Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Kategori: Personligt (sida 53 av 98)

För 100 år sen i dag sjönk Titanic, följ hennes resa tweet för tweet

Strax efter midnatt för exakt 100 år sedan körde Titanic in i isberget. The History Press som har en hel del böcker om ämnet uppmärksammar detta genom att under de senaste dagarna twittra live om vad som hände ombord. Vi får följa kaptenen, besättningen, tredjeklass, förstaklass, bandet, osv genom 140-teckens uppdateringar och det hela är det oerhört mäktigt.

Jag har sparat några av de viktigaste tweetsen i en Storify (det är rätt många) eftersom jag tycker att det här är ett riktigt bra exempel på hur man kan använda sociala medier. BBC har även en film som beskriver hela händelseförloppet och jag kan inte låta bli att titta, trots att jag vet vad som kommer hända.

Önskar att Hayao Miyazaki hade fått göra en film om Pippi Långstrump

I början av 70-talet åkte Hayao Miyazaki tillsammans med sin kollega Isao Takahata till Gotland för att med egna ögon se platsen där filmerna om Pippi Långstrump spelats in. Det var första gången Hayao reste utomlands. De var där för att få inspiration till den animerade film de ville göra och som var tänkt att heta ”Pippi – den starkaste flickan i världen”.

Jag läser mig till att de träffade Astrid Lindgren och fick berätta om sin idé men att hon av någon anledning tackade nej. I klippet ovan kan man ändå beundra de vattenfärgsmålningar som Hayao gjorde med Gotland som förebild. Även om filmen inte blev verklighet fortsatte Hayao att vara inspirerad av Pippi och hon dyker upp i olika skepnader i många av hans filmer. Fint som bara den tycker jag.

Körsbärsträden står i blom i Brooklyn

Just nu står körsbärsträden i blom i Brooklyn Botanical Garden och om en vecka är mamma och jag där för att beundra det. Man kan följa utvecklingen på kartan ovan och jag tror att vi kommer hinna njuta av prakten. Om inte så står pionerna på tur och de var helt makalösa förra året.

Nu längtar jag rejält!

Om varför jag tar bort Facebook som vän

Jag har så många olika anledningar till att tömma mitt Facebook-konto på vänner att jag knappt kan räkna upp alla men bara uttrycket Ta bort som vän summerar det bra. Vad vill de att jag ska känna när jag trycker på den knappen? Att vänskapen jag har med mina vänner är mindre värd om vi inte är Vänner på Facebook? Är vi så vana vid Facebook att vi inte kan hålla liv i våra relationer utan det? Jag vägrar tro det.

Hade jag istället valt att helt ta bort mitt konto hade det dykt upp bilder på mina vänner med samma budskap. Som vill få mig att må dåligt. Vill jag verkligen säga upp den dagliga kontakten med några av mina bästa vänner? Nej. Det har inte med det att göra. Jag säger upp vänskapen med Facebook, ingen annan. Jag kommer som vanligt hänga på Twitter, det går att lägga till mig på LinkedIn och tills jag hittar en ersättare kommer jag uppdatera mina bilder på Instagram. Och så är jag här, på bloggen. Än är jag inte helt vänfri och kanske behåller jag en handfull men tanken är att flytta mina relationer utanför Facebooks gränssnitt.

Framöver kommer jag använda Facebook enbart som ett arbetsredskap. Min feed består av över 500 Sidor som jag kan lära mig något av i mitt arbete. Jag kan se annonser, kampanjer, tävlingar, erbjudanden, länkar, videos och bilder men jag kommer inte få några inbjudningar till event, inga påminnelser om när mina vänner fyller år och inte se några bilder från semesterresor, BB-besök eller högtidsdagar.

Förhoppningsvis får jag höra om det när vi ses istället.

Vidare läsning: Paul Friyes skriver intressant om Facebook i DN och Emanuel utvecklar det ytterligare i sin krönika.

Vad fin du är!

I veckans P3 Browser ska vi prata om relationer på nätet. I ett svagt ögonblick tackade jag ha till att bli intervjuad inför programmet så att en coach kan ta fram en profil på mig och komma med tips på vad jag bör lyfta upp om mig själv om jag nätdejtar. Det är inget jag planerar att göra men lyssna 18:03 på söndag om du vill höra resultatet! (Bilden ovan är från förra programmet när vi pratade om slacktivism, det går att lyssna på närsomhelst.)

Jag kan absolut ingenting om dejtingsajter och har aldrig någonsin fått ett skamligt förslag via DM på Twitter men däremot hittade jag en gång kärleken i en Google Wave och det är det inte många som kan skryta med. Det har hänt att jag har fått mail från herrar som tagit mod till sig och förklarat en viss typ av uppskattning men då känns det viktigt att snabbt ta den konversationen vidare på riktigt om det någonsin ska kunna bli något. Vi pratade i helgen om att nu när tröskeln är så låg för att ta kontakt på nätet gäller det att kunna backa upp den fasad man målat upp om sig själv på www när man så småningom ses på riktigt.

Just nu känner jag mig helt lost som singel så jag bad om raggningstips på Twitter och fick många goda råd men det som fastnade var ett från Anton. Det löd kort och gott att man skulle gå fram till den man är intresserad av och säga ”Vad fin du är!” Jag vet inte om jag någonsin kommer våga göra det men jag gillar rakheten och det enkla budskapet. Borde funka på nätet också?

Jag älskar sociala medier, inte ett socialt medium

Facebook har köpt Instagram för en miljard dollar och jag kan omöjligen vara glad för Instagram-gängets skull. Sen 2010 har jag älskat deras app och så sent som i går publicerade Ajour en guide jag skrivit om varför Android-användarna bör ta appen till sitt hjärta. Nu är jag inte lika säker längre.

Anledningen är att jag älskar sociala medier. Som i plural. Inte ett socialt medium, som att Facebook äger alla andra medier. När Facebook gifte sig med Spotify kunde man inte längre skapa ett konto utan att ha ett Facebook-login. Samma sak verkar Pinterest råka ut för. Efter att Facebook köpt upp Gowalla lades den tjänsten ner. Även om de säger att inget kommer ändras är det självklart att det kommer göra det.

Bästa texten om köpet är den från GeekWire.

Uppdatering:

Hoppsan! Ganska coolt att bli twitterciterad i The Guardian! … och i We Are Social!

Om myset med tatueringar

Något av det jag gillar allra mest med tatueringar är att de berättar en historia även om den historien egentligen aldrig berättas högt. Nästan alla mina motiv har en personlig betydelse som jag trivs väldigt bra med att bära resten av livet. Det kan vara ett bandnamn, ett hjärta eller en blomma som av någon anledning betyder lite extra och som gör mig glad, nästan varje dag.

Nu funderar jag på att blogga om betydelsen bakom tre av mina tatueringar, ovan syns fyra av totalt tretton, men det vore ju tråkigt om jag skulle välja själv så jag behöver förslag från dig som läser. Det går som vanligt bra att skriva en rad till mig på Twitter, Instagram eller i kommentarsfältet så samlar jag ihop det till ett inlägg sen.

Håller fina minnen vid liv med hjälp av bilder

2002 hade jag ingen blogg men jag har dokumenterat mitt liv sen barnsben. Jag har fyllt mängder av dagböcker och tagit fler bilder än vad som är hälsosamt som ett sätt för mig att minnas. Det går hand i hand med att jag är så nostalgiskt lagd och det är sällan jag inte har koll på datum, ställen eller händelser. Ovan syns en sida i mitt fotoalbum för polaroidbilder som jag bläddrade igenom nu på morgonen.

Det har stört mig något enormt att jag inte kunnat komma ihåg var i Örebro jag såg Millencolin när jag var där sist men när jag fick syn på ett datum gick det snabbt att googla fram. Den 8 juni 2002 spelade de på Järntorget men eftersom jag kom ihåg den här bilden ovan (där jag har satt fast ett blad på näsan om man kikar noga) så har jag alltid trott att det var i en park. Jag får tillbaka en mängd minnen nu när jag har det klart för mig, det ena öppnar upp för de andra.

Döm om min förvåning när jag noterar att det är samma datum som för sommarens festival. Tack för att ni gör det så lätt att komma ihåg!

En hälsning till min mamma på födelsedagen

Snart åker vi! Jag ser fram emot att visa dig runt i Central Park, körsbärsträden i Brooklyn Botanical Garden, den japanska bokhandeln Kinokinuya, Femte Avenyn, Empire State Building, SoHo, Broadway, Harlem, allt! Älskade New York! Hoppas du får en fin födelsedag!

P3 Browser, baby!

Från och med i morgon ska jag vara med i radio som panelmedlem i P3 Browser, ett program som kommer handla om internet. Programledare är Angelica Norgren och de 10 programmen kommer bandas i förväg varje vecka och sen sändas på söndagar med start den 8:e april.

Emanuel, Karin Adelsköld och Gabriel Sundqvist är också med och vi fyra kommer turas om att sitta med i studion och diskutera www. På hemsidan har de redan outat ämnen som Vad kan man skriva om sin arbetsgivare på nätet och hur kan man använda sociala medier för att söka jobb? Kan man kontrollera hur man syns på nätet och hur flörtar man på Twitter? men vi får även komma med egna förslag om det är något vi brinner lite extra för.

Det känns extra roligt att göra en sådan här sak tillsammans med Emanuel eftersom vi är så bra kompisar och hade så roligt ihop när han gästade oss i Sweet Sunday Web Crunch. Lyssna gärna på programmet när det kommit igång och delta i diskussionerna på Twitter och Facebook!

Uppdatering! Emanuel har bloggat om vårt första program!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Helen Alfvegren

Tema av Anders Noren — Upp ↑