Vänta, jag ska bara smälta att en herre i kommentarerna till Sofias inlägg tyckte att den kvinnliga motsvarigheten till gubbslem var varfitta…
Så! Var var vi? Just det, utrota alla män!
Wow vilken bok! Och vilket intro av Sara Stridsberg sen! Aldrig någonsin har jag varit så uppspelt efter ett förord! Jag flydde bokstavligen hem från biblioteket i Gamla stan med en kopp varm vit choklad i handen, via ICA där jag plockade på mig lite ärtsoppa för att slippa slösa tid på att laga mat, och slängde sen i mig alla orden så fort som bara möjligt.
Sen ville jag direkt läsa om den. Så.
Humorn! Jag älskar tanken på att den här boken kom ut i Kvinnorummet-tider. 1967. Ändå vågar hon. Såhär börjar den:
”Livet i det här samhället är – i bästa fall – skittråkigt, och ingen aspekt av det är överhuvudtaget relevant för kvinnor. För civiliserade, ansvarstagande, spänningssökande kvinnor återstår bara att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet, införa total automatisering, och förstöra det manliga könet.”
Haha! Jag är ledsen men det här är humor – det här är payback – för hur kvinnan under århundraden blivit tilltalad av de stora tänkarna, av männen. Aristoteles beskrev kvinnan som ”en ofullkomlig varelse, ett slags deformitet”, Rousseau bredde på med att vi är ”roten till civilisationens fördärv”. Stridsberg kallar dem för ”en hoper löjliga lögnaktiga karlar som har ljugit oss fulla med skit”.
Stanna upp där och ta in det. Alla år av förminskande. Svindlande.
Valerie balanserar hela tiden på gränsen mellan galen och geni.
”Han knullar kvinnor han föraktar, vilken snedtandad hagga som helst, och dessutom betalar han för möjligheten. Varför? Lätta på det fysiska trycket är inte svaret, till det duger onani. Inte heller är det för att tillfredsställa egot. Det förklarar nämligen inte att han knullar barn och lik.”
OH, NO, SHE DIDN’T!
”Han försöker övertyga sig själv och kvinnan (han lyckas bäst i att övertyga kvinnorna) om att kvinnans uppgift är att föda och uppfostra barn och att lugna, trösta och peppa det manliga egot; att hennes funktion är sådan att den gör henne utbytbar mot alla andra kvinnor. I själva verket är kvinnors uppgift att leka, att relatera till och älska andra människor, att vara sig själva, ersättliga av ingen. Mannens uppgift är att producera sperma. I dag har vi spermabanker.”
SNAP!
Jag förstår att det provocerar. Men mellan raderna, nej, det är inte menat att allt ska tolkas bokstavligt, lugna ner dig för fan, finns det sanningar att hämta som vänder uppåner på livet som jag ser det. Det är mycket vansinnigt men lika tänkvärt för det. En slags upprättelse för det andra könet.
”Det finns ingen anledning till att ett samhälle som består av rationella, fullständiga varelser i stånd att känna empati och utan naturliga orsaker att konkurrera skulle ha vare sig regering, lagar eller ledare.”
Jag blir alldeles tagen. Läs den.