januari 2011 - Sida 2 av 4 - Helen Alfvegren

Månad: januari 2011 (sida 2 av 4)

Nostalgi, kärlek och 80-tals filmer

Det finns inget bättre än gamla 80-tals filmer och eftersom 80-talet bredde ut sig långt in på 90-talet finns det en hel del klassiker att välja mellan. Jag är ett stort fan av tecknade intron och nostalgi så här kommer några av de filmer som jag älskade när jag växte upp och som får mitt hjärta att slå lite extra. Fortfarande.

Outrageous Fortune

En actionkomedi med underbara Bette Midler och Shelley Long (som jag beskrev i många dagböcker som mina största idoler). Båda är kära i samma men han visar sig vara en riktig skojare och de får fullt upp när de försöker lista ut vem han egentligen är.

Big Business

Bette är även med i den här gamla klassikern, om två tvillingpar som förväxlas på BB och sen träffas av en slump som vuxna. Glöm heller ej Ruthless People med Helen Slater och Judge Reinhold! Underbar!

Overboard (Tjejen som föll överbord)

Åh, Goldie! Hur jag älskar dig! Och Kurt Russel. De är så fina ihop! Jag kan alla repliker utantill och har hundra favoriter därifrån, bland annat I’m not a bitch! Andreeew! Are you going to bring me my lemon or do I have to squeeze it from my hat? Om en kvinna som uppträder så snobbigt mot en hantverkare att han tar hem henne som hushållerska när hon tappar minnet och inte minns vem hon är.

Adventures in Babysitting

Ah, fantastiskt intro när hon dansar på sängen! (Elisabeth Shue spelar ju mot Tom Cruise i odödliga Cocktail och är även syrra till Andrew Shue som var mesen i Melrose Place.) Det här är en äventyrlig film om att passa barn och om att bli lite kär, såklart.

Who’s That Girl

Att få se Madonna i en rulle var ju drömmen, vilken kvinna! Slutscenen när hon var piffad till tänderna? Att dö för. Minns inte historien, bara att Madonna är obeskrivligt cool och pratar som en baby.

Prayer of the Rollerboys

Jag såg allt med the two Coreys, Corey Haim och Corey Feldman, som nu tyvärr är tjocka och fula missbrukare. (Vem hade gissat?) Corey Feldman känner du ju igen från Stand by me mot River Phoenix. I den här filmen är de blejdare.

Alla filmer går alltså att se på YouTube vilket passar mig fint eftersom jag annars måste följa tevetablån så slaviskt! Tyvärr kan jag inte ha med filmer som The Golden Child, Troop Beverly Hills och Toy Soldiers mfl eftersom de inte finns eller får bäddas in men de finns i mitt hjärta i alla fall!

Fin dialog med @Pressbyran

januari 20, 2011 / Helen / 13 kommentarer

I går fick jag mail från Mischa som jobbar med Pressbyråns kommunikation på Twitter.

Självklart vill jag först beklaga och berätta hur ledsen jag är för att du känner dig förolämpad pga vår kampanj. Jag vore glad om vi kunde talas vid för att höra mer om dina synpunkter på Pressbyråns vegetariska utbud och hur det kan utvecklas.

Jag blev uppriktigt glad av en ursäkt och han upprepade den även över telefon. Vi hade ett väldigt bra samtal där han förklarade att Pressbyrån aldrig någonsin menat något illa med en sådan här kampanj och det kom fram att ADn på Åkestam Holst (som gjort kampanjen) själv är vegetarian. Inget illa menat, okej, så över till det viktigaste – dialogen!

Ärligt talat så gör Pressbyrån alla rätt här. De har koll på vad som skrivs, på vilka som skriver det och kontaktar de som blivit upprörda på Twitter, Facebook eller via mail. De ber om ursäkt, lyssnar, frågar hur vi kan lösa problemet ihop och sträcker ut handen ytterligare genom att vilja ha en fortsatt dialog även efter att det här har blåst över.

Det finns en problematik i att erbjuda vegetariska korvar eftersom det skulle innebära att alla butiker behöver en till separat grill men jag fick fram att det vi framförallt saknar är variation. Att de har en pastarätt från Gooh innebär att det är den vi får äta år ut och år in. (Jag har ätit samma vegburgare på Max i 13 år, kom igen.) Det tog han till sig så jag ser fram emot lösning.

Efter samtalet känner jag mig väldigt nöjd med att Pressbyrån verkar ta den här frågan på allvar samt att jag fick förklara min syn på saken. Jag fick intrycket av att de verkligen är intresserade och lyssnar på sina kunder.

Min hjärtefråga är vegetariska alternativ och om vi tillsammans får igenom det skulle jag bli otroligt stolt och glad (och med vi menar jag vi vegetarianer). När jag surfar in på Åkestam Holsts hemsida ser jag att de även står bakom bananen i Felix-kampanjen. Symboliken är ju intressant, jag väljer att tolka den som en vegetarisk revolution. Fler bananer åt folket!

Monochrome Anachron eller möbelporr på ren svenska

januari 19, 2011 / Helen / Inga kommentarer

Var är nu detta?! Gamla skor, väskor som ser ut som lådor, böcker, pärmar… Aha, det är ju Monochrome Anachron! Såklart!

Det är alltså ett konstverk! Helt otroligt underbart! Sara slängde ut en bild och den fastnade i mitt hjärta. (Läs den meningen igen och uttala hjärta så som Ranelid gör det). Konstnären slash skaparen heter Michael Johansson och jag vet absolut ingenting om honom men såklart finns det info att finna!

Den här skönheten kan man spana in på Malmö Konstmuseum så dit vill jag givetvis gå och inandas det här mästerverket. Blev genast sugen på att skapa något med väskor och lådor! Kanske har pysselgenen kickat igång igen efter min porslinskoppsljusstake eller så är det bara tanken på hur mycket fint det finns där ute som får mig att vilja skapa något.

Lådor alltså!

Som vegetarian uppskattar jag inte att bli förlöjligad av @Pressbyran (uppdaterad version)

januari 18, 2011 / Helen / 37 kommentarer

Om man inte är vegetarian kanske det är svårt att förstå exakt hur det känns att ständigt kämpa för sitt val mot ett samhälle som vägrar att anpassa sig och erbjuda alternativ? Ett val som innebär omvägar och uppförsbackar men som man väljer ändå, inte för sin egen skull, utan för någon annan som man aldrig kommer att träffa.

Istället för att 2011 erbjuda ett vegetariskt alternativ väljer Pressbyrån att godkänna byråns förslag som förlöjligar mig och alla andra vegetarianer som varje dag anpassar och anstränger oss för att välja en kost som förhoppningsvis räddar några djur från ett liv av lidande och en med säkerhet fasansfull död. Det är i alla fall vad den här bilden symboliserar för mig.

Om jag åt kött skulle jag aldrig i livet välja att äta de korvar som ligger och rullar och rullar i all oändlighet inne på Pressbyrån. Men de är tydligen värda en kampanj. Som förlöjligar mig. Som valt att inte äta kött. Tack Pressbyrån, men som kund väljer jag bort er ett bra tag framöver. Och skulle jag se en banan inne i era butiker när den här kampanjen har fallit ur minnet, ja, då kommer jag troligtvis bli påmind igen och gå ut därifrån på direkten.

Uppdatering: Under kvällen i går blev jag hånad för att jag inte förstod humorn i den här kampanjen (den är ju rolig!) och ifrågasatt för att jag inte var mer positiv inställd här i livet (vilket jag förklarade att jag var, bara inte till den här kampanjen). För mig är inte det här ett skämt och jag hoppas verkligen att den här diskussionen som jag startat med Pressbyrån i och med det här inlägget kommer leda till fler vegetariska alternativ.

Uppdatering 2: Djurens Rätt tyckte inte heller att det var lusigt.

Uppdatering 3: Ett till blogginlägg som inte heller förstod poängen med banan med bröd. Tack Johan för tipset!

Uppdatering 4: I dag (torsdag) ska jag prata med Pressbyrån, deras kontakt på Twitter hörde av sig i går och ville höra vad jag vill se mer av i deras vegetariska utbud.

Uppdatering 5: Sofia har gjort en väldigt träffsäker bild i PhotoShop tillsammans med ett (enligt mig) roligt inlägg angående kampanjen.

Uppdatering 6: Jag har bloggat om mitt samtal med Pressbyrån och är mycket nöjd med deras respons. Det kan nog bli något av det här!

Uppdatering 7: Oskar Dahlbom har bloggat om en alternativ kampanj som värmer mitt gröna hjärta.

Uppdatering 8: Yami och pandorna har lagt upp en av Nanna Johanssons underbara illustrationer, den här om Den stereotypa köttätaren.

Uppdatering 9: Mikusagi funderar över vad en korv är och undrar om inte Pressbyrån hade kunnat använda en gullig bild på kattungar istället om vi var så tvungna att känna myset med kampanjen.

Uppdatering 10: Vegankrubb (som precis vann pris för Årets Veganblogg 2010) har hittat Sofias bild och är inte heller road av reklamen.

Uppdatering 11: Intressant! När jag söker efter Pressbyråns sida på Facebook för att se vad som skrivs där dyker det här inlägget upp först följt av Djurens Rätts inlägg, sen mitt inlägg igen (om samtalet med Pressbyrån), sen Yami och Pandornas kommentar om kampanjen och till sist Pressbyråns officiella sida (som har över 3000 fans).

Om det har att göra med att jag har så många vänner som gillar de här inläggen eller inte vet jag inte så kommentera gärna vad du får upp om du söker efter Pressbyrån på Facebook!

Uppdatering 12: Jag har nu läst kommentarerna på Pressbyråns Facebook-sida och precis som jag har råkat ut för så hånas de vegetarianer som inte tyckt att kampanjen är rolig. Dessa kommentarer ligger kvar, exempelvis: ”Man ska inte lyssna på rabiata veganer/terianer//Förstår man inte poängen har man nog lite allvarligare problem//Anser att de som klagat på denna kampanj borde skaffa sig ett liv// osv. När jag kollar in deras shop (som är grunden till hela kampanjen, att man ska kunna bjuda sin Facebook-polare på en korv) finns det minsann ingen banan med.

Uppdatering 13: Jag fick en bild från Anton i går från en tunnelbanestation där någon plockat ner just banan-skylten. Trots allt så sitter ju kampanjen kvar uppe över hela stan och fortsätter håna oss.

Uppdatering 14: Vegkorv till alla?

Uppdatering 15: Sista finaste uppdateringen!

Gör dig själv en tjänst och ifrågasätt Facebook

januari 18, 2011 / Helen / 8 kommentarer

Jag gillar verkligen att jobba med Facebook och alla möjligheter som det innebär men på sistonde har jag privat börjat rensa bland all info, vänner och bilder som jag delat med mig av. Främst för att jag inte riktigt vet om jag vill ha alla mina vänförhållanden där eller inte men även för att det börjar bli dags att stanna upp och tänka efter lite.

Aldrig någonsin har så många gett ifrån sig så mycket information om sig själva utan att ifrågasätta det. Facebook är en plattform som samlar information om sina användare och säljer den vidare, glöm inte bort det. The Montreal Gazette skriver att vi betalar för den sociala medier-revolutionen, och inte bara i tid som de flesta kanske tror, utan även med vårt privatliv.

Nu när Places har lanserats känns det som att fler borde tänka efter före de uppdaterar. Facebook vill ha en del av kakan bland de positioneringstjänster som redan finns och jag har flera vänner som använder Gowalla och FourSqaure men ärligt talat är det något inom mig som säger stopp. Jag drar i nödbromsen, så social vill inte jag vara. Om ingen annan säger stopp så kan jag vara den första.

Positioneringstjänster går ut på att man ska dela med sig om var man befinner sig någonstans och delvis även berätta eller beskriva vad man gör där, det kan handla om en kort kommentar eller kanske en bild. Dina vänner som är kopplade till tjänsten, som nu på Facebook, kan då se om du är i närheten och företag kan erbjuda dig rabatter om du checkar in på just deras butik.

Det finns självklart säkerhetsinställningar för det här, och jag har som sagt flera vänner som redan använder det aktivt och trivs med det, men tänk på att allt material som du lägger upp är ovärderligt för företag och det ger du bort ”gratis”.

Inside Facebook skriver om hur annonsörer använder din information till sin fördel så fundera ett extra varv innan du uppdaterar om var du bor bara för att Facebook har en ny profil. Behöver du berätta det för alla? Varför?

Jag har en god vän som precis har skaffat ett Facebook-konto, mest för att nätverka och få inbjudningar till de events som skapas men säkert också för att hålla koll på det som alla pratar om. (Just nu Ricky Gervais intro på The Golden Globes.) Nu ser jag i min feed hur han utan att tänka sig för fyller i all den information som efterfrågas utan att ens reflektera över det, för vem gör det?

Härom helgen var vi på en gemensam nyårsfest. Dagen efter skickade jag en vänförfrågan till en av värdinnorna som jag känt ett tag och det snappade Facebook upp. Jag tror att fler, liknande slutsatser, kommer presenteras framöver som en påminnelse om att allt vi gör samlas in och utvärderas.

Jag är övertygad om att jag får anledning att återkomma till mitt svaga intresse för positioneringstjänster och kanske en slutsats om hur jag kommer att använda Facebook privat. Jag tvivlar inte på att detta kommer att slå igenom, jag vill bara ta tillfället i akt och belysa att vi faktiskt betalar ett pris för det. Högt eller lågt, det bedömer du bäst själv.

Om du använder positioneringstjänster får du gärna berätta om fördelarna och om du funderat över några nackdelar.

Om du inte använder positioneringstjänster får du gärna berätta om varför inte och om din inställning till dessa.

LaNinja gör smycken som imponerar på mig

januari 16, 2011 / Helen / 3 kommentarer

Jag spanade som vanligt in TjallaMallas smyckesdisk när jag var där i går och hittade ett för mig nytt märke: LaNinja Stockholm. Så fint! Nu har jag hittat hemsidan också och är riktigt imponerad!

Miia som ligger bakom märket känns lite som en finsk motsvarighet till franska Nicole som har underbara Locher’s eller New York-baserade Erika Weiner (som är med i min ABC-guide till New York). Jag gillar verkligen stilen även om jag själv är lite dålig på att bära den.

Om du gillar det du ser rekommenderar jag ett besök till TjallaMallas butik på söder och missa för allt i världen inte hemsidan som har en del rea just nu!

Den där cykeln är ju helt bedårande, no? Nu ska jag iväg och träffa Sofie som är på besök från Malmö och visa henne några av mina favoritplatser i stan. Det är inga problem att gissa sig fram till vilka det är, eller hur?

Sommaren kommer spenderas i en tyllkjol

januari 15, 2011 / Helen / 2 kommentarer

Jag fick feeling i dag! Det började i provhytten hos Twist & Tango. De hade visserligen rea men det var inte billigt för det. Provade tyllkjolen i den där underbart obeskrivliga färgen (duvlila?) och kände efter lite. Blir jag lyckligare om jag äger den här kjolen? Jajamensan! Kommer jag att använda den? Hm… Där blev jag lite tveksam. Sen kom jag att tänka på min älskade jeansjacka.

Jag, jeansjackan och tyllkjolen i sommar? Bästisar.

Vad är det som händer på golvet? Jag k a n ha tappat något, annars finns det någon annan bra förklaring.

Under hela dagen har jag delat med mig av bilder på Instagr.am, det är ju så mysigt! Bara så att ni vet.

Älskar jag den här klänningen? Ja, det gör jag! Visade den vänliga Beyond retro-medarbetaren upp mig för alla som stod utanför när jag lät henne kika på hur den satt? Ja, det gjorde hon! Hade jag problem med andningen när den var helt uppdragen i ryggen? Ja, det hade jag! Köpte jag den ändå? Ja, det är klart att jag gjorde!

Sötaste söta sommarklänningen med axelband som knyts i rosetter, ååh! Nedsatt till halva priset, vad fint. Ska bara kirra en riktigt stilig underkjol också men visst fick den följa med hem.

Den blå var ju så färgglad! Då blir jag glad! Men jag köpte den inte. Ångrar det såklart det nu.

Ska snart börja packa mitt sommarpaket! Vad ska med? Allt va?

Härlig påfyllning av böcker!

januari 15, 2011 / Helen / 1 kommentar

I går åkte jag till Gamla stan för att besöka ett av Stockholms vackraste hus. Där huserar ju nämligen Pocketförlaget.

Jag hade skrivit på Facebook att jag behövde boktips och fick höra från Louise (som är VD) att jag gärna fick komma över och kika på vad de hade att erbjuda.

Det blev en hel hög och nej, jag är inte direkt blyg, jag älskar ju böcker! För drygt två år sen gjorde jag min praktik där och jag känner mig både som hemma slash välkommen tillbaka när jag kommer dit.

Vi kan titta lite närmare på vad det var för böcker. Klicka på länkarna för mer info!

Huvudjägarna har inte kommit på pocket än (dröjer säkert till nästa vinter) och är inte heller en Harry Hole-deckare men jag har hört mycket gott om den och längtar tills jag får läsa den. Tänker nämligen stoppa ner den i mitt sommarpaket!

Drama Queens är en originalpocket full av berättelser från några av Sveriges mest populära författare, som till exempel Maria Ernestam och Lina Forss. Så snygg!

Annorlunda är en antologi med texter, bilder och filmer på temat annorlunda. Den är uppbyggd på augmented reality så det finns allså mer innehåll att hitta på nätet, ska bli kul att testa!

Till sista andetaget är en kärleksroman om förbjuden kärlek, det hör man ju direkt att det är spännande! Louise trodde att jag skulle tycka om den och jag litar på henne!

Under förra Bokmässan var Jannes bok på tapeten och jag blev supersugen på att läsa den, skönt att kunna göra det när den finns i pocket!
Nej, han kallas inte för Janne (och särskilt inte för Janne Baloo som jag alltid tänker rimmar så fint.)

Jag har hört både ris och ros om Lizas och James Postcard Killers men jag är inte den som är den utan läser den först och tycker till själv sen.

Greenes Brighton Rock kommer i nytryck i samband med att den går upp på bio och den verkar skönt brittiskt, hård och kall. Brrr.

Utan ett ord känns redan som en klassiker i deckargenren så den är det hög tid att läsa nu, är så glad att jag har den i min ägo efter att ha hört alla jämförelser med Coben.

Jag får nästan bokbranschskämmas över att jag inte har läst Hundraåringen och lovar bättring inom kort! Minns jag fel om Louise sa att den har sålt i en halv miljon ex? Magiskt!

Slutet på mr Y verkar precis så där skruvad som jag längtar efter just nu. Älskar att de behöll stilen på originalomslaget, underbart!

På t-banan hem började jag läsa i Jag är med bandet och fastnade direkt för hennes medryckande språk, det är ett jäkla driv och så uppenbart smaskigt innehåll att jag slukar den innan jag börjar med de andra.

Jag har faktiskt en annan bok på gång också men den är ju omöjlig att uttala. Kepler ni vet. Hypt… Hyptori… Hypnosi…. Hyptoni… Hypnito… Hypnotisören. Den verkar ju riktigt bra! Varför har ingen sagt något?

Sen fick jag låna Linchpin av Jesper också så på bara några dagar har min bokbrist gått från noll till ett helt bibliotek. En hyllrad i en bokhylla i ett biblioteket alla fall.

Min nya mailadress är helen.alfvegren@facebook.com

januari 15, 2011 / Helen / 1 kommentar

Nu så! Alltid kul att vakna upp till en nyhet!

Hoppa över? Inte en chans!

Trevligt! Jag testar gärna!

SMS är aktiverat! Det här kommer bli intressant!

Okej, nu är det bara att köra! Vem mailar först? Vi hörs på mailen!

Jag har lämnat Path för Instagr.am

januari 14, 2011 / Helen / 1 kommentar

Lite vid sidan av Twitter använder jag Instagr.am som är en riktigt mysig tjänst. Till skillnad från Path så kan man följa och bli följd av hur många som helst. Det är lätt att gilla någon annans bild eller skicka iväg en kommentar och bilderna som folk delar med sig av är ofta väl genomtänkta och som små godisbitar för ögonen.

Jag använder Instagr.am titt som tätt och gillar att man kan välja olika filter som lyfter bilderna och gör de ännu finare.

Det kan vara platser som jag tycker är fina

eller bilder på mig.

Jag kan vilja visa upp det jag äter (i sann blogganda)

eller saker som jag tycker är fina.

Ibland blir det bilder från när jag hänger med mina vänner

och andra gånger kan det bara vara något jag pysslar med.

Till bilden skriver man en kort text och man kan välja om man vill positionera sig eller ej. Jag brukar behålla bilderna på Instagr.am och inte dela till Twitter eller Facebook (om det inte är något extra mysigt förstås).

Visserligen har Path öppnat upp för kommentarer nu och man kan se vilka som har varit inne och kikat på ens vänners bilder men jag lägger ner det och går vidare. Leta upp mig på Instagr.am istället!

Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet