nu kan jag helt enkelt inte förmå mig att bidra mer än jag redan oundvikligen gör. Så vad är hemligheten bakom att skita i alla rubriker? Ser man det som ”ett personligt val”? För i mina ögon finns det absolut ingenting som kan kallas för personligt när det påverkar så många andra, oavsett om det gäller djur eller natur. Den enda jag kan påverka är ju just mig själv, de beslut jag tar, de personliga val jag gör. Men även om jag lever som jag lär och cyklar till jobbet, tar tåg istället för flyg, konsumerar mindre osv kommer världen som jag vill att mitt barn och mina barnbarn ska leva i så småningom vara obrukbar om majoriteten fortsätter som om ingenting hänt.

Trots att tidningarna dagligen påminner oss.

Bra att ha när du ska träna!

En träningspartner. En lapp med era favoritövningar. En tabata-app som räknar sekunder. En spellista med peppig musik. En mobilkamera som dokumenterar för att det är så kul att dela med sig.

Du behöver ej en stepbräda, en 20 kilos skivstång eller vikter men gärna en matta av något slag eller i alla fall ett mjukt underlag. Sen bara kör ni! Appen säger när. Lappen säger vad. Partnern säger hejaheja och Spotify spelar kanske Rage Against the Machine.

Så här såg det ut förra veckan när jag och två kollegor körde på. Två övningar i taget, 30 sekunder vardera, gånger tre. Klicka åt höger för att se alla filmer. Avslutade med en av mina absoluta favoritövningar just nu! Ha så roligt!

Köttets lustar på SVT 7 december

Bamse har varit kvar i stugan sen vi lämnade Västerbotten för två veckor sedan men i torsdags kom han äntligen hem igen! Det är enormt hur mycket man kan älska ett djur och specifikt hur mycket han betyder för mig. Jag tror att de flesta kan relatera till att de relationer vi har med djur är några av livets viktigaste. För mig sträcker sig den insikten till den mat jag äter för jag är övertygad om att jag skulle kunna ha ett precis lika kärleksfullt förhållande med en gris, en kyckling eller en ko. (Fiskar och skaldjur skiljer sig något åt då vi, bokstavligen, lever i två helt olika världar och jag tycker att de hör hemma där de är hemma.)

Köttets lustar

Blir därför lite nyfiken på hur det ska gå för Henrik Schyffert i Köttets lustar. Programidén är att han ska lära känna inte bara de två grisarna som flyttar hem till honom utan även den svenska köttindustrin. Jag vet inte om jag har så höga förväntningar på just Henrik, som står och äter korv med de två grisarna i koppel utanför korvkiosken för effekt, men däremot tror jag att det kan bli en tankeställare för många svenskar.

Kanske blir det en Okja-effekt av sällan skådat slag? Jag håller tummarna. 7 december är det premiär så förhoppningsvis läggs alla avsnitt upp på en gång, lagom till jul. Så länge kan du läsa om, och protestera mot, hur Jordbruksverket nu går grisbranschens ärenden och låter vinstintresse gå före djurskydd när de föreslår att kultingar ska tas ifrån suggan redan vid tre veckors ålder. Förhoppningsvis hjälper den hårda kritiken, även om den aldrig någonsin kommer från just köttätare.

Problemet med småskaliga bönder

Lunch på Ulriksdals trädgårdscafé

– Du som tycker att det är så himla viktigt med klimatet – varför äter du egentligen kött?
Frågan kommer när jag postar en bild på instagram med nyskördade grönsaker och en grillad köttbit. Ja, varför äter jag kött egentligen?
– Jo, svarar jag, därför att det är bättre för både klimatet och djuren än om jag skulle välja att vara vegetarian.

Jag är inne på Underbara Claras Instagram för att försöka hitta bilden med kommentaren men misslyckas. Har hon raderat den? Oavsett tycker jag att frågan är relevant. Hur resonerar någon som vill äta miljömedvetet kring kött? Svaret ges i krönikan Vegetarianer räddar inte nödvändigtvis fler djurliv via blogginlägget Problemet med att vara vegetarian. Problemet? Att vegetarianer är naiva som tror att de räddar djur. Det kan jag ju hålla med om, då de stödjer både ägg, mjölk- och köttindustrin, men inget av detta nämns i krönikan. Låt oss se vad det står istället!

Kommentaren jag får väcker irritation hos mig. För det är inte första gången ifrågasättandet kommer. Alltid från vegetarianer som slentrianmässigt hävdar att deras val än bättre än köttätares.

Det är korrekt att många, särskilt nyblivna, vegetarianer (och veganer) saknar kunskap och istället hänvisar till att de sett Cowspiracy. Det är alltid lika viktigt med källor och då finns det ingen bättre än Djurens rätt som alltid har en tydlig källhänvisning, oavsett djur. Sen är ju forskarna överens om att en växtbaserad kost är bästa valet för miljön, där saknar jag tyvärr källa till påståendet ovan – kanske för att Clara väl egentligen inte hänvisar till ”köttätare” i stort utan främst till sin egen kost och familjens jordbruk. Det intressanta är att irritationen uppstår just pga att personen är vegetarian varpå svaret säkerligen skiljer sig åt än om frågan hade ställs av en köttätare som, troligtvis inspirerad av Clara, går i sådana tankar. Det inlägget hade jag velat läsa!

Utöver att odla grönsaker brukar vi hålla höns och grisar – och funderar på att skaffa får. Djur för kött och mejeriprodukter behövs. Det är nämligen svårt att genom odling framställa protein och fett i någon hög utsträckning i Norrland.

När jag scrollar igenom sommarens bilder hittar jag mest vegetariska matbilder samt några med räkor och lax i, som jag gissar inte odlats i någon hög utsträckning i Norrland innan de inhandlades i en helt vanlig butik. Självklart är vissa saker svårare att odla, och framställa, i Norrland – Bästerbotten om jag får be – men det blir nästan lite löjligt när man i vissa sammanhang (arg krönika) inte säger sig kunna hitta protein (?!) och fett för att de inte går att odla lokalt men i andra sammanhang (lax och räkor i recepten på Instagram och bloggen) handlar på COOP som alla andra. ”I Västerbottens kärva klimat är ett rejält växthus en stor tillgång” läser jag på Marstorps mat, som för övrigt enbart säljer olika grönsaker – som alla innehåller protein.

Men jag kan inte släppa den naivitet och okunnighet som ofta följer med vegetarianism. Väldigt få har koll på verkligheten för en bonde. I dagsläget krävs det djurgödsel för att odla ekologiskt.

Det kretsloppet tror jag faktiskt att många vegetarianer är medvetna om. Men gödsel, dvs bajs, kommer naturligt från djuren dagligen och slutar komma först när djuret dödas. Vegetarianer bidrar inte aktivt till att djuren ska dödas, endast till att gödslet kommer till användning. Att djurbajs används gör ju inte en grönsak ovegetarisk. Just nu dödar vi djuren, i framtiden kanske vi enbart håller dem för de värden de sägs erbjuda och låter dem leva för att bli gamla, inte för att de smakar på ett visst sätt.

Ängavallen våren 2014

Den fina, närodlade och köttfria kosten vegetarianer kan äta – äter de för att någon annan är beredd att hålla djur.
– Ja men det besvarar fortfarande inte frågan, säger vegetarianen. Varför äter du upp hönsen, korna och fåren? Låt dem leva, beta och gödsla era odlingar i stället!
Ja, varför låter vi inte alla kycklingar i hönsgården leva? Jo, för att det kostar på.

Svaret på frågan som först ställdes är alltså inte att ”det är bättre för både klimatet och djuren än om jag skulle välja att vara vegetarian”, utan för att vissa djur anses ekonomiskt olönsamma även i småskaliga ekologiska jordbruk, precis som i djurindustrin. Vänd på det. Grönsakerna skulle gödslas även om ingen var vegetarian, det är vi konsumenter som gemensamt står för den efterfrågan. Vegetarianer, och främst veganer, minskar helt enkelt efterfrågan att döda djuren, vilket är hela poängen med att ta ett sådant steg.

I teorin är det enkelt att hoppa över grisslakten och låta suggan leva. Ha kvar henne för markberedning och sällskap. Men en fullvuxen gris äter lika mycket mat som en hel familj.

Precis. Så då får man ta ett beslut om de värden man som bonde brinner för, som öppna landskap och biologisk mångfald, tillsammans med gödslet, är värt det. Lägg till att grisar passar utmärkt för att äta upp det vi människor av olika anledningar slänger bort, vilket raderar familjens svinn. Hur många måltider är det värt?

Vegetarianer räddar inte nödvändigtvis fler djurliv än en köttätare. För vilka djur ska räddas? Vilka ska vi bry oss om? Ja, man kanske sparar livet på en gris genom att inte äta kött. Men vad ersätter man köttet med? Närodlade ekologiska grönsaker? I sådana fall är de gödslade med djurkiss och bajs.

Jag får inte riktigt ihop det här, men förslagsvis är det djuren vi äter som är i fokus här. Det handlar inte om att som vegetarian, eller vegan, hävda att man räddar ett visst antal djur – det handlar om att stödja det man tror är bäst för djuren, och för många även naturen. Igen, inget djur behöver dö för att producera kiss och bajs, tvärtom. Ekologiska jordbruk kanske borde ha djur enbart för de värden de ger naturen och grödorna?

Tänk inte bara på kor och grisar. Tänk på pollinerande insekter som trivs i småskaliga jordbruk. Med varierande växtlighet och utrymme för häckande fåglar. Småskaliga jordbruk är bra för den biologiska mångfalden. Kanske räddar du en gris från döden. Men vilka andra djur har dött för att din köttfria mat ska framställas och fraktas hit? Och för att du ska kunna fördöma köttätare slentrianmässigt? Sanningen är att vare sig du äter kött eller inte bidrar du till att djur dödas. Att låtsas om något annat är självbedrägeri.

Insekter och fåglar trivs även i småskaliga jordbruk som enbart odlar grönsaker, rätta mig om jag har fel. De trivs säkert också bra i andra länders jordbruk som odlar den mat som blir till köttfria alternativ, vilket klimatmässigt trumfar rött kött oavsett transportsträcka. Jag tror att väldigt få tar beslut om att bli vegetarianer eller veganer för att de har sett två grisar gyttjebrottas i ett småskaligt jordbruk. Här jämställs köttätare, dvs köttindustrin, med de få småskaliga jordbruken som finns. Krönikan skulle vinna på att hålla sig till det ena eller det andra. Genom att välja vego protesterar man mot djurindustrin som inte bara dödar djuren de föder upp utan även utrotar djur, läs mer om Holocene extinction. Djur dör oavsett kost men poängen är ju att aktivt välja den som leder till minst lidande. (Veganskt!)

Det finns platser i världen där en helvegetarisk kost är lämplig och enkel att framställa. Där både fett och protein är lätt att odla. Men en av de platserna är tyvärr inte norra Sverige.

Nej, men även norra Sverige har ett brett sortiment i de flesta butiker. Och exempelvis på Öland och ganska långt upp i Sverige går det utmärkt att odla bönor – säkert så nära Västerbotten att marknadsföringsknepet ”närodlat” räknas in – och efterfrågan på fler bönder som vill ställa om är just nu rekordhög. Stöd dessa bönder!

Jag kommer fortsätta äta kött från vår gård med gott samvete. Och för frälsta vegetarianer som fördömer det kommer jag fortsätta hävda att mitt val som småskalig jordbrukare är bättre än deras.

Få personer står så långt ifrån varandra som veganer och frälsta småskaliga bönder som klappar sina djur innan de dödar dem. Majoriteten av svenskarna äter kött för att de tycker att det är gott. Den slentrianmässiga nivån kritiseras sällan i den här typen av upprörda inlägg, inte ens när det konstant rapporteras om klimatförändringar. Det är synd att till och med Clara, som äter mycket vegetariskt OCH odlar mycket vegetariskt själv, känner behovet att markera på det här sättet. DET om något är ett problem, då vi alla snabbt måste ställa om till att både odla och äta mer växter för jordens skull (vilket hon även gör, vilket förvirrar). Avrundningen är dock stark!

Men du köttätare som tror att den här krönikan är din fribiljett till mer dansk fläskfilé utan dåligt samvete – du får tänka om. Du behöver äta betydligt mindre kött, välja närproducerat och ekologiskt. Och betala mer för det du väl äter. Det är det enda rimliga valet. Gör du inte det är det hundra gånger bättre att vara vegetarian.

Så vad var problemet med att vara vegetarian nu igen? Egentligen.

Lunchträning och kvällsdopp

Lunchträning och kvällsmys

Igår hade jag och Philippa en så bra plan. Träna, bada och äta lunch nere vid vattnet. Sagt och gjort! Solen sken och det blev precis så trevligt som jag hade kunnat drömma om.

Kompisträning med omvänd burpee

Vi körde ett ganska kort men effektivt pass som bestod av 45 sekunder x burpees, plankposition med fot mellan armarna och ena handen upp i luften, spindelarmhävningar, hunden till kobran med ett ben ut åt sidan, plankan, sneda armhävningar, bakåtvänd burpee med high five (videon) och avslutningsvis omvänd planka med armarna ovanför huvudet. Gånger två.

Lunchträning och kvällsmys

Det var så skönt att bada efteråt! Hade med en boll som vi kastade åt varandra.

Lunchträning och kvällsmys

Sen var det dags för lunch!

Lunchträning och kvällsmys

Så fint att ha nära till vattnet från jobbet.

Lunchträning och kvällsmys

Cyklade hem i solen och åt en melon på balkongen, sen var det dags att svida om till baddräkt och morgonrock för att bli upplockad av min svåger och systerdotter för ett traditionsenligt kvällsdopp.

Lunchträning och kvällsmys

Solen lyste med sin frånvaro men vi sken ikapp ändå!

Lunchträning och kvällsmys

Efter middagen tog jag ett varmt bad och läste All Involved som är svinbra, precis så hårdkokt som böcker ska serveras. Bamse tog det mest lugnt.

Helen och Bamse

Ett inlägg delat av Sara Almgren (@almiiiis)

Strax efter nio kom Micke och Sara förbi för att mysa med B och äta glass, sen tog den sista måndagen innan semestern slut. Så nöjd med den!

Boxning rensar hjärnan

Idag sågs jag och min kollega Philippa för att slåss till musik, även kallat boxning. Vi har jobbat fram ett program som vi älskar och som tar musten ur oss mot slutet så att vi nästan inte orkar. Båda är överens om att det är den perfekta nivån att ligga på.

Först gör vi ett gäng olika slagserier, sen en sparkserie och avslutningsvis ett gäng magövningar. Då vi var ensamma i gymsalen passade jag på att filma min favoritserie, om inte annat för att komma ihåg den till i höst.

På lunchen utbrast jag att jag kände mig så lätt, att det kändes som fredag. Insåg då att det är för att all oro, stress och bekymmer är som bortblåsta efter ett pass, som att svetten renar mitt huvud och droppar ner i ansiktet. Åt nöjt upp den veganska risotton som kockarna i matsalen på jobbet slängt ihop för min skull och så planerade vi nästa pass då vi ska köra parövningar ihop, en annan favorit.

Midsommarfin!

Helen

Det roligaste med den här typen av bilder som min kille gillar att ta på mig är att både han och jag vet hur jag håller på och larvar mig så fort han tar upp kameran. Det är en evig kamp som alltid slutar med att han bestämt vägrar trycka av när jag hoppar runt och kicksparkar i luften, så därför står jag här midsommarfin på en skogsväg och ler snällt.

Den här bilden består förresten av nio bilder tagna med en dyr systemkamera, varav en är tagen på mig med skärpedjup och de andra åtta på tallarna ur fokus, varpå han har gjort ett lapptäcke av dem i PhotoShop. Mer än så krävs inte för att slå rekord i antal likes på Instagram! Kämpa iPhone 5.

Kämpar du med din träning? Heja heja!

Nu i sommar är det fyra år sen jag blev vegan (igen) och två år sen jag började träna regelbundet, därav en svettig bild som illustration.

Jag har vägt i princip samma sen skoltiden men härom veckan ställde jag mig på vågen för första gången på länge och upptäckte att jag har gått upp fem kilo. Fem kilo! Hur jävla mäktigt? Det syns inte men det känns, det märks och det uppskattas.

Så här stark har jag aldrig varit och det ger mig så mycket glädje, energi och lugn. Så heja heja, alla som tar sina första stapplande steg, som jag gjorde nyss! Testa för att du är nyfiken, fortsätt för att det är så kul. ”Du får vila sen!”

Yoga på nästa nivå

I onsdags var det segt att hoppa upp på cykeln vid tio över sex i regnet för att yoga. Men, det var så värt det. Jag har ett behov av att utvecklas och utmanas, därför passade det så bra att vår instruktör bad mig testa den här positionen just då.

Jag är så fascinerad av vad min kropp klarar av! Jösses. Jag som inte har tränat sen gymnasiet, nu skulle jag må dåligt om jag slutade. Det ger en så fin relation och uppskattning av kroppen, plus bjuder på ren och skär glädje efter varje pass. Kämpa över tröskeln då det bara känns tråkigt! Heja heja!

I morse på fredagsyogan, jag går ju på yoga två dagar i veckan på jobbet, provade vi på ett, för oss, nytt sätt att meditera. Vi satt i halv lotus med ena handen vilande i knät medan den andra handens fingrar om vartannat täppte till höger och vänster näsborre. Andas ut, andas in, byt näsborre. Det var så skönt! Har nog aldrig känt mig så avslappnad.

Det var nästan jobbigt att fortsätta yoga efter det, hehe, kroppen strejkade. Delvis säkert för att jag har träningsvärk från gårdagen då jag och min kollega höll i träningspasset på lunchen, vi är så förtjusta i typ teasers och plankövningar som snabbt tar död på en.

Älskar den här nästa nivån på yogan! Ska på ett pass med min bästis på Hagabadet i Göteborg imorgon, ser fram emot det!

Sjunde sommaren på Ängavallen

Ängavallen maj 2017

Om jag inte räknar fel så är det här sjunde sommaren på raken som jag besöker Ängavallen. Den här gången bokade jag för första gången övernattning för att hinna njuta lite extra länge av det fina landskapet och de fantastiska djuren. Dessutom åt vi middag på kvällen, vilket blev en fin avslutning på en underbar helg i Skåne.

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Direkt när vi checkat in i vårt fina lilla hus lånade vi elcyklar som tog oss genom rapsfälten ner till Skånes kritvita stränder. Inget slår den här årstiden, så är det bara.

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Väl tillbaka på gården gick jag direkt till grisarna och innan jag visste ordet av hade en av dem lagt sig under min hand för att bli kliad bakom öronen.

Började såklart gråta.

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Hann även ta en tur till ängen där alla kossor går tillsammans året om, inga kosläpp här inte. Sen tillbaka till smågrisarna igen innan det var dags att äta.

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Hela middagen var hemlagad på gården, inklusive tre sorters tofu till huvudrätt.

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Fantastisk vy att vakna upp till! Saknar den redan!

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Tack för den här gången, på kärt återseende!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑