I onsdags var det segt att hoppa upp på cykeln vid tio över sex i regnet för att yoga. Men, det var så värt det. Jag har ett behov av att utvecklas och utmanas, därför passade det så bra att vår instruktör bad mig testa den här positionen just då.
Jag är så fascinerad av vad min kropp klarar av! Jösses. Jag som inte har tränat sen gymnasiet, nu skulle jag må dåligt om jag slutade. Det ger en så fin relation och uppskattning av kroppen, plus bjuder på ren och skär glädje efter varje pass. Kämpa över tröskeln då det bara känns tråkigt! Heja heja!
I morse på fredagsyogan, jag går ju på yoga två dagar i veckan på jobbet, provade vi på ett, för oss, nytt sätt att meditera. Vi satt i halv lotus med ena handen vilande i knät medan den andra handens fingrar om vartannat täppte till höger och vänster näsborre. Andas ut, andas in, byt näsborre. Det var så skönt! Har nog aldrig känt mig så avslappnad.
Det var nästan jobbigt att fortsätta yoga efter det, hehe, kroppen strejkade. Delvis säkert för att jag har träningsvärk från gårdagen då jag och min kollega höll i träningspasset på lunchen, vi är så förtjusta i typ teasers och plankövningar som snabbt tar död på en.
Älskar den här nästa nivån på yogan! Ska på ett pass med min bästis på Hagabadet i Göteborg imorgon, ser fram emot det!