I hold the keys to the prison that is my mind. Peppen inför säsong 3 av Girls skvallrar lite om att det är årets bästa serie, lucka 14 i bloggkalendern. Å andra sidan har Homeland bara växt och växt, så mycket till och med att jag stod upp i soffan under senaste avsnittet. Jag vill även buga och knixa med benen inför i princip alla SVTs serier som gång på gång håller världsklass. ”Livet på operan” var verkligen en kär favorit! Orange is the new black är ju också jäkligt bra, det går inte att bara välja en!
Jag tvivlar dock på att vi kommer se klart Breaking bad. Vilken serie tycker du var bäst i år? Har du något tips?
Rent praktiskt skulle jag kunna starta alla blogginlägg med ”I senaste avsnittet av Girls” för det händer alltid något där som jag vill kommentera och utveckla. Nu senast, fortsätt inte läsa om du inte har sett det avsnittet men planerar att göra det, såklart du gör, hoppa till nästa stycke istället, jag varnade dig, våldtog Adam sin flickvän. Alternativt finns det ett annat namn för att förnedra och stoppa in sin kuk i någon som litar på en och som efteråt upprepar att det inte alls kändes bra.
Michelle Haimoff skriver att Girls har öppnat hennes ögon för den våldtäktskultur vi lever i. Att se Hannah gå runt BH-lös med sin kompis nätlinne på sig inne på Duane Reade jämför hon med att se på när ett blöjbarn springer mot poolkanten med två saxar i händerna. En ganska obekväm jämförelse. Men i det New York där Girls huserar behöver de inte vara rädda för sexuellt våld. Där äger de gatorna precis lika mycket som någon annan.
Jag hade precis läst det inlägget i går morse när såg jag en tweet från polisen i Söderort där de upplyste om Nattknappen dit en kan ringa sena helgkvällar för att känna sig trygg på väg hem. Så jag tog mig friheten att justera den lite.
“@ocsoderort Ring 020-446666 för stöd om du känner dig otrygg ute i stockholmsnatten.” Alternativt vill slå ner och våldta någon. Sök hjälp!
Det är ingen kritik till initiativet i sig, det är en kritik till att samhället är uppbyggt kring att kvinnan ska anpassa sig till att mannen inte behöver stå till svars för det våld han begår. Jag har spenderat hela mitt liv – från det att jag gick i lågstadiet fram till i dag – med att vänta på att någon ska överfalla mig. Det är kanske inte något killar funderar särskilt ofta på men som kvinna är jag illa ute så fort det mörknar, jag hör hur mina kollegor säger att de aldrig skulle ut och jogga kvällstid för de inte vågar till exempel, och det är något som ständigt begränsar vår vardag. Varje dag. Att några få män får alla kvinnor att oroligt se sig om.
Statistiken säger något annat. Även om vi sen barnsben har fått höra att någon kommer hoppa fram bakom en buske så sker de flesta överfallen och våldtäkterna i hemmet. Två tredjedelar känner förövaren. Ändå läggs det resurser på att utbilda kvinnor i självförsvar, att tipsa varandra om att hålla nyckeln som ett dolt vapen eller som i det här fallet, att ringa någon som stöd. För att gå hem till sig. Det är inte klokt. Givetvis är de ännu galnare i USA där det nu pratas om att utrusta kvinnor med pistol för att de ska känna sig trygga.
Amat Levin tar i inlägget Hur får vi män att sluta våldta (missa inte uppföljningen) upp ett exempel som påverkade mig enormt och som jag också hade i bakhuvudet i går. I klippet ovan försöker den politiska strategen Zerlina Maxwell förklara varför hon inte vill att en man ska berätta för henne vad hon ska ha på sig, vad hon ska dricka eller att hon behöver en pistol för att skydda sig. Vinkeln är helt fel, vi måste fokusera på att få män att sluta våldta, säger hon. Men de är kriminella, de bryr sig inte, hävdar Sean Hannity varpå Zerlina påpekar att de varken är ansiktslösa eller namnlösa och att kvinnan ofta känner och litar på sin förövare.
Som i det hemliga exemplet ovan.
Hon nämner organisationen Men Can Stop Rape och det är sådana kontaktuppgifter jag vill att polisen delar ut inför helgen, riktade till männen. Hon delar även med sig av 5 tips om hur vi kan lära män att inte våldta. Så enkelt egentligen. Min poäng är alltså att fokusera energin och resurserna där de behövs, på unga killar och på män, inte på kvinnorna – för det är inte vårt problem. Män är trots allt inte mer djur än någon annan så försök inte ens smutskasta andra arter genom att påstå det.
Jag gillar hur Hannah i senaste avsnittet av Girls klappar killen hon delar kyrkogård med på axeln när han har kommit mellan hennes lår. Duktig ponke! Det är så symboliskt.
Efter att ha spenderat helgen med att titta på två säsonger av The L Word är jag van vid att båda parter kommer, att båda använder mun och fingrar för att tillfredsställa den andra, att delad glädje är dubbel glädje.
Hur kommer det sig att det inte är lika självklart för killar?
Fint att Rosanna Arquette är med i båda serierna för övrigt. Låten som spelas när Hannah säger att hon måste lufttorka trosorna är utmärkta Silver lining av Rilo Kiley.
DANES: Girls is kind of a pejorative word now, and I think even with the fact that it’s called Girls and the title is in all caps and gobbles up the entire screen, you kind of reclaim it. I feel like the topic of feminism has gone out of vogue because there’s this idea that any inequality that has ever existed is now finally resolved and we should all just be cool. But it’s so important that we become engaged in that conversation again.
DUNHAM: I feel exactly like that—where people are kind of like, ”Our moms handled this, and we really have nothing to complain about anymore.” It’s amazing how not true that is, and yet I feel like every time I make a claim of misogyny, I always sort of apologize for it first, which is itself not very feminist. I’m always like, ”I’m sorry to be the girl who wants to talk about feminism, but that person is sexist.” So the idea that the feminism conversation could be cool again and not just feel like some granola BS is so exciting to me. It is really funny how even cool chicks are sort of like, ”Our moms covered the feminism thing and now we’re living in a post-that world,” when that just isn’t true.
Jag älskade verkligen Barbie när jag växte upp och lyfte nyfiket på den svallande rosa klänningen med självlysande stjärnor på och hittade där ett par stenhårda bröst och en getingmidja, som fortfarande än i dag är helt olik min egen kropp.
Under bästa sändningstid genom hela tonåren slog vi oss ner framför teven i tid för att höra introt till Baywatch där Pamela Anderson och Erika Eleniak sprang längs stränderna med precis samma smala getingmidjor, enorma bröst och det blonderade håret sådär sexigt rufsigt (som det blir av att dyka ner i vattnet efter drunknande människor dagarna i ända).
Även om jag och mina tjejkompisar inte läste Playboy så visste alla hur det hörde ihop – dessa kvinnors kroppar justerades med hjälp av olika medicinska ingrepp för att exponeras nakna i tidningar för män. Det är jävligt fucked up att låta unga tjejer växa upp med de idealen – tillsammans med alla tips och råd i veckotidningarna om hur vi borde vara – och reklamens råd om hur vi borde se ut.
Fucked. Up.
I går såg jag det senaste avsnittet av Girls, S02E05, och kunde äntligen läsa artikeln i Jezebel som både Nina och Sanna tipsat om. Rubriken lyder What Kind of Guy Does a Girl Who Looks Like Lena Dunham ‘Deserve’? och är en replik till de kommentarer från manliga recensenter som dykt upp efter avsnittet där hon, utan att säga för mycket, njuter av sex med en otroligt stilig karl och inte ber om ursäkt för sin nakna kropp, även när de spelar nakenpingis. Det handlar i grunden om att kvinnor fortfarande har ett värde i hur vackra de är och att de får vad de ”förtjänar” baserat på sitt utseende – allt annat ses helt enkelt som overkligt. Läs när du sett ikapp avsnitten!
Kvinnors kroppar ser för det mesta inte ut som Barbies och det är förlösande skönt att se det med egna ögon på bästa sändningstid. Vetskapen om att andra får växa upp med Girls istället för Baywatch gör mig ofattbart lycklig! Lena Dunhams inställning till Hannahs kropp får mig att vilja gå runt naken jämt och bara njuta av den. Det går inte att nog hylla en person som får en att känna så.
Avslutade torsdagskvällen med att upptäcka att jag provat en likadan klänning som den Hannah har på sig i S01E09 av Girls redan 2011 och börjar fredagen med att läsa tidningen Fokus i badet. (Ungefär så kulturell kände jag mig även häromdan när både Stockholm läser och TPB AFK började följa mig på Twitter.)
Höll på att smälla av i går när jag upptäckte att det blir som jag önskade, Anita Sarkeesian kommer till The Conference i höst! Helt otroligt! Bara tanken på att det kommer finnas en liten chans att få växla några ord med henne gör mig helt vimmelkantig (och på tal om kvinnor i tevespel så tar Fragzone upp det i sitt tredje avsnitt).
Marie och jag tog i veckan ett gemensamt ekonomiskt beslut om att inte åka upp till Umeå för att se AC4 vilket knäcker mig lite. Även om Breakout är den längsta punklåten någonsin, harkel, så låter allt material som dykt upp på www såhär långt riktigt bra! (Försöker locka dem till Stockholm istället!)
Avslutningsvis så gillar jag verkligen Camilla Björkbom på Djurens rätt, hon skriver alltid träffsäkert och sakligt, även när det handlar om att folk äter hästar. (Vill även hinna hylla Giphy som samlar giffar på www, här är några på Ryan Gosling till exempel.)
Girls! Jag är så kär i den serien att jag för mitt liv inte vill sova nu men jag måste göra det för annars orkar jag inte fungera tillräckligt i morgon för att ta mig till jobbet och utföra mitt arbete i en godtagbar takt innan det är dags att ta mig hem på kvällen och fortsätta se på Girls.
I går kväll firade vi Helena genom att kalasa på minimandelfrikadellburgare och minimilkshakes samt sjunga hemmakaraeoke och dansa oss svettiga! Fler bilder på Instagram! När jag kom hem från födelsedagsfirandet satte jag genast på första avsnittet av Girls på SVT Play och blev riktigt förtjust!
Om jag varken laddar ner eller vill investera i en box, hur kan jag då se fler avsnitt på en gång?