I morse när det surrades om att Loreen tackat nej till en flaska skumpa efter segern i Melodifestivalen pratade vi lite om det på Twitter. Hur man alltid måste ha en anledning när man tackar nej till alkohol. Det räcker liksom inte med ett nej, folk vill höra förklaringen. Kör du bil? Är du gravid? För annars skulle du väl inte tacka nej? Jag lyfte upp att hon skulle vara en grym förebild för andra som tackar nej och att det behövs.
Alkohol är så otroligt starkt förknippat med helg, fest, musik, sport, dans och firande att man nästan kan tro att människan inte klarar sig utan konstgjord berusning, om det inte finns levande bevis som visar upp motsatsen. ”Jag dansar aldrig nykter” har blivit en sanning för svennen men vi fortsätter blunda för alkoholens baksida trots att nästan alla familjer har det i generna.
När jag växte upp hade jag en (1) vän som var nykter då och då, även om vi sällan var ute tillsammans, men jag känner ingen som jag, som aldrig någonsin druckit alkohol. Det är så oerhört ovanligt, särskilt eftersom det inte har något med religion eller andras missbruk att göra. Förebilder var därför väldigt viktigt för mig.
Fortfarande i dag möts jag av samma reaktioner som jag gjorde då. Förvåning, förvirring och försvar. Folk förstår inte att man av fri vilja kan välja bort alkohol.
Jag tror ingen gillar fulla människor. Rätta mig om jag har fel. Barn gillar inte när deras föräldrar dricker, flickvänner gillar inte när deras pojkvänner blir fulla och vice versa, föräldrar gillar inte när deras barn dricker osv. Det kanske är enklare att vara full när alla andra är fulla? Men varför pratar vi inte om det? Varför frågar inte jag varför du dricker? När var du ute en helg senast utan att dricka?
Istället har alkohol ett romantiskt skimmer över sig. Det ska provas hit och lagras dig, drickas rosé på balkongen och ges bort en flaska rött när man är bortbjuden på middag. Eller tilldelas en flaska champagne som pris när man vunnit en tävling.
När Sofia för några månader sen bloggade om alkohol och tonåringar reagerade jag väldigt starkt. Tänk om min mamma hade bjudit mig på alkohol och jag hade trott att det var en del av att bli vuxen? Bara tanken gjorde mig jätteledsen för det hade inneburit att jag inte hade varit den jag är i dag (se bild: tuff). Men det är så samhället ser ut.
Många av de förebilder unga har dricker alkohol. Många av de förebilderna dör av det. Men det är vi som inte dricker som ifrågasätts. Min förhoppning är att Loreen och andra, som Björn Gustafsson och Adam Tensta, fortsätter prata om att de inte dricker och på så sätt får det att bli mer accepterat. För oss alla.
Fråga mindre och dansa mera!
