Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Sökresultat: ”2010” (sida 7 av 32)

Om varför jag följer 123 personer på Twitter

Det fina med Twitter är att man gör det till vad man vill.

Att jag följer 123 personer har att göra med att jag läser allt som skrivs, klickar på nästan alla länkar, kollar på alla bilder och ser på de videoklipp som läggs upp. Från morgon till natt med några få undantag. Om någon jag följer tar upp ett ämne de twittrat om när vi ses kommer jag ihåg det vilket brukar göra de flesta förvånade. Skummar inte jag bara igenom mitt flöde? Nej, självklart inte. Jag vet precis vilka jag följer, vad de heter, hur de ser ut, om de har flickvän eller pojkvän, skägg eller glasögon, jobb eller studier och framförallt vet jag vad de tycker om (eller inte) och vad vi har gemensamt (eller inte).

Sen jag började twittra för 3 år sen har jag inte ändrat på det här beteendet och jag har följt max 135 personer (för många) men följarantalet har växt och det kan inte jag kontrollera. Jag ser på det som en bloggare som själv bloggar och följer andra bloggare och sen har läsare som gillar det som skrivs. Twitter är ju en microblogg så det är inte långt ifrån sanningen.

Många av de jag följer har blivit mina vänner och vi ses ofta, ringer varandra och ställer upp när det behövs. Runt 120 personer är den mängd människor jag klarar av att hålla daglig kontakt med (utöver de jag pratar med på Flickr, Facebook och Instagram) och i vissa fall lyckas vi skapa en riktigt fin relation tillsammans.

När jag träffar andra twittrare, vilket är i princip varje vecka, så pratar vi ofta om Twitter och det som alltid slår mig är att de känner att de följer för många, de hänger inte med längre, och de vågar inte avfölja för att det leder till obekväma situationer. Jag förstår inte riktigt poängen med att behöva förklara varför man avföljer – tvärtom välkomnar jag den som vill att avfölja och sen följa igen om intresse finns. Jag kollar inte sådan statistik, skulle aldrig peka ut någon och jag tycker att man måste ge Twitter rum för svängdörrar.

Vad jag har förstått så använder de som följer hundratals, ibland tusentals personer, listor för att hålla koll på de som de verkligen inte vill missa, de som betyder mest och de som har bäst saker att säga. Sen görs de listorna hemliga för att… varför var det nu igen? För mig är det ofattbart att man inte lyfter upp dessa och kanske rentav bara följer de och sen använder listor åt de andra hundratals som ändå bara flyter förbi.

Jag hoppas att de jag följer vet om att jag bryr mig om vartenda tecken de skriver och att de som följer mig och skriver till mig alltid uppskattas.  Det är inte ett vanligt sätt att använda Twitter på, jag vet det, men det är mitt och jag trivs som fisken i vattnet!

Skriv gärna en rad om hur du gör!

En månad kvar till Sweden Social Web Camp #sswc

En månad kvar till Sweden Social Web Camp! Jag ser fram emot inspiration, intressanta möten, nya och gamla ansikten, bad, grill, bloggande, samtal, stjärnklara nätter, ljudet av tält som öppnas, fina vänner, musik, dans och en massa pepp inför höstens roliga uppdrag!

Var beredd på att det kommer uppdateras en hel del på Twitter med taggen #sswc. Det går att dölja den om du använder t.ex TweetDeck (Filter this column) eller tvärtom följa den om du klickar på den.

Så vad är då SSWC? Det är en koferens där deltagarna själva får välja vad som ska diskuteras. Vi bosätter oss på Tjärö i Blekinge Skärgård över ett veckoslut och uppdaterar, informerar, analyserar och debatterar allt som har med www att göra. Det betyder att jag som planner kommer vilja gå på de sessioner som handlar om till exempel sociala medier men jag kan även hålla ett eget om jag klurar på något och vill ha svar från de som är lika nördiga som jag.

Och ja, det finns en rosa version av loggan, så det så! Tack Oskar!

Fem minnen från förra året på ön

@brissmyr och @jimtegel

1. Popdevelop, dvs mina tältpolare, hade med sig holken och Malen och spred glädje, leenden och musik omkring sig. Vi hade en egen fest, först på ängen och sen längst ute på bryggan och jag försöker minnas vilken låt vi diggade mest till men jag kommer bara på I’m on a boat? Var det den? Hoppas på en favorit i repris i år!

Campingen

2. En sen kväll låg Johan och jag på ett liggunderlag utanför tältet och tittade upp på den mest stjärnklara himmel jag någonsin sett. Vi såg fem stjärnfall, det var inte alls dumt kan jag meddela.

Campingen

3. När Sanna fått lite vin i sig, jo, jag kommer skylla på dig, vågade vi oss fram till Erik från Binero, som visserligen stod och pratade med någon annan men det struntade vi i. Sanna tog mod till sig och knackade honom på Binero-ryggen och när han vände sig om presenterade vi oss lite fnissigt och sa att vi gärna ville säga hej. När han hörde mitt nick sken Erik upp och sa att han älskade mig! Får du också samma reaktion från ditt webbhotell?

@popdevelop demonstrerar dogvibes

4. Jag såg Anton, som jag tidigare bara mailat med, för första gången på ön och busade med honom genom att twittra vad han hade för färg på strumporna och vilket tält han sov i utan att han lyckades få syn på mig. Det var början på en väldigt fin vänskap!

Efter att ensam ha gått en promenad för att leta rätt på fårena snubblade jag in på ett session där Anton satt och lyssnade. Det var Emanuel som pratade om Davit och Anton hade många bra men våldsamma lösningar som förslag. När det var klart kom Emanuel fram till mig och sa att ”man måste ju hälsa på rockspindeln” vilket jag håller med om! Jag skulle vilja påstå att den vänskapen inte är så tokig den heller och vi har setts regelbundet sen förra sommaren,  senast i fredags.

Utsikt

5. Jag missade ett uppskattat session om Facebook men hamnade som tur var på det uppföljande samtalet på en klippa vid vattnet och det råkade vara årets bästa. Efter det mötet hade vi ett flertal Facebook-luncher i Stockholm för att tillsammans diskutera nyheter, kampanjer och regler och jag ser fram emot att fortsätta det samtalet på ön i år.

Givetvis bloggade jag om det bästa från SSWC redan förra året! I år kommer det bli minst dubbelt så kul och jag är extra glad över att Oskar hakar på! Ska bli kul att få se loggan i all sin prakt!

En bloggaholics bekännelser

Mellan april 2006 och februari 2010 skrev jag på en privat Blogger-blogg som sen las på is i samband med min praktik hos Kjell för att satsa helhjärtat på den här. Enda sättet att läsa den bloggen var genom att bli inbjuden av mig och sen logga in med ett lösenord varje gång, något endast tio personer fick tillgång till.

Jag som har skrivit dagbok i hela mitt liv kände att det här med bloggandet var något liknande och det ville jag fortsätta ha för mig själv och mina närmaste. Nu har jag visserligen släppt på tyglarna men det har tagit sin lilla tid. Jag är i regel personlig men sällan privat på www.

Några av höjdpunkterna när jag scannar igenom bloggen är härligt häng på Berns tillsammans med Jonna när Tony spelar skivor, kvällen jag träffade Björn Ranelid och han kallade mig för svärmorsdröm och flera inlägg om när jag och Johan träffades. Minnen för livet, de måste ju bara sparas!

Bloggen finns fortfarande på nätet men är inte sökbar och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den. En stor del är faktiskt utskriven, vilket känns tryggt, men hur kan man annars spara den? Här kommer ett gäng bloggrelaterade länkar medan du funderar ut ett svar!

Här är 100 klänningar jag har provat på Beyond retro

För ett år sen bloggade jag min första provhyttsbild från Beyond retro. Sen dess har det blivit en del. Här kommer 100 klänningar från året som gått, tokigt men roligt!

Här är förresten de 10 snyggaste provade klänningarna på Beyond retro förra året!

Examen, sång och skratt!

I dag tar KNM09 examen och jag kan för mitt liv inte förstå att det bara är ett år sen min klass gick ut samma utbildning! Som tur är har jag en video som friskar upp minnet!

Hoppas ni får en lika fin dag Ulrika, Cassandra, Daniel, Sandra och alla andra! Och high five till min klass!

Hur jag sökte och fick jobb via sociala medier

Här är de noteringar som jag plitade ner i samband med att jag sökte, och fick jobb, via sociala medier.  I dag arbetar jag som digital planner på en reklambyrå och allt bevismaterial pekar på att det var via Twitter och min blogg som jag fick det jobbet, kul!

Jag tänkte skriva några rader om hur jag tänker när jag söker jobb via min blogg, Twitter och Facebook. Det finns flera bra jobbsidor som jag använde förra gången jag sökte men de flesta arbetsplatser söker via rekryteringsfirmor och de går i sin tur sällan ut med vilket företag som annonserar. Jag vill testa att göra det på ett annorlunda sätt.

Onsdag den 9 feb

Jag berättar för min chef att jag kommer söka nya jobb och utmaningar och han önskar mig lycka till. Klockan 15 postar jag ett inlägg där jag berättar för www att jag söker jobb. Det RTas under kvällen och jag får en mängd fina lyckoönskningar. (Storify.)

Torsdag 10 feb

Kl 9 på morgonen postar jag inlägget igen och ber om RT. Under dagen plingar det till regelbundet i min iPhone och jag rodnar när inlägget börjar ta fart. Så mycket kärlek! Jag får flera intressanta mail som jag svarar på under kvällen.

Fredag 11 feb

Jag har nu fyra möten inbokade på måndag, kl 9, 11, 14 och 17, med olika eventuella arbetsgivare så jag tar tjänstledigt för att hinna med. Återigen är jag öppen med min chef om vad jag gör och har inga problem att få ledigt. Ärlighet varar längst!

Söndag 13 feb

Jag samlar in info om antal retweets och ser på Topsy att den ena jobbtweeten nämnts 104 gånger de senaste dagarna. Det är omöjligt att tacka alla men om du läser det här kanske du hjälpte till, så tack!

Måndag 14 feb

Ett av de inbokade mötena blir inställt och framflyttat vilket ger mig sovmorgon så det är inte fy skam. Mitt första möte är kl 11 hos en byrå som i princip enbart jobbar med sociala medier, det andra kl 14 är på en reklambyrå på Östermalm och det tredje och sista kl 17 är också på en reklambyrå på Östermalm.

Intervjuerna går bra och jag har riktigt trevligt hela dagen!

Onsdag 16 feb

Ringde i dag till X och tackade ja till jobbet som digital planner. Det låter som en riktigt rolig tjänst och jag fick ett så bra intryck av byrån och de anställda att det känns som en jättechans. De hade möte i dag och har ett till i morgon angående det nya team som ska sättas ihop och där jag ska vara delaktig. Bör få svar i morgon. I dag är det en vecka sen jag la ut jobbinlägget för första gången.

Det är ingen som egentligen läst igenom det jag skrivit utan mest hoppat på för att det är en sådan rolig grej att jag söker på det här sättet, det är lite intressant!

Torsdag 17 feb

Går och väntar på svar från byrån (X). Det dyker upp ett sms på kvällen som frågar om vi kan ses i morgon eller på måndag. Vi bestämmer till slut på måndag. Börjar inse att jag faktiskt har sagt upp mig och vill ha fler alternativ i gång.

Fredag 18 feb

Får samtal från en projektledare som gärna vill ses och äta lunch på tisdag, rörande ett jobb (Y). Givetvis vill jag det! Förmanar mig själv att söka en mängd jobb i helgen via olika annonser, har sett flera webbredaktörsjobb susa förbi under #nyttjobb.

Måndag 21 feb

Jag ska på en till intervju i dag hos den byrån som jag verkligen gillar (X) och som bjudit tillbaka mig efter mötet i måndags. Skickade cv och löneanspråk och de verkar fortfarande intresserade så jag håller tummarna!

Tisdag 22 feb

Nämen! En riktigt trevlig lunchintervju mitt i city gör mig förvirrad! De (Y) erbjuder ett guldläge med en grym kund under det kommande året och möjlighet till andra roliga företag efter det. Jag och projektledaren klickar ordentligt (hon har också kolonistuga!) och vi kommer överens om att höras i slutet av veckan.

När jag kommer hem pratar jag med Johan i telefon och har sen ett missat samtal. När jag lyssnar av svararen tappar jag nästan luren när jag hör vem det är. Jag ringer upp och han berättar att han sett att jag är på jobbjakt och vill erbjuda en tjänst nere i Malmö som inte är utannonserad än. Vi bestämmer att vi ska ses när jag kommer ner den 9 mars. Peppen!

Tordag den 24 februari

En annan anställd från samma företag i Malmö hör av sig på Twitter och uppmuntrar mig att söka samma tjänst. När jag fnissande förklarar att jag redan har ett möte inbokat hos dem i mars kommer vi överens om att jag måste vara rätt för jobbet.

Fredag den 25 februari

Börjar dagen med att missa ett samtal från VDn på reklambyrån där jag vill jobba (X). Han mailar och erbjuder mig jobbet! Jag får under dagen ett samtal från byrån jag träffade i tisdags (Y) och efter att ha pratat med kunden återkommer projektledaren och säger att de enbart vill ha någon halvtid, vilket inte passar in på mig, men att de gärna vill hålla kontakten ändå för eventuella framtida samarbeten. Härligt!

Måndag den 28 februari

Jag mailar till VDn som är på sportlovssemester och säger att jag kan börja jobba den 14 mars!

Jobbar min sista dag den 8 mars och åker ner till Malmö för en långhelg dagen efter det. Går ändå på intervju hos företaget i Malmö för att se vad de har att erbjuda för roligt, mötet är ju ändå bokat och jag är otroligt nyfiken av mig!

I telefon har projektledaren sagt att det vore kul att träffas för att se om de blir förälskade i mig och jag blir förälskad i dem och det är så fint sagt att jag alltid ska minnas det. Det blir jag förstås men efter att ha åkt hem igen och börjat jobba på den byrån där jag är nu trivs jag så otroligt bra att jag tackar nej, hur mycket jag än älskar Malmö.

Så gick det till!

Från det att inlägget publiceras och sprids första gången den 9 februari tar det alltså tre veckor innan jag har jobbet klart! Som så ofta handlar det om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle – av de jobb jag sökte via annonser fick jag inte komma på en enda intervju.

Om du som jag vill jobba med kommunikation och sociala medier är mitt bästa tips att leva som du lär. Jag har ett otroligt intresse för allt som är nytt och roligt på www och bloggar och twittrar om det så fort jag får möjlighet. För mer tips, läs min Twitter-guide om att söka jobb via sociala medier! Lycka till!

Uppdatering! Som jag uppfattade det hade ingen av de jag gick på intervju hos en tjänst ledig utan snarare ett behov som passade fint in på det jag beskrev i mitt inlägg! Jag fick intervjuer via mail, tweets, DM, meddelande på LinkedIn och telefonsamtal. Märk väl att personer med samma utbildning som jag går ut nu, som Cassandra till exempel!

Uppdatering 2: Hans Kullin tipsar i DN om hur du söker jobb via sociala medier!

Bokkei imponerar så på mig

Jag blev hänförd när jag såg hennes teckning av Underbara Clara, nu är jag helt mållös efter att ha sett tuschunderverket av Elsa. Hon har så mycket talang att jag inte vet vad jag heter.

Hon heter Maria och bloggar som Bokkei, spana in!

Translation: Watch this wonderful time-lapse from Bokkei, she is extraordinary talented!

En film om hur jag ser ut Everyday!

En av de största anledningarna till att jag gillar appen Everyday är att den påminner mig om varför jag startade Avatarveckan. På www är det oftast uppiffade foton med ett filter på, med Everyday är det precis tvärtom.

Från mars till maj har jag tagit bilder, ibland flera gånger samma dag och nu har de blivit en liten film!

Att YouTube väljer ut den snyggaste bilden på mig med folie i håret ser jag som en bonus! Sök i AppStore om du också vill testa!

Rör inte min jeansjacka (ett inlägg om klänningar med en bild på nya frillan)!

Under påskhelgen har min jeansjacka fullkomligt dominerat. Den har hängt med på alla utflykter, synts på alla bildrutor och så skall det förbli. Med den korta presentationen vill jag härmed visa upp de klänningar som fått förgylla jeansjackans närvaro under de senaste dagarna!

Prickar alltså, bästa mönstret! Kanske är det någon som känner igen klänningen från min twitvidff i Lund? Det är så jag tänker på den i alla fall!

Det här måste ju vara favoritklänningen just nu! 299 kr på Indiska, stick och köp den på en gång, den är en dröm att ha på sig!

Den här lilla godbiten har inte fått se dagens ljus sen jag och Johan var på Debaser för evigheter sen så jag tog på mig den när vi åkte på konstrundan. Sara säger alltid att man ska använda sina finaste klänningar till vardags och jag håller med!

Det här är en gammal favorit och anledningen till att den får hänga med trots att den egentligen tappat sin charm är för att den är gul. Gult är fint! Önskar att den hade värmt lite mer på vår cykeltur!

Här är gårdagens skönhet, rosa med blå prickar, och en liten glimt av hur jag ser ut i håret nu efter ett tre timmar långt frisörbesök. Nu, ny dag, ny klänning!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑