Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Månad: mars 2013 (sida 2 av 3)

”Bara genom att ta ställning förvandlar man sig från att vara människa till att bli mänsklig.”

Spring

It is obvious that the two offenders saw the victim as some one that could be treated as a thing. This is not about sex, it is about power and control. // When you hear the jokes being made during the crime, it is the purest contempt.

Henry Rollins.

Jag har ett oerhört starkt behov av att höra Steubenville kommenteras av män, varför vet jag inte. Kanske för att jag är trött på tystnaden, kanske för att jag enbart läser feministlitteratur och är besviken på män, kanske för att jag läser geniala texter av kvinnor.

Som när Katarina Wennstam i Fokus vänder på Solanas ”män är djur” till att vara ett direkt citat från våra rättssalar – inte ”fascistfeminister” – där våldtäktsmännen behandlas som om de inte kunde rå för sina instinkter att överfalla kvinnan, som att deras drivkraft inte var kontrollerbar. Djurisk nästan?

Respektlösheten för kvinnor just nu står mig upp i halsen. Kommentarer på krönikor som den Hanna skrev om att bli ofredad, kommentarer på Bianca Kronlöfs Youtube-video (hon läste Svelands Hatet innan hon gick igenom dem för att förbereda sig), kommentarer på Twitter om Steubenville, osv. Jag kräks om jag inte får någon typ av kuckelimuckmedicin i form av hopp.

So, how do you fix that?” skriver Rollins på sin blogg. ”I’m just shooting rubber bands at the night sky but here are a few ideas: Put women’s studies in high school on the curriculum, from war heroes to politicians, writers, speakers, activists, revolutionaries and let young people understand that women have been kicking ass in high threat conditions for ages and they are worthy of respect.

Precis så. Det känns faktiskt lite bättre.

Häromdan dök Steubenville replies upp, en sida som jag hoppas att vi kommer få se mer av, även i andra situationer, där du enkelt kan rekommendera den bästa artikeln som skrivits i ämnet till de som inte förstår sammanhanget, och i dagens DN läser jag den gamla chefredaktören Herbert Tingstens bevingade ord: ”Bara genom att ta ställning förvandlar man sig från att vara människa till att bli mänsklig.”

Är du också feminist? Hör av dig!

En livstid av livmodersavund

Så kärt. ❤

Jag läser Betty Friedans Den feminina mystiken som är samlingsnamnet för den där oförklarliga känslan som ingen riktigt kunde sätta fingret på under 40- och 50-talet när kvinnorna lämnade college för att bli hemmafruar. De levde precis så som media och männen förklarade att de skulle göra för att vara lyckliga – i välputsade hus med vitt staket ute i förorten, två barn i famnen och maten framdukad på bordet när karln kom hem från jobbet – men de drabbades ändå av en känsla av att något inte stod rätt till.

Mental bild: Betty Draper, säsong 1-2.

Idealet, som under den här tiden förstärktes av veckotidningarnas reportage  och råd – från att ha haft väldigt aktiva förebilder mitt i karriären – var att skaffa familj, inte jobb, efter utbildningen. Men sen då? Var verkligen tanken att de amerikanska kvinnorna skulle nöja sig med det, att deras enda uppgift i livet var att ta hand om hemmet och familjen, som de lyckliga damerna i reklamannonserna? Männen och samhället saknade helt respekt för kvinnorna som jämlikar när de vägrade dem rätten till ett stimulerande arbete och att genom det få träffa och lära känna nya människor.

Att världen endast hört talas om en Valerie Solanas är mycket märkligt.

Funderar på om mannen håller så hårt fast vid sin position i samhället för att han utan den skulle spendera hela livet med att känna att han inte åstadkommit något värdefullt på sin dödsbädd, till skillnad från kvinnan som är skapad för att föda barn. Freud, den göken, som för övrigt gav mig IG i psykologi för att jag inte trodde på hans strunt, pratade vitt och brett om penisavund men känn på det här istället. Livmodersavund.

Om våldtäktskultur

Har du helt missat vår tids mest tydliga exempel på våldtäktskultur så finns det ett inlägg som sammanfattar allt. Hur tragiskt det är för de unga männen som hade en sådan lovande framtid, hur mycket hat och hot den överfallna tjejen och hennes familj får utstå och hur media vid upprepade tillfällen våldtar henne igen.

Min mamma träffar väldigt många tjyvar och banditer i sitt arbete och ett gemensamt kännetecken för alla män som begått våldtäkt eller kvinnofridsbrott är att de gråter. Utan undantag. De gråter för att de tycker synd om sig själva. Utan undantag. En av killarna i rättssalen gråter mycket riktigt. Och media gråter ikapp.

Äntligen!

New York

Min ESTA-ansökan är godkänd och jag har bokat en lägenhet! Den ligger några kvarter från Union Square så jag har nära till de flesta tunnelbanelinjer (L går direkt till Bedford Avenue i Brooklyn) och det ligger en Whole Foods Market vid torget där jag kan köpa färsk frukt, nybakat bröd och juicer i alla tänkbara smaker att antingen förtära i parken eller ta med upp till Central Park eller ner till Brooklyn Bridge.

New York

Det är gångavstånd till min favoritrestaurang och jag har nära till skobutiker, Barnes & Noble, Sephora, Urban Outfitters och annan shopping. Jag kom på att nu när jag har tillgång till ett kök så kan jag ju faktiskt köpa  sparris och annat smarrigt från marknaden som är på helgerna på torget och även blommor att pryda min lilla lya med.

Peppen är ganska enorm just nu! Jag kan inte riktigt fatta att det är sant.

Travelhaj och Guide My Day

Stolt jurymedlem på #travelhack2013 den här helgen!

Det har varit en helt fantastiskt rolig helg! Jag vet inte vad jurymedlemmar vanligtvis ägnar sig åt men vi skämtade med varandra från första stund och har haft väldigt bra diskussioner och samtal ihop.

Travelhack är alltså ett 24-timmars hack som är menat att förbättra upplevelsen för tåg- och bussresenärer. Det var totalt 21 bidrag så det tog flera timmar att prata med alla men det var samtidigt riktigt lyxigt att få höra deras tankar och idéer. Tusen tack för det!

Dagens mindfuck: den radiostyrda heliumfyllda hajen som juryn leker med. #travelhack2013 z

Per hade med sig en heliumfylld, radiostyrd haj som jag genast döpte till Travelhaj som han använde för att tipsa deltagarna om presentationsteknik. Den var helt förtjusande att köra runt med uppe i vindsvåningen på Färgfabriken.

Vi ägnade dagen i dag åt att utse tre kategorivinnare och en grand master flash-vinnare. Andreas skämtade om att vi inte hade kommit fram till någon vinnare när klockan närmade sig ett och att juryn helt orelaterat skulle åka till Disrupt i San Fransisco som var förstapriset.

Molnen.

Min favorit från dag ett, alltså i går, är Guide My Day som är en tjänst som låter användarna skapa turer i alla möjliga kategorier till varandra och andra som vill upptäcka staden de besöker. Allt är så snyggt och smart att jag smäller av. Kartan, Instagram- och Foursquare-bilderna, gränssnittet, typsnittet, utskriften, Twitter-kontot och kopplingen till lokaltrafiken.

Framförallt blir jag väldigt sugen på att sätta igång och skapa en lista men det går ju inte eftersom jag inte har något Facebook-konto… Hör av er om ni kommer godkänna Twitter-login också!

Fokusera på de som våldtar så kan vi andra dansa nakna om vi vill

Tulpaner som blir finare med åldern.

Rent praktiskt skulle jag kunna starta alla blogginlägg med ”I senaste avsnittet av Girls” för det händer alltid något där som jag vill kommentera och utveckla. Nu senast, fortsätt inte läsa om du inte har sett det avsnittet men planerar att göra det, såklart du gör, hoppa till nästa stycke istället, jag varnade dig, våldtog Adam sin flickvän. Alternativt finns det ett annat namn för att förnedra och stoppa in sin kuk i någon som litar på en och som efteråt upprepar att det inte alls kändes bra.

Michelle Haimoff skriver att Girls har öppnat hennes ögon för den våldtäktskultur vi lever i. Att se Hannah gå runt BH-lös med sin kompis nätlinne på sig inne på Duane Reade jämför hon med att se på när ett blöjbarn springer mot poolkanten med två saxar i händerna. En ganska obekväm jämförelse. Men i det New York där Girls huserar behöver de inte vara rädda för sexuellt våld. Där äger de gatorna precis lika mycket som någon annan.

Jag hade precis läst det inlägget i går morse när såg jag en tweet från polisen i Söderort där de upplyste om Nattknappen dit en kan ringa sena helgkvällar för att känna sig trygg på väg hem. Så jag tog mig friheten att justera den lite.

Det är ingen kritik till initiativet i sig, det är en kritik till att samhället är uppbyggt kring att kvinnan ska anpassa sig till att mannen inte behöver stå till svars för det våld han begår. Jag har spenderat hela mitt liv – från det att jag gick i lågstadiet fram till i dag – med att vänta på att någon ska överfalla mig. Det är kanske inte något killar funderar särskilt ofta på men som kvinna är jag illa ute så fort det mörknar, jag hör hur mina kollegor säger att de aldrig skulle ut och jogga kvällstid för de inte vågar till exempel, och det är något som ständigt begränsar vår vardag. Varje dag. Att några få män får alla kvinnor att oroligt se sig om.

Statistiken säger något annat. Även om vi sen barnsben har fått höra att någon kommer hoppa fram bakom en buske så sker de flesta överfallen och våldtäkterna i hemmet. Två tredjedelar känner förövaren. Ändå läggs det resurser på att utbilda kvinnor i självförsvar, att tipsa varandra om att hålla nyckeln som ett dolt vapen eller som i det här fallet, att ringa någon som stöd. För att gå hem till sig. Det är inte klokt. Givetvis är de ännu galnare i USA där det nu pratas om att utrusta kvinnor med pistol för att de ska känna sig trygga.

Amat Levin tar i inlägget Hur får vi män att sluta våldta (missa inte uppföljningen) upp ett exempel som påverkade mig enormt och som jag också hade i bakhuvudet i går. I klippet ovan försöker den politiska strategen Zerlina Maxwell förklara varför hon inte vill att en man ska berätta för henne vad hon ska ha på sig, vad hon ska dricka eller att hon behöver en pistol för att skydda sig. Vinkeln är helt fel, vi måste fokusera på att få män att sluta våldta, säger hon. Men de är kriminella, de bryr sig inte, hävdar Sean Hannity varpå Zerlina påpekar att de varken är ansiktslösa eller namnlösa och att kvinnan ofta känner och litar på sin förövare.

Som i det hemliga exemplet ovan.

Hon nämner organisationen Men Can Stop Rape och det är sådana kontaktuppgifter jag vill att polisen delar ut inför helgen, riktade till männen. Hon delar även med sig av 5 tips om hur vi kan lära män att inte våldta. Så enkelt egentligen. Min poäng är alltså att fokusera energin och resurserna där de behövs, på unga killar och på män, inte på kvinnorna – för det är inte vårt problem. Män är trots allt inte mer djur än någon annan så försök inte ens smutskasta andra arter genom att påstå det.

Skulle representera den här drömmen varje dag

Förälskelsen.

Jag hittade en dröm inne på TjallaMalla i går men min plånbok tillåter inte att jag köper den. Så jag funderar på hur jag skulle gå till väga för att få klänningsspons? Borde inte det funka? Och vore det inte helt fantastiskt? Är lite sugen på att testa.

På torsdag ska jag för övrigt till söder igen för då har Saltå Kvarn bjudit in till ett frukostmingel för ett feministiskt samtal med Underbara Clara och Nina Åkestam. Hatten av till PR-byrån, känner mig väldigt träffad av deras målgruppsanalys!

Nu ska jag till Travelhack för att utse ett gäng vinnare, vissa av dem har suttit uppe och hackat hela natten. Men mer om det sen!

Twittercensus, genusutbildada lärare, internetlogik, katter med ögonbryn, webbpass mm

Miss Dot-A-Lot.

Jag gillade verkligen det Hampus sa på Twittercensus om att vi måste sluta prata om Twitter som en kanal, har tänkt på det länge. Twitter är en högst personlig upplevelse och när vi pratar om ”Twitter” så pratar vi alltid om helt olika saker. Du följer inte de jag följer, pratar inte med de jag pratar, läser inte det jag läser. Men vi glömmer ofta bort det.

I Sverige finns det 475 000 konton, 220 000 av dem är aktiva varje månad men endast 80 000 är aktiva varje dag. Är du nyfiken på vilket kluster du tillhör så kika på grafen, jag är med min gröna färg nästan hip hop.

På tal om grönt hade jag helt missat den här fina poängen från Gustav Fridolin: ”Det går inte att ens diskutera demokrati eller de frågor politiken ska handskas med om man inte ser de strukturella skillnaderna – i makt, i pengar och attityder – som råder mellan kvinnor och män. Det är tydligt i klimatpolitiken – i vilka som drabbas hårdast av klimatkatastrofen, och i vilka som genererar mest utsläpp. Det är tydligt i jobbpolitiken – i den starkt könssegregerade arbetsmarknaden som är Sveriges. Och det är kanske allra tydligast i den del av Sverige som varit och är mitt yrkesmässiga hem – i skolan.”

Fram för fler genusutbildade lärare!

Ingen kan dock ha missat Jonas Hassan Khemiris öppna brev till Beatrice Ask som slog alla delningsrekord i går. Däremot vill jag gärna lyfta upp Anders Mildners försök att förklara hur en text kan få en sådan spridning på nätet. Missa inte Internetlogiken och Khemiri!

Kort kommentar om Vine: Nej. Ditt innehåll är inte tillräckligt intressant för att sprida vidare.

Gillar du som jag att mäta saker så har Pinterest kommit med ett nytt analysverktyg som Ullis berättar mer om. Gillar du istället katter med kraftigt markerade ögonbryn så finns det också ett knapptryck bort.

Något av det mest intressanta jag läst på sistonde är tanken på att sociala plattformar låter användarna äga sitt innehåll och även ta det med sig vidare till andra plattformar om de så önskar. Forbes skribent tar sin journalistkollega Douglas Rushkoff som exempel (Rushkoff skrev nyligen på CNN om varför han lämnat Facebook i protest).

”Imagine the inconvenience that Rushkoff now faces having unbundled from Facebook. He cannot take his social graph of all his friends and followers with him. He cannot use Facebook as a defacto web passport to authenticate his identity on other sites. He cannot move the content he created on Facebook elsewhere. And he cannot know how what he leaves behind will be used in his absence.”

Det är så otroligt intressant att fundera på hur det kommer se ut framöver. Jag satt på ett mediemöte i går där vi pratade om CTV, Connected TVs, alltså uppkopplade teveapparater.
”Vem av alla inblandade aktörer, teveleverantörer, apptillverkare, kanalbolag osv, kommer få ta del av annonspengarna nu när medielandskapet ändras?” frågade säljaren.
”Glöm inte de som sitter på allt värde”, sa jag. ”Användarna.”

Ett webbpass kanske skulle vända på steken lite.

Go go go go, get out, get out of my memory

Jag har lite saker jag måste ta rätt på här hemma, som att skaffa boende i New York por ejemplo, men jag kan inte sluta youtuba Haim.

Känner redan lyckokänslorna som kommer uppstå på Way Out West när de spelar. Jävla ess!

Mina smultron av de lägenheter jag snokat runt bland

Lampor

Jag har gjort en lista på de lägenheter jag kan tänka mig att bo i när jag är i NY och ska kontakta dem asap. Den i Brooklyn finns inte tillgänglig under de datum jag är där tyvärr men kan fungera som tips till någon annan? Så fin!

Några saker jag värdesätter när jag letar: badkar, egen lägenhet, någorlunda pris, mysigt område, bokhyllor, humor, charmig inredning, utsikt mot balkongklädda byggnader, bra betyg och omdömen. Vill att det ska kännas som att jag vill bo där. Eller helt tvärtom, så galet otippat att det verkar dumt att inte testa.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑