Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Månad: mars 2013 (sida 3 av 3)

Det finns en halv miljon svenska Twitter-konton men bara 80 000 twittrar dagligen

Aj

I dag klockan 15 håller Hampus Brynolf i sitt tredje Twittercensus där antal svenska Twitter-konton presenteras. 2011 fanns det knappt 100 000 konton, nu har de ökat till nästan en halv miljon enligt SvDs intervju med honom.

Det är ungefär lika många män som kvinnor som twittrar i Sverige och snittanvändaren följer 73 konton och har 77 följare. Vi är fortfarande väldigt få som twittrar aktivt, dvs minst en gång varje dag, men den siffran har ökat från 11 000 (2011) till 80 000 personer i dag.

Det märks att Twitter växer och jag ser fram emot att få höra alla detaljer när jag springer över till Intellecta i eftermiddag. Sveriges radio har fått tag på Hampus så om du som jag inte kan hålla dig, lyssna här, eller kika på Ajours lista över de mest inflytelserika twittrarna.

Är du nyfiken på att testa så har jag skrivit en Twitter-guide som innehåller det mesta du behöver veta och här är en lista på personer som jag varmt rekommenderar men givetvis kan du plocka fritt från alla jag följer.

Recension av SCUM Manifest av Valerie Solanas

Oh ja!

Vänta, jag ska bara smälta att en herre i kommentarerna till Sofias inlägg tyckte att den kvinnliga motsvarigheten till gubbslem var varfitta

Så! Var var vi? Just det, utrota alla män!

Wow vilken bok! Och vilket intro av Sara Stridsberg sen! Aldrig någonsin har jag varit så uppspelt efter ett förord! Jag flydde bokstavligen hem från biblioteket i Gamla stan med en kopp varm vit choklad i handen, via ICA där jag plockade på mig lite ärtsoppa för att slippa slösa tid på att laga mat, och slängde sen i mig alla orden så fort som bara möjligt.

Sen ville jag direkt läsa om den. Så.

Humorn! Jag älskar tanken på att den här boken kom ut i Kvinnorummet-tider. 1967. Ändå vågar hon. Såhär börjar den:

”Livet i det här samhället är – i bästa fall – skittråkigt, och ingen aspekt av det är överhuvudtaget relevant för kvinnor. För civiliserade, ansvarstagande, spänningssökande kvinnor återstår bara att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet, införa total automatisering, och förstöra det manliga könet.”

Haha! Jag är ledsen men det här är humor – det här är payback – för hur kvinnan under århundraden blivit tilltalad av de stora tänkarna, av männen. Aristoteles beskrev kvinnan som ”en ofullkomlig varelse, ett slags deformitet”, Rousseau bredde på med att vi är ”roten till civilisationens fördärv”. Stridsberg kallar dem för ”en hoper löjliga lögnaktiga karlar som har ljugit oss fulla med skit”.

Stanna upp där och ta in det. Alla år av förminskande. Svindlande.

Min stad.

Valerie balanserar hela tiden på gränsen mellan galen och geni.

”Han knullar kvinnor han föraktar, vilken snedtandad hagga som helst, och dessutom betalar han för möjligheten. Varför? Lätta på det fysiska trycket är inte svaret, till det duger onani. Inte heller är det för att tillfredsställa egot. Det förklarar nämligen inte att han knullar barn och lik.”

OH, NO, SHE DIDN’T!

”Han försöker övertyga sig själv och kvinnan (han lyckas bäst i att övertyga kvinnorna) om att kvinnans uppgift är att föda och uppfostra barn och att lugna, trösta och peppa det manliga egot; att hennes funktion är sådan att den gör henne utbytbar mot alla andra kvinnor. I själva verket är kvinnors uppgift att leka, att relatera till och älska andra människor, att vara sig själva, ersättliga av ingen. Mannens uppgift är att producera sperma. I dag har vi spermabanker.”

SNAP!

Jag förstår att det provocerar. Men mellan raderna, nej, det är inte menat att allt ska tolkas bokstavligt, lugna ner dig för fan, finns det sanningar att hämta som vänder uppåner på livet som jag ser det. Det är mycket vansinnigt men lika tänkvärt för det. En slags upprättelse för det andra könet.

”Det finns ingen anledning till att ett samhälle som består av rationella, fullständiga varelser i stånd att känna empati och utan naturliga orsaker att konkurrera skulle ha vare sig regering, lagar eller ledare.”

Jag blir alldeles tagen. Läs den.

The Weeknd och Airbnb

Fan-fucking-tastiska Haim i lurarna!✨

Hey there lonely girl
Did you have to tell your friends
About the way I got you screaming my name
Did you have to tell the world

Now your girls all wanna fuck
Girl you could’ve been the one
Now gotta change my number twice a month
When you could have simply kept me on the down low
Så bra!

Bedford Av

Resan till New York är bokad, nu är det bara boende kvar! Airbnb är roligare än både Blocket och Hemnet tillsammans så jag låter det ta tid. Just nu är jag lite inne på att bo runt Bedford Avenue i Brooklyn, visserligen den svensktätaste platsen på jorden men tanken på att vakna upp där varje morgon är oemotståndlig.

Har även hört mig för om en lya i NoHo, ett stenkast från Washington Square Park bland lummiga gator med brandstegar på utsidan av alla husen. Ingen brådis!

Dubbelt upp med Duvchi

Duvchi på Marie Laveau

Förra fredagen tog jag med mig Arvid till Marie Laveau för att lyssna på Duvchi och han föll pladask, med ett brak. Det märkliga med Duvans spelningar är att publiken enbart bjuds på hits även om de aldrig har hört dem innan – de går liksom inte att mostå.

Senaste singeln Whole Life Tour är så magisk att det knappt går att göra en video till den, därför är det bra att det nu finns två! Den nedan är mer en visuell tolkning medan den officiella ovan är som en present.

Jag är nog svag för både de rosa molnen och den busiga valen!

Ser fram emot att gå till jobbet i morgon!

Vann precis en kreativ workshop-tävling tillsammans med @hakkebakk och min chef! Så stolt!

I torsdags, precis efter att jag blivit fotad till Metro-artikeln, hade vi en workshop med ett mediehus och tävlade i fyra lag mot varandra för att på 20 minuter få fram den bästa lösningen på varsitt påhittat case för några utvalda kunder. Inga budgetbegränsingar! Jag hamnade i samma lag som min chef och Håkan och spånade fritt kring en av våra spelkunder som jag jobbat med tidigare.

Vi spottade idéer som galna och försökte få ihop en röd tråd innan tiden tog slut då vi på 120 sekunder skulle presentera det inför gruppen. Jag fick äran att gå upp och försöka få med alla tokiga tankar vi samlat på oss och när alla presenterat var vi rätt säkra på att vi hade vunnit och highfivade varandra till segern, sådär som riktigt odrägliga dåliga vinnare gör. Stämningen var på topp i rummet och vi skrattade så att vi grät, så himla roligt!

Och vi vann faktiskt! När alla lugnat ner sig vände sig Håkan till mig och sa Det var dina idéer. Åh!

Sista timmen på dagen ägnade jag åt att maila två planer till min riktiga kund varpå hen ringde upp (Läget?) och berömde mig för allt jobb, så fint att det detaljarbetet uppmärksammades. Kan inte minnas när jag senast trivdes såhär bra på något jobb och nästa vecka kommer några av mina favoritkollegor från andra huset att flytta in hos oss.

Är du nyfiken på medieplanerarrollen så missa inte What Happens In Media Planning som vi alla älskar!

Kämpa älskade lilla sessa!

Prinsessdröm?

Jag är nybliven moster till en liten prinsessa och har älskat henne från första stund. Även om hon inte är medveten om det har det hänt en hel del under hennes korta livstid medan hon har legat och bjäbbat (vad är det med bebisar och gulliga ljud?) som kommer bli svåra för mig att förklara om några år.

Hon växer upp i en värld där Oscargalans värd sjunger sånger om skådespelerskornas bröst och media sen bedömmer dem för deras utseende, där Sveriges största musiktävling genomför en final med endast en kvinna utan en tanke på vad det sänder för signaler, där en sammankomst för landets grävande journalister på kvinnodagen för evigt kommer förknippas med en grupp äldre herrars taffliga försök att tysta en röst som står upp mot hat och hot både i jobbet och privat och sen vägrar be om ursäkt för det.

Vill äta upp.

Min lilla sessa är inte ens tre veckor gammal.

Min dag

Med en enkel tulipan, på bemärkelsedan! Kvinnodagen ger mig vårkänslor!

Jag har varit på så himla bra humör i dag, det har riktigt känts i kroppen att det är kvinnodagen – att vi är många som tycker och tänker likadant och att vi vill få till förändring. Världens värkänsla, det är något på gång!

Många har skrivit tänkvärda inlägg, till exempel Nina, Vian, Whinar, Horunge deluxe och Brit, och Stockholms stadsbibliotek har kommit med boktips för de som är nyfikna på att läsa mer om ämnet (jag gillar särskilt Alltings början och Kvinnorummet).

”Läs en bok, bli än mer klok” som det stod på läsexlådan när jag jobbade på Pocket shop. Just nu plöjer jag en bok om suffragetterna, får inte nog!

 

Dagen till ära fick jag syn på Anitas första del i Tropes vs Women-serien och den är klart sevärd även om jag drabbades av panik. Om kvinnor porträtteras såhär i spel, hur ser samhället på dem/oss i stort?

Under mitt frukostmöte på Saturnus i morse tog jag upp just det, att bilden av kvinnan som underlägsen inte är sann. Vi tar enormt mycket ansvar, både på vårt arbete och i hemmet, men ändå finns där tvivel på att vi skulle kunna klara av samma uppgifter som män. Formuleringar som ”Vi måste gå på kompetens och inte kön” håller liv i den lögnen. Att vi dessutom helt omotiverat tjänar mindre pengar för samma arbetsuppgifter känns helt overkligt!

Metro tog upp det i dag, att IT-yrken i andra länder lockar fler kvinnor än män för att vi i Sverige använder oss av uttryck som stöter bort snarare än lockar till sig. Tänk på det! Och på tal om Metro…

Metro

Jag passade på att pryda framsidan och en helsida i dag där jag bjussar på jobbsökartips i sociala medier. I min filosofi som feminist ingår det att tacka ja till saker så det här föll in i den kategorin. När min chef fick se artikeln nickade han belåtet. ”… Bra. Bra! (När han fick se att det nämndes var jag jobbade.) Och fin bild också!” Han frågade om jag kunde nämna hur många som läser Metro och jag chansade på sex, sju hundra tusen. Han trodde närmare en miljon. Helt bisarr siffra! Tack alla som hejat och kommenterat under dagen, så roligt med responsen!

Jag blir oerhört glad när någon säger att jag inspirerar dem. Jag fick ett så fint DM häromdan av M som betydde jättemycket och i dag mailade Lisa Marie och skrev så rara rader om mig att jag blev alldeles gråtmild.

Just nu lyssnar jag non stop på Haim (som kommer till Way Out West) och om jag hade vuxit upp med dem som idoler hade jag spelat i band utan tvekan. Hur coola? Sjukt viktigt med förebilder och personer som gör saker som väcker nyfikenhet och skaparglädje.

Kan omöjligen jobba när det ser ut såhär.

Nina Björk sa många tänkvärda saker i SVTs Min sanning men jag fastnade för det uppenbara i att inte ta för givet att kvinnorna ska härma männen nu när vi också får rösta, utbilda oss och fritt välja yrke. En kan till exempel ifrågasätta varför kvinnor ska göra lumpen (skulle vi ens lösa problem genom att starta ett krig om vi hade suttit vid makten?) och varför ska någon egentligen behöva offra familjen för att göra karriär? Tillsammans kan vi styra om den här skutan så att vi kommer på rätt väg.

Jag sa till Peter häromdan att jag tyckte att han skulle bli politiker. Han kontrade med att han tyckte att jag borde göra revolution. Vi får se! Jag tror på att leva som en lär och att många bäckar små leder till något större. Vad det nu är.

Många har under dagen tyckt till om folk som har tyckt till om varför vi behöver fira en kvinnodag och det finns ju uppenbara svar på den frågan men om vi inte ser det som ett köns kamp utan vår gemensamma strävan kanske det känns mer självklart. För alla. Jag är i alla fall pepp, alla dagar på året!

Kampen fortsätter.

Mitt bästa tips just nu!

Rosenskärm, min favoritblomma.

I skuggan av alla böcker jag läser och alla serier jag tittar på har jag snubblat över en av de bästa dokumentärerna någonsin. Women Who Make America. Wow! Inspireras!

Recension av Hatet: En bok om antifeminism av Maria Sveland

Älskar att ha homies i bokbranschen! Hatet!

I DN berättar Maria Sveland om det brev som damp ner på hallgolvet för ett år sedan, då uppståndelsen efter utmärkta ”Bitterfittan” (som jag uppskattade enormt) och ”Happy, happy – en bok om skilsmässa” äntligen lagt sig. Ett brev som de flesta känner igen eftersom hon läste upp det högt i Uppdrag gransknings program om näthat, eller kvinnohat om vi ska vara noga. Ett brev vars anonyma avsändare får ett tack i början av Hatet: En bok om antifeminism för utan honom, ja, det är såklart en han, skulle boken aldrig ha skrivits. Jag vill också passa på att tacka!

Boken sätter fingret på hur det är att leva med hot och hat, hur det får spridning och fäste och tar upp flera exempel på när det har skett inför våra ögon. Bland annat Turteaterns uppsättning av SCUM-Manifestet, en bok som jag fortfarande inte har lagt vantarna på men jag ska, var på bibblan senast i torsdags och försökte.

Ingen polismakt eller lagstiftning i världen har hitintills lyckats skapa ett samhälle där kvinnor kan leva sina liv fria från våld och hot. Tvärtom känns det som att vi går och väntar hela livet på det, hotet om att något faktiskt kan hända finns där som en evig följeslagare. Sveland pekar på en maktkamp mellan könen där de feminister som formulerar orättvisorna är de som får ta smällarna men ingen frihetsrörelse har som bekant fått sina rättigheter utan kamp.

Gick två trappor upp och kommer inte härifrån.

Antifeminister beskriver Sveland med följande rader. ”Det är anonyma hatare på nätet som uttrycker sin vrede på Flashback eller i anonyma hat- och hotmejl. Det är etablerade skribenter som uttrycker misogyna, antifeministiska åsikter i ledare eller krönikor. Och alla de som förnekar orättvisorna, som hävdar att ”patriarkatet är en feministisk floskel”, och tycker att feministerna har ”gått för långt”, ”gnäller” eller ”gör sig själva till offer”. I samband med att jag läste det bloggade jag om kvotering varpå en jämställdist hörde av sig till mig på Twitter och sällan har väl någon haft så dålig tajming som honom? Ber om ursäkt för att jag var på dra åt helvete-humör men jag pallar faktiskt inte respektlösheten, den står mig upp i halsen. (Scrolla gärna igenom denna Storify om du vill få fakta om så kallat manshat.)

Jag har läst mängder av feministlitteratur det här året och ju mer jag läser desto mer inser jag hur länge kampen har pågått. Och hur långt vi har kvar. Inför Kvinnodagen på fredag när boken officiellt kommer ut känner jag en sorts förtvivlan som vägrar ge med sig. Jag vill gå gata upp och gata ner och protestera mot orättvisorna och hatet men jag kommer sitta på jobbet framför en dator. Det frustrerar mig så.

Uppdrag granskning var en ögonöppnare för många och den här boken är en perfekt förlängning av det. Men vad gör vi åt det? Sveland citerar terapeuten och författaren Hanna Olsson som minns kvinnorörelsen på 70-talet:

”Jag trodde på riktigt att de flesta var goda och att det som var ont handlade om okunskap. Jag trodde på riktigt att om människor bara fick veta hur det låg till med en del saker så skulle alla automatiskt vilja förändra det som var fel och orättvist. Nu vet jag att det inte alls är så, och det var en kunskap som det skulle ta många år för mig att ta till mig. De ville inte alls höra. De ville inte att vi skulle berätta.”

Var ses vi på fredag?

Nyare inlägg »

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑