I söndags förmiddag försökte jag ringa mamma för att gratta på Mors dag men fick inte tag på henne på jobbet. Började städa här hemma, vattnade blommorna och ställde in allt porslin i diskmaskinen. Sen var det dags att äntligen ta tag i det jag skjutit upp alldeles för länge. Det rinnande vattenlåset i badrummet.
Jag började med att skölja av hela badrumsgolvet, torka av handfatet och slutligen grabba tag i flaskborsten som jag köpt för just det tillfället. När jag skulle rucka loss röret från låset lyckades jag ta i så hårt att plasten gick sönder och jag föll mentalt baklänges ner på det fuktiga badrumsgolvet med en duns. Och började gråta.
Misstänker att den sömnbrist jag dragit på mig tidigare under veckan kom över mig för jag orkade inte mer. Tankar om hur jobbigt det är att vara ensam, att alltid ha allt ansvar ensam, kom över mig samtidigt som jag motade bort dem för så tänker jag aldrig annars. Gick med fuktiga fötter och la mig på sängen och tyckte synd om mig själv ett tag. För det behövs ibland.
Blundade någon minut för att låta känslorna lugna ner sig innan jag reste på mig för att leta rätt på mobilen. Ringde upp min syster som var hos en kompis och förklarade hur frustrerad jag var över att vattenlåset gått sönder när jag äntligen tagit mig tid att fixa det. Hon svarade att jag kunde köpa ett nytt på Bauhaus men tanken på att inte ha någon med körkort hemma hos mig gjorde mig ledsen igen. Kanske märkte hon det på mig, tvillingar som vi är, för hon erbjöd sig att köpa ett på hemvägen.
När vi möttes upp några timmar senare lyckades vi tajma varandra i uppförsbacken och hon skjutsade hem mig. När vi kom innanför dörren frågade jag hur mycket jag var skyldig varpå hon svarade ”Jag bjuder på den”. Sen kröp hon in under mitt handfat, plockade isär mitt trasiga vattenlås och ersatte det med ett nytt. Tacksamheten som sköljde över mig fick mig att krama om henne, något vi sällan gör, och jag försökte förklara hur mycket det betydde, att jag verkligen behövde det.
Senare på kvällen ringde jag mamma igen och fick så tag på henne. Grattade på den stora dagen och sa att jag mycket väl vet att hon inte vill att vi ska köpa något till henne på Mors dag men att hennes två döttrar under dagen tagit hand om varandra så som systrar ska göra, men som vi kanske inte har varit så bra på tidigare. ”Jag önskar mig ingenting annat än att ni har varandra”, sa hon. Och det har vi.