Trots att vi alltid har haft samma skostorlek var det först i dag efter en lunch som inkluderade sallad och färskpotatis direkt från landet som jag jämförde mina fötter med mammas och såg exakt hur lika de är. Hon ojar jämt över att jag har så smala fötter men det skiljer inte alls mycket åt, särskilt inte om man räknar med den tjugosjuåriga åldersskillnaden.
Den här upptäckten betyder oerhört mycket för mig eftersom jag utseendemässigt inte alls är lik min mamma, något som alltid retat mig. Istället har jag min fars ögon och även om det inte är fy skam vill jag hellre likna mitt hjärtas dam. Visst är det fint att båda har röda tånaglar? Alla likheter gör mig glad eftersom jag ser upp till henne på så många olika vis och gillar när vi har gemensamma beröringspunkter.
Mamma ville mer än gärna visa att stortånageln på vänsterfoten är på väg att lossna helt efter våra promenader i New York i april men det tog jag inte några bilder på, vi satt ju trots allt och åt.