Bamse

Om kycklingar vore katter kanske de skulle få fler likes

I går träffade jag Sookie som är sju månader, döpt efter huvudrollsinnehaverskan i True Blood och sådär löjligt social som riktigt älskade katter är. Hon kom fram direkt och hälsade, åmade sig på golvet och var uppriktigt nyfiken på vattnet när vi sakta fyllde diskhon för att tvätta henne. Den perfekta Instagram-modellen. Det är inte roligt att bli schamponerad, det kan nog alla relatera till, men efteråt fångade jag in henne i en gul handduk, tröstade henne och höll henne nära som en bebis medan jag pratade lugnande och vaggade henne sakta. Hon började nästan genast tvätta sig och återhämtade sig snabbt från det nya som hade hänt, trygg i att det var över och att vi ville henne väl.

Jag tror att de flesta känner igen att katter, liksom alla djur, sällan hämtar sig när de varit med om något hemskt, särskilt inte när den person som borde ha tröstat varit den som betett sig illa. Det går inte att prata med dem om vad som har hänt och ofta blir de skygga, vågar inte lita på någon förutom högst matte eller husse och går genom livet med själsliga sår som aldrig läker. Låt oss ha det i åtanke när jag utför ett litet tankeexperiment. Jag tar med Sookie i huvudrollen eftersom hon är helt oemotståndlig!

Låt mig sätta scenen. Direkt efter födseln tas Sookie och hennes syskon ifrån sin mamma. Sookies bröder får inte leva vidare eftersom de inte är dugliga, därför sorteras de ut innan transporten och mals levande till döds. Sookie och hennes systrar placeras i en betonghangar tillsammans med 20 000 andra kattungar utan fönster eller tillgång till utomhusvistelse. Eftersom det är så lite plats där inne, knappt ett A4-papper var, klipps deras svansar av utan bedövning för att de inte ska bita på varandra. Det gör fruktansvärt ont och såret läker aldrig riktigt eftersom det är så trångt och vart man än vänder sig så har någon nosen i rumpan på en.

De har visserligen tillgång till mat och vatten men kissekatterna vill bara ha sin mamma så de ropar förtvivlat efter henne om och om igen utan att få svar. Mjao! De kissar och bajsar på golvet som är täckt av några halmstrån men det rengörs så sällan att de söta tassarna till slut får sår av avföringen, utöver alla andra skador de drar på sig av tristessen där inne. Det finns liksom inget annat att göra än att knuffa på varandra för att få plats och andra stressrelaterade symptom gör sig snart synliga i den stora gruppen.

I fem veckor får de äta foder som gör att kroppen växer så onaturligt fort så att de knappt kan gå men några haltar ändå omkring på golvet därinne, snurriga av sömnbrist, när en dammsugarliknande maskin till slut kommer in i hallen för att sopa upp de små liven. De kastas in i burar som sen staplas i en lastbil för att ta dem till slakteriet. Sookie och kattungarna skriker i panik eftersom de inte får luft och många av dem har gjort illa sig av den oömma behandlingen. Det är otroligt nog första gången de är utomhus, om än bara för en kort sekund. De har aldrig fått springa ute i gräset, de har aldrig fått jaga runt efter leksaker eller klättrat i träd, de har aldrig fått agera naturligt under den korta period som förflutit sedan de togs ifrån sin mamma. Nu dör flera av kissarna i lastbilen av kvävning och diverse skador, närmare bestämt 160 000 varje år i det här landet, innan de ens kommit fram till slakteriet.

På slakteriet hängs de upp i benen, som de säkert har ont i, och doppas sen i strömförande vattenbad för att lindra smärtan som uppstår när de får halsarna uppskurna för att förblöda till döds. Det är det mest ekonomiska sättet för alla djurbarn att dö på och givetvis ett av de mest plågsamma. Många håller upp huvudet och missar chansen till smärtlindring så att de halshuggs levande, innan det är dags att få pälsen skållad. Några skållas alltså levande men de kan inte skrika eftersom deras små halsar är uppskurna men jag gissar att de försöker ändå. Två kattungar i sekunden dör varje dag i Sverige.

Det spelar inte så stor roll att det inte är katter jag pratar om, kycklingar är precis lika söta, för människan fortsätter ändå bara tänka på sig själv. Men det är ett ganska intressant tankeexperiment? Skulle en katt som räddas undan det här livet kunna glömma det? Jag tror inte det. Uppdatering: Jag visste faktiskt inte att folk äter katter.

I fredags försökte jag återberätta något jag läst i Strindlunds ”Jordens herrar” men det gick inte, rösten bar inte. Det handlade om hur mjölkkossan – som från två års ålder tvångsinsemineras varje år för att kalva och ge mjölk till människan tills hon är förbrukad vid fem års ålder, efter att ha stått fastbunden inomhus alla årstider utom sommaren, och då går till slakt istället för att leva naturliga 20-25 år – hur hon känner separationsångest när hennes kalv tas ifrån henne. År efter år efter år. Det tjocknade i halsen på mig när jag försökte få fram det för jag kände mammans smärta och tårarna rann till slut hejdlöst när jag tvingade fram historien om hur det går till, jämt, utan att någon reflekterar över det.

Jag får för mig att jag skulle vilja besöka ett slakteri. För att höra grisarna skrika i dödsångest. För att se paniken i kossornas ögon. För att se hur ofödda kalvar slängs och mals ner till jag vet inte vad. För jag kan inte fatta det, jag får inte in det i hjärnan att det händer på riktigt. Jag kan ta beslut som jag tror mig veta förmildrar djurens lidande, som att äta vegetariskt eller veganskt, och jag kan känna en enorm sorg över det jag redan vet men jag kan nog inte kämpa fullt ut för djuren om jag inte får se det med egna ögon. Jag vill bli ett vittne till det fasansfulla som vi utsätter de här kännande varelserna för och aldrig någonsin sluta prata om det. För jag ser dem jämt på Instagram, uppblandat med en massa söta kattbilder, och kan inte förstå hur man kan stoltsera med sådana bilder. Döda djur får också en massa likes.

  • Linda

    Usch så fruktansvärt. Sedan förra inlägget du skrev om kycklingar har jag inte kunnat äta dem. Jag har slutat upp med det nu och det känns bra. Däremot känns det inte lika bra att jag äter andra djur, för jag vet ju att de behandlas minst lika illa. Jag äter ofta vegetariskt, tycker inte att köttet är det som gör måltiden, men likväl är det svårt att sluta. Och det gör att jag känner mig smutsig och saknar karaktär som låter de små liven lida för att jag ska bli tillfredsställd på deras bekostnad. Tack för att du aldrig slutar prata om det, du har påverkat mig i rätt riktning i alla fall!

  • <3

  • DangerDave

    Även om man har svårt att släppa kött helt och hållet så är alla steg i rätt riktning ändå ett steg i rätt riktning!

    Om det så bara är att man börjar äta vegetariskt 1 dag i veckan istället så är det ändå en start. Går man sedan stegvis över till flera dagar i veckan eller helt och hållet så är det ännu bättre.
    Vissa menar att man antingen är vegetarian eller köttätare och allt mittemellan är dubbelmoral, men även om man är miljövän och inte slänger batterier i naturen betyder det inte att man nödvändigtvis måste gå så långt att man är ute och plockar godispapper i buskarna.
    Huvudsaken är att man alltid strävar efter bättring!

  • rockspindeln

    Du får ta ett litet steg i taget! Jag gissar att du kommer gå över till veg, precis sådär kände jag också i början. Så fort man vet hur det går till är det svårt att ignorera det. Lita på att jag kommer fortsätta berätta om det! 

  • rockspindeln

    🙂

  • rockspindeln

    Precis så! 

  • Stefan Fransson Inzsöl

    En god vän till mig sa en gång ”Det finns en sorts människor jag inte förstår och det är de som inte förstår andra människor”, och jag känner att det är tillämpningsbart i den här diskussionen. Moltas Eriksson sjöng ”Det sägs ju att man inte ska generalisera” men pga egna erfarenheter så kommer jag ändå göra det och säga att jag aldrig har mött en vegan som inte ganska tidigt börjat predika för att försöka omvända mig till veganismen. Varför? Jag är omnivor (allätare) men respekterar samtidigt om någon annan inte vill eller kan äta något, och det skulle inte komma mig för att försöka omvända en vegan/vegetarian i en diskussion genom att säga ”Men smaka på lite köttfärslimpa, du kommer gilla det och det och det är bra för dig”. Vem är jag att dömma en annan människa för något som inte rör mig? På sin höjd frågar jag om varför personen i fråga är vegan/vegetarian för att det är intressant att höra hur andra människor tänker och resonerar. Jag respekterar andras rättighet att ta beslut som jag kanske inte skulle ha tagit för att det är så jag själv vill bli bemött, varför blir jag då aldrig bemött så av några vegan och en del vegetarianer? Ungefär så här låter det:
    ”Men testa den här sojamjölken/köttsubstitutet/annan produkt”
    Jag är nöjd med vanlig mjölk/kött/produkt, jag har redan testat och gillar det inte, tack.
    ”Men testa igen! Det är bra att äta veganskt/vegetariskt för att det är synd om djuren/människan äter för mycket kött/det är bra för dig”
    Jag vill inte sa jag, respektera det och sluta tjata.

    Sedan brukar det följa en diskussion där jag ofta skuldbeläggs för många av de saker som veganen/vegetarianen anser vara stora problem. Det är precis som om att avstå allt animaliskt är som en religiös gruppering som har som krav att deras medlemmar ständigt måste missionera, och om det är en sak jag tycker är väldigt ohyfsad så är det att konstant försöka trycka ner sina åsikter i halsen på andra människor – jag har ingen förståelse för det beteendet. Är det verkligen rättfärdigat att göra så för att man är så övertygad om att det är man själv som har rätt och inte alla andra som inte tycker som man själv – är de andra mindre värda för att de tycker olika? Ibland låter det nästan så när man återigen blir tvingad att ta en diskussion som man inte ska behöva ta som vuxen människa. ”Men min veganism/vegetarianism blir ifrågasatt hela tiden” kanske många säger? Ja, det kanske den blir, men inte av mig, och jag vill gärna bli behandlad som en individ. Det är tydligen ofta ok att bete sig precis som man vill mot de som har en åsikt som man klassar som mindre värd och moraliskt förkastlig. Jag efterlyser en ny sorts veganer, en sort som respekterar andras val och inte försöker övertala sin omgivning hela tiden!
    Din liknelse mellan katter och kycklingar har en stor lucka: katter är katter och kycklingar är kycklingar. Det är två mycket olika djur och du gör det alldeles för lätt för dig när du jämför på det sättet du gör. Sen förstår jag inte varför du tvättar din katt, de tycker generellt sett inte om vatten och brukar tvätta av sig själva. Det är såklart en annan sak om katten har varit ute och rullat sig i något och luktar som det den rullat sig i, men jag tror inte att det är ett jättestort problem för dig då jag tänker chansa på att du bor i en lägenhet i en storstad. Stämmer inte det så får jag ursäkta mig.

  • KristofferB
  • KristofferB

    Stefan – Jag skriver under fullt ut på din efterlysning. Om folk inser att vegetarianism ofta är väldigt sekteristiskt och dogmatiskt (PETA är klockrent exempel, de kör med massa groteska bilder hela tiden) så kan de också börja öppna ögonen till varför så många fortfarande äter kött. Det många vegetarianer/veganer missförstår är debattens  natur, det handlar inte så mycket om att argumentera för vegetarianism (den debatten är vunnen för längesedan),det handlar om att förstå varför folk fortsätter äta kött och att man inte kan ändra detta beteende på en kafferast.  Den hänsynslösa storfinansen inom köttindustrin (McDonalds t.ex., se Food Inc och liknande filmer) fullkomligt älskar och uppmuntrar aktivt och subtilt den pseudodebatt som ständigt rasar mellan vegetarianser och dett upplevda motståndet, oss köttätare. Detta gör att fokus lyfts bort från de verkliga problemen (reglering av köttindustrin, som för övrigt är ett ganska litet problem i just vårt egen fantastiska land Sverige) och således, paradoxalt nog, är vegetarianer i allmänhet bidragande till mer lidande för djur än den genomsnittlige köttätaren. Eftersom detta går helt i clinsch med vegetarianens världsbild går den i maskin så fort detta nämns och håller för öronen och gör sig själv ännu mer immun för verkligheten. Således kommer vegetarianer/veganer fortsätta betrakta alla andra som känslokalla psykopater, köttätare vegetarianer som sekteristiska dårar som de inte vill befatta sig med(eller stödja genom att sluta äta kött medans storfinans skrattar hela vägen till banken över ännu ett rekordår i kycklingproduktion.

  • KristofferB
  • KristofferB

    Gah 😛

     https://www.facebook.com/4nnabe

  • rockspindeln

    Det låter så grovt att säga till någon att de trycker ner åsikter i halsen på en. Det här är min blogg, det här är min plattform, där jag skriver om det jag vill. Det är inget beteende, det är en frihet jag har. Du är välkommen att läsa och tycka till men om något vegohjärta har fått dig att känna dig obekväm handlar det nog mer om ett försvar från din sida, du saknar helt enkelt argument för att äta djur. 

    Självklart är det skillnad på kycklingar och katter. Men det är ett intressant och tankeväckande experiment att fundera på. Ingen skulle behandla katter eller hundar så som vi behandlar kycklingar och grisar. Jag hängde med några grisar i en hage i somras och de var precis som små hundvalpar, nyfikna, busiga och klättrade upp i mitt knä för att pussa mig på näsan. Det är inte kul att jämföra djur mot djur för då märker vi snabbt att de är ganska lika, att de delar samma egenskaper, att de också har känslor och känner samhörighet med andra, precis som vi människor. Det är inte att förenkla, det är att förtydliga. 

    Är du medveten om hur det går till på svenska slakterier? Är det något du någonsin kommer ägna tid åt att lära dig eller räcker det med att kalla dig själv för allätare och människor som lärt sig om hur fasansfullt det är för respektlösa? DET tycker jag låter som att förenkla för sig själv. Om du nu lider av att träffa veganer eller av att komma i kontakt med dem så testa att lyssna på vad de har att säga nästa gång, även fast det känns obekvämt. Jag har jordens respekt för veganer och kan gå i god för alla. 

    Jag gillar kritiken i slutet. Fint avslut. Jag kan givetvis upplysa om att det inte är min katt, att jag aldrig skulle ha ett husdjur eftersom det i sin tur skulle vara beroende av mat från djurindustrin, men det resonemanget kanske du inte vill förstå. Det handlar om levande djur som produceras för att dö. Du kan fortsätta vifta bort det om du vill, de flesta gör det. Jag har bara valt att inte göra det och kommer fortsätta att skriva om det.

  • rockspindeln

    Jag har inte Facebook så det där säger inte mig så mycket. 

  • rockspindeln

    Jag tror inte jag håller med dig om något faktiskt. Det handlar inte om att debattera, det handlar om att få folk att vinkla upp skygglapparna. Det är en oerhört obekväm sanning att ta in hur djuren mår. Det är ett naturligt försvar att inte göra det. Förklara gärna din tes om att vegos bidrar till mer lidande än köttätare. Det låter, återigen, som ett försvar.
    Varje beslut i affären grundar sig på en bekvämlighet, en lathet om du så vill, och är nästan alltid slentrianmässig – vi är ju vanemänniskor utan dess like. Det är knepigt att lägga om hela sitt sätt att tänka när det kommer till mat. Vi har många minnen kopplade till kosten, vi har traditioner som regelbundet återkommer under året och i sociala sammanhang är det jobbigt, nästan pinsamt, att sticka ut, att inte vara som de andra. 

    Människan är och kommer alltid att vara egoist. Därför har jag enorm respekt för de som gör val som påverkar deras vardag, varje dag, för att förbättra för andra, för att minska lidandet för någon de aldrig kommer att träffa. För att minska att fler djur dör. Självklart är det ingen förändring som kommer ske på en kafferast men en måste börja någonstans.

  • Lukin

     En gång i tiden var mörkhyade inte värda lika mycket som vita. Dessa spår sitter i fortfarande på grund av okunskap, ignorans och ren och skär illvilja. Alla förtryck bygger på samma grund, att man vill göra skillnad på levande varelse för att rättfärdiga ett beteende. Vi har gjort det mot varandra, mot kvinnor, mot minoriteter med annan läggning än normen etc. Att göra en liknelse mellan djur med centrala nervsystem är inte alls speciellt märkligt utan fullt logiskt. Precis som att vi inte vet vad andra människor tycker och tänker eller föredrar har vi en etiskt uppfattning om att de i alla fall inte vill lida och precis så är det med djur. Du kan inte på fullaste allvar påstå att det ligger i varken kattens eller kycklingens intresse att lida, och det är det som liknelsen i sitt yttersta går ut på. Att vi alla måste tro på att det finns ett inneboende värde som baseras på något mer än arttillhörighet.

    Detta innebär inte att du inte får äta kött. Det är inte olagligt. Det innebär inte heller att du inte får rättfärdiga det för dig själv och andra på vilket sätt du vill. Det innebär ingenting för din del om du inte vill att det ska innebära någonting. Däremot innebär det inte heller att ditt beteende inte kommer att ifrågasättas och diskuteras, precis lika lite som mitt beteende gör det.

    Puss.

  • Jens Pulver

    Vet inte vad det är för militanta veganer du omger dig med, men jag känner nog ingen vegan eller vego som predikar så överdrivet. Om nån ifrågasätter min diet så kan jag komma igång för att ge igen, men annars orkar jag faktist inte bry mig om hurvida nån äter kött eller inte. Däremot så borde det ligga i allas intresse, köttis som vegan och allt däremellan, att köttet framställs på ett okej sätt.

  • Kikki Sandström

    Det har gått hysteri i att tvätta/bada katter och hundar. En katt ska man vara försiktig med att bada överhuvudtaget och för en hund räcker det med 2 bad per år om de inte skitat ner sig förstås.

  • Katten Jansson

    Jisses, förstå skillnaden mellan att bada ett husdjur och att skålla en gris levande. Finns lite annat att bli upprörd av i inlägget.

  • rockspindeln

    Det är första gången hennes matte badar henne så jag erbjöd mig att hjälpa till. Jag vet inte hur hysteriskt det är i husdjursvärlden eftersom jag inte har något själv men det var inte riktigt poängen med inlägget heller. 

  • Lukin

     Kan tala om att det där med att bada hundar beror helt och hållet på om den har lång eller kort päls. Kort och strävhårig hund kan man bara två gånger om året så vida den inte är synligt smutsig. En långhårig hund måste däremot badas ungefär en gång per kvartal.

  • Stefan Fransson Inzsöl

    Såklart du skriver vad du vill på din blogg, jag har inte sagt något annat och skulle aldrig drömma om att säga att någon inte får säga vad de tycker, men det är en skillnad emellan att säga sin åsikt och predika. Det är inte så mycket att de får mig att känna mig obekväm som att jag tycker att det är väldigt ohyfsat, ouppfostrat och irriterande att de ska säga till mig hur jag ska leva mitt liv när inte jag kritiserar deras val att avstå visa födoämnen, oavsett varför de gör det. Det ska inte jag lägga mig i på samma sätt som jag inte vill att andra lägger sig i vad jag äter. Om jag någon gång väljer att äta vegetariansk kost så gör jag det på eget bevåg när jag har tagit ett eget beslut om det, inte när jag har fått en moralpredikan. Och nej, jag saknar inte argument för att äta djur, men jag behöver inte rättfärdiga mitt beslut att göra det lika lite som du behöver rättfärdiga ditt beslut att inte göra det. I det sammanhanget svarar varken du eller jag gentemot något annat än våra respektive samveten, mitt tillåter kött medan ditt inte gör det.

    Jag hänger varje år med lamm som mina föräldrar har hemma i sin hage och ibland när jag hälsar på så brukar jag hjälpa till att flaskmata de som tackorna stöter bort, och de är också trevliga och nyfikna. De springer runt i hagarna och äter gräs och gör vad nu lamm gör en säsong, sedan slaktas de och äts upp, varje år samma sak. Det betyder inte att jag väljer att samtidigt slakta katterna som också bor ute hos mamma och äta upp de med, även fast de också är nyfikna och trevliga.

    Jag är medveten då jag inte bott i en storstad hela mitt liv. Jag har haft ganska mycket kontakt med djur under hela min uppväxt, och både liv och död har varit ständigt närvarande. Och känslan av att det är fasansfullt på slakterier är dels subjektiv och dels beroende på var du är. Jag ska göra ett exempel. I vissa länder äter man hundar, något som för i stort sett alla svenskar anses otänkbart. För dessa kulturer som äter hundar är det säkert inget konstigt. Med det här exemplet vill jag påvisa att många värderingar är subjektiva och bara för att du äger övertygelsen att en viss sak ska uppfattas på ett visst sätt så betyder det inte att alla andra gör det, och det tycker jag du måste räkna med och respektera. Det handlar om att respektera andra människors rätt att göra något som man själv tycker är fel.

    Jag har en egen katt och jag skulle aldrig bada henne för jag vet att hon hatar vatten, därav fann jag det underligt att du badade den katten (det framgick inte tydligt att det inte var din katt, ber om ursäkt för mitt felaktiga antagande).

    Jag tycker du har en ganska nedlåtande ton genom hela ditt inlägg när du pratar om saker som jag inte vill förstå, att jag inte har argument och att jag viftar bort saker. Jag tycker tyvärr också du är lite passivt aggressiv ton, speciellt i slutet. Du måste förstå att det du anser vara självklart inte är självklart för alla andra, vi är alla olika och jag tycker att det är bra. Jag vill inte ha en homogen värld där alla tycker samma sak för den skulle vara hemskt ointressant, men för att kunna leva i en icke-homogen värld så måste man också respektera andras åsikter. Börjar man säga att några åsikter inte får finnas (som att det är ok att äta kött) inte får finnas så har man gått in på en mörk väg.

    Jag försöker såklart hålla en ganska neutral ton genom det här inlägget men kan kanske ha misslyckats någon gång och det är inte med mening.

  • Stefan Fransson Inzsöl

    Jag håller helt med i allt du skrev! Jag kanske bara har haft otur med de jag har träffat? Men jag har egentligen ingen aning om jag känner några veganer, jag brukar inte fråga om folks matvanor så ofta och jag brukar inte äta ihop med alla jag känner heller. Känner jag några är de av den bra sorten som inte predikar och då tänker jag absolut inte predika för dem. Och såklart du har rätt att ge igen om någon ifrågasätter ditt personliga beslut. En del av det kött jag äter kommer ifrån mina föräldrar då de har ett 20-tal får hemma som lammar varje vår. Lammen växer sedan till sig och allihopa går i hagar ute och chillar tills hösten då de slaktas och blir till mat, och det blir ett (relativt mot annat lammkött) väldigt gott kött.

  • rockspindeln

    Jag skriver att djur, inte äldre än barn, slaktas utan bedövning. Du skriver att vegetarianer och veganer predikar om att du ska dricka sojamjölk. Tuff skit!

    Det har inget att göra med att respektera någon annans rätt att äta kött, det handlar om min rätt att få berätta vad jag tycker om industrin som tillverkar det. Det är ingen privatperson som utpekas i inlägget. Det handlar om min ärliga oförståelse. 

    Jämför dina föräldrars lamm med en industri som producerar djur på löpande band om du vill. Jag tror att många gör så. Återigen, ett försvar. 

    Jag påpekar bara att du inte har några argument, ledsen om du tog åt dig men jag ser inget ont i det. Slakt gör nog jävligt ont, tror tyvärr inte det är subjektivt, men samvetet kan nog också skava rätt rejält. Skönt att höra att du bryr dig om ifall katten blir blöt i alla fall. 

  • Stefan Fransson Inzsöl

    Först måste jag säga att jag tycker att det är väldigt ovärdigt att ta upp färgades kamp för rättigheter i den här diskussionen… Personligen behandlar jag alla som individer så långt det går men jag är såklart inte heller fri från fördomar men det är svårt att göra en objektiv bedömning av hur ens egna fördomar ser ut. Jag bryr mig inte om vad man ligger med, vad man äter eller vad man tycker så länge man inte försöker trycka ner de åsikterna i någon annans hals.

    Och såklart man kan jämföra djur med centrala nervsystem, du kan jämföra kycklingar med plattmaskar om du vill, men tillslut blir det där centrala nervsystemet den enda gemensamma nämnaren. Nu är det såklart så att katter och kycklingar har fler likheter än bara det centrala nervsystemet, men i evolutionen grenade däggdjuren (där katter ingår) bort från fåglarna för ca 350 miljoner år sedan, då båda släktenas anfadrar fanns i form av reptiler. Fåglarna räknas som dinosauriernas överlevande släktingar och är således vitt skilda från katter, och närmare besläktade med krokodiler. Därför tycker jag att det är en konstig jämförelse även om vissa beteenden är liknande. Och jag har ingenstans, som du antyder att jag har gjort, påstått att katter eller kycklingar gillar att lida. Men jag håller med om att djur har ett inneboende värde, sedan vad olika livsformer har för inneboende värde är väldigt subjektivt och öppet för diskussion men inget som vi någonsin kommer komma överens om då det är en extremt komplex fråga.

    Fast jag ifrågasätter inte ditt beteende, eller i varje fall inte vad du väljer att äta, och vill inte göra det heller. Du är (jag gissar på det mest troliga) en vuxen person och får ta ansvar för dina egna handlingar, och vem är jag att tro att jag är bättre och kritisera dina matvanor?

  • pui

    <3 till dig,  men blir så ledsen av alla jävla människor som ska försvara och rättfärdiga sådan piss. 

  • KristofferB

     Skillnaden på katter och kycklingar är främst utseendemässiga och ju fulare djuret upplevs, desto svårare är det för oss att knyta an på ett känslomässigt plan. Hur bra koll har du på insekters känsloliv? Bryr du dig? Om inte, varför?

    Grisar är ett intressant exempel, de är kanske den djurart som är mest lik oss människor. Churchill sa(tror det var han), och jag parafraserar här, Hundar behandlar dig som gud, katter tror de är gud, jag gillar grisar för de behandlar dig som en jämnlike. Bilden av grisar som skitiga är felaktig, de är väldigt renliga och hushålliga djur om de tillåts leva på ett adekvat utrymme i en adekvat miljö.

    Hur mycket har du sett av svenska slakterier? Jag har ingen koll och är nyfiken, därför jag frågar. Vet att det varit problem på vissa håll förr och det blir inte bättre med islam-slakterierna som vill etablera sig här.

    Du kan gå i god för alla veganer? Då har du precis gott i god för en hel radda grovt kriminella terrorister, typ Rodney Adam Coronado:

     http://en.wikipedia.org/wiki/Rod_Coronado#Hillcrest_trial

    Nu kan alla bättra sig och jag tror inte Coronado är den mannen han en gång var, men inser du hur gravt ditt uttalande är? Du stöder alltså vem som helst om de kallar sig veganer. Det är fan inte okej. För övrigt tycker jag du verkar ha skyglapparna på ordentligt. Din världsbild är redan spikad och du läser och lyssnar men tar inte riktigt in. Annars hade du inte uttalat dig som du gör och gömt dig bakom saker som ”det är min blogg, min kanal” etc.

  • KristofferB

     Men man kan ju säga det samma om ciggaretter och där gör staten sitt bästa för att ”vinkla upp skyglapparna”, hur går det? Du fortsätter predika för döva öron för du förstår inte riktigt hur man skall angripa problemet.

    Varje beslut i affären grundar sig i dig själv, du kan kalla det för bekvämlighet, jag väljer således att kalla hela ditt resonemang för översitteri och intelektuell lathet, det får jag ju tycka, eller hur?

    Människan är egoist, det säger jag inte emot, det ingår i min grundsyn, men du slänger den etiketten på andra som om du inte själv är lika mycket egoist. Fegt.

  • KristofferB

     Så du känner ingen vegan eller vegetarian som luftar sina åsikter likt trådskaparen här?

  • KristofferB

     Förstå skillnaden men skriv inte ned relevansen. Att hålla på och tvätta sina djur, klä dem etc för att sedan lägga ut bilder på instagram, då har man gjort sitt djur till en accessoar, vilket är väldigt onaturligt och förmodligen dåligt för djurets välmående. Märk väl att Paris Hilton och andra trendsättare gjort detta i ett antal år så kom inte och påstå att det inte förekommer.

  • KristofferB

     Akta dig för att flumma iväg i stickspår nu 🙂

  • KristofferB

     Sådan piss syftar till vad?

  • FA 187

    Att du tycker det är okej att döda djur för dina smaklökars skull. Dessutom på ett allt annat än värdigt sätt.

  • FA 187

    Men du, det här är en blogg av en privatperson. Du läser den helt av fri vilja.

  • rockspindeln

    Tack för trolleriet, mycket underhållande! Jag förstår att det är tråkigt i Eksjö men underhåll dig med Quake och Twitch.tv istället. Du är inte välkommen här. 

  • KristofferB

    Jag ska börja spela om en stund. Med den kommentaren så antar jag att handskarna är av? Du är en simpleton som bygger hela sitt liv och identitet kring denna ljumma fråga. Du hatar oss ”djurplågare” men deltar i badandet av katter (du vet att katter är utmärkta självrenhållare och hatar vatten som norm?). Du har ett fånigt smeknamn och en ännu fånigare blogg som slumpvist vald femåring har vett att bortse från. Du är inte särskilt snygg heller. Förmodligen mår du dåligt och äter antidepp, akta dig för rakbladet honey! Jag tror du har svåra självbildsproblem och projicerar på kattungar för de är söta och okomplicerade. Ditt liv känns grått och tråkigt, du tänker osunt mycket på döden och känner dig ofta rastlös och ensam. Du fyller ut det med en dogmatisk ideologi som kallas vegetarianism. Likt de flesta kristna går det inte kritisera din hållning för du har rätt, det är så tragiskt för du diskuterar sakfrågan med oss även om vi redan från början sagt att vegetarianer har rätt där men de har inte rätt att trycka ned sitt drivel i halsen på oss andra. Du räknar kallt med att alla har samma intressen som du, eller ens orken/förmågan att välja aktivt på det viset. Säg det till folk äldredomshem, psykiskt sjuka, funktionshindrade t.ex. eller bara någon som bor i Norrland vars samtliga vänner är med i jaktlaget. Fan vakna upp, du är ju helt bortkommen.

    För övrigt är Eksjö en väldigt mysig och trevlig stad, trivs bättre här än när jag bodde i Köpenhamn. Därmed inte sagt att jag tycker du ska åka hit, gör inte det, din stackare.

  • KristofferB

     Är det verkligen en så obekväm sanning? Jag kan titta på plågade djur i timtal, samma sak med människor, fixar du det? Anledningen är att det jag ser har redan skett och inget jag kan göra åt. Däremot är det utbildande och jag kan lägga krut på att se till att det aldrig sker igen. Det kommer du aldrig lyckas med så länge du debatterar såhär. Vi som faktiskt debatterar mycket sedan lång tid tillbaka ser dig som ”trollet” för du liknar mest en dussinpostar på familjeliv eller flashback.

  • rockspindeln

    Oj, du hade inte ett enda rätt! Inte ens att handskarna är av. Jag har inte ens börjat. Vill du fortsätta? Annars är jag nöjd såhär. 

  •  Du kastade handskarna när personangreppen började hagla. Detta är en fight du inte kan vinna.

  • rockspindeln

    Det är ändå rätt intressant hur kort tid det tar att hitta någon på internet! Jag vill dig inget ont. Hoppas du får en bra kväll!

  •  Mitt namn är Kristoffer Bergstrand, son till Birgitta och Bo. Jag är född sommaren 1985, alltså är jag 27 år. Jag är diagnostiserad med bipolär typ II vilket är en ganska trist sjukdom men det går att leva ett bra liv med! Jag har tack vare min kristna uppväxt fått en skev bild av sexualitet (osäkerhet etc) så jag har inte haft några förhållanden att tala om men hoppas på det bästa 🙂 Mitt skypenamn är tunnanbrun om du vill ”prata på riktigt”. Fråga i stället så slipper du lägga tid på sökningen.

  • rockspindeln

    Det där hade jag redan tagit reda på för länge sen! 🙂 Har du någon blogg? Du borde skriva, det märks att du har ett behov av det. Skype känns väldigt personligt, jag känner inte dig trots presentationen, men jag skulle gärna läsa mer om dig och ditt liv. 

  •  Min facebookprofil är öppen att prenumerera på och bör gå att läsa även om man inte är medlem alls. Om inte så kan du säga till så ska jag mecka med säkerhetsinställningarna.

  •  http://en.wikipedia.org/wiki/Fallacy_of_the_single_cause

  • rockspindeln

    Jag ser profilenmen inte innehållet. Fundera på en blogg!

  • Karoline

    Folk som du är sådana som får oss ”vanliga” vegetarianer att se ut som psykopater. Dina åsikter har fått den uppmärksamheten du ville att de skulle få, att gå in på en personlig nivå är ett drag som förstör för dig och alla som håller med om det minsta lilla av det du skrev. Fortsätt med det, men då kommer bilden av den galna vegetarianen stanna kvar i folks huvuden och du når motsatsen av det du ville.

  • rockspindeln

    Jag förstår ingenting av vad du just skrev. Vilka vegetarianer är psykopater och vilka är galna? Hjälp!

  • Karoline

    Jag hjälper dig gärna, du måste förstå att jag inte är emot själva artikeln även om jag inte håller med om allt som står i den. 

    Men det du du skrev ovan som försvar mot folk som kritiserade dina åsikter är väldigt irrelevant och förstärker andras, redan väldigt nedvärderande, syn på vegetarianer/veganer. Hoppas jag kunde förklara det på ett bra sätt.

  • rockspindeln

    Jag representerar inte veganer/vegetarianer, jag representerar mig själv. Det är väldigt lätt att gå in på det här inlägget och komma med åsikter efter att skummat igenom kommentarerna men de som känner mig och följer min blogg vet att har väldigt starka åsikter och står för allt jag skriver. 

  • Karoline

    När man tillhör en viss grupp (eller har en viss grupps åsikter), så representerar man denna – det är inget man väljer. Du må ha väldigt starka åsikter och stå för de men det spelar ingen roll i det här sammanhanget. 

  • rockspindeln

    Du känner inte mig och börjar din kommentar med ”Folk som du är sådana som får oss ”vanliga” vegetarianer att se ut som psykopater”. Du representerar också vegetarianer i såna fall. Är det en okej mening att dela ut till någon man inte känner?

    Jag vet inte vad du reagerar på men av det jag skrivit i det här inlägget och kommentarsfältet är det inget jag ångrar.  

  •  Saken är att jag ser bloggar som en slags bastard mellan full anonymitet (flashback) och verkliga livets öppenhet. Facebook passar mig för jag kan skriva ganska fritt utan att för den sakens skull vara 100% ”ute på nätet”. Tror inte på bloggformatet men jag förstår vad du menar. Jag öser på med inlägg på diverse forum etc men min törst efter kunskap och förståelse är en kraft som jobbar på i mitt inre alla dygnets timmar. Så om du vill veta mer om min livshistoria får du fråga. Epost funkar: mrberkri@gmail.com väl mött

  • Karoline

    Just för att jag inte känner dig, kan jag försöka att få dig att förstå vilket intryck du ger utåt. Men du verkar inte vilja ta den kritiken så det är meningslöst att diskutera. (Det är klart att jag också representerar vegetarianer, det var det jag skrev innan.)

  • Gozde

    Hej Helen,

    Otroligt bra skrivet som vanligt! Jag hade bland annat en sådan fundering kring tiden när jag blev vegetarian. Jag tänkte jag äter inte mitt djur, men varför äter jag andra djur? Det var orättvisst. 

    Vad jag egentligen tänkte säga handlar om något annat. Jag såg att du skrev på din kommentar ”att jag aldrig skulle ha ett husdjur eftersom det i sin tur skulle vara beroende av mat från djurindustrin”. Jag tänkte låta dig veta att det finns vegansk kattfoder för katter. Jag tror det finns även för hundar.  Om du vill ha en sån bästa familjemedlem i ditt liv men gör inte detta pga mattindustrin tänkte jag att det kunde kanske vara en lösning för dig? Men det kanske visste du om redan…

    Jag tycker att dina inlägg är väldigt inspirerande och vad bra att du väljer att dela dina åsikter med resten av världen(själv är jag väldigt blyg på www). 

    Ha det så bra,

    Gözde

  • rockspindeln

    Tack Gözde! Jag visste inte det! Min vän Marie nämnde att det kunde finnas men att en hela tiden då får försvara det mot andra som säger att katter måste ha en viss kost. Jag tror att det beror på okunskap. Om jag grottar ner mig i ämnet kommer jag säkert hitta sådant som kan tänkas passa. Tack för tips! 

    Och tack för peppande kommentarer. Det är häftigt att stå för sin åsikt men då blir en också sårbar så det är en balans. Pepp tas alltid tacksamt emot! <3

  • Åh vad jag älskar det här inlägget. Så bra och super-sant.  För varje dag som går är jag allt mer glad över att jag tagit steget till att bli vegan.

  • rockspindeln

    Fint att höra!

  • Rolf W

    Människan har gjort sig till herre i världen och tar sig rätten att hantera djur som de är ting och inte levande varelser!Vi måste ändra vår inställning och kräva att djurens rätt till en human behandling respekteras!