Helen Alfvegren
Djur, yoga och jämställdhet
Kategori: Vegan (sida 25 av 48)
Jag älskar dig, säger jag till katten flera gånger varje kväll. Jag älskar dig. När han är nöjd med klappningen ler han med hela ansiktet och tittar på mig med halvslutna ögon. Då säger jag istället Jag älskar dig också.
Jag har väldigt svårt att posta en bild som innehåller mat utan att nämna något om djurrätt. Varje bild är en ju påminnelse om att det funkar utmärkt att äta veganskt och att det dessutom är väldigt gott, till skillnad från vad som sägs i många populärkulturella sammanhang, som serier och filmer.
Dagens tips handlade om mjölkfritt margarin. Carlshamn har flera olika sorter så testa dig fram om du vill äta varannan vegan eller bara är nyfiken! Jag fick en kommentar om palmolja, vilket veganer är enormt bekymrade om, men i slutändan är margarinet i sig veganskt.
Problemet är att livsmedelsproduktionen i stort baseras på ekonomisk vinning och inte på vad som är bäst för djur och natur. Något vi alla förlorar på. När det gäller just palmolja går det däremot utmärkt att ligga på de företag som använder det för att be dem byta ut det. Hej, hej Carlshamn!
Bland årets nyheter från GB hittar jag glatt en till strut av rismjölk! Hoppas, hoppas att det döljer sig lite choklad i struten!
Inför Kalibers reportage om Sveriges Grisföretagares och Svenska Pigs ”djuromsorgsprogram” i söndags har artiklarna om försöken med fixering duggat tätt. Här är några av de jag har läst:
- Suggorna fixerades i försök – vill förändra djurskyddslagen
- Djuromsorgsprogram innebär försämringar för grisarna
- Forskare kritisk till nya metoder i grisuppfödningen
- Grisar låses fast i forskningssyfte
- ”Inburade suggor luktar 60-tal”
- Även SLU testar att fixera suggor i försök
- Kaliber: Minskat djurskydd för ökad lönsamhet
- Instängda grisar kan minska kultingdöd
- Fler smågrisar kan halvera svenskt överpris
- Djuromsorgsprogram vill öka fixeringen av suggor
Ett väldigt intressant program!
Svenskarna är otroligt stolta över svenskt kött och svenskt djurskydd, utan att egentligen veta så mycket om vad det innebär rent konkret. Vi vet i alla fall att danska grisar har det värre än våra svenska. Låt mig därför använda just den jämförelsen. Den svenska grisbranschen strävar sen ungefär ett år tillbaka efter resultat som visar att danska metoder, som varit förbjudna i Sverige sen årtionden tillbaka, är lönsamma.
Efter att vi har avlat fram suggor så att de ska föda så många kultingar som möjligt, så många gånger om året som möjligt, utan hänsyn till hur de är skapta naturligt, dör nämligen 18% av alla kultingar som föds och det förlorar svenska bönder pengar på jämfört med sina danska kollegor.
De svenska kultingarna är små, svaga, underutvecklade, de fryser, får bo på hård betong, har svårt att få i sig all den mat de behöver eftersom de är så många och riskerar, i det trånga utrymmet där de får bo hela livet utan möjlighet till utevistelse, att klämmas till döds av sin mamma. Lösningen? Ett djuromsorgsprogram.
Sveriges Grisföretagares djuromsorgsprogram innebär:
- att kultingarna avvänjs vid tre veckors ålder istället för som nu tidigast vid fyra
- att suggorna fixeras (se bild ovan), både under födsel och digivning samt under dräktighetsperioden (har även hört att det ska ske under insemination då de får ligga i sin egen avföring i en vecka)
- att fler grisar som är redo för slakt ska stå tillsammans i boxen vilket innebär mindre yta per gris.
Det här kallas alltså för omsorg.
Resonemanget är att det går emot svenskt djurskydd att så många grisar dör på grund av en gris. Det här är alltså mammans och inte människans fel. Detta enligt Mattias Espert som är Sveriges största grisproducent och drivande i projektet.
På 90-talet hade vi 14 000 gårdar med grisar i Sverige. Sen dess har 12 800 stycken försvunnit men de som är kvar har blivit större och kämpar förgäves mot konkurrensen från andra länder som stavas billigt kött. Nu är deras enda utväg att dra ner på det svenska djurskyddet som vi är så stolta över – för att det innebär en kostnad.
Anledningen till att det blivit såhär? Bo Algers, veterinär och professor på Sveriges lantbruksuniversitet, har en förklaring.
Ansvariga för griskrisen är ICA, COOP, Axfood, Bergendahls och Lidl som i åratal tjänat pengar på att sälja i EU olagligt kött. #svpol
— Bo Algers (@BoAlgers) February 1, 2015
Metoderna som används i exempelvis Danmark är naturligtvis inte lagliga i EU. Men de straffas inte för det. Och svenska butiker och restauranger säljer det för att konsumenterna efterfrågar billigt kött. Igen, det är grisarna som får betala mellanskillnaden. Det är viktigt att komma ihåg när man står där med plånboken i högsta hugg, vilken makt man har att förändra och förbättra.
Som kontrast vill jag visa upp mitt favoritklipp från Ängavallen. Där används inte den framavlade rasen som producerar för många barn så inga kultingar dör. Jag upprepar, inga kultingar dör. Tvärtom skuttar de omkring och busar med varandra! Jag är säker på att svaret på frågan om hur svenskt djurskydd bör se ut i framtiden gömmer sig där någonstans i halmen.
Uppdatering:
Jag vill poängtera att denna ”omsorg” måste kategoriseras som djurförsök för att den strider mot svenskt djurskydd.
Bio Rio började veckan med att öppna en matsalong som inte serverar kött och Food for Progress lanserar sojaproteinet Oumph! redan nästa vecka på City Gross bl.a. (bild från deras Facebook-sida). Spännande nyheter!
Gemensamt för båda är att de inte vill prata i termer som veganskt eller vegetariskt (men ”matsalong” går bra), troligtvis för att på så sätt locka fler kunder. Jag är också för att vi ska sluta särbehandla vegoalternativet på menyn men samtidigt vill en större del av mig att de ska skylta med det. Stort. Var stolta!
Det är ett oerhört viktigt ställningstagande att ta när köttnormen är så utbredd.
SJ presenterade sin nya vegetariska rätt på Twitter och Facebook med att ”den även passar för veganer” istället för att skriva ut att den är vegansk, något som saknats under alla år. Ös på! Varför inte stoltsera med det? (Och varför välja en bild på tomater?)
För den som av miljöskäl tidigare valt tåg över flyg har det inneburit sju timmars resa upp till Umeå med en hel ICA-påse full med mellanmål, hemlagade pannkakor, frukt, nötter och bröd för att sortimentet ombord varit obefintligt. Det här underlättar något enormt för resenärerna som vill resa grönt så varför inte passa på att normalisera ordet vegan när de ändå håller på? Skryt för tusan!
Senare i vår lanserar IKEA veganska köttbullar – istället för vegetariska köttbullar som det först gick rykten om – och det är ju hur stort som helst! Vilket otroligt mäktigt ställningstagande att veganisera våra världsberömda Swedish meatballs istället för att hitta på en helt ny rätt! Jag önskar mig reklamfilmer om detta över hela världen, på den nivån! Till Nyheter24 säger en talesperson från IKEA:
– Vi vill ju att maten ska vara god, men också hälsosam och hållbar för miljön.
Hur den smakar vågar hon inte svara på.
– Men jag utgår ifrån att den är god!
Kämpa lite till! Det spelar nämligen ingen roll hur många som skapar, reppar och står bakom veganska produkter om de inte smakar godare än kött. Det första intrycket måste vara så oumph! att fler än bara veganer slår på djungeltrumman och tipsar vidare. Gå till Bio Rio! Köp hem Oumph! Välj det gröna alternativet på SJ! Have some Vegan meatballs! För att det är så jäkla gott.
Det är den bästa marknadsföringen ordet vegan kan få.
På internet får djur miljontals likes, visningar och delningar varje dag men när vi lägger upp bilder på middagsmaten är det ingen som kommenterar det faktum att lamm, kyckling och kalv både är namnet på djurens barn och på maten som serveras.
Varför är det så svårt för oss att koppla att djuren i hagen är djuren i magen? Särskilt när de är så lika våra egna barn och så söta att våra hjärtan sväller upp av kärlek.
Kan det ha att göra med att de som producerar, säljer och serverar kött, som syns i annonser överallt på stan, i livsmedelsbutiker och på lastbilar på våra vägar, i radio, tidningar och matlagningsprogram på teve, upprätthåller bilden av att det är normalt? Att det är norm.
Vi lever i ett samhälle där de som inte vill äta så fina djur är de som avviker och ifrågasätts. Inte de som tjänar pengar på deras små kroppar. Jag hoppas att det vänder snart.
Ämnet ”vegetarianer” kom upp på tapeten innan helgen då det uppdagades att ICA släppt en serie produkter som de kallar för vegetariska. Reaktionerna på deras Facebook-sida lät inte vänta på sig och bottnar i att det hade varit så enkelt att göra dem veganska till att börja med.
Enligt Livsmedelsverket vägledning är det inte tillåtet att marknadsföra livsmedel som vegetariska om de innehåller animalier.
5.3.1.9 Vegetabilisk, vegetarisk
Om livsmedel betecknas vegetabiliska, vegetariska eller liknande kan konsumenten uppfatta detta som att ingen animalisk ingrediens – inklusive tillsatser av animaliskt ursprung – ingår i livsmedlet. Märkning med vegetabiliska, vegetariska eller liknande uttryck kan således anses som vilseledande om animalisk ingrediens eller tillsats av animaliskt ursprung ingår i livsmedlet.
Tyvärr tror jag att vi som djurvänner mest vilseleder oss själva genom att använda ordet vegetarian när vi egentligen menar lakto-ovo-läder-vegetarian. Vi lurar oss själva att vi gör något bra för djuren och blundar samtidigt för allt lidande vi faktiskt åsamkar dem. Jag vet precis hur det är, jag var länge en av dem.
Jag lyssnar på ett klipp från P1 där de diskuterar den kris som mjölkbönder befinner sig i och kommer ha svårt att ta sig ur. Inte bara svenska, mjölk är en global marknad så våra bönder påverkas både av ryskt importstopp och kinesisk mättnad. Problemet är att bönderna inte producerar mjölk efter marknadens behov utan för mycket vilket inte går ihop med det nuvarande världsläget och därför pressas mjölkpriserna, om jag har förstått det hela rätt.
Det är i alla fall tydligt att för 30 år sen fick mjölkbönderna bättre betalt för mjölken än de får i dag. Den låga räntan räknas som ett ljus i mörkret för deras bransch men om den stiger är det citat kört. Enligt en mjölkbonde som intervjuas är situationen ohållbar, bönderna gråter för att de inte kan betala sina räkningar och han vill att samhället ska hjälpa dem bekosta de här politiska klammeriet.
Jag önskar att det var så lätt som att de kunde börja odla havre istället.
Som konkurrensnackdelar för Sveriges mjölkbönder nämns, nästan i förbigående, ”byggnationer och beteskrav” som exempel på utgifter som påverkar kostnaderna för att producera. I klarspråk pratar de gissningsvis om de stallar som måste byggas om så att hälften av alla svenska mjölkkor slipper stå uppbundna, fastbundna, orörliga, hela året. Med undantag för när de får gå på bete under sommaren så att vi kan hävda att öppna landskap är anledningen till att de behandlas som de gör. Med andra ord, det nyss nämnda beteskravet som ju Astrid Lindgren delvis ligger bakom.
Är det verkligen där vi ska spara in pengarna?
Arla har ju förresten en ny business på gång. Tofu! Det känns ju naturligt att den tusenåriga produkten ska produceras av mjölk och inte soja. I deras ansökan skriver de att de vill ta fram en produkt som liknar tofu i smak, konsistens och utseende. It’s like tofu but made of milk!
Citat om mjölkkrisen
”Det har aldrig druckits så mycket mjölk 2014 som, hehe, som detta år.”
Näringsminister Sven-Erik Bucht
”Mjölken håller snabbt på att förlora sin ställning som hushållets viktigaste basföda. I dag häller vi i oss mindre än hälften så mycket mjölk som för femtio år sedan.”
”Arlachefen Peder Tuborgh pratar entusiastiskt om den ljusa framtid som väntar svenska mjölkbönder, ja mjölkbönder i hela världen.”
Vi äter såna sinnessjuka mängder djur varje år men vad många inte tänker på är hur många liv som faktiskt slängs i vasken eller soporna. (Det var för övrigt en av de största anledningarna till att jag slutade äta kött, jag kunde inte se på köttfärsen i diskhon utan att tänka på alla liv som låg där.) Ungefär 20% av det kött som produceras globalt slängs vilket motsvarar sjuttiofem miljoner kor.
75 000 000 liv.
Det pratas en del om att de som äter både kött och vegetariskt bör kallas för semi-vegetarianer. Det får mig att fundera på ordet vegetarian, som ju egentligen betyder vegan, men främst används för att beskriva de som äter mjölk- och äggprodukter, ibland till och med fisk. Sällan nämner vi att många vegetarianer även använder skor, väskor, möbler och kläder som är gjorda av djurhud vilket urvattnar begreppet, rejält.
- De som äter mjölkprodukter stöder produktionen av kalvar som slaktas och mjölkkor som blir till köttfärs när de går i pension vid fem års ålder.
- De som äter ägg stöder produktionen av kycklingar där varannan kyckling, dvs pojkarna, mals eller gasas till döds så fort de sorterats ut efter födseln.
- De som köper läder, skinn, dun, ull och päls stöder produktionen av djurhud, hår och kroppar.
Ska de kallas lakto-ovo-läder-vegetarianer? Eller är de egentligen semi-vegetarianer?
© 2026 Helen Alfvegren
Tema av Anders Noren — Upp ↑