Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Månad: juni 2013 (sida 1 av 2)

Vad jag gör på dagarna och Natten

Eclipse har slutat åka uppåner för i dag, tyvärr!

Jag fick tyvärr inte chansen att testa Eclipse i går när vi var på Grönan med jobbet men höll igång min och Lenas tradition med att sitta bredvid henne på Tilt när hon får panik. I dag ska vi ut på båtfärd efter lunch och fira in sommaren och sen kommer jag bege mig till Natten för att träffa Johanna och Maja, dansa tills vi stupar och välkomna Kixet till stan.

I övrigt lyssnar jag mest på den här låten just nu!

En snabb summering av söndagen!

Hustlade till mig tre tatueringar, så nöjd! @hermineelle @cissiwallin

Jag började dygnet med att dansa till så många bra låtar på Tonys dansgolv på Obaren att jag nästan skrämde iväg Arvid ut i den ljumma sommarnatten med mina glädjetjut, fortsatte dagen med att gå på Jean Paul Gaultiers utställning, helt fantastisk, (lyckades locka till mig några tatueringar när jag träffade på en gammal kollega från Pocket shop som visste att det fanns några kvar bakom kassan), hittade klänningen med stort K till Helena och Antons bröllop (som givetvis är superhemlig fram till den stora dagen), upplevde en stund av sann Twitter-lycka när Peter och Isak skickade kärlek över internet (det påminde om hur vi brukade ha det på fredagarna förr), rullade nästan hem i det fina vädret på mammas cykel som jag precis fått ta över (men bakhjulet hade ingen luft så jag tog t-banan), bokade äntligen boende i Paris (med en utsikt att tillbe även för mig som ateist), köpte en biljett till Natten på fredag då det ska dansas tryckare tills det ljusnar igen (måste bara sommarfesta med jobbet först) och blev på riktigt lycklig när jag såg att lill-ICA tagit hem Alpros nya sojayoghurt som jag bett om (den med rabarber och jordgubbssmak som är så himla krämig och god)! Håller tummarna för att edamamebönorna också dyker upp i frysen inom kort!

#vadveganeräter Sjukt somrig sallad med säsongens grönsaker, hummus, hasselnötter, gojibär, grön ärthummus. #vadveganerläser Peter Singers Djurens frigörelse. ✌

Jag åt en suverän sallad på Systrarna Voltaire i PUB-huset och gillar särskilt att de kallar den för vegansallad. Det gröna alternativet har ju nästan alltid en liten undanskymd plats på menyn eller så står den inte med alls. Jag funderar lite på det. I veckan åt jag lunch på en av de finaste restaurangerna på Strandvägen och fick in en tallrik med ris, sötsur sås och lite lätt stekta grönsaker (pak choi och långa skidbönor som var rätt svåra att tugga i sig). Det jag blir ledsen över är inte att jag behöver sitta och peta i mig det, det jag blir ledsen över är att det inte är en enda person vid bordet som skulle vilja byta tallrik med mig. Och så har jag det sällan annars, privat. Då är jag så mallig över att jag vet exakt vilken rätt som är godast på menyn och vet att den skulle vinna över vemsomhelst till den gröna sidan (nr 18 på Kokyo, tofun med svarta bönor på Ho’s, tzayspettet med sötpotatis på Chutney, till och med vegankorven på 7-Eleven) men sällan imponerar det vegetariska alternativet på mitt sällskap när vi väljer valfri restaurang i landets huvudstad. Tänk om det gjorde det? Tänk om det vegetariska var det bästa som erbjöds på menyn? Tänk om det var den rätten som det skrevs om i tidningarna, som fick folk att vallfärda till restaurangen för att smaka. Tänk.

Jag letar veganhak i Paris för fullt och tar tacksamt emot tips!

Något jag missat? Merci på förhand!

Hur får du i dig protein? och andra frågor som behöver raka svar

En av de absolut vanligaste reaktionerna jag får som vegohjärta är frågan Hur får du i dig protein? Det är en av många myter som etsat sig fast som sanningar om vegetarisk/vegansk mat, att proteinbrist är ett problem, och jag tänkte döda den här och nu. Jag behöver 50 gram protein om dagen och det finns i nästan allt jag äter, till och med i den veganska chokladen jag äter i badet på kvällarna när jag ligger och läser.

Det här är bara några av de livsmedel som jag har stoppat i magen i dag och mängden protein per 100 gram:

Alpro naturell yoghurt 4 gram
Markattas mandelsmör 21 gram
GoodLifes nötbiffar 9 gram
Astrid och apornas korv 20 gram
Sojabönor 13 gram
Lingongrova 8,5 gram
Divine mörk choklad med hallon 6,7 gram

Proteinet är inte ett problem. De flesta som äter veganskt har dessutom bättre koll på vad de får i sig än en köttätare har och en blandad kost hjälper dig att få i dig det du behöver. Har du någonsin hört talas om någon som drabbats av proteinbrist eller känner du någon som har det? Jag gissar att du inte har det.

Det är snarare jag som ska ifrågasätta hur mycket extra protein och fetter köttätare får i sig. Köttrenden skrämmer mig rejält och saknar helt logik eftersom den inte bara leder till enormt lidande för djuren – den drabbar miljön och i slutändan människan också. Hjärtattacker, blodproppar, övervikt, cancer, högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar, högt kolesterolvärde… Allt kan spåras tillbaka till djuren. Men det är ju ingen nyhet.

Det människan behöver finns i grönsaker, frukt, fullkorn (pasta, ris, bröd), baljväxter (bönor, linser) och nötter/fröer. Många verkar tro att det inte finns någon mat kvar om de tar bort de animaliska produkterna men det är bara okunskap. Jag kan äta i princip allt en köttätare kan, bara växtbaserat. Vi använder samma kryddor och om en skillnad i konsistens innebär att djuren inte tvingas lida under min hand så ser jag det som en extra krydda. Jag fick nyligen en vegansk ost i present och den smakar precis som Gouda. På midsommarafton lät jag mitt nyfikna sällskap smaka på tzay och alla älskade det. I morse piffade jag till min sojayoghurt med färska biggaråer. Veganskt innebär lite mer omtanke men framförallt öppnar det upp för nya, spännande måltider.

När Jonathan Safran Foer gjorde research till sin bok Äta djur (som jag rekommenderar varmt) drog han två slutsatser. Den ena var att de flesta han pratade med var övertygade om att han skulle bli vegetarian när han fick all fakta presenterad för sig vilket säger rätt mycket. Den andra slutsatsen var därför att folk redan känner till det lidande som pågår men vägrar ändra sina vanor. När min kollega häromdagen höll upp en bebisbläckfisk på restaurangen vi var på frågade jag om hon hade sett videon med Luiz som inte vill äta sin mammas mat när han får reda på att den innehåller djur. ”Nej och jag vill inte se den”, sa hon, ”jag gillar mat!” Det har inte med saken att göra. Jag ser det som ett jätteproblem att folk vägrar koppla djuret på tallriken till djuret i havet eller hagen. Barn är så mycket klokare.

Något annat som många fått om bakfoten är att du inte kan träna för att du äter grönt. Tänk då på att de starkaste djuren på jorden, som elefanter, noshörningar och flodhästar, alla är växtätare. Apor likaså vilket säger mycket om vilka vi bör jämföra oss med. De tillhör dessutom de djur som lever längst vilket jag tycker känns tryggt. Jag funderar mycket just nu på varför det ses så naturligt att dricka mjölk från ett djur som är så långt ifrån oss. Mjölk som borde gå till kalven. Mjölk som är anpassad för att en kalv med fyra ben ska växa upp till en stor ko på flera hundra kilo, alltså långt ifrån vad människan någonsin kan tänkas behövas. Borde inte chimpansmjölk vara mer rimligt? Eller varför inte katt- eller hundmjölk om vi ändå har en sådan hemma? Låter det helt uppåt väggarna? Då vet du hur jag känner!

När personen som sitter mittemot mig och äter kött säger att hon älskar djur säger jag ifrån. Trots att det är socialt krångligt. Överlag är jag väldigt rak på sak i min kommunikation. Häromdan fick jag alla tre i sällskapet att välja det vegetariska alternativet till lunch för de kunde inte säga emot den fakta jag presenterade när de frågade om varför jag är vegan. ”Men nu får du väl ta och ge dig!” väntar jag mig nästan att folk kommer säga snart. Kompis! Jag har inte ens börjat. Trots att hon inte ville det mailade jag videon med bläckfiskarmar till min kollega. Och så kommer jag hålla på. Jag kommer vara jävligt krånglig. I dag hörde jag en gris skrika av smärta, såg fiskar dö av syrebrist, kalvar tas ifrån sin mamma, grisar dras i örat, kultingar kastade i betonggolvet, kycklingar malas levande… Det betyder mer för mig än att passa in. Enormt mycket mer.

The Wanderers av Richard Price, boken som fick Dennis Lehane att börja skriva

Boken som allra mest inspirerat Dennis Lehane till att börja skriva. Vördnaden!

The Wanderers kom ut redan 1974 men jag har svårt att få tag på uppgifter om den har översatts till svenska eller inte? Desto enklare är det att stämma in i hyllningskören som tog sig ton för 40 år sen och jag förstår precis vad Dennis Lehane menar när han säger att det här är den bok som fick honom att börja skriva.

Stämningen lägger sig som en picknickfilt över läsaren och jag överväldigas av de känslor jag hade när jag såg Stand by me första gången, blandat med gängmentaliteten i The Warriors och den hårda uppväxten och våldet i The Wire (där ju Dennis skrev manus vid tillfälle). Lite Kids-vibbar får jag också så det här är inte vilken bok som helst! They call me the Wanderer

Strunta i om den inte finns på svenska – om du inte heter Pia Printz – läs den som den är på engelska. Den finns hos näthandlarna men jag lovar att lämna tillbaka mitt ex till bibblan så snart jag bara kan! Norpa den sen för bättre sommarläsning än såhär är svår att leta fram, även jämfört med alla de böcker som kommit ut sen dess.

Lilla pionkransskolan inklusive inbäddad video från Instagram

Ger myrorna en chans att krypa ur pionerna innan jag börjar kransa. De är överallt nu, de små liven!

Jag tycker att det är riktigt mysigt att fira midsommar på kolonin men framförallt är det fantastiskt härligt att ha blommor i håret! Tog en sväng förbi Anneli och Thomas för att plocka två sorters pioner som mamma inte har innan jag satte mig tillrätta i hammocken.

Såhär gör du! Börja med att binda en enkel krans av närmaste buskgren, sen fäster du blommorna en efter en med den tråd du har tillgänglig. Låt gärna myrorna krypa ur blommorna innan och se upp för söta larver, det är väldigt lätt att bli kär i de små liven!

Larvigt!

Åh!

Glad midsommar!

Klar! Jag är väldigt nöjd med årets bidrag och den fick mycket beröm från damerna på kolonin. Vill du också bädda in en Instagram-video följer du enkelt tipsen här! Glad midsommar!

En-dum-en känner att sjön suger

När En-dum-en börjar skråla FARVÄÄÄÄL trots att han mycket väl vet att han måste vara tyst skrattar jag så att jag skakar i hela kroppen, varje gång! Det här är det roligaste klippet jag vet, jag kan inte komma på något annat som gör mig så glad.

Jag älskar dig Gösta Ekman.

Ingenting känns komplicerat, ingenting känns svårt

Lajvar midsommar några dagar i förväg. !

Gårdagen spenderades i en solstol på kolonin tillsammans med mamma, solen och en god bok. På baksidan har vi utsikt upp mot dansbanan där de dagen till ära spelade 78-varvare så det knappt kunde bli mer idylliskt. Hoppas det var uppvärmning inför midsommarafton på fredag!

Tung gung.

Jag började bläddra i The Wanderers varpå mamma frågade vad den handlade om. Gäng, sa jag tvärsäkert medan hon protesterade. Gäng? Ja, jag har bara läst tre sidor men jag är ganska säker, sa jag. Jaha, jag pratade om låten, sa hon och mumlade något om Frälsningsarmén.

Doftar något otroligt. #kolonin

Sen berättade jag om att jag vill ha pioner i håret på midsommar. Du får ta hur många du vill, sa hon och plockade en bukett till mig. Övade lite hemma på kvällskvisten och ska fundera på om jag bara behöver hårnålar eller om jag ska göra en rejäl krans istället. Vi får se på fredag!

Ganska uppenbart citat i rubriken va?

Om slakterier hade glasväggar skulle du se det här

Vykort från #kolonin.

Du kanske inte märker det på mig men när jag svarar dig varför jag är vego, svarar ärligt, och för tusende gången möts av argumentet ”Ja, det är ju trist men kött är ju så gott!” så jobbar jag väldigt hårt för att anpassa mig till att vi måste fungera tillsammans i ett socialt sammanhang just där och då, troligtvis en lunch eller en middag. Som du kanske förstår säger jag inte högt vad jag tänker när du beställer in en köttbit men det kanske inte är så svårt att lista ut?

Jag tror inte att du vet hur det går till på ett slakteri. Hur det låter när blodet forsar ur det levande djuret. Hur overkligt det ser ut när huden med hjälp av en maskin dras av kon som en pyjamas. Hur det luktar när håret bränns av, förhoppningsvis då grisen tappat medvetandet av blodförlusten. Har du sett när de plockar ut en levande kalv ur magen på kon som hänger i ett ben med halsen uppskuren och slänger den lilla parveln i ett kärl som sopor? Det är det jag ser framför mig när du säger att kött är gott. Bara så att du vet!

Det jag har svårt att förstå är att allt det här lidande är väldokumenterad fakta som finns tillgängligt bara ett knapptryck bort eller i en bok på närmaste bibliotek. Varför bryr du som konsumerar djur dig inte om att försöka förstå kopplingen mellan innehållet på din tallrik och det lidande som djuret fått utstå hela livet? Jag som vegohjärta har aldrig påstått att kött inte är gott. Det jag försöker förklara är att jag har tagit till mig av den kunskap som finns om hur vi behandlar djuren och protesterar emot det.

Det finns ett känt citat som säger att om slakterier hade glasväggar skulle alla vara vegetarianer. Titta på den här länken från svenska Walls of Glass så får du snabbt upp ögonen för hur det går till på ett slakteri. Det bildspelet skulle mycket väl kunna få dig att sluta äta kött. Om du inte klarar av att titta på hela för att det gör så ont i hjärtat så gör inte det men sprid det gärna vidare. Och ha de bilderna i bakhuvudet nästa gång du handlar.

Skriv upp Polis av Jo Nesbö på sommarläsningslistan bums!

Förhandsexlyckan just nu!

För mig som har läst alla Jo Nesbøs böcker i rätt ordning är det här en bok som jag inte trodde var möjlig… Hans böcker om Harry Hole är bland de bästa du kan läsa och ju mer du lär känna karaktärerna, desto mer går all humor, död och kärlek in under huden, rätt in i hjärtat.

Polis är fasansfullt brutal, oerhört sorglig och fantastisk vacker, precis så spännande som en sommarbok ska vara. Jag läser själv aldrig baksidor för att undvika alla avslöjanden men jag kan lova att storyn känns ny, poliserna känns igen och du kommer inte att bli besviken!

Finns att beställa bums på Bokus och Adlibris eller varför inte stödja din lokala bokhandel? Glöm ej heller hur smidigt det är att låna på ett bibliotek! Under sommaren har de förlängt utlåningstiden så passa på! Du hittar all info på ditt närmaste biblioteks hemsida.

Jag ska drömma om hägg- och mandelglass!

Som ett hjärta! #vadveganeräter hos Systrarna Voltaire (vegansallad med mandelsmörat bröd)

Googla ”vegetariskt Malmö” och vips så dyker min blogg upp högst upp, fint va! (Likadant med ”medieplanerare”.) Jag har väldigt svårt att tänka på så mycket annat än grön mat just nu och vill helst inte prata om något annat heller. Alla mina bilder på Instagram handlar om mat, alla mina tweets på Twitter likaså. Och nu bloggar jag om det, igen.

I går mailade jag till Max för att fråga om deras burgare är vegan, om de har någon dressing som är det och om de planerar att börja med sojashakes eller varför inte, hör och häpna, sojaburgare? Det sista förslaget stod Mårten för. Han fick tyvärr nej men jag leker med tanken att det är inte är så märkvärdigt att veganer och vegetarianer tar större plats på hamburgarerestauranger. Varför inte?

Burgaren är vegan men den friteras tillsammans med produkter som innehåller mjölk enligt deras chefskock som jag råkade ha i kontaktlistan på mailen.

Vi var även förbi Daglivs då jag köpte på mig mängder av veganska kakor som Marabous Mörk choklad cookies, Göteborgs Kex Jätten vanilj och Bageriets Bästa bärdröm-kakor från samma kexfabrik. Det kommer ju bli picnic-väder nån dag! Alla Singoalla är vegan, det vet du va? Jag har mailat till Göteborgs Kex för att höra om de inte kan tänka sig att använda Djurens rätts veganska sigill för att underlätta ännu mer för sina kunder.

Sara har åkt hem, love you long time! men anledningen till att hon var i stan är att hon ska börja skriva för en ny tidning som kommer ut i höst och som ska granska matindustrin och samtidigt inspirera hemmakocken. Hunger – ett väldigt passande namn! Den ges ut av samma förlag som står bakom Filter och Offside och chefredaktören är ingen mindre än den hemliga kocken Mats-Eric Nilsson. Jag anar succé! Jag uppmuntrade Sara att skriva om veganism och det hade hon redan tänkt på. I Malmö där hon bor finns det väldigt många bra människor som är veganer, som Fido och Johanna som har underbara Vegoteket, som Björn som har Vegankrubb, så det kommer inte vara några problem att hitta någon att intervjua!

Björn har för övrigt programmet Mat i munnen ovan där Teresa, som också är vegan, precis har börjat jobba och som fantastiska Michaela har gjort loggan till (besök hej blekk bums!). Det är något med profiler – vi kallade Björn för veganbjörn vid köksbordet häromdan som att det är hans namn – som inte bör underskattas!

Jag blev så oerhört sugen på att åka till Malmö när jag såg att de gjorde hägg- och mandelsglass i programmet. Hur gott låter inte det? Vegansk, så självklart. Såg på Vegokoll att Bea Szenfeld var med i en kändisvariant av Halv åtta hos mig. Vegan! Hur cool är inte hon? För cool för skolan. Okej, nu ska jag stilla min veganfeber med lite KRAV- och Fairtrademärkt veganchoklad och en god bok innan jag blir löjlig!

« Äldre inlägg

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑