Du sökte efter kycklingar - Sida 3 av 5

Sökresultat: ”kycklingar” (sida 3 av 5)

Lär känna en vegan: Annas 11 tips för dig som funderar på att sluta äta kött

Ett foto publicerat av Anna (@annaasplund) Nov 21, 2014 kl. 4:19 PST

Jag vill ge utrymme till fler veganer här på bloggen och de här tipsen som Anna skrev inför nyår tycker jag passar fint att börja med! Följ henne på Instagram.

1. Djurens lidande är en viktigare (och starkare) motivation än din egen hälsa, jag lovar. Att välja bort animalier (så gott en kan) är INTE en diet. Det handlar om att välja bort onödigt våld. Precis som du nog redan gör i relation till människor till exempel. 🙂 Fokusera på att du inte vill betala för det du ser som djurplågeri.

2. Se det som att du gör aktiva val. Istället för att tänka att det handlar om förbud. Om det råkar bli fel, tänk framåt istället. Det är ju normerna, inte dina ev misstag, som styr lidandet i världen. 🙂

3. Fundera på hur köttnormen fungerar. Varför är även normkritiker så ivriga att försvara just denna norm? Hur och när lär vi oss att det är ok att skada en kännande individ bara för vår njutning, trots att vi inte alls måste? Som en klok person skrev: ”Vi måste börja utgå från vår kunskap och moral istället för vanor och traditioner.”

Vem lärde oss att bara människor har rätt till sina egna kroppar, barn och liv?

4. Ta reda på fakta. Om du t.ex. är ”vegetarian för djurens skull” men dricker mjölk och äter ost och ägg, så kan det mycket väl vara så att du bidrar till lika mycket av det du är emot som en köttätare. Se punkt 5 och 6 för detta missar många. Så:

5. Lär dig hur kalvens mjölk hamnar på våra bord och vad som händer med kalven:

Korna har mjölk för att de görs dräktiga gång på gång (en arm i rumpan, ett stålrör i slidan). De bär sina kalvar i nio månader men de tas ifrån dem som nyfödda. Ja, även på ekogårdar.

Om kalven får komjölk (vilket en t.ex. kan läsa på arla.se) så är det i en plastbytta. Sin mamma ser hen aldrig mer. De är tillsammans i ett halvår minst i naturen.

Och döden är en viktig del i mjölkproduktionen: hankalvar blir dödade för kött efter två år. Honorna blir utnyttjade som mjölkkor och sen dödade och utbytta när de är fem år.

Mjölkgårdarna förbrukar individer och liv i en sån fart att de står för mer än hälften av nötköttet i butikerna. Mjölk ÄR köttindustrin.

Se en ko bli separerad från sin kalv. Visa filmen för din morsa/farsa/vän. Det är väldigt motiverande, jag lovar.

6. Ägg: Kännande individer utnyttjas som matmaskiner och sen blir de dödade på ett plågsamt sätt.

Hönorna kommer från kläckerier där de nykläckta kycklingarna sorteras på löpande band (bokstavligt talat) i en hastighet av 900 stycken i timmen.

Hälften av kycklingarna, tupparna, har äggindustrin ingen användning för. De blir dödade direkt. Metoder: Gas/kvarn.

Frigående hönor är oftast hönor som stressar runt i tusental utan möjlighet att känna igen varandra och bilda flockar.

7. ”Men eko då, min granne har grisar som verkar må bra och…” För det första är det här med ”glada frigående” djur överdrivet. En av hundra svenska grisar får gå ut överhuvudtaget. För det andra (det som är viktigast för en vegan) så är väl inte ”hen är lycklig” ett bra argument för att döda en kännande individ?

1 % av grisarna får gå ut. 100 % av grisarna blir dödade. Jag gissar att 0 % av grisarna vill dö. 🙂

8. ”Djur är inte människor”. Asså, människor är ju djur. Men: Du kommer att behöva prata om det här ofta. Det näst mest överraskande med livet som vegan (efter ”oj vad enkelt det är!”), är hur mycket det provocerar många köttätare. De vill gärna berätta att de måste leva exakt som grottmänniskor eller lejon (”vi har ätit kött så länge”. ”Lejon äter kött!”).

Intelligens är ett mycket vanligt – och icke hållbart – argument från köttfantaster. Det de glömmer är: väldigt många människor är mindre intelligenta än till exempel en gris. Och oavsett: ingen människa skulle väl påstå att ”det är värre om vuxna blir plågade än om ett barn blir det eftersom vuxna är smartare”. Tankevurpa.

Intelligens är varken det som skiljer människa från andra djur ELLER ett argument för att skada någon. Oavsett art.

9. Abstinens? Nja. Jag har hört en och annan sakna köttsmaken precis i början – tills de upptäckte tzay, seitan, chichi, sojak*ttfärs och alla andra vegetabiliska alternativ. Men oavsett: köttsmak vs plågad individ? Uhm.

Det som flest hakar upp sig på är ost. Ost från kor kan vara nästan som ett beroende. Så här åtgärdar en det: köp vegansk ost. Finns många goda nu! En vänjer sig. Och ät andra saker med umamismak om suget efter ko-ost kickar in. Surkål funkade för mig. 🙂

10. De flesta har ganska låg kunskap om ickemänskliga djurs känslor och förmåga att lida. Väldigt många har t.ex. missat att fiskar visst kan känna både smärta och stress. Läs på om olika djur så att du har koll när kötton retar dig. För så är det:

11. Att kämpa mot förtrycket av djur är bekvämare än någonsin. Det finns massor av forskning. Det finns massor av goda alternativ till animalier. Och det finns massor av människor som delar din vilja att påverka normerna. Men. Kamp är ett ord som kommer ur ett verb. Och så här ser kampen ut för en vegan:

Folk kommer att fråga dig och ifrågasätta dig hela tiden. De kommer att dra töntiga och ibland elaka skämt. Folk kommer att känna sig anklagade för att sponsra djurplågeri (och veta innerst inne att det stämmer) bara genom att se dig välja bort animalier. Du måste inte ta hand om deras känslor. Kom i håg det. Det är deras jobb.

Kan det vara en win-win-situation att slå ihjäl grisar vid födseln?

februari 24, 2015 / Helen / 2 kommentarer

I går spreds nyheten att underviktiga grisas avlivas vid födseln i Danmark. Det grundar sig på en beräkning i Danske Svineproducenters tidning som handlar om hur många kronor de danska bönderna kan tjäna på att slå de underutvecklade kultingarnas bakhuvuden mot betonggolvet istället för att lägga pengar på de små liven som ändå går en säker död till mötes pga den hårda aveln som gör dem i princip chanslösa. Rubriken om en win-win-situation är hämtad från den artikeln.

För bara ett par veckor sen kom ”nyheten” att danska grisars grisknorrar kostar för mycket. Det är nämligen oundvikligt att grisarna kommer bita varandra blodiga när de står så trångt och är så uttråkade. En dansk grisskötare som går runt med en varm elkniv och skär av knorrar till vardags liknar det vid att klippa naglarna.

Min förhoppning är att den här typen av uppenbart djurplågeri inte mynnar ut i ännu mer matnationalism. Griskultingar slås ihjäl även i Sverige. De kastreras utan bedövning, trots att de får ersättning för att lägga den extra tiden. 18% av kultingarna som föds dör för att de, liksom de danska kompisarna, är underutvecklade, de fryser, får inte i sig tillräckligt med mat när mammans spenar helt enkelt inte räcker till för att människan gett henne för många barn, och i det trånga utrymmet kläms de små liven till döds mot betongen av sin egen mamma.

De som överlever får aldrig någonsin gå ut och de halmströn som ligger som mjäll på betongen går inte alls att böka i. Att miljontals grisar inte kan utöva sitt naturliga beteende, som att böka, bygga bo och busa med varandra, går emot svenskt djurskydd och är också en typ av djurplågeri. Slutligen vill Sveriges grisföretagare att svenska bönder ska få använda fixering eftersom det visat sig vara lönsamt. De vill även avla fram ännu fler kultingar och spenar samt låta slaktsvinen stå flera i samma box.

Matnationalism är att hävda att vi har det så mycket bättre än andra länder. Pest eller kolera?

Bo Algers skriver att grisindustrin är på väg mot samma rutiner som värpäggsindustrin, där friska djur dödas dagligen för att de inte passar in i den ekonomiska strategin för lönsamhet. Alla tuppkycklingar som föds sorteras ut och dödas direkt efter födseln. Utan att någon någonsin reagerar över det eller knappt känner till det. Han jämför med hur det var för bara en generation sen när man tog in underutvecklade grisar i värmen i stugan och matade dem. Nu ska de slås ihjäl. Vi har lovat djuren att de ska få slippa onödigt lidande men visa då var gränsen för onödigt lidande går.

Köttindustrin har inte råd att bry sig om djuren. De bryr sig om att tjäna pengar. Dina pengar.

Lakto-ovo-läder-vegetarian

januari 15, 2015 / Helen / 7 kommentarer

Vi äter såna sinnessjuka mängder djur varje år men vad många inte tänker på är hur många liv som faktiskt slängs i vasken eller soporna. (Det var för övrigt en av de största anledningarna till att jag slutade äta kött, jag kunde inte se på köttfärsen i diskhon utan att tänka på alla liv som låg där.) Ungefär 20% av det kött som produceras globalt slängs vilket motsvarar sjuttiofem miljoner kor.

75 000 000 liv.

Det pratas en del om att de som äter både kött och vegetariskt bör kallas för semi-vegetarianer. Det får mig att fundera på ordet vegetarian, som ju egentligen betyder vegan, men främst används för att beskriva de som äter mjölk- och äggprodukter, ibland till och med fisk. Sällan nämner vi att många vegetarianer även använder skor, väskor, möbler och kläder som är gjorda av djurhud vilket urvattnar begreppet, rejält.

De som äter mjölkprodukter stöder produktionen av kalvar som slaktas och mjölkkor som blir till köttfärs när de går i pension vid fem års ålder.
De som äter ägg stöder produktionen av kycklingar där varannan kyckling, dvs pojkarna, mals eller gasas till döds så fort de sorterats ut efter födseln.
De som köper läder, skinn, dun, ull och päls stöder produktionen av djurhud, hår och kroppar.

Ska de kallas lakto-ovo-läder-vegetarianer? Eller är de egentligen semi-vegetarianer?

Livsmedelsverkets nya kostråd sätter miljön i fokus för första gången

november 26, 2014 / Helen / Inga kommentarer

Livsmedelsverket har kommit med nya kostråd som låter som ljuv musik i mina öron.

– Vi vill ha en förskjutning från mycket mat från djurriket, som kött och mjölk, till mer mat från växtriket, alltså frukt, grönsaker och fullkornsprodukter. Det är ju viktigt för vår planet för att den ska överleva!

Jag håller med!

– Skulle vi få folk att följa de här råden så skulle vi kunna rädda tusentals människoliv, hävdar Åsa Brugård Konde.

Åh, då vill jag hävda att även tusentals djurliv skulle räddas vilket ju är två flugor i en smäll!

– Jag har svårt att se att köttet är en stor klimatbov. Djuren bidrar med många positiva saker. Jag tror inte Sverige skulle se så roligt ut om inga djur betade på markerna, säger Jan Forssell, ordförande för Sveriges Nötköttsproducenter angående rekommendationen att minska köttkonsumtionen av miljöskäl.

Jag funderar på om han menar grisarna? Som ju inte får vara ute. Eller korna? Som står inne större delen av året. Eller kycklingarna? Som också står instängda. Hm. Blir lite osäker där!

Den här typen av konversationer, om och om igen, de senaste 20 åren

oktober 25, 2014 / Helen / Inga kommentarer

Hälften av alla kycklingar (pojkarna) mals till döds så snart de sorterats ut efter födseln eftersom de saknar ekonomiskt värde för industrin.

Ja, men Sverige har bäst Salmonellakontroll i hela EU.

Mjölkkornas kalvar tas ifrån sin mamma direkt efter födseln för att slaktas eller själva bli mjölkkor och hålls då ständigt gravida genom ett övergrepp för att på så sätt producera mjölk till människan.

Ja, men kalvarna är ”närproducerade”. Sverige är ganska litet så det är ganska nära överallt!

Människan är ensam på hela jorden om att dricka mjölk från en annan djurart.

Ja, men komjölk är ”naturligt”!

Mjölkkornas kroppar orkar inte hålla uppe den höga produktionen av mjölk som anses ekonomiskt lönsam så hon får vid 5 års ålder gå till slakt och bli köttfärs istället. En ko kan naturligt leva tills hon blir 20-25 år.

Ja, men öppna landskap är viktiga att bevara! Tänk på blommorna som växer där!

I Arlas Bregottfabriken är det evig sommar även om korna (inte kalvarna och tjurarna) bara har rätt till 2-4 månaders utevistelse per år och 45% av korna står uppbundna och inte kan vända på sig under resten av året.

Ja, men hur tror du att vi annars skulle ha gödsel för att odla dina grönsaker?

På våren bjuder mjölkindustrin in barnklasser som får gå på kosläpp för att visa hur glada korna blir av att få komma ut efter att ha stått instängda ett halvår. Men det som upplevs som glädje är snarare chock, se bara på deras uppspärrade ögon.

Ja, men säg inte det högt, barnen älskar verkligen djur!

Grisar är lika intelligenta som hundar men 99% får aldrig någonsin gå utomhus.

Ja, men det är gott med bacon, det skulle jag aldrig kunna sluta med!

Suggorna har avlats så hårt att de föder så många ungar att alla omöjligen kan överleva på betonggolvet. Därför testar nu Sveriges Grisbönder danska metoder som varit förbjudna i Sverige under en massa år och som innebär att mamman buras in och sitter fast så under flera dagar, så kallad fixering.

Ja, men då blir det ju mer bacon!

Det värsta djurplågeriet som djuren dagligen får utstå är att de inte har frihet att bete sig naturligt, så som deras instinkter säger till dem att göra. Picka, böka, springa, sträcka på vingarna.

Ja, men Sverige har de bästa djurskyddslagarna i världen. Jämför med något annat land som har det sämre! Plus, djur har inga känslor så det är lugnt!

För att inte bidra till det här lidandet äter jag ingenting som kommer från djurriket.

Ja, typ sallad eller? Vadå, vill du att alla djuren ska dö eller?

Människan behöver bokstavligen inte äta djur. Ingen behöver dö för att vi ska bli mätta.

Nä, men det är ju så gott!

Vad veganer äter.

Trots att all information är baserad på fakta får vi ofta höra att de skulle lyssna om vi bara presenterade det på ett annat sätt. Om vi inte var så extrema. Om vi inte satt på så höga hästar. Om vi inte predikade vid varje middag (trots att ingen vegan någonsin tar upp varför hon inte äter kött eftersom det inte är socialt gångbart).

Om, om, om. Om någon vegan någonsin blir upprörd så försök ha förståelse för varför. Läs gärna mitt inlägg Jag säger inte alltid sanningen för vem vill egentligen höra den? Där är konversationen riktad åt andra hållet, alltså vad jag svarar när köttätare frågar. Även om jag måste ljuga.

Problemet är att vi inte kan ha en diskussion när den ena parten blundar för fakta. Det leder bara till förvirring och missförstånd. Det var det jag menade i Det Ogenomtänkta Försvaret. Tyvärr gör det att vi inte kommer vidare och hittar en lösning på de problem som många bönder själva tar upp. Hur vi ska bevara den biologiska mångfalden (bonde) – även utan djur (vegan)? Hur kan vi framställa gödsel (bonde) – även utan djur (vegan)? Hur vi kan ha kvar våra fina kor, grisar, får, kycklingar och hästar (bonde) – utan att ställa ekonomiska krav på dem (vegan)? Först när vi börjar i den änden blir diskussionerna intressanta!

Hår i maten

oktober 6, 2014 / Helen / Inga kommentarer

Seriously, we pay money for a bloody body chunk of some dead thing but the presence of a single hair ruins it. Really? Bilden är lånad från Bizarro Comics.

Att få perspektiv är ofta det enklaste sättet att inse att något behöver förändras. Som när jag nu berättar att alla pojkkycklingar som föds mals ihjäl direkt efter födseln för att de inte har ett ekonomiskt värde för företagen. Det är hälften av alla kycklingar som föds.

Du kan enkelt via Djurens rätts kampanj uppmuntra ICA, Quorn och Hälsans kök att använda något annat än äggprotein som bindemedel i sina produkter. Från perspektiv till handling in no time!

Liv borde inte få ha röda extraprislappar

september 3, 2014 / Helen / Inga kommentarer

Jag snubblade över en gammal artikel i Filter där reportern jämför tre olika sorters fläskfiléer. Den billiga danska, den något dyrare svenska och så den fyra gånger så dyra från Ängavallen. Grillarens dilemma skrevs 2009 och om jag letar i minnet tror jag att jag har läst den innan men jag slukar ändå mittenstycket som handlar om Rolf-Axel Nordström och hans kärlek till djuren.

Plötsligt inser jag att jag gärna skulle vilja läsa en hel bok om Ängavallen, om alla motgångar som så småningom slutade i framgång, utan att några värderingar fick stå åt sidan. Och jag känner mig hedrad och rörd över hur välkommen jag alltid känner mig när jag är där. Tack Niclas och Mattias för det!

I somras, på mitt senaste besök, drogs jag på samma sätt mot Rolf-Axel när vi promenerade på ängen bort till korna, för jag vet exakt hur gripande hans berättelser är, jag vill inte missa en mening. Det handlar om att på riktigt respektera djuren. Att låta dem leva ut sitt naturliga beteende, även om det sker på bekostnad av den egna ekonomin.

Ifrågasätt aldrig om den danska grisen har lidit för extrapriset på fläskfiléen, utgå alltid från att den har det och att det är du själv som har bidragit till det. Tar du någons liv – trots att det inte behövs – så betala åtminstone för det. Vad nu ett liv är värt.

Lite länktips:

Astrid & aporna finns nu på Twitter!
Mathem har ett imponerande utbud av veganska produkter (Oatly, Alpro, Vego-chokladen, Astrid & aporna och Anammas)
Vidriga förhållanden för svenska kycklingar
Cecilia Vikbladh lagar vegetarisk seitan
”Förlorade år för djuren med Erlandsson som jordbruksminister” säger Djurens rätt

Jag tar kycklingen! Om att inte reflektera över sina val.

juli 9, 2014 / Helen / 1 kommentar

Jag har helt missat det här avsnittet av Oprah när hon och hennes Harpo Studios testar att äta veganskt i en vecka. Riktigt intressant! Gästerna inkluderar en vegan, en journalist och en företrädare för ett av de största slakterierna i USA och det blir en bra mix av åsikter tillsammans med inslag från hur det har gått för Oprahs medarbetare till att Lisa Ling besöker slakteriet där 4 500 djur dör varje dag. Imponerande att media släpps in, det ser vi sällan i Sverige! Undrar varför?

Journalisten tycker att alla som äter kött bör veta hur det kommer till tallriken men jag är rätt så säker på att vi alla vet det vid det här laget?

Ändå står vi där gång på gång – chockade, bestörta, förtvivlade – när vi får en liten inblick i hur vår mat produceras och kanske särskilt inför högtider. Varje år är det samma visa. Inför julen pratar vi om grisarna, inför påsken pratar vi om kycklingarna, inför hösten funderar vi på om skaldjur som kokas levande känner någon smärta osv. Sen förtränger vi det till nästa år och ögnar förvånat igenom samma spaltmeter av lidande i repris över hur djuren behandlas, utan att reflektera över att detta sker under hela året.

Under Almedalen noterade Djurens rätt att det gick omkring en gosedjurskyckling som kallas Gula pippin och log mot alla, ett marknadsföringsstunt som Kronfågel ligger bakom. Camilla Björkbom, Djurens rätts ordförande, skriver på Nyheter 24 om vad livet för en riktig kyckling innebär och det är inte så gulligt. 80 miljoner kycklingar som aldrig någonsin får gå ut. Tuppkycklingar som mals levande till döds när de är en dag gamla. Ammoniakhalten från avföringen som fräter sönder bröst och fötter. 160 000 kycklingar som dör på väg till slakt. Fakta som snart glöms bort.

Det jag reagerar på i artikeln är att Svensk fågel, med så många liv på sitt samvete, har avböjt att ta emot de 30 000 namnunderskrifter som Djurens rätt samlat in för att förbättra livet för de små liven. Vad är det om? I avsnittet ovan skryter företrädaren för slakteriet om vilka vänliga slaktmetoder de har, något som tåls att diskuteras. Då avbryter journalisten henne och påpekar att det är tack vare djurrättsaktivister, det är tack vare PETA, som de har infört den här typen av labyrint som djuren vandrar längs med, på väg till slakten, för att de ska slippa se på medan andra djur dö. Det är tack vare att vi protesterar som djuren får det bättre, det är tack vare att folk som äter djur ifrågasätter hur de levt innan de blev mat. Glöm inte bort det.

Kycklingen och etiken, ett fantastiskt samtal som fick mig att hurra, applådera och nästan grina

maj 4, 2014 / Helen / 1 kommentar

Inför påsk sände Vetenskapens värld en riktigt bra intervju från ett av Sveriges största kläckerier där reportern reagerade starkt på vad han såg. Eftersom klippet fick så stor spridning spelades därför ett program om djur och etik in och det i sin tur är något av det bästa jag hört! Kycklingen och etiken går givetvis att applicera på alla djur vi äter, lyssna gärna på det! Jag applåderade och hurrade högt i en busskur när jag hörde på det.

Har du någonsin hört en hundägare prata med sin hund? Eller en kattägare prata om sin katt? I de situationerna är det självklart att djuren förstår och nästan ges mänskliga egenskaper, medan de djur vi äter förnekas dem, nästan som ett slags försvar. Grisar anses vara smutsiga och dumma (lortgris, här ser ut som en svinstia) medan en hund anses vara lyhörd och smart.

Egentligen är de precis lika uppmärksamma och trogna – grisar är dessutom väldigt renliga djur – men bara en av dem slaktas utan ramaskri i det här landet. Vi verkar inte nämnvärt intresserade av att en gång för alla erkänna dem dessa gemensamma egenskaper eller ens att de alla känner smärta. Jämför med fiskar som inte skriker när de kvävs eller skärs sönder, dessa djur håller vi stolt upp i luften medan de sprattlande kämpar för sina liv. Även då, vid ett av få tillfällen då människan tar ett djurs liv med sina egna händer, väljer hon att förneka att blodet är blod.

Tecknade påskkycklingar, grisar på väg till slakt i SCAN-reklamen och korna i Bregottfabriken får representera bondgårdens lyckliga djur, även om väldigt få sådana existerar. Nästan alla har en farmor eller en släkting som hade en gård när de växte upp men det minnet måste tyvärr uppdateras så att vi pratar om samma sak. Reklambyråerna jobbar hårt för att försöka förlänga minnet av den där bondgården och snuttifierar därmed bilden av hur djuren egentligen har det. Den lyckliga kon på ostpaketet står instängd och fastbunden större delen av livet men det behöver konsumenten aldrig erkänna för sig själva.

Enligt intervjuerna i Vetenskapens värld är det inte etiskt försvarbart att äta djur, hur de än vrider och vänder på det. Jag tror tyvärr att många väljer att tro på den lyckliga historien som reklambyråerna målar upp (läs kommentarerna på Bregottfabrikens Instagrambilder där korna legat i gröngräset hela vintern) även fast de vet att den inte är sann. Det är ju därför företag lägger sådana enorma summor pengar på reklam. Finns det någon mjukgörande creme som magiskt nog hindrar vår hud från att åldras? Har djuren i köttfärstråget av plast haft ett bra liv trots allt? Vi vet svaren.

En liten påskhälsning!

april 17, 2014 / Helen / 1 kommentar

Kycklingkadaver

Vetandets värld har besökt ett kläckeri i Herrljunga där varannan påskkyckling dödas. Det vill säga, de rapporterar sakligt om vad som sker på alla kläckerier varje dag. De ulliga, gulliga gula kycklingarna som vi ser nu överallt innan påsk, på påskägg, läskeblask och vykort är tuppkycklingar, eller snarare pojkbebisar, och deras öde är att dö direkt efter födseln eftersom de inte är lönsamma att föda upp.

De bruna kycklingarna blir till hönor men den andra hälften, drygt 60 000 gula kycklingar, får åka på ett band tills det tar slut (”nästan som på Liseberg!”), ner i en tratt, in i en maskin där de gasas ihjäl och när de sen kommer ut på andra sidan är de döda och har då bajsat på sig.

De mals sen ner, en dag gamla, tillsammans med andra djur som inte tjänar som människoföda, till exempel råddjur som dött i trafikolyckor eller kor som skadat sig och inte får säljas som mat. Något som enligt Sveriges radios chockade reporter ser ut som citat en blodig sörja av kroppar. Myrsyra tillsätts så att de inte ska börja jäsa och sen blir de till bränsle i värmevärk – för vad ska man annars göra av alla miljontals kroppar som går till spillo varje år?

Att alla pojkar dör en sådan här död, eller hamnar i en höghastighetskvarn där deras små kroppar slits isär av knivar, är ingenting du kan förhindra när du köper ägg. Det är en del av produktionen. Även de ekologiska tuppkycklingarna går detta öde till mötes.

Glad påsk!

Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet