Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Månad: juni 2013 (sida 2 av 2)

Vill du ha en idiot lägg din hand i min

Ett bi som hade morgonpasset på #kolonin.

Jag undrar när Håkan Hellström ska tillkännasges som dragplåster till Way Out West? I dag blev det i alla fall klart att Alicia Keys och Miguel kommer, helt fantastiskt! Jag kommer stå och bump n grinda i publiken, även om jag inte är helt säker på vad det betyder.

Det blev inga tårar i morse till Den blomstertid nu kommer, mestadels för att jag bara hörde min egen och mammas röst. Sara och jag sitter just nu i köket hemma hos mig, pratar om internet, skrattar åt roliga tweets och lyssnar på Håkan (även om båda är överens om att vi inte riktigt gillar hans röst) men senaste skivan har faktiskt fastnat av någon anledning. Hoppas att han kommer.

Den blomstertid nu kommer

Rosa kastanjeblommor, som godis på gröna grenar.

I dag är det skolavslutning för världens bästa ettagluttare så jag har slagit in en present (vattenpistoler och vattenballonger), köpt en ny klänning (vit med spets) och ska hämta upp mamma på kolonin innan (blommor i håret).

Det finns knappt något somrigare än en skolgård full med barn som sjunger Den blomstertid nu kommer så solen kommer glittra i mitt ansikte när jag fäller en tår eller två. Så fint att börja dagen så.

Denna sommar

Sitter i hammocken och sjunger upp inför vår dejt på midsommarafton. ❤ "Gungeli-gungeli-gungeli-gungel..."

Fick en strålande idé!

Det finns bara en sessa för mig, hon som ser livrädd ut på bilden här ovan, men jag undersöker ryktet om att prinsessan Madeleine skulle vara vegetarian! Återkommer! På midsommar har jag fått äran att vara barnvakt till lilla A så då ska hon få sova över här hemma, ser fram emot det!

Kan. Inte. Motstå. (Om någon vill spela kula nästa helg så är jag på.)

Dansade med min keps och @arviddyfverman i går på F12, hoppas @sanapes @catarinaclowe @lollalo @canborn @gabriellalahti @jonna55 mfl kommer till Obaren i morgon!

De senaste dagarnas värme sätter sina spår! Det innebär bland annat att allt blir så mycket roligare! Jag har dansat till Tonys beats två kvällar den här veckan och kommer fortsätta med det, blir så glad av hans musik! Den här låten med J Cole och TLC får mig dock att gråta. Tionnes röst…

"Vi är Twitter-kompisar. Vadå, syns inte det?" sa jag till @hermineelle's kollegor på Allers-takterrass.

En annan favoritstund från veckan som gått utspelade sig på Allers tak i onsdags tillsammans med Hermine som jag träffade för första gången – vi klickade som Silvia och kungen! Vi försökte förklara för hennes kollegor på de andra tidningarna att vi var på en Twitter-date, det gick okej. När de gått ner för att fortsätta jobba satt vi kvar ett tag till och jag är övertygad om att vi hade kunnat möta solnedgången där utan problem.

Hej Iris!

Fötterna föreslog i dag att vi skjuter upp doppandet av kroppen några veckor till.

Har bokat biljetten till Way Out West nu men ska dra ut lite till på att boka boende i Paris tills jag känner att jag har hittat den perfekta lyan. Premiärdoppet var nära i helgen men får vänta några veckor till! Har typ sju baddräkter som vill se dagens ljus så det är bara att kämpa på!

Snart kommer den här snutten vara vackrast i hela koloniområdet.

Alla bakverk på Hermans är veganska! Ananas- och kokoskakan ser smarrig ut! #vadveganeräter

Åt en riktigt smarrig vegansk kokos- och ananaskaka i dag på Hermans (han som gör bakverken är vegan så du kan välja och vraka bland allt) och lånade hem Det andra könet från bibblan vid Hornstull. Det känns riktigt fint, nästan högtidligt, att börja läsa de nästan tusen sidorna nu.

Sommaren är här! Och i morgon kommer Sara! Åh!

V som i vegan

#vadveganeräter Älskar Astrid & apornas korvar, ska testa hasselnötstofu och nötburgare och är nyfiken på Alpros nya smak på yoghurten. Mandelsmör i mitt hjärta! Tar nog med veef till kolonin och grillar nån kväll.

Jag spenderade eftermiddagen i går med Mårten och när vi testade ett veganhak på söder undrade han, igen, vad det är som gör mig till vegetarian. Alltså, rent praktiskt, vad är det jag äter som innehåller ägg och mjölk-produkter. Bra fråga!

På jobbet får vi ofta fylla i om vi har speciella önskemål om maten och då väljer jag alltid vegan. De flesta säljare som bjuder på frukost under våra möten vet om att jag helst vill ha juice eller en mjölkfri smoothie och det uppskattas verkligen att de anstränger sig men jag skulle kunna skippa ostmackan eller byta ut den mot något annat. (I dag sa jag till min chef och vår receptionist att jag kommer bli vegan för övrigt för att skynda på processen!)

Min egen frukost är alltid vegansk (juice, macka med mjölkfritt margarin och mandelsmör, sojayoghurt med färska bär) och lunchen ser jag till att den allt som oftast är vegansk (skulle kunna bli 100% där utan problem) så det är egentligen middagen hemma som är boven i dramat.

Jag äter mycket halvfabrikat som vegokorv, vegobollar eller vegschnitzel från Hälsans kök och olika quornvarianter som alla innehåller ägg. Och så choklad förstås. Som innehåller mjölk. Men det är ju faktiskt inget som jag inte klarar av att leva utan. Det äter jag helt enkelt för att min lill-ICA inte har de veganska alternativen men det är ju inte så svårt att ta en tur till Goodstore då och då och köpa på sig, särskilt inte när Urban Deli nästan ligger vägg i vägg!

Under Vegoforum som var för några helger sedan hölls det en paneldebatt då en tjej i publiken som var nybliven vegan frågade vad de andra tyckte om gelatin som billig utfyllnad i livsnödvändig medicin och en annan tjej som frågade om panelen tyckte att myror har samma värde som till exempel en ko. Panelen svarade väldigt sakligt på frågorna medan jag ilsknade till och räckte upp handen.

Vi kan inte ägna tid åt den här typen av hårklyverier, invände jag. Alla som hade samlats i ABF-huset istället för att njuta av den soliga dagen var ju där av samma anledning – med hjärtat på rätt ställe. Kanske är det så att vi inte behöver ställa så höga krav på oss själva eller för all del, på varandra? Det är nog därför varannan vegan har känts så jävla skönt för mig. Lite detektivarbete, visst, men inte som en polis – som en som vill väl. Var vegan på ditt sätt, som känns bra för dig. Och det sa jag till ena tjejen som kom fram för att prata efteråt.

Jag var även inne på att det behövs fler förebilder i media, som visar att det går utmärkt att vara vegan och att det är gott. Jag tror många är rädda för att det inte ska smaka bra eller ännu värre, inte smaka någonting. Mårten och jag konstaterade även att vegohak har lite problem med sin image. Se på Chez Madame i Malmö, där kan jag identifiera mig med inredningen och personalen plus att allt smakar suveränt. Min högsta önskan är att det ska vara busenkelt och roligt att vara vegan. Även om det behövs en knuff för att komma dit. Tack för den!

Pst! Tagga gärna dina matbilder på instagram med #vadveganeräter!

Han som rakade huvudet

Sommar i hufvudstaden.

Jag minns hur min bästa killkompis i gymnasiet förtvivlat såg på när hans kompisgäng från grundskolan gled längre och längre ifrån honom, utan att märka hur hårt han tog det. Hans plats i gänget fylldes snabbt av en annan klasskompis och plötsligt stod han där ensam kvar. Det var väldigt tydligt för mig att jag inte räckte till, hur roligt vi än hade tillsammans.

I andra ring började två nya killar i klassen. De hade uppvikta jeans, rakade skallar och kängor och erbjöd en gemenskap och samhörighet som min vän inte kunde motstå. Så han tog emot den. Det hade ingenting med någon övertygelse att göra. Han ville bara höra samman. Negra Efendić skriver träffande i dag om hur det var i hennes skola i Huskvarna. Jag tror de flesta av oss som var med på den tiden känner igen sig.

Ömma moderskänslor

Skåne

Jag läser en notis om arga kor i ett naturreservat utanför Stockholm som anfallit tre personer. Två av personerna blev jagade och stångade och fick ta hjälp av polis för att undkomma men ägaren hälsar nu att den kon som ställt till mest problem har avlivats. Enligt honom var det en ko med ovanligt starka moderskänslor för sin kalv som orsakade problemen. Låt mig berätta om moderskänslor.

Från två års ålder börjar mjölkkorna insemineras för att kalva och producera mjölk enligt den mängd människan bestämt åt henne. Hon står instängd hela året med undantag för 2-4 månader på sommaren då vi som semestrar runt om i landet kanske får syn på henne och känner någon form av glädje och stolthet över de svenska landskapet. (Att vi inte ser några grisar verkar inte bekymra oss, men var gömmer de sig egentligen? Det är en annan historia.)

Risken är hög (50% chans) att hon står fastbunden vid sin spilta resten av året dvs utan möjlighet att vända på sig, något vi aldrig får läsa om på baksidan av mjölkpaketen. Utomhusvistelse under de andra månaderna är bara att glömma, inte på grund av vårt kalla väder (vi skyddar oss mot väder och vind med hjälp av hennes hud) utan för att hon skulle göra av med energi och kosta mer i foder. Så.

När kalven så äntligen föds tas den ifrån henne. Detta kan vilken mor som helst relatera till är känslosamt. Hon mår inte alls bra de kommande veckorna eftersom hon saknar sitt barn men hon har ett jobb att utföra. En livsuppgift kanske vi kan kalla den. Mjölken hon producerar, givetvis många gånger fler liter än hennes systrar för 100 år sedan, ska bli till glass, ost, yoghurt, sourcreme på chipsen, kort sagt, den kommer gå till människan och inte till hennes barn (som ändå inte lever många dagar till).

Året därpå händer samma sak. Hon insemineras och när barnet föds tas det återigen ifrån henne. Det kan inte vara lätt att upprepa en sådan procedur av smärta, som ett sår i ett sår. Men det kommer hända året därpå igen. Istället för att leva 20-25 år, som är hennes naturliga pensionsålder, slaktas hon vid fem års ålder för att hon helt enkelt inte längre producerar mjölk i den utsträckning som människan kräver av henne. (Vilket i vår värld är värt ungefär 10 kr litern, att jämföra med en halv liter vatten för det dubbla.) Två tredjedelar av det nöttkött vi äter i Sverige kommer från dessa uttjänta mjölkkor.

Tillbaka till naturreservatet utanför Stockholm där en ko hamnar i en notis i stadens morgontidning. Jag önskar så innerligt att det fanns en förståelse för det naturliga i djurs beteende att bli arga över en sådan här sak, att vilja vara med sitt barn, att inte tvingas stå fastbunden nästan hela året. Att fokus inte var på att människan fick söka skydd från det vilda djuret som led av krossat hjärta utan att våra lagar istället satte stopp för den här typen av behandling. Eller i alla fall att journalisten lyfte upp bakgrunden till varför det hände. För det är något vi behöver påminnas om gång på gång, år efter år, för att förstå, för att det ska gå in i våra trånga hjärnor. Att glassen du äter är gjord av ömma moderskänslor.

Nyare inlägg »

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑