Jag vill så gärna vara en åtta att jag inte vet var jag ska ta vägen. Framförallt har jag nu fått en ännu större beundran för Ebba Witt-Brattström än jag hade innan och kan inte ens förklara hur kroppen reagerar bara av tanken på att få träffa henne. Jag har sällan varit med om ett sådant idolskap för en kvinna vilket säger en del om hur viktigt det är med kvinnliga förebilder.
Boken är en tillbakablick av Ebbas liv mellan 1971 och 1982 då hon var verksam och väldigt aktiv inom Grupp 8. De slogs bland annat för kvinnors rätt till daghem, smärtlindring vid förlossning, heltidsarbete och rätten till sin kropp, dvs aktioner mot porrbutiker och porrtidningar men även en insikt om hur den kvinnliga kroppen fungerar. Facit på hur livmodern ser ut under olika stadier bifogas!
Det är så otroligt inspirerande att de var så engagerade, att de träffades och pratade så mycket, att de gemensamt slogs för att deras döttrar skulle få en bättre framtid. Jag börjar gråta när jag får syn på ett protokoll som förts i familjehotellet i Hässelby där jag har bott en gång, det är så starkt att de har verkat där.
Det är också en tydlig inblick i att feminismen på 70-talet var en kvinnokamp, inte en jämställdhetskamp. Det var ett systerskap. Ett systerskap som visserligen innebar fördelar även för männen och barnen men främst för kvinnorna som var dubbelkränkta enligt åttorna.
Ebbas språk är så målande, hon bjuder på personliga anekdoter och gamla anteckningar från sina dagböcker, och på intervjuer med personer som var med under den tiden. Jag gillar särskilt den med Erik Sidenbladh som var en del av mansrörelsen Befria mannen, kanske för att jag i dag, 2013, undrar varför det inte finns sådana mötesplatser för män att prata om känslor, relationer och normer? Jag kan inte förstå varför vi bygger kvinnohus för utsatta kvinnor istället för manshus där män med behov får utbildning i hur de ska uppföra sig mot andra människor.
Jag vill brodera kvinnomärket, skrika slagord, skapa något som gör skillnad, som ifrågasätter, som förbättrar för andra. Framförallt vill jag också ha en stickad tröja med kvinnomärket över brösten (s 138), fy vad fint! Det här är en underbar bok som alla bör läsa och ge bort och som kontinuerligt bjuder på andra spännande boktips. Eftersom jag har lånat den på bibblan har jag inte öronmärkt de sidor jag tyckt extra bra om, annars skulle den här recensionen hagla av citat. Jag kan ändå avsluta med ett slagord från framsidan av Kvinnobullen från 1974: En ensam kvinna är bara en slav men tusen systrar kan ställa krav!
Jag försökte förklara charmen med Twitter i går på en fest men det är svårt att få med precis allt en vill säga, jag skulle kunna prata i dagar om alla fördelar! Något av det bästa är ju alla tips en får; på länkar, videos, personer, artiklar, blogginlägg, osv.
De senaste dagarna har jag på olika håll samlat på mig en mängd boktips som jag tänkte dela med mig av här och jag kan knappt hålla mig tills jag får gå till biblioteket i morgon och börja låna och läsa. Håller för övrigt precis på att avsluta Godnatt Mr Tom av Michelle Magorian, så kärt!
Maria Svelands ”Hatet. En bok om antifeminim” kommer inte ut förrän i mars men jag har redan mailat min vän Lina på Leopard och hoppas få tag på ett ex så snart som möjligt. Jag gillade verkligen hennes Bitterfittan. ”Hatet en bok om antifeminism är en resa där Maria Sveland låter oss möta forskare, historiker, politiker och hotade kvinnorättsaktivister. Hur kommer det sig att hätskheten mot feminister och kvinnor ökar just nu? Vad får det för konsekvenser?”
”Kvinnostaden” av Christine de Pizan, som räknas som en av de första feministerna, kom ut redan 1405 men har precis blivit översatt till svenska. ”Hittills har många kloka och rättfärdiga människor berömt kvinnornas verk, utan att kvinnorna själva skrivit en bok om dessa ting. Vad gäller tiden som har gått utan att deras anklagare och belackare har blivit bemötta, säger jag dig bara, att i evigheten har var sak sin tid.”
”Kvinnorummet” av Marilyn French verkar passa mig som hand i handske just nu, ser verkligen fram emot den! ”För varje man som någonsin trott att han kände en kvinna. För varje kvinna som någonsin trott att hon kände sig själv. För alla som någonsin växte upp, gifte sig och undrade vad som hände.”
”Å alla kära systrar!” av Ebba Witt-Brattström är kanske den jag kommer kasta mig över först. ”Som proteströrelse var 1970-talets kvinnorörelse unik. ”Det personliga är politiskt” var mer än en paroll, det var en aktivistisk livsstil, en effektiv lobbyverksamhet som sparkade igång den jämställdhetspolitik vi i dag tar för given. Om hur det gick till när kvinnokampen förändrade synen på kvinnan (och mannen) handlar boken om. En djupt personlig och kärleksfull betraktelse av en som befann sig i centrum av den nya kvinnorörelsen.”
Klart färgad av allt kvinnohat vi har sett 2012… Men jag har även två riktigt bra tips på djurrättstitlar som jag knappt kan hålla mig tills jag får lägga vantarna på!
Jordens herrar: slaveri, djurförtryck och våldets försvarare av Pelle Strindlund verkar vara en otroligt intressant bok där författaren jämför slaveri och djurförtryck. ”Under lång tid betraktades förslavandet av andra människor som någonting självklart. Tänkare, forskare och politiker hävdade att slaveriet var nödvändigt, moraliskt riktigt och av Gud inrättat. Slavhandeln ansågs skapa arbetstillfällen och leda till att de infångade fick ett bättre liv. De få som i början protesterade avfärdades som okunniga, fanatiska, känslosamma med mera.
Numera är vår syn på slaveri helt annorlunda. Det är lätt för oss att på tvåhundra års avstånd se ihåligheten i de forna argumenten till dess försvar. Men finns det idag andra former av förtryck, för vilka vi är lika blinda som den gamla tidens slaverianhängare var för slaveriet?
Ja, det gör det, menar Pelle Strindlund. Den uppenbara parallellen är exploateringen av djur. I Jordens herrar jämför han argumenten för slaveriet på 1700- och 1800-talet med dem för dagens djurförtryck. Han visar på omfattande och djupgående likheter: i hur slavarna och djuren hanteras, hur förtrycket av de båda grupperna legitimeras och hur de som kritiserar exploateringen bekämpas.”
Har du inte sett Earthlings kan jag varmt rekommendera den, på tal om att vi alla är jordbor, både människan och djuren, och att vi alla känner båda smärta och kärlek.
”Äter du mat? Då är du inblandad i lantbruket och tillhör målgruppen för denna bok. De flesta i Sverige idag får sin huvudsakliga information om matproduktionens villkor från sagor, reklam och propaganda. Sagorna berättar om griseknoar och höns som pratar och är fyllda av känslor. I reklamens bilder är alla kor ute på bete, grisar är lyckliga med knorr på svansen och hönsen spankulerar som förr i tiden på en lagårdsplan eller en dynghög. Idyllen bryts med ojämna mellanrum av dramatiska larmrapporter som dominerar nyhetssändningar under några veckor: någon djurskyddsorganisation har filmat missförhållanden på svingårdar eller minkuppfödningar, någon veterinär slår larm om bristfälliga rutiner på slakterier.
Hur mår egentligen de djur som lever för att bli mat? Kanske ligger sanningen som så ofta någonstans mittemellan idyll och elände.”
Har du några boktips får du gärna skriva en rad i kommentarsfältet!
Jag älskar den här boken. Känslan den ger, stämningen den målar upp, längtan en känner, den förbjudna besattheten, det fina systerskapet. Läs några av de citat jag hundmärkt under de två dagar jag slukade boken och hör av dig om du vill låna den.
”Hennes läppar är köttiga med en tjock kontur ifylld med pudrigt stift. När hon talar drar hon den hennaskimrande hårgardinen från ansiktet med en fräknig hand som börjar bli rynkig och en min som jag vet är avsedd att tala om att hon är en kvinna som levt ett långt liv.”
”Det såg ut ungefär som man hade kunnat tänka sig att det skulle se ut därinne. Köttigt och blankt som ett svalg, fast trängre. Jag stack in fingret och kände hur de glatta vecken lade sig runt det, jag tittade på färgen och de glansiga flikarna av slemhinnor och hud och för ett kort ögonblick önskade jag att alltsammans inte vore gömd inuti kroppen; att det hade gått att hålla fram och visa.”
”Vara hemma? Men varför gör ni som dom säger? Ni borde ju tåga i ett eget fackeltåg och visa att ni är så många fler än dom”, säger hon. ”Skolan borde insistera på att ni går ut och demonstrerar istället för att tysta er. Dom ska vara överlyckliga om dom har elever som vill stiga fram och säga nej åt dom här stackars idioterna.”
Hon går ut ur mitt rum men sticker in huvudet igen och säger med hög röst att vår tystnad inte är något annat än ett legitimerande av rasismen och nynazismen. Vi borde inte vara tysta, vi borde visa oss.
”Hans händer förvånade mig.”
”På den tiden, i Grupp 8 och i andra aktionsgrupper, gjorde de saker. De drog stencileringsapparater och organiserade demonstrationer för fri abort och dagis åt alla. De höll samtalsgrupper med potatissoppa i sina kök och delade varandras livsöden, precis som kvinnorna som möttes på universitetet i Kvinnorummet. De arrangerade festivaler för tjejband och tjejpoesi. Slängde surströmming på torskarna och kämpade tillsammans mot patriarkatet. De förändrade sina liv så att de hade ett tydligt mål och en mening.
Med oss är allt annorlunda. Vi har samma åsikter som de, men vi har inget att göra.”
”När jag frågade min mor varför hon inte tog hand om mig mer när jag var liten sa hon att hon beklagade om jag var missnöjd men att det ingår i vuxenblivandet att ifrågasätta sin barndom. Och barndomen gör man sig som sagt inte fri från så lätt. Och så påminde hon mig om att jag aldrig skulle ställa en sådan fråga till min far. Varför han inte tog hand om mig.
Och det är ju sant.
Jag skämdes över att jag aldrig ens tänkt på det så.”
”Egentligen är det inget speciellt alls med de där händerna. Jag skulle aldrig kunna beskriva dem om någon bad mig. Jag vet ingenting om hur de känns egentligen, jag vet bara hur jag känner mig under dem.”
”Efteråt ligger vi vakna i min mors soffor med alla fönstren öppna på vid gavel och lyssnar på Nina Simones version av Just like Tom Thumb’s Blues och Billie Holiday som sjunger att kärleken är som en kran som slås på och av, och ibland när man tror att den är på, baby, så är den avstängd.”
”Han är smartare och snällare och mer allmänbildad – och mycket mer intresserad av mig. Han har alla fördelar och ändå saknas något. Och hur jag än funderar på det förblir det omöjligt att förklara i annat än sådan där pinsam Harlequin-terminologi: Det pirrar till lite trevligt när jag ser honom, men det rubbar inte marken jag går på. Det är inte som om jorden höll på att gå under.”
”Jag ligger på sidan i samma ställning som när jag slog upp ögonen, kvar i den beröring som jag tänker att vi inte själva råder över, som kan uppstå när två människor ligger med varandra och sedan sover tillsammans en hel natt. En bråkdel av en natt, en morgon och en halv dag. Mitt ben är inkilat mellan hans båda så som det bara är när han sover. Han ligger vänd mot väggen och hans hud ger ifrån sig den vanliga doften av alkohol som förbränns.”
”En tredje statist står en morgon mitt i det enda rummet som är min lägenhet och tar på sig sina byxor medan han förklarar för mig att han inte är ute efter något särskilt allvarligt just nu för det har han inte plats för i sitt liv.
Jag måste avbryta honom.
”Du”, säger jag. ”Det här är min slampsommar.”
Varje kväll ser jag fram emot att ligga i badet och läsa Anna Karenina. Jag blir rörd av de känslosamma männen, inspirerad av de starka kvinnorna och knäsvag av de kärleksyttringar som börjat blomma upp. Det känns redan som ett fantastiskt äventyr att ge sig in i och jag gör små hundöron på var och varannan sida eftersom orden är så välvalda. Hör här bara:
There was no need for her to ask him why he was there. She knew as well as if he had told her, that he was there in order to be where she was.
”I did not know that you were going too. Why are you going?” she asked, dropping the hand with witch she was about to take hold of the handrail. Her face beamed with a joy and animation she could not repress.
”Why am I going?” he repeated, looking straight into her eyes. ”You know that I am going in order to be where you are”, said he. ”I cannot do otherwise.”
Åh. Baserat på alldeles för många citat och fina formuleringar att hålla reda på har jag därför beslutat mig för att göra en rörlig recension, en recension i flera delar om du så vill, allt eftersom jag läser boken under hösten. Utan att avslöja för mycket, bara för att spara och kunna plocka fram när det behövs lite värme.
All happy families resemble one another, but each unhappy family is unhappy in its own way.
Everything was upset in the Oblonsky’s house. The wife had discovered an intrigue between her husband and their former French governess, and declared that she would not continue to live under the same roof with him. This state of things had now lasted for three days, and not only the husband and wife but the rest of the family and the whole household suffered from it.
Så börjar det ryska mästerverket och jag suger i mig varenda ord. Sen lägger jag uppgivet ifrån mig boken, tvättar håret så att det ska hinna torka innan det är dags att sova och slår mig ner igen framför jobbdatorn. Kom höst, kom höstförkylningar under täcket!
”Because yes, they must see this, these lights, the river – I love New York, even though it isn’t mine, the way something has to be, a tree or a street or a house, something, anyway, that belongs to me because I belong to it.”
Jag har precis läst klart Breakfast at Tiffany’s. Den var okej. Citatet ovan är dock helt makalöst.
Att Bia bloggar är ju så otroligt roligt för alla bokälskare att jag bara måste tipsa! Känd och omtyckt i bokbranschen som inköpare med näsa för det senaste på Pocket shop, som Michael Jackson-fan på Twitter under namnet Bia Sparrow och med en av de mest imponerade boklistorna någonsin på avsomnade Boktipset, det här mitt bästa boktips någonsin!
Live by Night av Dennis Lehane, min idol, min hjälte, kommer inte ut förrän i oktober så det är en ära att komma över ett förhandsex. You either love Dennis Lehane or you haven’t read him yet står det kaxigt på baksidan och jag kan bara hålla med. Han är i mina ögon oslagbar.
Jag läser aldrig baksidestexter förrän efter jag är klar med boken så jag antog att det skulle vara uppföljaren till The Given Day men den här är en helt fristående bok som utspelar sig under 20-talets gangster era.
Joe Coughlin, som helst beskriver sig som laglös, hamnar efter ett brustet hjärta och en fängelsevistelse av en slump i ett hett och fuktigt Florida där det råder ett krig mellan olika alkoholimportörer. Han får ansvar över ett helt imperium och med det en enorm makt men kan i utbyte inte lita på någon, samtidigt som han förälskar sig på nytt.
Det är en bok att drömma sig bort i, karaktärerna är som vanligt helt enastående. Hettan, våldet, kärleken, allt känns på riktigt. I ett meningsutbyte läser jag orden Much obliged och förs direkt tillbaka till The Wire och undrar om han inte ger en liten vinkning med flit? Jag väljer att tro det!
Boken har definitivt Dennis signum men jag har lite högre krav för att ge den full pott. Men läs, läs allt han någonsin skrivit!
Här är min sommarläsning fångad på bild! Lisa Ungers Fragile, Tina Feys Bossypants, Leo Tolstoys Anna Karenina, Elisabeth Hands Generation loss, Amy Waldmans The Submission och Jeffrey Deavers XO står på tur.
Det är ren och skär lyx att välja och vraka men jag har nog ett ganska bra hum redan nu om vilken ordning de kommer slukas. Trevlig boksommar!
Jag har nog aldrig någonsin förstått vad Breakfast at Tiffany’s egentligen handlar om, även om jag sett flertalet piffiga bilder på Audrey Hepburn under åren i rollen som Holly. Nu ligger jag och läser den på balkongen och var tvungen att gå in och youtuba lite för att få ett hum om hur karaktärerna ser ut. Vill se!
Om några timmar tar jag mitt pick och pack och sticker till Göteborg. Har fått mängder av tips på var man kan bada så badkläderna får snällt följa med. Och jag kommer plocka upp ett ex av Dennis Lehanes senast bok Live by Night på Centralen på vägen dit, så rykande färsk att den inte kommer ut på flera månader. Tusen tack Bia! Den kommer sträckläsas med vördnad.
Om du, som jag, just nu undrar vad du ska ta med dig för läsning på semestern, vare sig det är ett tåg, en strand eller en stuga du längtar efter att gotta ner dig i, läs Äta djur av Jonathan Safran Foer. Framför alla andra böcker. Läs den. Det är en av de bästa böcker jag någonsin läst och även om jag recenserade den för nästan två år sedan har den först nu kommit i svensk pocket. Jag är väldigt glad att Lotta Kühlhorn gjort omslaget, den är så snygg! Köp och prata med mig om den sen!
Lägg även ner Matens pris i varukorgen, då är jag ännu mer intresserad av att ta en diskussion. Det är den som har fått mig att äta varannan vegan det här året. Boken, som bygger på en serie radioinslag, bjuder på en riktig tankeställare och lever kvar länge. Jag har den fortfarande färskt i minnet och anpassar mig efter säsong, köper ekologiskt och äter mindre animaliska produkter tack vare den. Otroligt läsvärd.
Alla böcker av Gillian Flynn, du kommer dyrka henne!
Viskleken av Arne Dahl
Eldvittnet av Kepler
En dag av David Nicholls om du av någon anledning missat den
Själv ska jag sätta tänderna i Breakfast at Tiffany’s, Cobens senaste Stay close (även om Helena höjer ett varnande finger) och så är jag lite sugen på Anna Karenina som kommer som film till årsskiftet. Bossypants av Tina Fey sägs vara mycket rolig, tror att det är den som kommer få följa med till Göteborg i veckan när jag ska ner och se Imperial State Electric och hänga med fina vänner.
Har du något tips? Har mina vänner något tips? Hörrni Emma, Oskar, Bia, Sanna, Emanuel, Helena, TDH, Karin, alla gamla pocketshoppare, ro hit med en bok som man bara inte får missa! Kommentera nedan!
Uppdatering! Tusen tack för de tips som kommit in! Missa inte att Helena bloggar en hel drös tips som man inte verkar kunna leva utan!
