Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: SVT (sida 1 av 2)

Köttets lustar på SVT 7 december

Bamse har varit kvar i stugan sen vi lämnade Västerbotten för två veckor sedan men i torsdags kom han äntligen hem igen! Det är enormt hur mycket man kan älska ett djur och specifikt hur mycket han betyder för mig. Jag tror att de flesta kan relatera till att de relationer vi har med djur är några av livets viktigaste. För mig sträcker sig den insikten till den mat jag äter för jag är övertygad om att jag skulle kunna ha ett precis lika kärleksfullt förhållande med en gris, en kyckling eller en ko. (Fiskar och skaldjur skiljer sig något åt då vi, bokstavligen, lever i två helt olika världar och jag tycker att de hör hemma där de är hemma.)

Köttets lustar

Blir därför lite nyfiken på hur det ska gå för Henrik Schyffert i Köttets lustar. Programidén är att han ska lära känna inte bara de två grisarna som flyttar hem till honom utan även den svenska köttindustrin. Jag vet inte om jag har så höga förväntningar på just Henrik, som står och äter korv med de två grisarna i koppel utanför korvkiosken för effekt, men däremot tror jag att det kan bli en tankeställare för många svenskar.

Kanske blir det en Okja-effekt av sällan skådat slag? Jag håller tummarna. 7 december är det premiär så förhoppningsvis läggs alla avsnitt upp på en gång, lagom till jul. Så länge kan du läsa om, och protestera mot, hur Jordbruksverket nu går grisbranschens ärenden och låter vinstintresse gå före djurskydd när de föreslår att kultingar ska tas ifrån suggan redan vid tre veckors ålder. Förhoppningsvis hjälper den hårda kritiken, även om den aldrig någonsin kommer från just köttätare.

Vegorätt är bara början

Untitled

Jag läser Somars text ”SVT:s program Vegorätt ligger för långt från verkligheten” på SVT Opinion och undrar om Per Morberg någonsin behövt anpassa sig efter folks plånböcker vid den här årstiden, om Tina Nordströms fokus främst varit enkla rätter som ska gå snabbt eller om Niklas Ekstedt anklagats för att cementera bilden av köttnormen när han grillar utomhus. Framförallt undrar jag hur mycket ansvar ett ynka halvtimmes program har för alla vegetarianer som vill kunna identifiera sig och köttätare som söker inspiration?

Jag ser Vegorätt som Karolines och Eleonores program till 100%. Det var SVT väldigt tydliga med från start när vi som tittare fick veta att de skulle koka lemonad på björksav.

Vegorätt är rätt ute

Värt att hylla är att SVT har gett två unga, okända kvinnor fria tyglar att skapa ett helt eget matlagningsprogram. Läs den meningen igen. SVT har gett två unga, okända kvinnor fria tyglar att skapa ett helt eget matlagningsprogram. Har någon glömt hur mansdominerad den här branschen är? Hur mat lagas av män och bedöms av män, sällan rätter som folk faktiskt lagar. Det här är stort! Mat är ett intresse, liknande inredning, som sänds i rutan för att vi ska drömma oss bort. Det syftet räcker ofta. Men även om jag och många med mig tycker att Karoline och Eleonore lyckas med det så räcker inte det.

Kritikerna har alldeles för högt ställda förväntningar.

Pluras kök

Media har ett stort genomslag och därmed ett stort ansvar, det är jag den första att poängtera, men ingen revolution (?) står och faller med ett program. Köttätaren som hånfullt säger att han kommer fortsätta äta bacon efter att ha tittat på ett avsnitt hade aldrig tänkt att ändra på sig ändå. Det är som när veganer får höra att ”om de bara hade sagt si eller så” så hade personen tagit till sig av budskapet. Sociala medier och www svämmar över av inspiration, tips och råd, det finns matkassar på nätet, butiker som enbart säljer veganskt och vegoalternativ på varenda restaurang. De som vill har enorma möjligheter att ändra på sig. Och tusentals anledningar att göra det.

Vegorätt är bara början

SVT gav Karoline och Eleonore möjligheten att göra sin grej, det de är bra på. Personligen ser jag fram emot de fyra avsnitten som återstår och kommer inte av någon anledning stämma in i kören av kritik. Det här är det första men inte det sista vegoprogrammet. So what om det uppfattas som Instagram-vänligt, hälsosamt och flummigt?

Det här är bara början.

PS! Den femte mars hålls Vegoforum i ABF-huset i Stockholm. Temat är Vego var dag. Mer info här!

Vegorätt känns helt rätt!

Kolonin

Nu finns äntligen Vegorätt på SVT Play! Vilket fint första program! Det får mig att längta efter sommaren så mycket att det nästan gör ont. Tänk att få kyla ner dryck i havet och grilla på stranden med vänner?

15 grader i luften. 15 grader i havet. Men man vänjer sig, man måste vänja sig.

Maten ser så god ut! Det var bara några veckor sedan jag åt acai för första gången tillsammans med Gözde och hon beskrev det som att en skål med acai smakar ”nästan som glass” vilket stämmer bra!

Jag har en påse frömixknäcke hemma som jag hade tänkt baka i min nya ugn i helgen men nu såg det ju så lätt ut att göra själv? Måste prova!

Skördar lök, bönor och potatis. Äter lila krusbär.

Det är sällan vi får se två unga kvinnor gulla med grönsaker och yoga på en åker vilket många verkar ovana vid. När jag tänker efter själv kan jag inte komma på något bättre än att plocka grönsaker på kolonin för att lägga direkt på grillen – eller att yoga utomhus för den delen! Mig träffar det i alla fall rakt i hjärtat. Mer!

Yoga on the beach. #sandigt

Att tittaren slipper studiomiljön uppskattas verkligen, det riktigt spritter i kroppen efter att få vara utomhus och bre hemmagjord ketchup på allt som kommer i min väg! Åh, den som ändå fick sätta tänderna i en krispig nygrillad burgare med groddar på! När de rabblar nyttigheter riktigt njuter jag i övertygelsen om att växtriket har så mycket värdefullt och vackert att erbjuda. Vanligtvis handlar den typen av diskussion bara om brister (kunskapsbrister egentligen) så det är varmt välkommet.

Vi grillar i regnet. #vadveganeräter

Vegansk mat är inte alltid hälsosam, amen, men den har aldrig någonsin kopplats till cancer, diabetes eller hjärt- och kärlsjukdomar så vitt jag vet så på så sätt är det en viktig poäng att lyfta. 

Städdag och sen bio!

Det är så modigt att bygga en serie på dessa två okända skorrande r och det känns fint att SVT ger dem fullt förtroende att ro det i hamn. Synd att det bara gäller fem avsnitt à 30 minuter vardera. Vad kommer härnäst, det här kan inte vara allt? Mer!

Var är korna?

Andra inlägg om Vegorätt:

Från ord till jord och bord (Helsingborgs Dagblad)

Är det här ett skämt? (Göteborgs-Posten)

Nej SVT, vegetariskt är inte samma sak som raw foo (KIT)

Fem förslag på hur SVT:s nya vegoprogram borde ha sett ut (TV-dags)

SVT:s ”Vegorätt” är tyvärr vego-fel fel fel (Aftonbladet)

Vego är mer än en trend (BTJ)

Ingen är så hungrig

Älskade nummer 18 på Kokyo!  #vadveganeräter

Premiär för Vegorätt!

Den 19 januari kl 20:30 har Sveriges andra veganska matlagningsprogram premiär i SVT. Vegorätt kommer ”göra lemonad av björksav, koka marmelad på ogräs och göra kapris av fläderbär”. Gissningsvis innebär det att svensken inte kommer få höra talas om varken tzay, tofu eller seitan men vem vet! Hoppet är det sista som lämnar veganen.

I åldern 16-39 år föredrar var femte svensk vegetarisk mat enligt en färsk undersökning från Demoskop. Det finns mängder av anledningar till att inte äta djur och det är intressant att följa hur media rapporterar kring dessa argument. På 90-talet fokuserades det på lidande och djurrättsfrågor medan det på senare år pratas mer om miljön, så mycket vill jag påstå att djuren kommer i skymundan. De blir sekundära min miljöinsats.

Fokus på andra argument

Nu senast i DN gör Havsmiljö­institutet kopplingen till hur haven, och i förlängningen havsdjuren, påverkas av att vi äter landdjur och när SVT träffar forskaren Elin Röös på Sveriges lantbruksuniversitet visar hon med ett paket havregryn och ett knippe gräs vilket resursslöseri det är att äta djuren – istället för det djuren äter.

Argumenten handlar alltså om:

1.) hur mitt högst ”personliga val” (ledsen för kursivering OCH citationstecken men det finns inga sådana val) påverkar fler än ”bara” ”ett” djur. (Att en hamburgare kan bestå av hundra olika kor räknar jag som överkurs.)

2.) att det nu, äntligen, blivit en fråga om energi dvs om hur maten ska räcka till alla.

Ingen är så hungrig

Det räcker för mig att se en kulting bli ihjälslagen mot ett betonggolv för att aldrig mer vilja äta gris men för vissa verkar inga sådana argument bita. ”För att det är gott.” Vad är egentligen svårast? Att välja att inte äta djur eller att vara ett djur vi äter? Gå in och kika lite i Djurfabriken! För att rycka ett citat från den nyblivna veganen Morrissey: ”Nobody’s that hungry”.

Vilket var då Sveriges första veganska matlagningsprogram? Mat i munnen såklart!

Vegorätt

SVTs veganska teveprogram

Min vän Björn sprang på någon från SVT i våras och luskade ut att deras utlovade vegoprogram skulle frontas av två tjejer. Mer visste han inte, då. Nu vet vi att de som håller i SVTs livsviktiga satsning heter Karoline och Eleonore.

Jag följer faktiskt Karoline på Instagram men vet inte alls hur hon är som person, mer än att hon bloggar på Femina, har skrivit en kokbok och postar så kallade Instagram-vänliga bilder.

Karoline skriver att hon blev tillfrågad innan jul, alltså innan stormen i sociala medier drog förbi i mars, ungefär samtidigt som min debattartikel på SVT Opinion vädjade om ett program för vegohjärtan och övriga. Så märkligt att låta stormen bedra för att sen få det att verka som att våra reaktioner hade något med planeringen av programmet att göra?

Blir det Vegorätt?

Ida frågade vad jag tyckte om valet av programledare och sanningen är ju att jag inte vet förrän jag har sett alla program. Däremot hoppas jag verkligen att de visar upp bredden av veganer och vegansk mat, tipsar om smultronställen i olika svenska städer, visar hur vanligt det är med vegansk mat i exempelvis Berlin och LA samt lyfter veganska profiler som gör mycket för djuren. Vi får se!

Det är i vilket fall som helst overkligt bra att programmet blir veganskt sånär som på honung och bipollen vilket var det största frågetecknet. I januari dyker de upp i rutan! Kanske heter programmet då Vegorätt.

Det pågår något slags lajv i Bregottfabriken

Ängavallen våren 2014

Missa inte Uppdrag gransknings program om den svenska mjölkkrisen som jag bloggat om tidigare.

Bilden av Arla som ett svenskt litet lyckligt kooperativ stämmer inte sedan 15 år tillbaka. År 2000 gick Arla ihop med danska MD Foods istället för finska Valio för att bilda Arla Foods som numera har 13 400 mjölkbönder i sju olika länder med produktion i 13 länder och totalt 19 000 anställda på kontor i 19 länder. De är med andra ord ett multinationellt företag som likt Volvo och IKEA spelar på sin svenska bakgrund för att skapa trygghet och nostalgi hos sina konsumenter. Konsumenter som knappast vet om att Kesella, Kvarg och den populära hushållsosten görs av danska eller tyska bönder.

Visste du att endast ekologiska Bregott garanterat innehåller svensk mjölk? Resten av Bregottfabrikens smörbyttor kommer från kor som står instängda i Finland och Danmark. En kan tycka att det här kommuniceras väldigt otydligt i deras reklam så från och med nu i maj pågår ett varumärkesarbete för att förtydliga kommunikationen mot konsumenterna. Den blå kannan märkt med svensk mjölk eller svensk grädde kommer att symbolisera det blågula ursprunget och från och med juni kommer produkter med mjölk från andra länder få en tydligare märkning, enligt Arlas hemsida. Av alla de laddade ord vi använder för att öka försäljningen (närproducerat, inredd bur, etiskt kött) så är svenskt det allra starkaste. Men hur mycket är det värt för en bonde?

Bönderna i Granskning nämner att det är ett kall, en livsstil, att vara bonde. De jobbar dygnet runt med att hålla våra öppna landskap öppna men trots den samhällstjänsten tjänar de inga pengar på sina produkter. Tvärtom. En mjölkbonde nämner att hon förlorar 2500 kr. Per dag. Men de vill ändå inte erkänna att de är dåliga affärsmän, trots att affärsmodellen uppenbarligen inte fungerar. Det är tack vare att Arla inte betalar dem ordentligt – tack vare att konsumenterna inte förstår värdet av en produkt som de tar för givet – tack vare att bilden av Bregottfabriken är en lögn?

Vi har alla fått lära oss att mjölk ger starka ben, som att reklambudskap plötsligt är sanna bara för att de kommer från bönder, utan att ifrågasätta nämnvärt att vi bor i ett land med rekordhög benskörhet eller att många av de människor som valt att bo här kommer från delar av världen där de inte ens tål mjölk som kommer från en annan art. McDonalds vann häromdagen Årets annonsör på Stockholm Media Week för att de så framgångsrikt lägger 1 000 000-tals kronor på att marknadsföra en produkt som består av upp till 100 djur för ynka 10 kronor. Djur som började sina liv i just mjölkindustrin. Det sambandet nämns sällan på stortavlor eller tevereklam.

I dag kom dessutom nyheten att Arla, som säger sig stå för mänskliga rättigheter, beslagtagit pass för 600 gästarbetare i Saudiarabien. Är detta ett företag som konsumenter vill stödja ekonomiskt? Nä. ”Det var droppen” skrev någon som en reaktion på Twitter men frågan är hur länge han står för det. Min vän Patrik skrev i går på Aftonbladet att hyckleriet är en svensk paradgren. Vi står upp för mänskliga rättigheter och är emot diktaturer men köpte ändå förrförra året 1 260 000 resor till Thailand (som styrs av militärjunta), Egypten (som mördar oliktänkande), Kina (som censurerar oliktänkande), Förenade Arabemiraten (som styrs enligt sharia-lagar) och Turkiet (som innehar världsrekordet i antal fängslade journalister). Varje gång missförhållandena för djur eller människor kommer på tapeten så blir vi ordentligt upprörda – och den känslan är riktig- men sen händer något.

Det är som att människan balanserar sitt samvete genom att väga upp de dåliga handlingarna med de goda. I Naomi Kleins This Changes Everything skriver hon att konsumenterna förväntas göra miljömedvetna och rättvisa val men hur är det egentligen med företagen? Borde de inte ha en strategi för att göra rätt saker från början istället för att betala i efterhand för att göra rätt för sig? Och när jag ändå är igång – borde inte det som sägs i reklamen vara sant?

Havre skördas på de öppna landskapen av svenska bönder och går utmärkt att dricka, bre på mackan, vispa till grädde, ha i maten eller klicka en skvätt på fredagstacon. Inget djur behöver bli till köttfärs. Ingen bonde behöver gråta för att de inte får betalt ordentligt. Det kallar jag en bra affärsmodell.

SVT startar ett vegmatprogram 2015!

"A global shift towards a #vegan diet is vital to save the world from hunger, fuel poverty and the worst impacts of climate change, a UN report said today."

Nyp mig, jag drömmer! Efter 20 år av väntan, som det känns, har det äntligen blivit dags! Debattartikeln jag skrev på SVT Opinion innan jul är bara en i mängden av artiklar, inlägg och insändare under åren som lyft denna önskan och nu har den slagit in! Jonas från Köttfri måndag skrev i onsdags att Det lagas för mycket kött i tv, SVT och dagen efter skapade Mimmi Tankred eventet SVT ge oss ett helt vegetariskt matprogram! på Facebook som i skrivande stund har över 6000 deltagare. När jag pratade med SVT i fredags kväll trodde jag aldrig i mitt liv att de skulle ta ett beslut så här fort.

Hurra!

Förväntningarna är skyhögt satta och än så länge är ingenting spikat. Det vore ju toppen med ett helt veganskt program för oss som har svårt att se vilka argument det finns för att äta mjölk- och äggprodukter (särskilt efter att ha läst senaste numret av Djurens rätt om livet som höna i bur) och är det något jag har lärt mig av detta så är det att önskningar kan slå in.

High five till alla vegohjärtan som fick det att hända!

SVT Vego

Människors bild av veganer är så oerhört smal och det skyller jag inte på någon förutom media. Fortfarande är den extremt förknippad med slutet av 90-talet och de som släpper ut minkar. De veganerna kommer finnas så länge vi har en industri som bygger på lidande. Många av de som inte äter kött i dag slutade med det under den perioden. Men nu är det dags att visa upp bredden.

När SVT sänder Under pälsen så intervjua en av personerna i filmen om vad hen äter. Fråga Peter Sunde hur han hade det i fängelset när han inte fick veganmat på fem månader och gick ner 16 kilo. Träffa upp de som jobbar på alla trevliga fik i Malmö och som serverar ekologiska underverk på sina teakbord. Låt oss lära känna tjejen som äter raw food och lägger ut fantastiska bilder på Instagram. Be Lars Frölander om tips på bästa smoothien. Låt Bea Szenfelt skapa en rätt i papper som ni sen förverkligar. Se en konsert på Way Out West och stoppa något i magen. Diskutera musikens betydelse med Dennis Lyxzén, Jenny Wilson, Promoe, Patrik Arve osv.

Medverka i Västeråsbaserade podden Veganprat. Följ arbetet med att få igång Umeås första veganska pizzeria. Avsluta ett åk på Liseberg med att besöka The Green Room vars buffé fick mig att börja gråta av lycka. Hör hur Karolina Tegelaar outröttligt jobbar för att få till den perfekta veganska tårtbottnen till sin efterlängtade kakbok. Besök några av de fantastiska svenska företag Sverige som kommer rädda världen. Bjud in redaktionerna till Sveriges tre veganska tidningar. Tipsa om det bästa restaurangerna runt om i landet. Res jorden runt för att ge perspektiv.

Inspirera, sprid kunskap och beskåda resultatet. Bilden har breddats.

Engagera dig här!

Kan det vara en win-win-situation att slå ihjäl grisar vid födseln?

Ängavallen våren 2014

I går spreds nyheten att underviktiga grisas avlivas vid födseln i Danmark. Det grundar sig på en beräkning i Danske Svineproducenters tidning som handlar om hur många kronor de danska bönderna kan tjäna på att slå de underutvecklade kultingarnas bakhuvuden mot betonggolvet istället för att lägga pengar på de små liven som ändå går en säker död till mötes pga den hårda aveln som gör dem i princip chanslösa. Rubriken om en win-win-situation är hämtad från den artikeln.

För bara ett par veckor sen kom ”nyheten” att danska grisars grisknorrar kostar för mycket. Det är nämligen oundvikligt att grisarna kommer bita varandra blodiga när de står så trångt och är så uttråkade. En dansk grisskötare som går runt med en varm elkniv och skär av knorrar till vardags liknar det vid att klippa naglarna.

Min förhoppning är att den här typen av uppenbart djurplågeri inte mynnar ut i ännu mer matnationalism. Griskultingar slås ihjäl även i Sverige. De kastreras utan bedövning, trots att de får ersättning för att lägga den extra tiden. 18% av kultingarna som föds dör för att de, liksom de danska kompisarna, är underutvecklade, de fryser, får inte i sig tillräckligt med mat när mammans spenar helt enkelt inte räcker till för att människan gett henne för många barn, och i det trånga utrymmet kläms de små liven till döds mot betongen av sin egen mamma.

De som överlever får aldrig någonsin gå ut och de halmströn som ligger som mjäll på betongen går inte alls att böka i. Att miljontals grisar inte kan utöva sitt naturliga beteende, som att böka, bygga bo och busa med varandra, går emot svenskt djurskydd och är också en typ av djurplågeri. Slutligen vill Sveriges grisföretagare att svenska bönder ska få använda fixering eftersom det visat sig vara lönsamt. De vill även avla fram ännu fler kultingar och spenar samt låta slaktsvinen stå flera i samma box.

Matnationalism är att hävda att vi har det så mycket bättre än andra länder. Pest eller kolera?

Bo Algers skriver att grisindustrin är på väg mot samma rutiner som värpäggsindustrin, där friska djur dödas dagligen för att de inte passar in i den ekonomiska strategin för lönsamhet. Alla tuppkycklingar som föds sorteras ut och dödas direkt efter födseln. Utan att någon någonsin reagerar över det eller knappt känner till det. Han jämför med hur det var för bara en generation sen när man tog in underutvecklade grisar i värmen i stugan och matade dem. Nu ska de slås ihjäl. Vi har lovat djuren att de ska få slippa onödigt lidande men visa då var gränsen för onödigt lidande går.

Köttindustrin har inte råd att bry sig om djuren. De bryr sig om att tjäna pengar. Dina pengar.

Astrid

Astrid

I går såg vi den tredje och sista delen av Kristina Lindströms fantastiska dokumentär om allas vår Astrid. Tårarna rann hejdlöst nerför kinderna i en timme för så reagerar jag när kvinnor som betytt så mycket för så många får så lite plats i våra historieböcker. Jag grät för att hon inte längre är med oss, för att jag inte vill släppa taget om allt det som är hon.

Astrid Lindgren stod för rättvisa för alla människor, för kvinnors rättigheter, för djurens rätt. Att korna får gå ute på sommaren är delvis hennes förtjänt. Hon var emot nazism, rasism och alkohol. Jens Assurs bild på henne och ett skinhead som hon ber ”sluta skinheadsa” är mer aktuell än någonsin. Det är med andra ord inte så underligt att hon väcker så starka känslor hos mig. Aldrig någonsin kommer jag kunna tacka henne för hur hon, ensam, lyfte flickorna i sina berättelser när alla andra inte gjorde det.

Vilda hästar skulle inte kunna hindra mig från att beställa den nysläppta biografin Denna dagen, ett liv.

« Äldre inlägg

© 2019 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑