Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: djurrätt (sida 2 av 4)

Respektera deras liv istället för att kalla dem för ”svenskt kött”

Ängavallen våren 2014

Det pratas mycket om antibiotikaanvändning när grisuppfödningen i Sverige diskuteras. Vi nämner även att vi inte klipper av grisarna svansen. De här positiva resultaten får vi om vi vet vilka vi ska jämföra oss med. Som Danmark. Svenskt kött är så mycket bättre i jämförelse! Eller?

Personligen tycker jag att det är mycket mer intressant att prata om vad vi kan förbättra och vad vi vill göra framöver! Här är några punkter som jag tycker behöver vridas och vändas på när vi pratar om svenskt griskött så att ingen förvirring uppstår.

Och ja, jag är vegan. Det betyder att jag är en av få i den här debatten som har absolut noll (0) kronor att tjäna på att lyfta hur djuren har det till skillnad från bönder, butiker, återförsäljare och reklambyråer.

Vad innebär det att köpa svenskt kött?

  • Du tar någons liv. När det inte behövs. Det är det absolut viktigaste i den här ekvationen och det räknas aldrig med.
  • 99% av grisarna inom svensk köttproduktion får aldrig vara utomhus under det halvår de får leva.
  • Inom en månad har 20% av deras syskon dött. De dör för att de är underutvecklade, de fryser, de svälter, de kläms ihjäl. Deras mamma ser detta hända, om och om igen.
  • Sveriges Grisföretagare testar danska metoder som fixering där suggan buras in utan möjlighet att röra på sig före, under och efter förlossning.
  • Livet på ett betonggolv går emot alla deras naturliga instinkter och är en form av djurplågeri.
  • I Sverige klipper vi inte av svansarna men majoriteten av galtarna kastreras utan bedövning trots erbjuden utbildning och ersättning samt ett förbud som träder i kraft 2016.
  • De här sociala djuren, som är lika smarta som hundar, dör med beteendestörningar, magsår och luftvägsinfektioner.

Vid jullunchen i söndags berättade mamma om ett julfirande i mitten av 80-talet då de valt bort gris pga hemska rapporteringar hela hösten (något om förlängd ryggrad). Året därefter var skinkan tillbaka på bordet igen. Där den hör hemma?

Det finns alternativ!

Ängavallen våren 2014

Källa: Djurens rätts rapport Böka på betong – om grisarna i köttindustrin.

En julhälsning till alla grisätare!

Om du fick en gris att spinna som en katt kanske du inte skulle äta den? Kika 30 sekunder in i klippet! Det är så enkelt att inte äta djur när du pussar på dem och busar med dem, tips!

Vi måste kunna fira jul utan döda grisar, skriver Somar på Aftonbladets ledarsida. Förra året tipsade hon om att Baka ditt eget kött och benåda en gris. Det kluriga här är tror jag är att koppla grisarna i hagen till julskinkan på julbordet. Kämpa lite mer där!

Jag skrev en debattartikel på SVT Opinion som kommer ut i helgen om att inte glömma alla andra djur heller. Korna. Kalvarna. Fåglarna. Fiskarna. Och om vad veganer äter istället. Länkar till den så snart den kommer upp!

”Om du var fast på en öde ö med en gris, skulle du äta den eller svälta ihjäl?”

Älskade Ängavallen

”Om du bodde på en jord med 7 miljarder människor, hade tillgång till gränslöst mycket färsk frukt, grönsaker, nötter, bönor och annan hälsosam mat, och visste att djur lider och dör en fruktansvärd död för att du skulle få äta dem, även fast du inte behövde det, skulle du ändå äta dem?

Skillnaden mellan våra frågor är att ditt scenario aldrig kommer hända medan mitt är ett val du har att ta ställning till just precis nu.”

Andrew Kirschner

Parantes. Jag skulle pussas med den såklart! Slut på parantes.

En summering av de senaste dagarnas skriverier om mjölk- och köttindustrin

Älskade Ängavallen

Istället för att ägna sig åt att propagera för komjölk genom att skrämma konkurrenter till tystnad borde LRF-mjölk ägna sig åt att diskutera den problematik och de utmaningar för människors hälsa, klimat och miljöpåverkan samt djuretik som produktionen och konsumtionen av komjölk innebär. Det skriver de två forskarna Tobias Linné och Helena Pedersen i Sydsvenskan.

”Även om man gillar komjölk så är det dags att vakna upp och se mer klarsynt på vad den för med sig för ko, kalv och miljö”, skriver Anna Velander Gisslén på SVT Opinion.

”Att bli vegan/vegetarian är bra av flera anledningar. Djur får horn och näbbar avknipsade, vingar avklippta, de kastreras och våldtas för att sen dödas när de inte är lönsamma längre”, skriver Pär Sparresäter på Nyheter 24.

Mjölkens ställning är hotad. Försäljningen minskar samtidigt som vegetabiliska alternativ går framåt. Mjölkbranschen går nu till motattack och anklagar havreuppstickaren Oatly för att köra med taskig marknadsföring. Men slaget är kanske redan förlorat, skriver forskaren Jon Willén i Sydsvenskan.

Vad vi äter under uppväxten har stor betydelse för vår framtida hälsa. Liten konsumtion av frukt och grönt bidrar till förkortad livslängd. Ämnen som påvisats ha cancerframkallande effekt finns i animaliska produkter. Vi uppmanar kommunpolitikerna att låta varannan skolmåltid vara vegetarisk och servera rikligt med grönsaker, skriver sex hälsodebattörer i Dagens Nyheter.

Varannan måltid. Det är ingen dramatisk förändring, men det skulle göra stor skillnad. Det finns ingen anledning att låta det gälla bara i skolan. Det är ett bra riktmärke generellt. Det finns, som jag skrev inledningsvis, mycket få argument emot detta. Kanske är det nu vi äntligen är redo att skära ner på köttkonsumtionen, ifrågasätta komjölksdrickandet och börja ta lite större ansvar för vår hälsa och vår miljö, skriver Eric Rosén på Politism.

Det är dags att konsumenter, politiker och skolor inser att det varken är naturligt, etiskt eller hälsosamt för oss människor att dricka mjölk från en främmande art som kon. Komjölken är till för kalvarna. Det borde vara en självklarhet, skriver Ludvig Lindström på Aftonbladet.

Enligt en stor studie finns det ingenting som talar för att mjölk stärker skelettet. Snarare är det tvärtom, och Uppsala-forskare har funnit ett samband mellan risken att dö i hjärt- och kärlsjukdom och hur många glas mjölk som en person dricker per dag, rapporterar SVT.

Sluta göra propaganda för mjölk, säger vetenskapsjournalisten Karin Bojs till Åsa Brugård Konde, nutritionist på Livsmedelsverket i TV4:as Nyhetsmorgon.

Den 26 oktober gjorde Djurens rätt en sammanställning om vad som skrivits om mjölk- och köttindustrin de senaste veckorna. Nästan alla artiklar ovan är skrivna efter det. Det är något på gång!

Liv borde inte få ha röda extraprislappar

Ängavallen våren 2014

Jag snubblade över en gammal artikel i Filter där reportern jämför tre olika sorters fläskfiléer. Den billiga danska, den något dyrare svenska och så den fyra gånger så dyra från Ängavallen. Grillarens dilemma skrevs 2009 och om jag letar i minnet tror jag att jag har läst den innan men jag slukar ändå mittenstycket som handlar om Rolf-Axel Nordström och hans kärlek till djuren.

Plötsligt inser jag att jag gärna skulle vilja läsa en hel bok om Ängavallen, om alla motgångar som så småningom slutade i framgång, utan att några värderingar fick stå åt sidan. Och jag känner mig hedrad och rörd över hur välkommen jag alltid känner mig när jag är där. Tack Niclas och Mattias för det!

Ängavallen våren 2014

I somras, på mitt senaste besök, drogs jag på samma sätt mot Rolf-Axel när vi promenerade på ängen bort till korna, för jag vet exakt hur gripande hans berättelser är, jag vill inte missa en mening. Det handlar om att på riktigt respektera djuren. Att låta dem leva ut sitt naturliga beteende, även om det sker på bekostnad av den egna ekonomin.

Ifrågasätt aldrig om den danska grisen har lidit för extrapriset på fläskfiléen, utgå alltid från att den har det och att det är du själv som har bidragit till det. Tar du någons liv – trots att det inte behövs – så betala åtminstone för det. Vad nu ett liv är värt.

Lite länktips:

Vem bryr sig om vad någon tycker när vi har fakta?

Ett sådant fantastiskt djur att gosa med!

”Who gives a shit! That doesn’t matter. You don’t need peoples opinions on fact.” John Oliver tar i sitt nya program Last Week Tonight upp en undersökning som visar att 1 av 4 amerikaner inte tror på klimatförändringar och istället tycker att det är överdrivet. Så varför bryr vi oss om vad någon tycker när vi har fakta att luta oss mot?

Det är ett oerhört intressant perspektiv för att komma vidare i diskussioner. Frågan är inte om problemet existerar (för det gör det), frågan är vad vi ska göra åt problemet. Om debatter då konstant representeras av två sidor, en som tror på fakta och en som inte gör det, blir det väldigt oproduktivt när den ena sidan, som är i klar majoritet, får ägna all sin tid åt att förklara det självklara. Detta rättas till i programmet när två klimatförnekare och en forskare intervjuas och John bjuder in ytterligare två förnekare och hela 96 andra forskare för att ha en representativ diskussion.

Även om den är helt omöjlig att genomföra såklart.

Såhär tycker jag att många diskussioner och debatter fungerar. De kommer absolut ingenstans och det är inte så konstigt. Som till exempel när vi pratar djurrätt. Det blir personligt, folk spottar ur sig samma gamla trötta argument för att få äta djur och vägrar att diskutera just fakta. Som att djuren lider. ”Jag köper bara svenskt kött.” Du dödar de djuren, det behövs inte, det finns annan mat. ”De skulle ju inte leva om ingen åt kött.” Du stödjer en industri som ser levande varelser som produkter. ”På min farmors gård när jag var liten…” Nej.

Nej, nej, nej.

Vi diskuterar inte dig. De som kommer förbi att det handlar om dem själva blir vego. De andra vägrar ta till sig fakta. ”Jag älskar djur!” Din lön går till människor som sprättar upp deras kroppar. ”Jag bryr mig inte om djuren.” Nä, troligtvis för att du inte behöver se på när de dör. ”Växter har också känslor.” Den här typen av argument är svåra att bemöta av många anledningar men först och främst för att de inte håller sig till grundproblemet.

Om vi skulle ställa köttätare mot djurätare i en diskussion mot varandra så vet jag vilken sida djuren skulle stå på. Det utgångsläget har jag när vi diskuterar.

Kycklingen och etiken, ett fantastiskt samtal som fick mig att hurra, applådera och nästan grina

Det här är en gosegris!

Inför påsk sände Vetenskapens värld en riktigt bra intervju från ett av Sveriges största kläckerier där reportern reagerade starkt på vad han såg. Eftersom klippet fick så stor spridning spelades därför ett program om djur och etik in och det i sin tur är något av det bästa jag hört! Kycklingen och etiken går givetvis att applicera på alla djur vi äter, lyssna gärna på det! Jag applåderade och hurrade högt i en busskur när jag hörde på det.

Har du någonsin hört en hundägare prata med sin hund? Eller en kattägare prata om sin katt? I de situationerna är det självklart att djuren förstår och nästan ges mänskliga egenskaper, medan de djur vi äter förnekas dem, nästan som ett slags försvar. Grisar anses vara smutsiga och dumma (lortgris, här ser ut som en svinstia) medan en hund anses vara lyhörd och smart.

Egentligen är de precis lika uppmärksamma och trogna – grisar är dessutom väldigt renliga djur – men bara en av dem slaktas utan ramaskri i det här landet. Vi verkar inte nämnvärt intresserade av att en gång för alla erkänna dem dessa gemensamma egenskaper eller ens att de alla känner smärta. Jämför med fiskar som inte skriker när de kvävs eller skärs sönder, dessa djur håller vi stolt upp i luften medan de sprattlande kämpar för sina liv. Även då, vid ett av få tillfällen då människan tar ett djurs liv med sina egna händer, väljer hon att förneka att blodet är blod.

Tecknade påskkycklingar, grisar på väg till slakt i SCAN-reklamen och korna i Bregottfabriken får representera bondgårdens lyckliga djur, även om väldigt få sådana existerar. Nästan alla har en farmor eller en släkting som hade en gård när de växte upp men det minnet måste tyvärr uppdateras så att vi pratar om samma sak. Reklambyråerna jobbar hårt för att försöka förlänga minnet av den där bondgården och snuttifierar därmed bilden av hur djuren egentligen har det. Den lyckliga kon på ostpaketet står instängd och fastbunden större delen av livet men det behöver konsumenten aldrig erkänna för sig själva.

Enligt intervjuerna i Vetenskapens värld är det inte etiskt försvarbart att äta djur, hur de än vrider och vänder på det. Jag tror tyvärr att många väljer att tro på den lyckliga historien som reklambyråerna målar upp (läs kommentarerna på Bregottfabrikens Instagrambilder där korna legat i gröngräset hela vintern) även fast de vet att den inte är sann. Det är ju därför företag lägger sådana enorma summor pengar på reklam. Finns det någon mjukgörande creme som magiskt nog hindrar vår hud från att åldras? Har djuren i köttfärstråget av plast haft ett bra liv trots allt? Vi vet svaren.

Djur i jul

Vill äta upp alla!

Somar tipsar i Aftonbladets ledare om att göra egen seitan till jul istället för att döda djur. Vad glad jag blev! ”För hälsans, klimatet, plånboken och djurens skull ge det vegetariska alternativet en chans” skriver hon och blandar fakta med recept, ett förhållningssätt som jag tycker att fler medier borde satsa på! När det visades bilder på grisar med sönderbitna öron som stod knädjupt i sin egen skit valde SVT att tipsa om skinkor som kanske inte hade haft det lika dåligt. Jag har spenderat helgen med att äta julvört med julsk*nka och senap på, jag lovar att det går lika bra!

”Det är väl bara vegetarianer och veganer som är på den etiskt säkra sidan” skriver DN på sin ledarsida. ”För hur försvarar vi egentligen att vi äter kött – djur som dödats för att bli mat? ”Det har människan alltid gjort” är inget särskilt bra argument.” Av någon anledning har de stora tidningarna tagit djuren till sitt hjärta och det är ju fantastiskt! Om medierna, kändisar och någon du känner skriver att du bör testa vego får jag nämligen för mig att det skulle lyckas! Gör som B och Jay-Z, testa i 22 dagar till att börja med!

Lucka 13: Något som gjorde mig riktigt stolt!

Kampen fortsätter! Rasismen ska krossas!

Jag är väldigt stolt över att, precis som du, ha en röst. Det är enormt viktigt för mig att använda den, om det så är för djuren eller mot rasism. Ta hand om och stå framförallt upp för andra, både människor och djur.

Det finns få tillfällen jag känner mig så stolt som när någon säger att de börjat äta vegetariskt eller veganskt för att de läst något jag skrivit. Det får besvarar frågan i bloggkalendern. Att skrika Inga nazister på våra gator! känns rätt bra det med.

Betala inte för det du måste blunda för

Angorakaniner får sin päls handplockad var tredje månad medan de skriker högt och chockas svårt. Djurprodukter innebär alltid lidande. Respekt till alla veganer som vägrar blunda! ❤

Plötsligt slog det mig. Något så självklart att jag är förundrad över att jag inte har tänkt på det innan. Folk som betalar för djurens lidande – genom att köpa produkter i form av mat, kläder och möbler – blundar. De ser inte vad jag ser. De läser inte vad jag läser. De hör inte vad jag hör. De vägrar.

Hur ska vi någonsin kunna förändra något när den part som är i majoritet och betalar för allt lidande blundar? Hur ska vi ens kunna diskutera det? Jag kan bli så oerhört frustrerad och förbannad och kritisk mot företag du gillar men du kommer aldrig förstå varför om du blundar. Eller hjälpa någon.

Det är ju så enkelt som att inte bidra till lidandet.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑