Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: vegetariskt (sida 1 av 2)

Ändtarmscancer

Den här! Curlyburger i surdegsbröd med cashewchipotlemayo och grönt.  #vadveganeräter #odjuretfoodtruck

Livsmedelsverket rekommenderar härmed att vi äter högst 500 gram kött och chark i veckan. Tre av fyra män och nästan varannan kvinna skulle därmed behöva lägga om sina kostvanor till att äta mer vegetariskt. Som argument, utöver den självklara hänsynen som vi alla borde visa djuren och miljön, nämner de den höga cancerrisken och då främst tjock- och ändtarmscancer.

– Det är tyvärr ingen tvekan om att det finns en tydlig koppling mellan rött kött och chark och risken att drabbas av den här typen av cancer, säger Rickard Bjerselius, toxikolog på Livsmedelsverket.

Charkprodukter, som exempelvis korv och bacon, ökar cancerrisken mer än rent kött. Därför rekommenderar Livsmedelsverket att bara en mindre del av det kött man äter bör vara chark.

Köttkonsumtionen i Sverige har ökat med 40 procent sedan 90-talet och i dag är nästan hälften av köttet vi äter importerat, huvudsakligen från länder inom EU. Samtidigt kan köttproduktion vara positivt för miljön, skriver Livsmedelsverket, eftersom betande djur bidrar till ett öppet landskap och kan gynna den biologiska mångfalden.

Jag har frågat dem på Twitter exakt vilka djur som menas eftersom grisarna inte får gå ute och bara korna är garanterade utevistelse under sommarmånaderna. Av någon oförklarlig anledning ses naturbetesmarker som omöjliga att hålla vid liv utan att döda djur men vi är i alla fall på väg åt rätt håll!

3 snabba frågor och svar om veganism:

  • Veganer får inte i sig tillräckligt med protein. Jo.
  • Det är svårt att vara vegan. Nej.
  • Veganer älskar djur. Ja.

Vegansk inspiration framöver!

I går när vi vaknade mellan frukost och lunch gjorde jag Vegotekets pannkakor med löjligt fluffig grädde och hallonsylt. Till middag blev det två av Pintos vegfavoriter från 2013: Blå bands pepparsås (som jag älskar!) och Anammas vegobullar (som jag inte smakat förrän nu men också älskar, wow!) tillsammans med potatismos och snabbkokt broccoli.

Jag har beslutat mig för att bli bättre på att söka inspiration på bloggar och annat det här året, det är ju så lätt att följa recept! Här kommer fem favoriter (även om två av dem siktar på vegetariskt snarare än veganskt men det går alltid att justera):

Sen hoppas jag att Vegankrubb har tid att uppdatera sin blogg snart för den är ju också så bra! Lägg till i din reader vetja! Observera att jag nu lagt till en Vegan-kategori som jag ska fylla på för att det ska bli lättare att hitta sådana inlägg och är sugen på att göra likadant med Feminism. Håll utkik!

Sköna gröna vegovibbar

Tar en omväg genom #kolonin. Blåklinten blommar redan!

När jag ringde mamma nu på kvällskvisten sa hon att hon precis hade tänkt ringa mig i samma sekund. Min mami! Jag blev väldigt glad över att höra att hon sover på kolonin i natt för då kan jag gå förbi henne i morgon bitti innan jobbet och gunga lite i hammocken innan det är dags att ta tag i det sista för den här veckan.

Såhär fint skriver Way Out West på sin hemsida nu:

Vegetariskt Way Out West 2013

På Way Out West 2012 serverade vi allsköns mat, ett drygt hundratal olika rätter stod på menyerna. Vegetarisk mat. Bevekelsegrunderna för detta var flera: miljö och hållbarhet, alternativitet och normativitet, djurrätt, genus, pacifism, hälsa, upptäckarglädje. Goda resultat har kunnat uppvisas, de miljömässiga effekterna har reducerats och publikens och artisternas uppskattning av initiativet såväl som käket har ökat.

 Way Out West vill fortsätta gå framåt, vi tror vi kan bli ännu bättre. Utan att trumma sig på bröstkorgar ska festivalmaten gå från statement till upplevelse, vilket vi jobbar hårt på. Vi kommer presentera menyer och aktörer som förhoppningsvis i sig lockar besök och höjer kicken på plats. Och nej, det blir inget kött i år heller.

Siffror visar på att ni gillar det, om inte annat så fattar ni det. Och om inte finns en stads rikedom att ta del av. På Way Out West försöker vi mäta rikedom i andra termer. Ett litet ställningstagande som förhoppningsvis ska smaka.

Bon appetit!”

Börjar dagen med att tidsrapportera och pynta min datorskärm. Älskar fotoautomater!

Överlag får jag många sköna gröna vibbar just nu och äter mer veganskt än någonsin! I går var vi hos Spotify med jobbet och hade musikquiz och spelade pingis och då hade de beställt vegansk mat till mig utan att jag behövde säga till och i dag fick jag en underbar sallad på Pontus, vilket jag sa till honom, med färskpotatis, sparris, avokado och annat smarrigt.

Efter jobbet testade jag Steam tillsammans med Gabbi och de hade den godaste tofusoppan jag någonsin smakat vilket bådar gott för Vegan i stan som precis dragit igång! In och fyll på med tips! Varför inte börja med Systrarna Voltaire i PUB-gallerian? Jag har hört att det ska vara fantastiskt gott! Missa inte heller Nanna Johanssons Tio argument för att äta kött!

Det grönskar banne mig!

Way Out West blir vegetariskt även i år!

Jonas från Köttfri måndag samt Ola och Niklas från Way Out West - som bekräftar att festivalen blir vegetarisk även i år! ❤

Jag vill verkligen inte sätta dit Niklas Lundell, vi hade ett jättefint ögonblick under Vegoforum då vi pratade om hur fantastiskt det är att kunna gå på festival och välja och vraka när en är hungrig, men när jag inför den lilla gruppen som samlats i ABF-huset frågade om Way Out West kommer vara vegetariskt även i år sa han ja. Och det har de inte gått ut med officiellt än (här är videon). Sorry! Men hurra!!

Precis som förra året sprids det en kärlek i kroppen när jag tänker på det. Wow. Så imponerad, tacksam, glad och förväntansfull! Bloggar lite mer om Vegoforum senare, jag har plockat på mig mängder av material och tyckte att det var en intressant dag, trots att solen sken utanför. Känner mer än någonsin att jag kommer bli vegan inom kort.

Det är insidan som räknas

Chokladfondant.

För några dagar sedan fick jag höra från en ung herre att han trots mina principer och konstigheter gillar mig. Okej. Sen frågade han vad jag skulle göra i helgen. Åka till bibblan i Tensta, svarade jag och tänkte att han är en idiot som inte förstår att jag är mina konstigheter.

Vill du läsa mer om mina principer? Jag har blivit intervjuad av Andreas på matbloggen In the kitchen som hörde av sig för att han vill äta mer vegetariskt och behövde lite tips. Jag applåderar alla sådana initiativ och kan ju inte låta bli att prata djurrätt av bara farten. Sån är jag.

Om kycklingar vore katter kanske de skulle få fler likes

I går träffade jag Sookie som är sju månader, döpt efter huvudrollsinnehaverskan i True Blood och sådär löjligt social som riktigt älskade katter är. Hon kom fram direkt och hälsade, åmade sig på golvet och var uppriktigt nyfiken på vattnet när vi sakta fyllde diskhon för att tvätta henne. Den perfekta Instagram-modellen. Det är inte roligt att bli schamponerad, det kan nog alla relatera till, men efteråt fångade jag in henne i en gul handduk, tröstade henne och höll henne nära som en bebis medan jag pratade lugnande och vaggade henne sakta. Hon började nästan genast tvätta sig och återhämtade sig snabbt från det nya som hade hänt, trygg i att det var över och att vi ville henne väl.

Jag tror att de flesta känner igen att katter, liksom alla djur, sällan hämtar sig när de varit med om något hemskt, särskilt inte när den person som borde ha tröstat varit den som betett sig illa. Det går inte att prata med dem om vad som har hänt och ofta blir de skygga, vågar inte lita på någon förutom högst matte eller husse och går genom livet med själsliga sår som aldrig läker. Låt oss ha det i åtanke när jag utför ett litet tankeexperiment. Jag tar med Sookie i huvudrollen eftersom hon är helt oemotståndlig!

Låt mig sätta scenen. Direkt efter födseln tas Sookie och hennes syskon ifrån sin mamma. Sookies bröder får inte leva vidare eftersom de inte är dugliga, därför sorteras de ut innan transporten och mals levande till döds. Sookie och hennes systrar placeras i en betonghangar tillsammans med 20 000 andra kattungar utan fönster eller tillgång till utomhusvistelse. Eftersom det är så lite plats där inne, knappt ett A4-papper var, klipps deras svansar av utan bedövning för att de inte ska bita på varandra. Det gör fruktansvärt ont och såret läker aldrig riktigt eftersom det är så trångt och vart man än vänder sig så har någon nosen i rumpan på en.

De har visserligen tillgång till mat och vatten men kissekatterna vill bara ha sin mamma så de ropar förtvivlat efter henne om och om igen utan att få svar. Mjao! De kissar och bajsar på golvet som är täckt av några halmstrån men det rengörs så sällan att de söta tassarna till slut får sår av avföringen, utöver alla andra skador de drar på sig av tristessen där inne. Det finns liksom inget annat att göra än att knuffa på varandra för att få plats och andra stressrelaterade symptom gör sig snart synliga i den stora gruppen.

I fem veckor får de äta foder som gör att kroppen växer så onaturligt fort så att de knappt kan gå men några haltar ändå omkring på golvet därinne, snurriga av sömnbrist, när en dammsugarliknande maskin till slut kommer in i hallen för att sopa upp de små liven. De kastas in i burar som sen staplas i en lastbil för att ta dem till slakteriet. Sookie och kattungarna skriker i panik eftersom de inte får luft och många av dem har gjort illa sig av den oömma behandlingen. Det är otroligt nog första gången de är utomhus, om än bara för en kort sekund. De har aldrig fått springa ute i gräset, de har aldrig fått jaga runt efter leksaker eller klättrat i träd, de har aldrig fått agera naturligt under den korta period som förflutit sedan de togs ifrån sin mamma. Nu dör flera av kissarna i lastbilen av kvävning och diverse skador, närmare bestämt 160 000 varje år i det här landet, innan de ens kommit fram till slakteriet.

På slakteriet hängs de upp i benen, som de säkert har ont i, och doppas sen i strömförande vattenbad för att lindra smärtan som uppstår när de får halsarna uppskurna för att förblöda till döds. Det är det mest ekonomiska sättet för alla djurbarn att dö på och givetvis ett av de mest plågsamma. Många håller upp huvudet och missar chansen till smärtlindring så att de halshuggs levande, innan det är dags att få pälsen skållad. Några skållas alltså levande men de kan inte skrika eftersom deras små halsar är uppskurna men jag gissar att de försöker ändå. Två kattungar i sekunden dör varje dag i Sverige.

Det spelar inte så stor roll att det inte är katter jag pratar om, kycklingar är precis lika söta, för människan fortsätter ändå bara tänka på sig själv. Men det är ett ganska intressant tankeexperiment? Skulle en katt som räddas undan det här livet kunna glömma det? Jag tror inte det. Uppdatering: Jag visste faktiskt inte att folk äter katter.

I fredags försökte jag återberätta något jag läst i Strindlunds ”Jordens herrar” men det gick inte, rösten bar inte. Det handlade om hur mjölkkossan – som från två års ålder tvångsinsemineras varje år för att kalva och ge mjölk till människan tills hon är förbrukad vid fem års ålder, efter att ha stått fastbunden inomhus alla årstider utom sommaren, och då går till slakt istället för att leva naturliga 20-25 år – hur hon känner separationsångest när hennes kalv tas ifrån henne. År efter år efter år. Det tjocknade i halsen på mig när jag försökte få fram det för jag kände mammans smärta och tårarna rann till slut hejdlöst när jag tvingade fram historien om hur det går till, jämt, utan att någon reflekterar över det.

Jag får för mig att jag skulle vilja besöka ett slakteri. För att höra grisarna skrika i dödsångest. För att se paniken i kossornas ögon. För att se hur ofödda kalvar slängs och mals ner till jag vet inte vad. För jag kan inte fatta det, jag får inte in det i hjärnan att det händer på riktigt. Jag kan ta beslut som jag tror mig veta förmildrar djurens lidande, som att äta vegetariskt eller veganskt, och jag kan känna en enorm sorg över det jag redan vet men jag kan nog inte kämpa fullt ut för djuren om jag inte får se det med egna ögon. Jag vill bli ett vittne till det fasansfulla som vi utsätter de här kännande varelserna för och aldrig någonsin sluta prata om det. För jag ser dem jämt på Instagram, uppblandat med en massa söta kattbilder, och kan inte förstå hur man kan stoltsera med sådana bilder. Döda djur får också en massa likes.

Ett väldigt starkt klipp om varför vi bör ta bort djur från menyn

Något av det bästa jag hört på www. Väl rutet!

Way Out West imponerar med sitt miljötänk och vegohjärta

Det här är så vackert, Way Out West kommer enbart servera vegetariska alternativ på festivalen, till alla som är där inklusive artisterna.

”Way Out West har alltid haft ett miljöfokus. Det ligger oss varmt om hjärtat och vi strävar alltid efter att bli ännu bättre. I den forskning vi gjort är maten den enskilt största faktorn på vår miljöpåverkan och köttet är allra värst. Allt för många tror att köttindustrin bara handlar om djurens livsvillkor och om människors hälsa, faktum är att det handlar lika mycket om resursslöseri och miljöförstöring.”

Jag blir verkligen tårögd av detta och det påminner mig om ett citat från Jonathan Safran Foer, särskilt när jag läser alla kommentarer som köttätare skriver på Facebook och Twitter. ”Just how destructive does a culinary preference have to be before we decide to eat something else? If contributing to the suffering of billions of animals that live miserable lives and (quite often) die in horrific ways isn’t motivating, what would be? If being the number one contributor to the most serious threat facing the planet (global warming) isn’t enough, what is? And if you are tempted to put off these questions of conscience, to say not now, then when?”

Det är så svårt att bemöta människor som på allvar har som argument att sojabönan är skadlig, utan att själv förstå att 9 av 10 sojabönor går till djurfoder istället för att mätta människorna direkt. Läs Matens pris är mitt tips så kan vi prata sen. Så länge underhåller jag mig själv med lite hederlig defensiv allätarbingo. See you in the pit!

 

Vägen till mitt vegohjärta går så uppenbart via magen

I går frågade jag på Twitter om inte Daglivs kunde ta in Astrid och apornas sortiment.

I dag fick jag ett meddelande om att de lagt in en beställning. Vad är det om inte kärlek undrar jag?

En famn ängsblommor och en länk till Frank Oceans nya skiva Channel Orange på hans Tumblr kommer här som tack!

Åh!

Det är inte svårt alls #köttfrimåndag

Jag har snart ätit upp hela tuben med vegetarisk pastej från Tartex som jag köpte istället för ost och tycker att det såhär långt går finfint att välja varannan vegan! Framförallt är det otroligt smidigt jämfört med att vara vegan på heltid och upplägget skulle säkert passa för köttätare som vill äta mer vegetariskt också! Varannan vegetariskt!

När man är vegetarian finns det en mängd alternativ som gör att man kan gotta sig lite i barndomsminnen eller äta det som andra gör. Här kommer några tips på vad man kan byta ut!

  • Korv från Hälsans kök funkar fint med bröd, mos och pasta
  • Vegbollar eller mandelfrikadeller serveras med mos och lingon
  • Quornfiléer med äggsås och potatismos eller ris och kantarellsås
  • Lasagne med fetaost, kikärtor och quornfärs
  • Quornfärs funkar även perfekt till tacos eller i en tomatsås till spaghetti med lite extra bönor i
  • Paj på broccoli och fetaost med kikärtor eller bönsallad till
  • Tzayspett med tzatziki och färskpotatis, gärna på grillen en fin sommarkväll
  • Wok med nudlar, quornbitar, grönsaker och cashewnötter
  • Nuggets med ris, grönsaker och sås
  • Vegschnitzel med mos, citron, gröna sojabönor och Thousand Island-sås
I frysdisken hittar du en avdelning för vegetariska alternativ med produkter från bland annat Hälsans kök och Quorn. Gå förbi där nästa gång du är i affären vetja!
« Äldre inlägg

© 2020 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑