Fatta tar upp några verkligt viktiga poänger i inlägget Hur skulle det se ut om alla fattat vem som bär ansvaret för sexualbrott? Det är inte upp till kvinnor att förebygga våldtäkt genom att dricka mindre, lära sig självförsvar eller klä sig annorlunda. Det är enbart mannens ansvar. Så varför fokuserar vi på offret istället för på förövaren?
Jag diskuterade just denna vinkling med polisen på Twitter för något år sedan och bloggade om det i inlägget Fokusera på de som våldtar så kan vi andra dansa nakna om vi vill. Men jag tror aldrig att jag nämnde samtalet som jag hade med min bästa killkompis efter? Det som slutade med att jag skrek åt honom i telefon.
Jag försökte förklara för honom hur det känns att växa upp i ett samhälle som ser kvinnor som blivande våldtäktsoffer. Att den här typen av kommunikation riktar sig mot mig för att jag, och inte min blivande förövare, förväntas förebygga våldtäkten. Hur mycket kvinnors liv begränsas av det. Han lyssnade på allt jag sa men landade ändå i att det är bättre som det är nu. Enligt honom skulle en omvänd kommunikation innebära att alla män pekades ut som potentiella våldtäktsmän och det ville inte han bli. Det skulle vara värre, tyckte han.
Det var då jag började skrika.
För mig är det väldigt logiskt men det samtalet visar i alla fall mig hur viktigt det är att Fatta uppmärksammar den här frågan. För vi lär oss det inte i skolan, vi lär oss det inte i tidningar, serier eller i sociala medier. Inte ens från polisen och absolut inte i rättssalen. Har du riktig otur så fattar inte ens din bästa kompis.
Har du helt missat vår tids mest tydliga exempel på våldtäktskultur så finns det ett inlägg som sammanfattar allt. Hur tragiskt det är för de unga männen som hade en sådan lovande framtid, hur mycket hat och hot den överfallna tjejen och hennes familj får utstå och hur media vid upprepade tillfällen våldtar henne igen.
Min mamma träffar väldigt många tjyvar och banditer i sitt arbete och ett gemensamt kännetecken för alla män som begått våldtäkt eller kvinnofridsbrott är att de gråter. Utan undantag. De gråter för att de tycker synd om sig själva. Utan undantag. En av killarna i rättssalen gråter mycket riktigt. Och media gråter ikapp.
Rent praktiskt skulle jag kunna starta alla blogginlägg med ”I senaste avsnittet av Girls” för det händer alltid något där som jag vill kommentera och utveckla. Nu senast, fortsätt inte läsa om du inte har sett det avsnittet men planerar att göra det, såklart du gör, hoppa till nästa stycke istället, jag varnade dig, våldtog Adam sin flickvän. Alternativt finns det ett annat namn för att förnedra och stoppa in sin kuk i någon som litar på en och som efteråt upprepar att det inte alls kändes bra.
Michelle Haimoff skriver att Girls har öppnat hennes ögon för den våldtäktskultur vi lever i. Att se Hannah gå runt BH-lös med sin kompis nätlinne på sig inne på Duane Reade jämför hon med att se på när ett blöjbarn springer mot poolkanten med två saxar i händerna. En ganska obekväm jämförelse. Men i det New York där Girls huserar behöver de inte vara rädda för sexuellt våld. Där äger de gatorna precis lika mycket som någon annan.
Jag hade precis läst det inlägget i går morse när såg jag en tweet från polisen i Söderort där de upplyste om Nattknappen dit en kan ringa sena helgkvällar för att känna sig trygg på väg hem. Så jag tog mig friheten att justera den lite.
“@ocsoderort Ring 020-446666 för stöd om du känner dig otrygg ute i stockholmsnatten.” Alternativt vill slå ner och våldta någon. Sök hjälp!
Det är ingen kritik till initiativet i sig, det är en kritik till att samhället är uppbyggt kring att kvinnan ska anpassa sig till att mannen inte behöver stå till svars för det våld han begår. Jag har spenderat hela mitt liv – från det att jag gick i lågstadiet fram till i dag – med att vänta på att någon ska överfalla mig. Det är kanske inte något killar funderar särskilt ofta på men som kvinna är jag illa ute så fort det mörknar, jag hör hur mina kollegor säger att de aldrig skulle ut och jogga kvällstid för de inte vågar till exempel, och det är något som ständigt begränsar vår vardag. Varje dag. Att några få män får alla kvinnor att oroligt se sig om.
Statistiken säger något annat. Även om vi sen barnsben har fått höra att någon kommer hoppa fram bakom en buske så sker de flesta överfallen och våldtäkterna i hemmet. Två tredjedelar känner förövaren. Ändå läggs det resurser på att utbilda kvinnor i självförsvar, att tipsa varandra om att hålla nyckeln som ett dolt vapen eller som i det här fallet, att ringa någon som stöd. För att gå hem till sig. Det är inte klokt. Givetvis är de ännu galnare i USA där det nu pratas om att utrusta kvinnor med pistol för att de ska känna sig trygga.
Amat Levin tar i inlägget Hur får vi män att sluta våldta (missa inte uppföljningen) upp ett exempel som påverkade mig enormt och som jag också hade i bakhuvudet i går. I klippet ovan försöker den politiska strategen Zerlina Maxwell förklara varför hon inte vill att en man ska berätta för henne vad hon ska ha på sig, vad hon ska dricka eller att hon behöver en pistol för att skydda sig. Vinkeln är helt fel, vi måste fokusera på att få män att sluta våldta, säger hon. Men de är kriminella, de bryr sig inte, hävdar Sean Hannity varpå Zerlina påpekar att de varken är ansiktslösa eller namnlösa och att kvinnan ofta känner och litar på sin förövare.
Som i det hemliga exemplet ovan.
Hon nämner organisationen Men Can Stop Rape och det är sådana kontaktuppgifter jag vill att polisen delar ut inför helgen, riktade till männen. Hon delar även med sig av 5 tips om hur vi kan lära män att inte våldta. Så enkelt egentligen. Min poäng är alltså att fokusera energin och resurserna där de behövs, på unga killar och på män, inte på kvinnorna – för det är inte vårt problem. Män är trots allt inte mer djur än någon annan så försök inte ens smutskasta andra arter genom att påstå det.