Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: mamma (sida 1 av 6)

Britt

Britt

Idag köpte min mamma en hund.

Britt

Hon kallar henne för Chanel men jag kallar henne för Britt.

Britt

Lilla Britts första dag utan sina syskon. Hon var helt slut!

Britt

Det roliga var att min syrra också kallade henne Britt av misstag. Tre gånger!

Britt

Det tog inte länge innan jag sa att jag älskar henne!

Vi kan lära oss mycket av manshistoria

New York med mamma

Sydsvenskan drar igång en serie porträtt om starka kvinnor under parollen kvinnohistoria inför den fantastiska kvinnodagen. När jag läser om trebarnsmamman som på 50-talet, trots obehaget det skulle innebära om någon fick reda på det, skiljer sig från sin otrogna man som varken är mogen nog att ta hand om sin familj eller villig att betala underhåll för alla barnen, för att hon inte orkar ta hand om fyra barn reagerar jag allra mest på att det om något är manshistoria.

Testa att vända på perspektivet inför den 8 mars. Läser eller hör du någon nämna kvinnohistoria så leta rätt på mannens roll i den historien. Den säger så mycket mer än det vi redan vet om kvinnor. Att de klarar allt. Det lär vi oss tidigt från våra mammor.

Om att rösta

Om du inte hittar @feministerna's valsedlar i din vallokal så skriv FEMINISTISKT INITIATIV på en blank sedel.

I dag vaknade vi vid fem för att Bamse sprang omkring som en tok, så peppad katt! Somnade inte riktigt om efter det men det gjorde inte så mycket! Jag gjorde smoothie till oss medan vi klädde på oss och sen gav vi oss iväg för att vara på plats i den första vallokalen klockan 8.

Promenerar till Rinkebyskolan för att dela ut valsedlar.

Jag har sett fram emot den här dagen så länge och den visade sig vara vackrare än jag vågat drömma om! Vi turades om att bära väskan med valsedlarna och besökte först Rinkebyskolan och sen Hjulstaskolan som jag tagit ansvar för på fivalsedlar.se. Det gick hur bra som helst! På vägen tillbaka promenerade vi längs Järvafältet som börjat skifta i höstfärger och då ringde min mamma. Hon skulle ta med min systerdotter för att göra om sin röstning.
Vilken härlig dag!

Hon tror inte att det är någon skillnad på om Socialdemokraterna eller Moderaterna regerar och hade därför röstat blått i riksdagsvalet tidigare i veckan.

Folk får rösta precis hur de vill men min mamma får inte det.

Hennes barn och barnbarn vägrar växa upp i ett land där klassklyftorna fortsätter att öka, där välfärden säljs ut till kompispriser, där fascister skyddas av polisen, där lågt ställda miljömål inte nås, där barnen går ut ur skolan utan betyg, där det saknas politiska beslut för att nå regeringens fyra jämställdhetsmål. Och framförallt, där ett rasistiskt parti som tycker att vissa människor är mindre värda än andra ges politisk makt.

Vi har sett en valdebatt där invandring har diskuterats lika flitigt som skola, jobb och miljö. Invandring är inte ett problem i det här landet. Rasism är ett problem i det här landet. Låna Utrota varenda jävel av Sven Lindqvist och läs om några av de miljontals människor som fallit offer för den vita mannens kategorisering av människor för att se hur tydligt det är att vi aldrig verkar kunna lära oss av historien.

När ”vänsterextermister” står upp för allas lika rättigheter rabblar liberala skribenter om ”yttrandefrihet” och vill att nazister och rasister ska få tala fritt inför våra barn. JAG VÄGRAR. Yttrandefrihet handlar inte om att att de ska få sprida sin propaganda. Yttrandefrihet handlar om att vi bor i ett land där vi kan säga vad vi tycker utan att straffas för det. Politik handlar om att rösta på de som vill skapa ett samhälle som är inkluderande, som respekterar alla, som låter oss vara oss själva. Det sa jag till min mamma.

Nu ska jag gå och rösta ut rasisterna!

För evigt i mitt hjärta

#tillbakablickstorsdag Nytatuerad, "Mamma", Amazing Tattoos, 2002, min födelsedag, polaroidkamera.

Jag bokade precis en resa upp till Umeå och började remenissa sådär som jag gärna gör. Om hur fint veganutbudet var i kyldisken på ICA redan -98 (jag har bildbevis), om mina kära tatuerare Matti och Ingela som bor och jobbar där uppe, om hur jag nästan blev tatuerare en gång i tiden. Osv. Efter lite regelrätt googling hittade jag Ingelas blogg och snubblade över ett inlägg med en bild på Mattis handros som nästan tog luften ur mig.

Till saken hör att min mamma fick en tatuering i present av mig och min syrra när hon fyllde 50, trots att hon gråtit efter varenda en jag gjort. Hon hade precis sett serien Svarta änkan på teve och ville ha en svarta änkan-spindel på armen. Jag tyckte att det var obeskrivligt coolt! Men när vi kom till East street började hon bläddra i pärmarna där och fick upp ögonen för ett par rosor istället. Är de inte söta? frågade hon. Nej! Du skulle ju ha en cool spindel ju! utbrast jag. Då dyker Matti upp från ingenstans i sin blommiga skjorta, håller upp ena handen och säger Rosor är coola. Det avgjorde saken.

Inlägget ovan handlar om hur tatueringar åldras och det fick mig att plocka fram min rosa fotopärm från 2002 som är fylld av alla de polaroidbilder jag tog det året. Bilden ovan är från min födelsedag som jag firade genom att låta Ingela tatuera in ett hjärta som jag skrivit ”Mamma” i och det budskapet kommer aldrig någonsin att blekna.

När jag tänker på hur min mamma går runt och pysslar med blommorna på kolonin med sina rosor på armen tycker jag att hon är rätt cool ändå.

Systers dag

såg att lupinerna tar fart nu! Det innebär att pioner, vallmo och iris står på tur. #kolonin

I söndags förmiddag försökte jag ringa mamma för att gratta på Mors dag men fick inte tag på henne på jobbet. Började städa här hemma, vattnade blommorna och ställde in allt porslin i diskmaskinen. Sen var det dags att äntligen ta tag i det jag skjutit upp alldeles för länge. Det rinnande vattenlåset i badrummet.

Jag började med att skölja av hela badrumsgolvet, torka av handfatet och slutligen grabba tag i flaskborsten som jag köpt för just det tillfället. När jag skulle rucka loss röret från låset lyckades jag ta i så hårt att plasten gick sönder och jag föll mentalt baklänges ner på det fuktiga badrumsgolvet med en duns. Och började gråta.

Misstänker att den sömnbrist jag dragit på mig tidigare under veckan kom över mig för jag orkade inte mer. Tankar om hur jobbigt det är att vara ensam, att alltid ha allt ansvar ensam, kom över mig samtidigt som jag motade bort dem för så tänker jag aldrig annars. Gick med fuktiga fötter och la mig på sängen och tyckte synd om mig själv ett tag. För det behövs ibland.

Blundade någon minut för att låta känslorna lugna ner sig innan jag reste på mig för att leta rätt på mobilen. Ringde upp min syster som var hos en kompis och förklarade hur frustrerad jag var över att vattenlåset gått sönder när jag äntligen tagit mig tid att fixa det. Hon svarade att jag kunde köpa ett nytt på Bauhaus men tanken på att inte ha någon med körkort hemma hos mig gjorde mig ledsen igen. Kanske märkte hon det på mig, tvillingar som vi är, för hon erbjöd sig att köpa ett på hemvägen.

När vi möttes upp några timmar senare lyckades vi tajma varandra i uppförsbacken och hon skjutsade hem mig. När vi kom innanför dörren frågade jag hur mycket jag var skyldig varpå hon svarade ”Jag bjuder på den”. Sen kröp hon in under mitt handfat, plockade isär mitt trasiga vattenlås och ersatte det med ett nytt. Tacksamheten som sköljde över mig fick mig att krama om henne, något vi sällan gör, och jag försökte förklara hur mycket det betydde, att jag verkligen behövde det.

Senare på kvällen ringde jag mamma igen och fick så tag på henne. Grattade på den stora dagen och sa att jag mycket väl vet att hon inte vill att vi ska köpa något till henne på Mors dag men att hennes två döttrar under dagen tagit hand om varandra så som systrar ska göra, men som vi kanske inte har varit så bra på tidigare. ”Jag önskar mig ingenting annat än att ni har varandra”, sa hon. Och det har vi.

Äldre inlägg

© 2018 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑