Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: Sveriges Grisföretagare

Snälla skriv på för smågrisarnas skull!

Ängavallen maj 2017

Sveriges Grisföretagares djuromsorgsprogram

Om du följt min blogg kanske du minns att jag skrev om Sveriges Grisföretagare för första gången i början av 2014. Kultingarna kommer i kläm (19 feb), Att fixera suggor är djurplågeri (27 mars) och Respektera deras liv istället för att kalla dem ”svenskt kött”.  Det började med att Mattias Espert, en av Sveriges största grisuppfödare, ville minska kultingdöden på 18%, bland annat genom att bura in suggan och vänja av kultingarna tidigare, redan efter tre veckor mot dagens fyra. Inte för att det är synd om alla kultingar som rutinmässigt dör utan för att de ses som pengar i sjön.

2015 fortsatte jag skriva om Sveriges Grisföretagares ”djuromsorgsprogram” i inläggen Djuromsorgsprogrammets plågeri (3 feb), Kan det vara en win-win-situation att slå ihjäl grisar vid födseln (24 feb) och Bakhuvudet mot betongen (25 feb). Vi kanske kan konstatera att jag inte var det minsta imponerad av att plåga suggan ännu mer så att storbönderna skulle få ihop sin ekonomi gentemot konkurrenterna.

Jordbruksverket föreslår tidigare avvänjning

Snabbspola till hösten 2017. Nu har ett av Sveriges Grisföretagares initiativ, att ta kultingarna ifrån sin mamma vid tre veckors ålder, på nytt kommit som förslag. Denna gång med Jordbruksverket som avsändare. Samma myndighet ska ta hänsyn till både näringsliv och djurskydd. Djurens Rätt kommenterar att Jordbruksverket låter näringsintressen gå före djurskydd och SVT rapporterar om Hård kritik mot nya regler för grisuppfödning. Till och med en grisuppfödare tycker att Fyra veckor är lagom. Det handlar inte bara om att smågrisarna riskerar att drabbas av beteendestörningar vid så tidig avväjning, sjukdomsrisken ökar också, vilket i sin tur ofta leder till ett ökat antibiotikaanvändande.

Jämför med kattungar som Jordbruksverket rekommenderar ska stanna hos sin mamma i tolv veckor. Tre ynka veckor tillsammans, innan det är dags för suggan att producera fler kultingar.

Så vad säger då jordbruksministern?

Bucht stöttar förslag om tidigare avskiljning av griskultingar:

”Jag har ingen anledning att ifrågasätta Jordbruksverkets bedömning i denna fråga utan litar på att de föreslagna reglerna inte tummar på de djurskyddskrav vi har.”

Jag är inte det minsta förvånad över att Bucht sviker grisarna – ställer sig bakom tidigare avvänjning av smågrisar men det här innebär att Jordbruksverket har kört över en majoritet av sina reminissinstanser. Så dåligt skött.

Så vad kan vi konsumenter göra?

Upprop för smågrisarna

Djurens Rätt lanserar upprop för smågrisarna som du kan skriva på och dela till dina vänner! Tveka inte, det gäller särskilt dig som fortfarande äter gris eller gelatin. Suggan producerar kultingar på löpande band för att du betalar för det.

Skriv på!

Skriv på!

Skriv på!

Uppdatering

”Det finns inget stöd för att påstå att studien vi granskat visar att den diande suggan och smågrisarna mår bättre av att smågrisarna avvänjs tidigare än i dag. Har Svenskt Kött verkligen läst rapporten?” Det skriver Stefan Gunnarsson och Per Wallgren, utvärderare av Kontrollprogram för svensk grisuppfödning, i ett debattinlägg.

Wow no cows, no pigs, no dogs

oatly

Mjölklobbyn vs Oatly

I går kom Marknadsdomstolens dom. Oatly får inte säga att havredryck är som mjölk fast gjord för människor i sin marknadsföring. Mjölkbranschen som i sin marknadsföring påstår att mjölk är naturens sportdryck, att det är evig sommar i Bregottfabriken, att korna ger oss människor mjölk – snarare än tar den – är säkert nöjda.

Det finns mycket att säga om det. Om hur mjölken framställs. Om hur mjölk är starkt kopplad till köttindustrin. Om hur mycket vårt mjölkdrickande påverkar djur, natur och människor negativt. Om att havre inte är ett hot mot mjölkkrisen. Jag tycker att Adam säger det bra.

”Här är ett företag som leder en marknad och vill bygga upp den med svensk havre. Varför inte söka samarbete istället? Svensk Mjölks stämning var extremt väntad, men lika ogenomtänkt och bakåtsträvande.”

vegandesign

Sveriges Grisföretagaren djurförsök

”Det bör fortsätta att vara förbjudet för grisbönder att rutinmässigt fixera suggor bakom så kallade skyddsgrindar i Sverige eftersom det inte räddar livet på fler smågrisar. Det anser de experter som utvärderat ett svenskt pilotförsök.”

Jag har bloggat vid ett flertal tillfällen om Sveriges Grisföretagares djurförsök och känner ingen som helst förvåning över det här beslutet. Däremot är jag fortfarande förvånad över att Sveriges bönder på olika sätt, för olika djur, vill försämra det djurskydd som de är så stolta över. Genom fixering av suggor, genom att begränsa rätten till bete. För pengars skull.

I februari så pratade jag om det här djurförsöket med Fredrick Federley på Twitter. En ganska obehaglig upplevelse. Centerpartister borde ju vara på djurens sida kan man tycka men sanningen är ju att de är på böndernas sida. Det vill säga, de slåss för böndernas lönsamhet, inte för djuren. Undrar vilken sida de står på i exemplet ovan?

Vilket djur kommer läder ifrån?

PETA har tagit fram en väldigt snäll video där en flicka försöker ta reda på vilket djur lädret i skärp, plånböcker, handskar och kläder kommer ifrån. Är det någon som kan gissa?

Läderprodukter har ofta en märkning som stolt markerar att det är äkta läder men vad betyder det, egentligen? Det säger ingenting om vilket djur huden kommer ifrån och vi frågar inte heller. Katt? Gris? Ko?

Made in China kan mycket väl innebära att lädret i dina nya handskar kommer från en hund på gatan som klubbats ihjäl och sen fått pälsen avdragen. Det värmer kanske händerna men inte hjärtat.

Var inte ego, välj vego!

Djuromsorgsprogrammets djurplågeri

Foto Jean-Francois Monier/AFP

Inför Kalibers reportage om Sveriges Grisföretagares och Svenska Pigs ”djuromsorgsprogram” i söndags har artiklarna om försöken med fixering duggat tätt. Här är några av de jag har läst:

Ett väldigt intressant program!

Svenskarna är otroligt stolta över svenskt kött och svenskt djurskydd, utan att egentligen veta så mycket om vad det innebär rent konkret. Vi vet i alla fall att danska grisar har det värre än våra svenska. Låt mig därför använda just den jämförelsen. Den svenska grisbranschen strävar sen ungefär ett år tillbaka efter resultat som visar att danska metoder, som varit förbjudna i Sverige sen årtionden tillbaka, är lönsamma.

Efter att vi har avlat fram suggor så att de ska föda så många kultingar som möjligt, så många gånger om året som möjligt, utan hänsyn till hur de är skapta naturligt, dör nämligen 18% av alla kultingar som föds och det förlorar svenska bönder pengar på jämfört med sina danska kollegor.

De svenska kultingarna är små, svaga, underutvecklade, de fryser, får bo på hård betong, har svårt att få i sig all den mat de behöver eftersom de är så många och riskerar, i det trånga utrymmet där de får bo hela livet utan möjlighet till utevistelse, att klämmas till döds av sin mamma. Lösningen? Ett djuromsorgsprogram.

Sveriges Grisföretagares djuromsorgsprogram innebär:

  • att kultingarna avvänjs vid tre veckors ålder istället för som nu tidigast vid fyra
  • att suggorna fixeras (se bild ovan), både under födsel och digivning samt under dräktighetsperioden (har även hört att det ska ske under insemination då de får ligga i sin egen avföring i en vecka)
  • att fler grisar som är redo för slakt ska stå tillsammans i boxen vilket innebär mindre yta per gris.

Det här kallas alltså för omsorg.

Resonemanget är att det går emot svenskt djurskydd att så många grisar dör på grund av en gris. Det här är alltså mammans och inte människans fel. Detta enligt Mattias Espert som är Sveriges största grisproducent och drivande i projektet.

På 90-talet hade vi 14 000 gårdar med grisar i Sverige. Sen dess har 12 800 stycken försvunnit men de som är kvar har blivit större och kämpar förgäves mot konkurrensen från andra länder som stavas billigt kött. Nu är deras enda utväg att dra ner på det svenska djurskyddet som vi är så stolta över – för att det innebär en kostnad.

Anledningen till att det blivit såhär? Bo Algers, veterinär och professor på Sveriges lantbruksuniversitet, har en förklaring.

Metoderna som används i exempelvis Danmark är naturligtvis inte lagliga i EU. Men de straffas inte för det. Och svenska butiker och restauranger säljer det för att konsumenterna efterfrågar billigt kött. Igen, det är grisarna som får betala mellanskillnaden. Det är viktigt att komma ihåg när man står där med plånboken i högsta hugg, vilken makt man har att förändra och förbättra.

Som kontrast vill jag visa upp mitt favoritklipp från Ängavallen. Där används inte den framavlade rasen som producerar för många barn så inga kultingar dör. Jag upprepar, inga kultingar dör. Tvärtom skuttar de omkring och busar med varandra! Jag är säker på att svaret på frågan om hur svenskt djurskydd bör se ut i framtiden gömmer sig där någonstans i halmen.

Uppdatering: 

Jag vill poängtera att denna ”omsorg” måste kategoriseras som djurförsök för att den strider mot svenskt djurskydd.

Kultingarna kommer i kläm

Jag har fått en gris att spinna av lycka, med undantag för det där fantastiska ljudet som katter gör. Det gör det väldigt lätt för mig att inte äta grisar – jag köper helt enkelt sk*nka, korv och fejkon istället. Men för dig som äter gris är det viktigt att komma ihåg att de är lika gosiga som hundar och har precis samma behov av en skön sovplats, ett ombonat utrymme för sina nyfödda barn och tillgång till spring och bus på ängar eller i en skog.

Inget av det där får svenska grisar. Diskussioner av den här typen handlar ofta om att kasta skulden på något annat land som har det sämre än Sverige (kupering, helspalt osv) för att på så sätt lyfta det egna landet. PS! Så gör alla länder. Det behöver inte betyda att vi ska vara nöjda med att 99% av grisarna aldrig får gå ut, att de får liggsår från betongen de sover på eller att 15-20% av deras barn dör innan de ens kommit till slaktarn. I medierna har det på senaste tiden gått att läsa att det är mamman som dödar sina barn, utan att nämna att de producerats så hårt att de föds med livshotande skador.

– Sveriges grisproduktion har utvecklats mycket. Större kullar, friskare grisar och större grisar, men spädgrisdödligheten är hög. Vi tycker att man måste kunna testa om det går att rädda fler smågrisar, säger Mattias Espert som är en av Sveriges största grisuppfödare och som håller i arbetet med Sveriges Grisföretagares djuromsorgsprogram.

Den här kultingdöden vill nu Sveriges Grisbönder ändra på! För att minska dödligheten (som de helt skyller på suggan utan att ens nämna hur liten plats hon har att leva på  – eller det faktum att sovplatsen är gjord av hård betong) vill de nu fixera henne, något som är förbjudet i Sverige. Det är så de sämre länderna, som till exempel Danmark, gör. Att fixera går att jämföra med att bura in. Låsa fast. Med ett järngaller. Ett fasansfullt upplägg som ses som den bästa utvägen istället för att ta ett steg tillbaka och ifrågasätta produktionen.

I dag föder en gris 15 kultingar istället för normala 4-5 stycken. Det är klart att barnen blir underutvecklade. Varför gör vi så mot djuren? Sen Sverige gick med i EU 1995 har grisimporten ökat med 332% och Sveriges bönder kan helt enkelt inte konkurrera med de lägre priser som andra länder erbjuder. Varje extrapris du ser i affären betalar grisen mellanskillnaden för. Vi måste börja värdera grisarnas liv. Och ge dem ett värdigt liv. Sluta blunda för hur de produceras, ställ krav och var villig att betala för det liv du tar. Eller ät något annat.

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑