Tulpaner som blir finare med åldern.

Rent praktiskt skulle jag kunna starta alla blogginlägg med ”I senaste avsnittet av Girls” för det händer alltid något där som jag vill kommentera och utveckla. Nu senast, fortsätt inte läsa om du inte har sett det avsnittet men planerar att göra det, såklart du gör, hoppa till nästa stycke istället, jag varnade dig, våldtog Adam sin flickvän. Alternativt finns det ett annat namn för att förnedra och stoppa in sin kuk i någon som litar på en och som efteråt upprepar att det inte alls kändes bra.

Michelle Haimoff skriver att Girls har öppnat hennes ögon för den våldtäktskultur vi lever i. Att se Hannah gå runt BH-lös med sin kompis nätlinne på sig inne på Duane Reade jämför hon med att se på när ett blöjbarn springer mot poolkanten med två saxar i händerna. En ganska obekväm jämförelse. Men i det New York där Girls huserar behöver de inte vara rädda för sexuellt våld. Där äger de gatorna precis lika mycket som någon annan.

Jag hade precis läst det inlägget i går morse när såg jag en tweet från polisen i Söderort där de upplyste om Nattknappen dit en kan ringa sena helgkvällar för att känna sig trygg på väg hem. Så jag tog mig friheten att justera den lite.

Det är ingen kritik till initiativet i sig, det är en kritik till att samhället är uppbyggt kring att kvinnan ska anpassa sig till att mannen inte behöver stå till svars för det våld han begår. Jag har spenderat hela mitt liv – från det att jag gick i lågstadiet fram till i dag – med att vänta på att någon ska överfalla mig. Det är kanske inte något killar funderar särskilt ofta på men som kvinna är jag illa ute så fort det mörknar, jag hör hur mina kollegor säger att de aldrig skulle ut och jogga kvällstid för de inte vågar till exempel, och det är något som ständigt begränsar vår vardag. Varje dag. Att några få män får alla kvinnor att oroligt se sig om.

Statistiken säger något annat. Även om vi sen barnsben har fått höra att någon kommer hoppa fram bakom en buske så sker de flesta överfallen och våldtäkterna i hemmet. Två tredjedelar känner förövaren. Ändå läggs det resurser på att utbilda kvinnor i självförsvar, att tipsa varandra om att hålla nyckeln som ett dolt vapen eller som i det här fallet, att ringa någon som stöd. För att gå hem till sig. Det är inte klokt. Givetvis är de ännu galnare i USA där det nu pratas om att utrusta kvinnor med pistol för att de ska känna sig trygga.

Amat Levin tar i inlägget Hur får vi män att sluta våldta (missa inte uppföljningen) upp ett exempel som påverkade mig enormt och som jag också hade i bakhuvudet i går. I klippet ovan försöker den politiska strategen Zerlina Maxwell förklara varför hon inte vill att en man ska berätta för henne vad hon ska ha på sig, vad hon ska dricka eller att hon behöver en pistol för att skydda sig. Vinkeln är helt fel, vi måste fokusera på att få män att sluta våldta, säger hon. Men de är kriminella, de bryr sig inte, hävdar Sean Hannity varpå Zerlina påpekar att de varken är ansiktslösa eller namnlösa och att kvinnan ofta känner och litar på sin förövare.

Som i det hemliga exemplet ovan.

Hon nämner organisationen Men Can Stop Rape och det är sådana kontaktuppgifter jag vill att polisen delar ut inför helgen, riktade till männen. Hon delar även med sig av 5 tips om hur vi kan lära män att inte våldta. Så enkelt egentligen. Min poäng är alltså att fokusera energin och resurserna där de behövs, på unga killar och på män, inte på kvinnorna – för det är inte vårt problem. Män är trots allt inte mer djur än någon annan så försök inte ens smutskasta andra arter genom att påstå det.