Jag började dygnet med att dansa till så många bra låtar på Tonys dansgolv på Obaren att jag nästan skrämde iväg Arvid ut i den ljumma sommarnatten med mina glädjetjut, fortsatte dagen med att gå på Jean Paul Gaultiers utställning, helt fantastisk, (lyckades locka till mig några tatueringar när jag träffade på en gammal kollega från Pocket shop som visste att det fanns några kvar bakom kassan), hittade klänningen med stort K till Helena och Antons bröllop (som givetvis är superhemlig fram till den stora dagen), upplevde en stund av sann Twitter-lycka när Peter och Isak skickade kärlek över internet (det påminde om hur vi brukade ha det på fredagarna förr), rullade nästan hem i det fina vädret på mammas cykel som jag precis fått ta över (men bakhjulet hade ingen luft så jag tog t-banan), bokade äntligen boende i Paris (med en utsikt att tillbe även för mig som ateist), köpte en biljett till Natten på fredag då det ska dansas tryckare tills det ljusnar igen (måste bara sommarfesta med jobbet först) och blev på riktigt lycklig när jag såg att lill-ICA tagit hem Alpros nya sojayoghurt som jag bett om (den med rabarber och jordgubbssmak som är så himla krämig och god)! Håller tummarna för att edamamebönorna också dyker upp i frysen inom kort!
Jag åt en suverän sallad på Systrarna Voltaire i PUB-huset och gillar särskilt att de kallar den för vegansallad. Det gröna alternativet har ju nästan alltid en liten undanskymd plats på menyn eller så står den inte med alls. Jag funderar lite på det. I veckan åt jag lunch på en av de finaste restaurangerna på Strandvägen och fick in en tallrik med ris, sötsur sås och lite lätt stekta grönsaker (pak choi och långa skidbönor som var rätt svåra att tugga i sig). Det jag blir ledsen över är inte att jag behöver sitta och peta i mig det, det jag blir ledsen över är att det inte är en enda person vid bordet som skulle vilja byta tallrik med mig. Och så har jag det sällan annars, privat. Då är jag så mallig över att jag vet exakt vilken rätt som är godast på menyn och vet att den skulle vinna över vemsomhelst till den gröna sidan (nr 18 på Kokyo, tofun med svarta bönor på Ho’s, tzayspettet med sötpotatis på Chutney, till och med vegankorven på 7-Eleven) men sällan imponerar det vegetariska alternativet på mitt sällskap när vi väljer valfri restaurang i landets huvudstad. Tänk om det gjorde det? Tänk om det vegetariska var det bästa som erbjöds på menyn? Tänk om det var den rätten som det skrevs om i tidningarna, som fick folk att vallfärda till restaurangen för att smaka. Tänk.
Jag letar veganhak i Paris för fullt och tar tacksamt emot tips!
Något jag missat? Merci på förhand!