Igår morse skakade det i fönsterrutorna hemma av blåsten och när jag tittade ut regnade det med inslag av snö. Vi har precis börjat cykla till jobbet men min kille sa att han skulle ta bussen. Ändå stod jag där i hallen och vägde om jag skulle hoppa på hojen eller ej. Jag har tre saker jag vill prata om gällande det.
För det första.
Träningsmotivation
Fuck it. Jag cyklar ensam, tänkte jag, och drog på mig ett par överdragsbrallor, för små vantar och såklart hjälmen. För trots att jag frös, trots att jag svettades, får jag en känsla av belöning när jag cyklar som inte går av för hackor. Det är en frihet att slippa passa bussen och sitta i bilköer. Tidsmässigt går det också snabbare att ta sig till jobbet. Det är en utmaning med alla broar och uppförsbackar men jag blir så nöjd över mig själv när jag klarar dem och får åka i nerförsbacke. Det är även det överlägset bästa sättet att transportera sig på för miljön, bonus. Och jag vaknar till liv och känner mig peppad när jag kommer fram till jobbet. Check på den!
I går kväll började så proceduren om. Jag kände jag mig lite oroad över att hinna förbereda allt inför morgondagen, dvs idag. Träningskläder till dagens två pass. Kläder till jobbet som skulle funka om jag cyklade. Lämpliga ytterkläder för ett potpurri av hagel, snö och regn. Frukostmacka som jag alltid äter vid skrivbordet efter morgonpasset. Ställa klockan för att komma i tid till passet. Lite såna tankar. Till slut beslutade jag mig för att ta bussen istället. Så skönt!
Jag gick upp 5:35 imorse, då har jag typ en halvtimme på mig innan jag måste gå, core- och pilatespasset börjar klockan sju. Åt en GoOn, drack vatten, klädde på mig och gjorde mig i ordning. När det var dags att gå satte jag på mig vinterjackan, en sjal och en keps, sen stoppade jag nycklarna i dörren för att låsa den. Där och då ångrade mig.
Fuck it. Jag kan ju lika gärna cykla klädd så här. Bytte ut kepsen mot min hjälm, satte på mig vantarna som jag köpt i min storlek och stack iväg. Hann precis fram innan snön började falla! Poängen med den här historien är att den mentala biten med träning, om det så handlar om at cykla till det riktiga träningspasset på jobbet, är jävligt svår att bemästra. Du måste nöta, nöta, nöta för att ta beslut om att göra det. Just do it är en därför en fullkomligt lysande slogan, för det är precis det vi snackar om. Först dividerade jag med mig själv (ursäkter!), sen tog jag beslut om att inte träna (skönt!) och till sist valde jag ändå att cykla, för att jag ville det. För att det ger mig så mycket tillbaka. Precis som träning gör. Många kämpar med den första mentala biten, att bara göra det, andra väntar på att få känna av de där endorfinerna som alla pratar om. Det kommer. Du måste bara nöta, nöta, nöta.
För det andra.
Dokumentera glädjen
Jag kunde inte låta bli att lägga upp ett videoklipp på Instagram stories från imorse när jag susar nerför backen med cykeln. Det är den glädjen jag vill dela med mig av. Bilderna på mitt yogakonto på Instagram lägger jag upp av samma anledning. Det är kul för mig (och kanske för andra?) att följa mina framsteg men framförallt, så fint att se tillbaka och minnas hur kul jag har det när jag håller på.
För det tredje.
Enkla beslut
När vi vaknar upp till snöoväder i maj är det nästan oundvikligt att ta beslut som inte är bra för miljön. Istället för bussen tar vi inte cykeln utan bilen, för när det är ruggigt ute vill vi ha stjärtvärme under rumpan, inte hagel i ansiktet. När vädret inte går att lita på i maj bokar vi en solsäker flygsemester i juni, för skiner inte solen här så kan vi betala för att den skiner någon annanstans. Vi vill inte vänta, vi vill inte svettas, vi vill inte frysa, vi vill inte ändra på oss. Samtidigt är det alla dessa enkla beslut som leder till att det snöar i maj?
Om du ser någon som springer utomhus i regnet och tänker att du aldrig skulle kunna göra det, tänk om. Testa först! Och fundera på vad personen får ut av att göra det, trots att det är tufft och motigt att komma iväg. Det är ju när vi gör saker som inte är enkla som vi växer som människor. Även om det handlar om något så enkelt som att hoppa på cykeln. Kämpa!
