Det här är en av de finaste bilderna jag vet. Jag såg den först på Swedish Vegans Instagram-konto och sen dess har jag drömt om den. I dag la Karolina som hon heter upp bilden nedan på Facebook och då bestämde vi oss för att ägna en halv dag i helgen åt att förverkliga den drömmen!
Receptet hittar du på Facebook-sidan Kakboken utan ägg och mjölk som är ett pågående bokprojekt om veganska tårtor och kommer bestå av bilder som dessa:
Prinsesstårta.
Jordgubbstårta.
Mörk chokladtårta med jordnötsfrosting och kanderade popcorn!
Håll koll på Instagram, Facebook och Kakboken.se! Jag är så peppad på att boken ska komma ut att det inte är klokt! Alla bilder är lånade med lov från Karolina i syfte att sprida hennes underbara kreationer vidare till andra. Idol!
Avsnitt 20 av Veganprat handlar bland annat om mjölkkriget mellan LRF Mjölk och Oatly samt om varför det så ofta blir bråk bland veganer i Facebook-grupper.
Även om jag har Instagram och Twitter, och bloggen med för den delen, skulle jag nog tycka att det var rätt roligt att vara med i en sådan grupp, trots ojämn nivå rent innehålls- och erfarenhetsmässigt. Vi får se!
Att jag har testat grönkålschips (supergott!) är ungefär lika otippat som att jag har fallit pladask för yoga. Lite klyschigt kan tyckas men det är något fint med nyfikenheten som väckts att testa det som kroppen mår bra av, i kombination med att det inte skadar någon annan. Kanske den bästa drivkraften?
Här, illustrerad av en skål ramen från finfina foodtrucken Odjuret!
Den frågan svarar nu hundratals veganer på – för att Arla frågade hur drömfrukosten ser ut. Jag tänker att den länken kan vara värd att spara som inspiration!
Själv skulle jag svara (som så många andra) bananpannkakor med lönnsirap och bär på. Kanske en god smoothie till det gjord på växtbaserad mjölk och yoghurt, ekologiska bananer och jordgubbar. Alternativt en kopp varm choklad med mackor, täckta av tartex och smörgåsgurka eller jordnötssmör och banan och en skål citronlimeyoghurt med granola i. Det räcker för att göra mig mätt och belåten!
Hörde du förresten att Svensk Mjölk förlorade första ronden mot Oatly? Rackarns! Djurens rätt skriver bra om hur mycket negativ stämning mjölkindustrin kommer få bemöta det kommande året innan rond två börjar.
Oatly har svarat på stämningen från Svensk Mjölk (LRF Mjölk) och det är något av det nyktraste jag har läst på länge! 27 sidor högst relevant argumentation som jag verkligen rekommenderar att du scrollar igenom.
Oatly presenterar sin affärsidé, konstaterar nyktert att konsumenterna mycket väl ser skillnad på mjölk och mjölkfria produkter i kyldisken (där de står separat och prisskillnaden är markant) – särskilt med tanke på mjölkindustrins långvariga marknadsföring mot oss sen vi var skolbarn – de ger exempel på hur Svensk Mjölks egna produkter uttrycker sig (vilket är lite roligt!) och förklarar vilken skada en sådan här stämning innebär för dem (om de måste plocka bort de produkter som Svensk Mjölk upplever som kränkande) men även för de kunder som faktiskt har valt bort mjölkprodukter av olika skäl.
Har du ännu inte läst igenom kommentarerna i Svensk Mjölks Facebook-inlägg vill jag tipsa om att det är fullt av vettiga veganer! Tyvärr är det även några bönder som känner sig träffade av den raka retoriken men det är egentligen inte nödvändigt. Havren får vi ju från deras skördar. Vi vill bara inte att den ska gå genom kon innan vi dricker den.
Via Marie hittade jag finfina Skool of Vegan som förklarar djurindustrin ur ett barns perspektiv, en väldigt tänkvärd strategi för att fundera på vad vi faktiskt utsätter djuren för.
Jag kämpar alltid med formuleringarna för att inte trampa någon på tårna. Det brukar ändå alltid sluta med att jag är rätt rak på sak, helt klart för att det är den kommunikationen jag uppskattar mest själv.
Missa inte heller sidan Mjölken som precis lika enkelt och pastellfärgat förklarar hur det går till när mjölk produceras i Sverige. Om det är något du inte vill stödja kan du kika på min istället för mjölk-guide!
Jag tänker på argumentet ”kött är gott” som ofta kommer upp och konstaterar att det är så långt ifrån grundfrågan vi kan komma. De flesta veganer har någon gång ätit kött och mejeriprodukter. Att vara vegan är ingen smaksak. Inte heller en uppoffring eftersom det finns så oerhört mycket god vegansk mat.
Grundfrågan är: Varför dödar vi djur för att få mat när vi vet om att vi inte behöver göra det?
Jag har så svårt att tro att varje mål mat avslutas med en belåten nick, en klapp på magen och känslan av att ja, det var värt att någon dog för min skull.
Bränner alla veganer ner lastbilar och släpper ut minkar? undrar Alice Bah (Kuhnke) i sitt program med temat Är alla veganer militanta? från 1998. Självklart inte, precis som att alla som går på en fotbollsmatch inte är huliganer, men media älskar den här typen av frågeställning, den här typen av förenkling. Vem minns inte Har feminismen spårat ur? Veganerna verkar dock ha svårast att sudda ut stämpeln som extrema, en oerhört orättvis benämning.
-Vad är det som är så fel med att äta kött? frågar Alice publiken.
-Djuren har känslor. Det gör ju lika ont för en gris när man dödar den eller sticker en kniv i den som det skulle göra på dig eller mig, svarar Jens Holm.
-Men är det så? Man tänker ju så här lite, det är ju en gris, de går på instinkt, de har inga känslor, de kan inte känna sorg och glädje, säger Alice.
Den här typen av kommentar ser jag som en del av Det Ogenomtänkta Försvar som (fortfarande) dyker upp när frågan kommer på tal. Att förneka att ett djur har känslor, trots att de flesta av oss någon gång har haft ett husdjur och vet bättre. Att inte ta åt sig av rapporter som säger att djuren lider, trots att vi hör skriken och ser blodet. Att aldrig på riktigt ta åt sig av att vi pratar om levande varelser med behov och ta ställning i de här frågorna föder ett ologiskt försvarstal som knappt går att bemöta. Det Ogenomtänkta Försvaret.
Vi som inte äter kött stöter gång på gång på samma typ av frågor och sitter redan med svaren på hand. En vacker dag ska jag samla dem alla i ett blogginlägg. Ett exempel på ett Typiskt Ogenomtänkt Försvar är att växter också har känslor. Ett annat exempel hittar vi i videon nedan, där det riktigt syns på personen att han kommit på en smart poäng – när det i själva verket inte är det minsta genomtänkt.
-Om inte man mjölkar en ko, då plågas ju den!
-Ja, det är ju det kalven är till för.
-Jaja.
I programmet Svart eller vitt från 1996 diskuterades ”Veganer de nya terroristerna tänder eld på slakterier för djurens skull”. Igen, media, ni gjorde ingen en tjänst med era rubriker! Här nämner de även straight edge-kulturen, även om begreppen hardcore och sxe blandas ihop lite.
Det tråkiga med den här tidens debatter, och även senare, är att veganism ständigt kopplas till de här märkliga kommentarerna, de här fruktlösa diskussionerna, av anledningen jag nämnde ovan. I brist på argument. Som när pälshandlaren i Debatt ifrågasätter vegansk kost och får svar från en vegan som ifrågasätter det naturliga i att importera minken, föda upp den, gasa ihjäl den och sen sälja den för att tjäna pengar. ”Bla bla bla. Människan har funnit i hundratusentals år. Bla bla bla. Varför saknar du hår förresten?” Typiskt Ogenomtänkt Försvar.
Eller som i klippet ovan när korvgubben som fått en kiosk nedbränd – och nu hatar alla veganer – börjar prata om att ”de omöjliga och sjuka ska rensas bort”. Med andra ord, att veganer borde dö.
-Man ska göra korv av dem, veganerna? frågar programledaren skämtsamt.
-Nej, det behöver man inte göra, säger han, men djurmat.
Varför följs inte den konstiga kommentaren upp?
Glöm det för en stund. Det jag verkligen vill uppmärksamma är det David Sandströms mamma försöker få fram i programmet: vilken oerhört positiv ungdomskultur det faktiskt var som startades i Umeå. Med facit i hand är det är rätt fantastiskt hur många som lyssnade, som tog åt sig, som säkerligen påverkades av ett visst grupptryck, men som trots allt tog ett aktivt beslut att inte äta djur, hur obekväma sociala situationer som än uppstod pga det. På köpet var det många som även lärde sig att ha roligt utan alkohol, något vi aldrig lär ut till våra barn annars. Även långt utanför Umeå. Det är jag oerhört tacksam för.
Efter att ha hört benämningen extrem missbrukas å det grövsta det senaste året, vare sig det har handlat om antirasister eller feminister, känner jag en viss mättnad nu. Men för veganer verkar som sagt väldigt svårt att sudda ut. Fortfarande anses det mer extremt att inte äta djur än att göra det.
