Jag vet inte om jag läser andra artiklar än resten av befolkningen (exempelvis den här om att år 2050 kommer det att finnas 200 miljoner miljöflyktingar i världen till följd av klimatförändringarna eller den här om att en tredjedel av jordens befolkning nu drabbas av dödliga värmeböljor, en siffra som redan 2100 spås stiga till tre fjärdedelar) men det här med att beställa en solsäker semester eller lägga upp bilder på kött på Instagram känns så enormt långt ifrån där jag är mentalt och emotionellt just nu.
Jag vet inte hur länge den här känslan kommer hålla i sig men just nu kan jag helt enkelt inte förmå mig att bidra mer än jag redan oundvikligen gör. Så vad är hemligheten bakom att skita i alla rubriker? Ser man det som ”ett personligt val”? För i mina ögon finns det absolut ingenting som kan kallas för personligt när det påverkar så många andra, oavsett om det gäller djur eller natur. Den enda jag kan påverka är ju just mig själv, de beslut jag tar, de personliga val jag gör. Men även om jag lever som jag lär och cyklar till jobbet, tar tåg istället för flyg, konsumerar mindre osv kommer världen som jag vill att mitt barn och mina barnbarn ska leva i så småningom vara obrukbar om majoriteten fortsätter som om ingenting hänt.
Trots att tidningarna dagligen påminner oss.