Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: feminism (sida 1 av 4)

Det var på tiden att feminismen fick höra att den inte gör tillräckligt!

På julfesten med jobbet för några veckor sedan fick jag höra av en kollega att feminister inte gör tillräckligt för könsstympade kvinnor i andra länder. Han tyckte att de behövde göra mer! Jag frågade vilka han tror det är som jobbar för dessa kvinnors rättigheter och, om han nu brinner för frågan, vad han själv gör för att hjälpa dessa kvinnor? 

Han berättade att han varit engagerad i den här frågan sedan tidigt 90-tal och under åren besökt flera av kvinnorna i de länder där dessa övergrepp fortfarande pågår och hört fasansfulla berättelser… nej, det är klart att han inte sa så. ”Vad jag gör?” Han valde en problemformulering som inte ligger honom tillräckligt nära hjärtat för att faktiskt bidra med en lösning som ett sätt att uttrycka att han som svensk vit man känner sig trött på att bli attackerad av feminismen.

För vi är väl jämställda nu? Sluta tjata!

Inför julfesten var det, traditionsenligt, flera tidningar som listade vad man bör undvika att säga och göra bland berusade kollegor, bland annat i tidningen Metro. Jag är osäker på om könsstympade kvinnor var ett av samtalsämnena som togs upp (tips, lägg till?) men i en krönika där i skriver Lisa Magnusson nu att ”ett av de största feministiska missförstånden är att det är glassigt att vara man, för det är det inte”.

Metro

Feminismen måste fatta att ”vita män” inte alltid har mer makt

Läs gärna!

Det finns statistik som både pekar på att mäns våld mot kvinnor och mäns löner jämfört med kvinnors är ett stort problem, liksom att ett högt antal självmord bland män och dåliga betyg hos pojkar är det. Läs exempelvis På tal om kvinnor och män, en lathund om jämställdhet (2016). Skolan och föräldrar har lika mycket ett ansvar att lära pojkar att plugga som att inte tafsa på tjejer och kalla dem för hora. 

Jag vågar påstå att det här är problem som feminismen redan belyser. 

Mängden statistik är det inget fel på. Det vi saknar är vilja. Och kanske mod. För lika säkert som att feminismen grundar sig på statistik, lika säkert bemöts potentiella lösningar ofta av hån. Särskilt när förslagen kommer från kvinnor som innebär att män, men egentligen alla, behöver tänka om, tänka nytt. Hörde jag feministisk snöskottning?

Självklart kan och ska feminismen inkludera alla så det vore intressant att höra vad männen själva vill börja någonstans. Förslagsvis med att erkänna feminismen, smiley! Närå! Kanske genom att prata? Genom att visa känslor. Genom att hjälpa andra. Genom att säga ifrån. Genom att lyssna. Genom att lyfta andra än vita män. För givetvis är det upp till feminismen att sopa rent och bädda skönt så att mannen känner sig välkommen in i kampen.

Kan vi ha högre krav på män än att de förväntas bli fascister om de inte känner sig inkluderade av feminismen? 

Jag minns första gången jag läste Under det rosa täcket. Klarade bara av två sidor för jag blev så oerhört provocerad av problemställningen. Eller den obefintliga problemställningen, i mina ögon. När jag några år senare plockade upp den igen, med feministglasögonen på, förstod jag precis vad Nina Björk menade. Men de glasögonen fick jag upp på näsan först när jag själv var redo. Viktigt att notera att feminister inte alltid håller med andra feminister, och att det är okej, samt att alla inte alltid är redo att bli, eller ens kalla sig, feminister.

Ett sätt att inkluderas i feminismen – för det är ju inte en grupp med kvinnor som ses regelbundet och stickar tillsammans vi pratar om – är att själv söka kunskap, om exempelvis problematiken med mansrollen. Vi feminister som är boknördar har mängder med tips redo, det är bara att fråga! Börja exempelvis med Med uppenbar känsla för stil : Ett reportage om manlighet och Det otäcka könet : en bok om manlighet

Senare under kvällen på julfesten stötte jag ihop med min kollega igen. Vi jobbar ihop i olika projekt och trivs väldigt bra tillsammans. Han sa att det var coolt att jag vågade stå upp för mina värderingar och säga ifrån. Och det är faktiskt inte en ovanlig reaktion. För jag var inte fientlig, jag diskuterade bara. Så här i efterhand känns det ändå skönt att han inte blev typ fascist!

Oavsett om vi har olika feministiska inriktningar kanske vi kan vara överens om att ha högre förväntningar på män än så? Det känns lite… ofeministiskt.

Feminismen är numera en mansfråga

Stå i bredd

Först av allt. Tack! Tack alla kvinnor, så här på kvinnodagen den 8 mars! Ni gör mig tårögd av stolthet.

I morse blev jag så glad när jag läste i Metro att feminismen inte längre behövs då Sverige är världens mest jämställda land. Hurra!

Visserligen stämmer inte den bilden, på något sätt, vi har väl halkat ner till en fjärdeplats (?), men tjejen som sa det är nog övertygad om att det verkligen är så. Kanske för att hon har lärt sig att förtränga allt det våld, lidande och orättvisor som kvinnor dagligen utsätts för? Eller kanske för att hon menar att kvinnorna har gjort sitt jobb i kvinnofrågan?

Feminismen har gått och blivit en mansfråga!

Kvinnor har under det senaste, säg århundradet, gjort ett gediget förarbete, belyst problematiken och pekat med hela handen för att synliggöra vad som inte är jämställt. Nu är det upp till er män att fullfölja, utföra och förverkliga.

Ni, inte vi, kan (och behöver) börja tänka genusmedvetet i alla tänkbara situationer, hjälpa till hemma, ta pappaledigt, anställa kvinnliga chefer, forska om kvinnosjukdomar, höja kvinnors löner, rösta feministiskt, använda kondom, jobba med barn och sluta bete er sexistiskt. Använd inte vårt kön som en svordom, det är till för att hyllas. Och det här är extra viktigt. Sluta våldta, sluta mörda och sluta hota journalister.

Ni, inte vi, har möjlighet att förändra världen vi lever i tillsammans. Majoriteten av det våld, lidande och orättvisor vi dagligen läser om i Metro utförs nämligen av er män. Inte alla män. Men alla kvinnor påverkas. Nu är det upp till er att förhindra att historien upprepar sig. Kampen fortsätter, förtrycket ska krossas!

Varsågoda! (Lämnar över, knuten näve-emoji)

Hur många minns suffragetterna från historieboken i skolan?

Rakt!

Än är det några år kvar innan vi kan fira 100 år av kvinnlig rösträtt i Sverige men börja förfesta redan nu genom att läsa Kvinnors kamp provocerar ständigt som snabbt summerar kvinnokampen och det motstånd den mött – och möter än i dag.

Det borde vara obligatorisk för alla skolbarn att få lära sig att kvinnor i alla tider har blivit pissade på, och till och med dött, för att få samma grundläggande rättigheter som män. Så bra utgångsläge för diskussion!

När prinsessor behöver säga fuck för att vi ska fatta

Mer antisexism och antirasism på FCKH8.

Monica

Oerhört viktigt tal av Monica Lewinsky! När hon som 22-åring blev förälskad i sin chef tvingade FBI fram en rapport om deras förhållande som sen lades ut på nätet.

När hon hängdes ut på internet och blev kallad de ord vi har för vana att kalla kvinnor som har sex var det innan Google, Facebook och Twitter ens var uppfunna. Men det påverkade hela hennes liv då och det påverkar henne, och andra kvinnor, nu.

Lyssna!

Ingenting är som det ska. Fatta!

klart

Fatta tar upp några verkligt viktiga poänger i inlägget Hur skulle det se ut om alla fattat vem som bär ansvaret för sexualbrott? Det är inte upp till kvinnor att förebygga våldtäkt genom att dricka mindre, lära sig självförsvar eller klä sig annorlunda. Det är enbart mannens ansvar. Så varför fokuserar vi på offret istället för på förövaren?

Jag diskuterade just denna vinkling med polisen på Twitter för något år sedan och bloggade om det i inlägget Fokusera på de som våldtar så kan vi andra dansa nakna om vi vill. Men jag tror aldrig att jag nämnde samtalet som jag hade med min bästa killkompis efter? Det som slutade med att jag skrek åt honom i telefon.

klart

Jag försökte förklara för honom hur det känns att växa upp i ett samhälle som ser kvinnor som blivande våldtäktsoffer. Att den här typen av kommunikation riktar sig mot mig för att jag, och inte min blivande förövare, förväntas förebygga våldtäkten. Hur mycket kvinnors liv begränsas av det. Han lyssnade på allt jag sa men landade ändå i att det är bättre som det är nu. Enligt honom skulle en omvänd kommunikation innebära att alla män pekades ut som potentiella våldtäktsmän och det ville inte han bli. Det skulle vara värre, tyckte han.

Det var då jag började skrika.

För mig är det väldigt logiskt men det samtalet visar i alla fall mig hur viktigt det är att Fatta uppmärksammar den här frågan. För vi lär oss det inte i skolan, vi lär oss det inte i tidningar, serier eller i sociala medier. Inte ens från polisen och absolut inte i rättssalen. Har du riktig otur så fattar inte ens din bästa kompis.

Vi lär oss bli män genom att lära oss att inte vara som kvinnor

Myset.

Jag måste ha gått förbi hyllan där Stephan Mendel-Enks Med uppenbar känsla för stil stod hundratals gånger när jag jobbade på Pocket shop utan att fatta hur stor den här lilla boken är. Nu är jag väldigt glad över att ha läst den och rekommenderar den till alla! Den handlar främst om manlighet, något jag försöker förstå mig på. Här kommer flertalet tänkvärda citat:

”Att det inte enbart är enkelt att tillhöra en priviligerad grupp är något alla som har makt förr eller senare upptäcker.”

”På samma sätt som mycket av det män gör inte hade ansetts så fantastiskt om det utförts av en kvinna, så hade det heller inte ansetts så allvarligt eller farligt om en kvinna gjort det.” (Charles Manson är världens mest kända massmördare trots att de berömda morden i Los Angeles 1969 begicks av kvinnor.)

”Könet är alltid viktigare än själva handlingen. Ingen tror att något som tjejer sysslar med kommer utgöra en fara för någon annan än dem själva. Däremot är varje manligt snedsteg ett tecken på det stora, farliga mörker alla män antas ha inom sig.”

”Vad de missar är att synen på alla män som potentiella våldtäktsmän, mördare, dårar samtidigt är den viktigaste beståndsdelen i vår maktställning. Makt är sällan någonting man behöver erövra. Man får den genom att andra lämnar över sin.”

”Frågan de ställer är alltså varför alla män ska få skit för något som bara ett litet fåtal gör. Det finns flera svar. Ett är att man kan delta i ett förtryck på två sätt. Aktivt och passivt. // Men det enklaste svaret på frågan är ändå: för att vi alla drar nytta av det. Så länge omvärlden utgår från att alla män är livsfarliga kan vi tryggt promenera genom stadens parker om nätterna utan en tanke på hur vi beter oss, medan kvinnorna tvingas överväga varje steg. Vi kan lika lugnt lyfta vår högre lön och ta precis så mycket ansvar för våra barn som vi känner för eftersom vi vet att ingen kommer våga göra motstånd på allvar. Vi kan räkna med att våra intressen tas på större allvar än kvinnors, att vår kropp kommer förbli vår ensak, att vi inte kommer att förlora jobbet när vi blir medelålders för att vi börjar bli småfeta.”

”Vi kan njuta av de privilegier deras kriminella handlingar ger oss och ändå kalla oss ”schyssta killar”.”

”Livet igenom kämpar män för att trycka ner och förakta allt som kan uppfattas som feminint omkring dem. Vid sidan av kvinnor är manliga homosexuella ett av de vanligaste offren för det manliga våldet.”

”I varje sammanhang står kvinnligheten för precis de egenskaper mannen inte vill veta av hos sig själv.”

”Åldershetsen pågår ständigt, den hålls igång av män i alla åldrar, ur alla klasser. Men den man som verkligen tar konsekvenserna av den, allt snack om hur oestetisk kvinnors åldrande är, av de självklara utsagorna om att de bara ”går utför efter 20″ och upptäcks med datorn fulladdad av bilder på nakna 12-åringar blir genast väldigt ensam. Och de som fortfarande ser sig som företrädare för den goda manligheten kan lugnt lyssna på nyheten om kollegan som avslöjats som pedofil, lägga en ny stek på grillen, skaka på huvudet och säga: Fy fan alltså. Dödsstraff på sånt.”

”Den som lyssnar på och tar konsekvenserna av de signaler som manligheten sänder ut kommer att bli ensam, isolerad och avskydd. Men han har haft stöd och hjälp av manssamhället hela vägen fram till avslöjandet.”

”Flera svenska debattörer, såväl manliga som kvinnliga, menar att man kan säga vad man vill om svenska män, de är ända bättre än män i resten av världen. I Spanien är de macho, i USA är de krigiska, i Iran är de fullkomligt skogstokiga. Allt kommer sig av att FN 1995 utnämnde Sverige till världens mest jämställda land. Av det har någon dragit den helt bindgalna slutsatsen att svenska män därmed är jämställdast i världen. Om man nu överhuvudtaget går med på att se jämställdhet som något man kan tävla i borde den enda möjliga slutsatsen av utnämningen vara att den främst gäller svenska kvinnor. Arbetet som lett fram till den har väl knappats letts av män.”

”Precis som det tröttsamma viftandet med ”världens mest jämställda land”-utnämningen, är utvecklingsoptimismen ett mycket effektivt vapen för att tysta, eller åtminstone väsentligt dämpa, all kritik mot män, manlighet och könssamhälle. Idén är så vedertagen att nästan alla som ger sig in i debatten verkar känna sig tvungna att avsluta sina inlägg med överslätande fraser som ”men man ska inte klaga, det blir ju trots allt bättre hela tiden.”

Sverige har nu halkat ner till världens fjärde mest jämställda land.

Det allra bästa för de allra flesta

Kvällsbukett till sovrummet.

När jag läser om hur extrem feminismen är, enligt vissa, påminns jag om att veganism uppfattas på precis samma sätt. Som något fullkomligt obegripligt, nästan galet, omöjligt att leva upp till, det är ju bra som det är, var nöjd så. (Det är nästan lika märkligt som att rasism skylls på antirasisterna.)

Båda ismerna kämpar för andras rättigheter, efter att i åratal ha blivit förtryckta, och förklaras enklast i de böcker som kommer ut med jämna mellanrum. Som Äta Djur av Jonathan Safran Foer. Eller Backlash av Susan Faludi. De har också gemensamt att de, på alla sätt och vis, är den bästa lösningen för de allra flesta – män, kvinnor och djur. Och miljön förstås, som visat sig vara så viktig för så många!

Det är lätt att ifrågasätta veganism och feminism, för det är inte normen. Vi får inte lära oss det i skolan, kanske inte ens av våra föräldrar, snarare är det något vi själva måste försöka komma fram till. När jag läste Under det rosa täcket första gången var jag inte alls redo. Tvärtom blev jag oerhört provocerad över att Nina Björk hakade upp sig på detaljer och gav henne inte en chans att få berätta klart, om helheten. Det tog några år. Och det fick ta några år. Sen satt genusglasögonen fast.

Från mitt perspektiv är det de som inte kan rucka på sina normer som är de extrema. Som vägrar ändra på sig. Det är djurindustrin som är extrem. Som vägrar ändra på sig. De som eftersträvar valfrihet, jagfrihet, kommer kanske aldrig att förstå det. De kommer fortsätta att servera hamburgare på köttfria dagar utan att inse hur fullkomligt obegripligt, nästan galet, det är. Jag har några boktips om det behövs!

Vår kamp

Rösta på Soraya på söndag i EU-valet. Inte för att jag säger det utan för att du själv kommer vilja det när du har sett klippet ovan och läst igenom vad hon skriver på Twitter, dagligen.

Du kommer vilja rösta redan i morgon och det kan du göra på närmaste bibliotek, även fast du glömt eller tappat bort röstkortet. De skriver ut ett nytt så länge du har med legitimation. Jag kunde inte hålla mig så min röst är redan räknad och det är jag stolt över, dagligen.

Det är nu 100 000 fler som har förtidsröstat i år, jämfört med 2010. Aldrig någonsin har politik känts såhär! Tack FI, tack Soraya! Och grattis alla mammor, mormödrar och farmödrar på söndag, det här är för er kamp! Vår kamp.

Litteraturkärlek

Strunta i det jag sa om att jag ska läsa klassiker det här året. Det går inte, jag inspireras inte. Istället läser jag nu Susan Faludis Backlash hemma hos min kille och Den amerikanska mardrömmen när jag är hemma hos mig. Kroppen och själen är så nöjd!

Fick precis ett mms från min kusin (som jag gav mängder av tips till när vi hängde i soffan förra veckan) på alla böcker hon beställt hem. Bland annat Det andra könet som jag gav bort i 1-års present till en fin väns tjej. Det går bra att börja precis närsomhelst men vänta inte för länge.

Äldre inlägg

© 2018 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑