När vi efter en 11 timmar lång resa med ett chartrat tåg, buss och båt äntligen kom fram till Tjärö i torsdags frågade jag herrn som körde traktorn om inte vi kunde få skjuts till campingängen med våra väskor. Det fick vi! Johanna och Martina var på ön för första gången så jag tog hand om ettagluttarna och lärde dem allt jag kan eftersom det är mitt tredje år. Av en slump hade jag och Mona bara några dagar tidigare kommit fram till att vi skulle dela tält och såhär med facit i hand kan jag inte ha önskat mig någon bättre, vi var världens bästa tältteam.

Vi var övertrötta från första stund så hela helgen gick åt till att dra det ena skämtet sämre än det andra och jag tror att vi lyckades bräcka varandra varje dag. Lördag kväll, precis innan allsången skulle dra igång, nådde jag ett personlig all time low, det var underbart roligt! (Ber om ursäkt till alla runt omkring mig som drabbades av detta.)

Första morgonen, på fredagen, vaknade jag hes som en skata. En kombination av två Refused-konserter på raken, något skit som satt sig på stämbanden och en livlig diskussion trots detta kvällen innan med Aftonbladets utvecklare om deras kommentarssystem. När jag hörde hur Erik från Binero gick runt campingområdet i ottan för att dela ut kaffe och croissanter, traditionsenligt iklädd vit skjorta och svart fluga, kraxade jag högt att jag gärna ville ha. Krraaax! Tusen tack!

Eftersom SSWC är en unconference så är det deltagarna själva, drygt 450 personer, som bestämmer innehållet. Jag hade gärna hållit en spontan session men min röst pallade helt enkelt inte, den var tvungen att vila. Även om den inte gjorde det eftersom det var så intressanta ämnen! Här lyssnar vi på ett session om APIer, helt rätt i tiden eftersom Twitter precis natten innan ändrat villkoren för sina. Det är sånt vi pratar om, saker som händer på www.

De sessions jag gick på var alla bra men jag har tre höjdpunkter:

Personlig information – hur värderar vi det? Borde vi ge bort all vår data gratis på nätet eller använda den som valuta? Blir då personlig integritet en klassfråga? Hur påverkas vi av våra tidigare sökningar? Hur kommer det sig att vi får olika prisuppgifter baserat på detta?
Google var där och hälsade att de som vill kan gå in och se all historik som sparats om användaren på Google Dashboard. Vilka slutsatser och jämförelser de gör med den datan är ännu inte officiell än men den kommer troligtvis dyka upp där så småningom.

Reklambyråns roll gällande sociala medier – vilken byrå är det egentligen som passar bäst? Reklambyrån? Eller PR-byrån? Jag föreslog mediebyrån och menar egentligen inte att alla mediebyråer är det men däremot den jag jobbar på! Vi konstaterade att det fortfarande finns en okunskap hos kunden som behöver stöd i början och pratade om hur vi kan underlätta detta, bland annat genom att uppmuntra dem till börja använda sociala medier privat för att få ett hum om hur det fungerar i praktiken. Även högsta cheferna.

Social e-commerce – hur bör man anpassa sig efter användarna? Ullis hade ett perfekt exempel som jag inte kommer på namnet på nu men hon kommer dela det på SlideShare inom kort, läs hennes inlägg om responsiv design så länge! Exemplet innehöll en shoppingsida för modeintresserade där kunderna fick ladda upp bilder på hur kläderna satt så att även de som inte bor i Australien ska våga beställa över nätet. Sidan har även en Facebook-sida för köp- och sälj där kunderna kan byta kläder och erfarenheter med varandra. Klart intressant upplägg!

Helgen är en lång fest för den som gillar att hänga med  både nya och gamla vänner, det är inte för inte som det heter social webcamp. Jag blev riktigt förtjust när Copygram-gänget Magnus och Linus bestämde sig för att hoppa in i bilen och ta sig ut till ön för att vara med på festligheterna. Sessions på dagarna, allt annat där emellan. Här fångade jag när Linus åkte på bäng men han fick faktiskt i Magnus två gånger efter det, han vill nog att jag dokumenterar det också. Så sjukt kul att de var där!

#bromance

Jag brukar ha så fina upplevelser med djur på ön men fårena bara sprang i från mig hela tiden och jag hittade inte de långhåriga kossorna som jag sett en skymt av på Instagram trots att jag letade runt nästan hela ön. Som av ett under har jag inte heller lockat till mig varken myggbett eller fästingar, det känns trots allt bra.

Däremot hängde jag med den här ståtliga tuppen och hans hönor. Varje kväll dansas det i ladan, precis intill de här små liven men de verkade inte ta illa upp när det spelades för mycket house. Jag och Anna var däremot på de som var DJs flera gånger. Spela hiphop! Knepet är att vara vaken så länge man bara orkar för musiken som spelas hörs ända bort till campingen och som de flesta vet är tältväggar inte likvärdiga med riktiga väggar. Så jag har dansat, dansat och dansat!

Det är en sån fin stämning på ön eftersom alla är nyfikna på varandra, det är nästan som en levande twitterfeed. Där är han! Hej! Och hon! Vad känner jag igen honom ifrån? Och folk man inte känner som kommer fram och hälsar. Riktigt roligt! Vi går ju runt med badges för att underlätta i myllret av människor och det funkar prima.

Man blir lätt bortskämd när någon bestämmer mat åt en flera gånger varje dag, det är faktiskt lyx! Och vilken god sådan! Jag minns särskilg chili sin carnen och tofugrytan, riktigt gott!

Det funkade faktiskt att äta varannan vegan också, särskilt till frukost.

Efter alla sessions och möten med nya människor är det rätt skönt att gå iväg på en promenad. Jag gick runt ön på jakt efter fåren och somnade en stund på en klippa vid vattnet till ljudet av vågorna som skvalpade. Det här känns verkligen som den sista riktiga sommarhelgen, så skönt att få krama ur den ur året. Jag låg även på en stenhäll mitt i natten och tittade på stjärnfall, ville för allt i världen inte missa det när det är så stjärnklart ute i skärgården.

Vi hängde nere vid vattnet, badade, hoppade i från det stora skeppet som låg vid bryggan, pratade, lyssnade på musik, åt och drack. Mitt och Monas tält är det gråa bakom det blåa till höger, den perfekta platsen under eken där jag alltid bor. Det är ändå charmigt med tält, måste komma ihåg det till nästa sommar.

Det officiella gruppfotot togs redan på fredagen eftersom vädret var så bra. Lördag morgon duggade det lite lätt men försvann ganska snabbt. Vädermässigt så är det här bästa året, jag behövde inte ens släpa med mig stövlarna. Perfekt nördkolloväder!

På lördag kväll var det dags för allsången och Veidekketältet fylldes till brädden. Kristin och Tomas är ju som bekant hjältar som ordnar med en sådan här sammankomst men framförallt är de riktigt roliga att lyssna på! Jag såg till att Nina som var uppe och körade tog tillfället i akt för att tacka våra hjältar och folk sprang spontant upp på scen för en gigantisk gruppkram.

Det var väldigt vemodigt att behöva åka hem igen. Anna och jag ses bara på dansgolvet under SSWC men oj vad vi är peppade när det väl sker! Här sitter vi efter frukost med Måns som gärna vill ha ett Toca Boca Camp för alla barnen nästa år. Vi får väl se!

Hemresan var lång men behaglig. Utöver hettan. Det faktum att jag fick Petter att dra i gång lunchbeat på perrongen i Hässleholm gjorde ju inte saken bättre, vi dansade längs hela perrongen och sen tillbaka igen genom hela tåget, bort till barvagnen. Helt slut! Fint att hänga lite med Emanuel, han var ju ändå årets hemliga talare. Jag tjingade plats åt honom i första klass och sen satt vi mittemot varandra och smsade hemlisar. Fin helg!